Vad gör doktoranderna hela dagen?

för hennes arbete. Nätverk ssk – är ett nätverk för sjuksköterskor verksamma inom det delområde hon forskar om. Familj och Vänner är inga hon talar om sin forskning med men är betydelsefulla för henne som person. Kommun ssk är den kommun hon tidigare arbetat inom.

forskningsområde och korridoren är den korridor där doktoranderna sitter tillsam-mans med disputerade inom forskningsområdet.²³ Två tillsynes tydliga grupper men när doktoranderna talar om dem går de ibland i varandra.

Eva har varit här längre, hon är docent nu, så hon har inte varit med i doktorandgruppen tidi-gare men hon är en person som inte sätter sig över någon. Hon är en i gruppen, hon handleder några stycken här. Och sen, både Magnus och Lars har ju varit doktorander för inte så länge sedan. Och de har ju varit i gruppen och sen bara blivit färdiga med sitt arbete. Det är fortfa-rande vi. Det är inte ”vi och dom”.

(Petra, B)

Citatet är hämtat från en fråga om just skillnaden mellan doktorandgruppen och kor-ridoren. Alla de personer som nämns sitter i korridoren och några är disputerade men räknas av Petra till gruppen i egenskap av handledare eller tidigare doktorand. Erik talar till exempel om ”vi härnere” (Erik, B) och menar då de som sitter i korridoren, både doktorander och sina handledare. Det viktigaste verkar vara att det finns en känsla av gemenskap och inte vilken titel personerna har. Gemenskapen bidrar med känslan av att vara hemma genom att som Petra utrycker det:

… det finns en värme och omtanke om varandra. Att känna att det är människor som ändå bryr sig. /…/

(Petra, B)

De intervjuade doktoranderna uppfattar således inga absoluta gränser mellan grup-peringarna när det gäller att känna samvaro i vardagen. Samtidigt vill jag påpeka att i deras och forskarnas utsagor om det arbete de utför tillsammans kan jag utläsa att de olika rollerna som disputerad och doktorand finns närvarande i vissa delar av forskningspraktiken, till exempel vid handledning eller på seminariet som endast disputerade.

Övergång till att vara doktorand är inte alltid så lätt.

Det här med att bli doktorand tar ju tid innan man förstår att man är doktorand. Innan man vet ens roll som doktorand och vad är det som avgränsar att var doktorand. Rättigheter och skyldigheter. Vilka ramar finns? Det tog tid att få det klart för sig. För det är inget vanligt arbete.

(Erik, B)

Erik beskriver att det var mycket han inte förstod när han började arbeta i den nya miljön. Det är ett exempel på när livsvärlden inte längre upplevs självklar och be-griplig. Det kunskapsförråd som bland annat (Schutz & Luckmann, 1974) talar om räcker inte till för att förstå den nya situationen. Arbetet som sjuksköterska skiljer sig åt från tillvaron som doktorand. Eftersom kunskapsförrådet inte inbegrep kunskap om hur det är att vara doktorand erbjöd det liten hjälp för att tolka sin nya roll i forskargruppen.

23 Några av doktoranderna har rum i korridoren men sitter bara där ibland, till exempel i samband med seminarier, eftersom de är finansierade av andra högskolor och har sin huvudsakliga arbets-plats där.

Det har varit väldigt förvirrande i början. Att man inte känner att man presterar något. I ett väldigt praktiskt yrke som sjuksköterska när man gick hem hade man verkligen gjort vad man skulle och så. Här kan man sitta och inte göra någonting på hel dag tyckte man. För man förstod inte arbetsuppgifterna. De är inte så självklara alltid. Och den här friheten det medger också. Kan man ta hand om den friheten?

(Sofia, A)

Citatet kan tolkas som att det kunskapsförråd som sjuksköterskearbetet gav innehöll kunskap om att ett arbete består av tydliga arbetsuppgifter som man kan avgöra om man utfört eller inte. Dessutom finns det en tydligt avgränsad arbetstid där man är schemalagd till en viss arbetsplats. Att befinna sig i en akademisk miljö innebär dä-remot bland annat att man arbetar självständigt med sitt projekt och sin avhandling och att man själv i stor utsträckning avgör var och när det ska göras. Doktorandens avsaknad av stöd i kunskapsförrådet för att förstå sådana arbetsförhållanden innebar att ingenting kunde tas för givet av doktoranderna och att den första tiden därför ägnades åt att orientera sig och försöka förstå den nya delen i livsvärlden. Det gällde att få svar på frågor av typen:

Vad gör man som doktorand? Hur ser en dag ut? Är det ok att sitta en och samma dag och job-ba med en analys? /…/ Eller tar den job-bara fem minuter – ”oj, har jag gjort den för slarvigt?”.

(Sofia, A)

Svaren ligger i det sociala kunskapsförrådet, det vill säga de gemensamma normer och förhållningssätt till olika fenomen som delas av personer i en viss kontext och som växt fram över tid (Berger & Luckmann, 1971). Inom det sociala kunskapsförrådet finns de olika typifieringsscheman där vissa egenskaper kopplas till personer och fe-nomen som gör att andra rutinmässigt vet hur de ska förhålla sig till personerna eller fenomenen. Typifieringen ger också riktlinjer för hur den typifierade själv förväntas agera i olika situationer. För doktoranderna handlade det alltså om att tillägna sig forskargruppens sociala kunskapsförråd med dess normer, strukturer och typifieringar av bland annat hur en doktorand ska bete sig och hur forskning ska bedrivas i den lilla världen.

Och det kan jag väl säga att jag, inte fötts in i, men jag har formats in i det … Så etablerades jag i det efterhand. /…/ Och det finns ingen samlad information. Det är ingenting som man blir matad med. Utan man formas in i det.

(Petra, B)

Citatet pekar på att tillägnandet av det sociala kunskapsförrådet är en process som successivt innebär att doktoranderna införlivar nya erfarenheter i sitt eget kunskaps-förråd. De blir på så sätt en del av forskningsmiljön och upplever den som menings-full och självklar. Med Bergers och Luckmanns (1971) vokabulär har de socialiserats in i den lilla världen. För doktoranderna påbörjades denna socialisering redan före antagning till forskarutbildningen genom att de var projektanställda på institutionen.

Det är ett vanligt förfarande och ger som forskningsledaren påpekar, ”… personerna en möjlighet att prova på innan de bestämmer sig” (Kerstin, A). Förutom att

perso-nerna får se om de kan trivas i forskningsmiljön kan projektanställningen förstås som ett sätt att tidigt ge de blivande doktoranderna tillgång till den lilla världens sociala kunskapsförråd avseende att arbeta i en akademisk miljö. Genom att arbeta i projektet börjar de tillägna sig de förhållningssätt till vad forskning är och hur den ska bedrivas som finns inom forskargruppen och forskningsområdet. De börjar lära sig det själv-klara och det outtalade och de får inblick i en del av normerna för hur något ska vara, till exempel vad det innebär att arbeta med en viss typ av material och hur detta ska tolkas. Det delade kunskapsförrådet integreras så småningom i deras egna livsvärldar och blir en hjälp in i doktorandtillvaron så att de lättare kan ta den för given. En av doktoranderna menar till exempel att tiden som projektanställd gav erfarenhet av hur man etablerar en databas och omvandlar variabler så att de kan registreras. De erfa-renheterna upplever personen sig ha användning för nu i sitt eget avhandlingsprojekt i arbetet med datamaterial. En annan av doktoranderna påpekar att projekttiden gav erfarenheter i vilka variabler som finns i Tycho-databasen och då också vilka statistiska analyser som är möjliga.

Men även om projekttiden ger värdefulla erfarenheter av arbetet i forskargruppen påbörjas inte den djupare förståelsen av hur det är att vara doktorand förrän man an-tas. Det är då doktoranden måste börja förstå vad rollen som doktorand innebär och avgöra hur den ska införlivas i livsvärlden. Det är inte förrän nu som fenomenet att vara doktorand får uppmärksamhet och de nyantagna individerna behöver utveckla mer ingående kunskap om att vara doktorand för att kunna handla oproblematiskt i livsvärlden (jfr Berger & Luckmann, 1971:57f.). Sofia kunde vid tiden för intervjun se att nyantagna doktorander genomgår samma period av osäkerhet som hon gjorde när hon blev antagen och att det tar upp till ett år innan de börjar förstå och hitta sin roll. Det finns ett mentorssystem där nya doktorander kan vända sig till mer erfarna doktorander. De erfarna tipsar om sådant som är bra att veta och förklarar hur saker och ting fungerar.

”Nu ska du ju ha för-disputation på seminariet. Vad betyder det?”. ”Hur gör man då?”. ”Vilka krav är det?”. ”Glöm nu inte att söka de obligatoriska kurserna så fort som möjligt så du får med dem.”

(Sofia, A)

Det finns också en pärm med information men Sofia menar att man bara kan infor-mera till en viss punkt.

Sedan är det svårt, som mentor kan man inte förklara hur allting fungerar för det är så mycket outtalat.

(Sofia, B)

Det outtalade som Sofia talar om kan relateras till det implicita vetande som Bengtsson (1998:20) menar att människor har om sina livsvärldar. Det implicita vetandet är det en individ genom sitt kunskapsförråd vet om hur man lever i livet i den lilla världen och som personen inte reflekterar över. Eftersom det vetandet tas för givet är det svårt att förmedla alla aspekter av ens livsvärld till någon annan och det är det Sofia uttrycker i citatet. Eftersom livsvärlden alltid är förbunden med den sociala världen

handlar det om att det är svårt att förmedla det som tas för givet i arbetet och tillvaron i forskargruppen. Genom att vistas i forskningsmiljön en längre tid påbörjas processen med att uppfatta exempelvis normer och värderingar i det sociala kunskapsförrådet och att utveckla ett eget implicit vetande så att den egna livsvärlden blir meningsfull och kan tas för given.

Men det är inte bara tid i sig som behövs. Både under projektanställningen och som doktorand använder personerna varandra som stöd i sitt meningsskapande. Sofia beskriver det som att

Vi lotsade varandra i den här … [projektgruppen] … /…/ Det var de seniora som tog hand om de juniora.

(Sofia, A)

Petra menar på liknande sätt att de som redan var etablerade i ett sammanhang hjälpte till att introducera henne (Petra, B). Uttryckt i teoretiska termer hjälpte personer som redan var del av den lilla världen och hade utvecklat sitt kunskapsförråd och som hade tillgång till det sociala kunskapsförrådet, de nya doktoranderna genom interaktion att få tillgång till den nya meningsprovinsen. Liknande idéer kan antas ligga till grund för mentorssystemet. Erik lyfter fram olika vägar för att förstå vad det innebar att vara doktorand.

Erik: Jag frågade runt bland doktoranderna bland annat. Och läste mig till en del på högsko-lans hemsida, som har en bra hemsida med information om hur det är att vara doktorand och vad det innebär och så vidare. … /…/

Gunilla: Är det någon speciell person som faller ut när det gäller det här att hitta hem eller är det kollektivet mer som har bidragit?

Erik: Jag tror att det är mycket Eva och Lars [bihandledarna] också. Jag tror nästan det är mer de. Gruppen har mer visat upp att så är det. De har varit exempel.

(Erik, B)

Erik pekar här ut att bihandledarna hade en stor betydelse för honom som ny dokto-rand. Även om han också pratade med andra doktorander så uttrycker han att dok-torandgruppen hade större betydelse som exempel på hur det är att vara doktorand och vad man gör som doktorand, och också som en bekräftelse på det bihandledarna förmedlade än att vara några man diskuterade med. Jag har tidigare talat om att det sociala kunskapsförrådet bland annat tar sig uttryck i en forskningspraktik, det vill säga olika sätt att göra saker på i den lilla världen. Det går att förstå Eriks beskrivning av doktoranderna som exempel på att genom deras handlingar som doktorander blir forskningspraktiken och därmed det sociala kunskapsförrådet synligt för honom och andra doktorander. Det kan knytas till nyttan med att vistas en längre tid i en viss forskningsmiljö – att vistas och verka i miljön ger tillgång till många exempel på en forskningspraktik.

Erik beskriver också att han för att hitta sin roll som doktorand även använde sig av information riktad till doktorander som var skriven inom högskolan. Det framgår inte om det är fakulteten eller högskolan centralt som står för texten men i vilket fall

innehåller texten en typifiering av doktoranden på en ”högre nivå” än institutionen och denna bidrar till att forma Eriks förståelse av rollen som doktorand. Hans förstå-else påverkar hur han som doktorand handlar och interagerar med andra i den lilla världen. Den övergripande organisationens syn på doktorander påverkar därigenom även den lilla världens syn på doktorander.

Det förefaller således som att en kombination av skriven information och att vara i en viss miljö med kontakter med andra som doktoranden både kan fråga och an-vända som referensramar bidrar till att doktoranderna får tillgång till kunskap om vad det innebär att vara doktorand i den här forskargruppen. Det är ett exempel på hur information får mening i en kontext och bidrar till en persons meningsskapande.

Litteraturen innehåller beskrivningar av typifieringen av doktorander som genom att doktoranders interaktion med andra deltagare i den lilla världen och tillgång till forsk-ningspraktiken sätts i relation till och ges mening i den lilla världens kontext.

När det gäller viktiga grupperingar för att få tillgång till det sociala kunskapsförrådet kommer korridoren och doktorandgruppen in igen. De är inte bara det sammanhang som Petra, Sofia och Erik känner sig hemma i utan grupperingarna har också angetts som viktiga delar i deras nätverkskartor. Till korridoren räknas också Petras och Sofias bihandledare som de till skillnad mot Erik inte valt att ange som en egen nätverksdel.

Korridoren och doktorandgruppen har fortsatt vara viktiga även idag fast de nu kän-ner sig hemma i sin roll. Alla tre uttrycker att de på olika sätt får stöd från persokän-nerna i korridoren. De har en nära och vardaglig kontakt.

… [Man] springer in och frågar någonting. Likväl som man kan komma in och bli störd ju.

Det är ett nätverk som är väldigt bra. Då när jag var anställd i en mindre omfattning i början då vet jag att jag kände att jag missade mycket genom att inte vara här. För mycket samtal går ändå.

(Sofia, A)

/…/ Och det är viktigt för utan dem hade jag nog aldrig pallat ändå. Med ensamarbete. Utan den sociala biten är enormt viktig. Att känna stöd av varandra.

(Petra, A)

/…/ Och det är inte problem att gå in. ”Har du den litteraturen?” /…/ ”Ja, var går jag nu in för att söka den här kursen på nätet? Vet du var det är? Såna bitar. Och sen är det mycket socialt.

Att man pratar väder och vind. ”Hade ni trevligt i helgen?” Och så följer man upp vad man pratade om sist och så.

(Petra, B)

Citaten uttrycker att doktorandgruppen/korridoren är centrala sociala grupperingar som både utgör doktorandernas sammanhang och ger mycket av det stöd de behöver för att skapa mening i sitt sammanhang.

I sitt nätverk inkluderar Erik ett europeiskt doktorandprogram som ordnar utbild-ningstillfällen där han tillsammans med andra doktorander från institutionen deltar.

Han talar inte direkt om programmet som betydelsefullt för att finna sin roll som

doktorand men han lyfter här fram betydelsen av att träffa andra i samma situation som kan förstås som en del i att skapa förståelse för sin egen situation.

Får input när man är där. Dels hade vi många bra föreläsare som gav väldigt mycket. Och sen i alla diskussioner på kaffena. Och luncher och kvällar. /---/ Det handlar mycket om att bryta sitt eget mot andras. Vi frågade hur andra gjorde. Hur jag gjorde med det och detta i mitt pro-jekt och vad de gjorde i sitt. Vi gjorde lite jämförelser. Dels med sina arbeten men dels också hur det var att gå forskarutbildning i de olika länderna. Jag var väldigt positiv efter det.

(Erik, B)

Det här är ett sammanhang som befinner sig längre ifrån det han lever och handlar i dagligen men för Erik fungerar det ändå som ett betydelsefullt exempel på hur en doktorands livsvärld kan se ut.

När de intervjuade doktoranderna ritade och talade om sina nätverk angav de en gruppering men pekade sedan ut personer inom grupperingen. Till exempel så pekar Erik ur doktorandgruppen/korridoren ut Annika som en enskild person samt en liten grupp personer som ofta äter lunch tillsammans. Även Sofia pekar ut en lunchgrupp i en större gruppering. I Petras karta finns korridoren med olika personer utmärkta.

I doktorandernas beskrivningar av nätverken framgår att de personer eller grupper inom gruppen som man lyfter fram har en tydligare betydelse i den egna livsvärlden än vad andra i doktorandgruppen/korridoren har. Det kan vara personer som de ar-betar närmare med eller som de tar hjälp av i speciella situationer. Det kan också vara av en mer social karaktär till exempel att de äter lunch tillsammans och pratar allmänt på dagarna. Men det finns också personer som doktoranderna har en mer personlig relation till så att de delar mer privata saker och kanske umgås med privat. Man är så att säga lite mer involverade i varandras livsvärldar både i och utanför arbetet.

I efterföljande avsnitt går jag in på mer konkreta delar av forskningspraktiken och det kommer att bli tydligare på vilka sätt korridoren och doktorandgruppen som gruppering bidrar till meningsskapandet som doktorand. Där kommer också bety-delsen av de personer som pekades ut att bli synlig liksom andra sammanhang än doktorandgruppen/korridoren som är viktiga.

5.2.2 Ämnesval och planering av avhandlingen

Det var under tiden som projektanställda som Petra, Sofia och Erik valde sina avhand-lingsämnen och skrev sina avhandlingsplaner, eller projektplaner som de kallar dem.

Planerna innehåller beskrivningar och uppläggning av avhandlingens fyra undersök-ningar.²⁴ Doktoranderna måste alltså dels välja ämne och dels utforma undersökningar kring ämnet. Ett grundläggande krav är att ämnet ska rymmas inom forskargruppens

24 I intervjuerna finns en glidning mellan vad forskarna och doktoranderna kallar projekt och studier, exempelvis talar man om Tycho-studien och Tycho-projektet om vartannat och också att det görs studier inom Tycho. Jag kommer att använda projekt som en övergripande term. Jag undviker or-det studier eftersom or-det kan förväxlas med doktorandernas studier i betydelsen forskarutbildning.

Istället använder jag ordet undersökning för att beskriva enskilda forskningsuppgifter. I ett projekt ingår flera undersökningar där en undersökning är en enskild forskningsuppgift.

inriktning. En av doktoranderna tänkte sig till exempel ett annat ämne från början men eftersom det inte passade in, valde personen på inrådan av Kerstin bort det.

Kerstin har som forskningsledare ett stort inflytande på inriktningen på doktoran-dernas avhandlingsarbeten och på utformningen av undersökningar. Alla doktorand-arbeten som utgår ifrån forskargruppen har Kerstin enligt henne själv varit med om att utforma.

Alla de arbeten som utgår härifrån är ju projekt som jag har lagt upp. Så det är inte så att dok-toranderna kommer till mig med en idé och så nappar jag på den. Utan de doktorander som kommer till mig de får jobba inom mina projekt. /…/ Jag tror inte här finns många studier som jag inte har lagt upp från början. /---/ Så ska det vara anser jag. Jag ställer mig också tvek-sam till att en doktorand faktiskt har den vetenskapliga erfarenheten som krävs för att lägga upp ett projekt, förutom att det blir oerhört tidsödande för doktoranden.

(Kerstin, A)

Kerstin pekar ut doktorandernas brist på vetenskaplig erfarenhet som ett problem.

I hennes kunskapsförråd ingår att lägga upp och leda forskningsprojekt och hon vet vilken typ av vetenskaplig kompetens som behövs för att det ska göras på ett fruktbart sätt i förhållande till den lilla världen och dess kontext. Hon menar att doktoran-derna saknar den erfarenheten och att hon med sin erfarenhet därför hjälper dem att komma igång. Hon vet också att det tar tid att utforma projekt och eftersom fors-karutbildningen är tidsbegränsad sparar hon doktorandernas tid. Kerstins styrning av projekten medför därför att doktoranderna som nyantagna inte behöver lägga upp projekt, något som deras kunskapsförråd innehåller liten eller ingen kunskap om.

Konkret kan det gå till som när Erik valde sitt ämne:

Det var ju så när jag gick in i projektet, jag visste ju inte då att jag skulle bli doktorand. /…/ Då började jag fundera, ”Men vad ska jag göra? Vad ska vara mitt”? Det förstod jag inte på ganska länge. Utan det har utkristalliserats. Och det var väl egentligen Kerstin som skrev en ansökan och då tog hon ut fem studier där i början. Och de har jag har övertagit och modifierat. Jag tänkte ”då tar jag dessa. Nu avgränsar jag mig. Nu är det detta jag ska göra”. Den femte studien har jag tagit bort. Sedan har jag utifrån detta försökt att utforma studier.

(Erik, B)

Sofia fick på ett liknande sätt som Erik olika outforskade områden utpekade för sig av Kerstin som hon fick fundera på. När hon sedan gjorde sitt val påverkades det av att hon arbetat en del med det ämnet som sjuksköterska men mest för att det var ett område som hon tyckte var spännande och intressant. En annan variant ser vi i Petras ämnesval där hon uppmanades av Kerstin att fundera ut några idéer kring ett ämne hon var intresserad av och som de sedan diskuterade. Petras ingång till ämnet var ett förhållande hon uppmärksammat när hon under tiden som sjuksköterska var ansvarig för ett visst område av verksamheten (Petra, A). Utöver det fanns det också direktiv från forskarskolan hon tillhör om inriktningen på doktorandtjänsten som påverkade innehållet i avhandlingens delstudier.

Exemplen visar att även om Kerstin är den som i stort lägger upp de flesta projek-ten så utformar doktoranderna de slutgiltiga undersökningarna så att de blir deras