Vi kan inte ge upp för dessa ungdomar när alla andra har gjort det”

I dokument Att laga revor i samhällsväven : om social utsatthet och sociala risker i den postindustriella staden (sidor 172-174)

När vi i forskningscirkeln frågade ungdomssekreterarna hur de orkade med konflikterna med ungdomarna och om de inte hade övervägt att helt stänga verksamheten, svarade de att stängning aldrig var ett alternativ. ”Alla andra har gett upp för dessa ungdomar, vi kan inte göra det.” Att fortsätta arbetet med arenan blev en utmaning som innebar att ungdomssekreterarna medvetet arbetade med gemensam värdegrund och konflikthantering för att agera och kommunicera med de unga på samma sätt. De anser att de använder sig själva som arbetsinstrument, och att lära sig att behärska sina känslor är en fördel vid konflikter. Att bara öppna en fritidsgård utan strukturerad verksamhet anser ungdomssekreterarna kan få negativa följ- der när man samlar ungdomar på en plats där destruktiva förebilder kan spridas. Personalen observerade att en förening med öppen lokal utan vuxna i längden tappade ungdomar. Många av dessa ungdomar hade upptäckt arenan. Som redan framgått av undersökningen i Örebro är det belagt att en ostrukturerad fritidsgårdsmiljö kan bidra till asocialt beteende (Mahoney m.fl. 2004). Ungdomssekreterarnas metoder påminner om hur Mix-gården i Hammarkullen arbetar med att sätta gränser och förklara reglerna utan att för den skull stigmatisera de unga. Även korta avstängningar från verksamheten förekommer på samma sätt som på Mix-gården (Andersson & Jordan 2007 s. 81 ff.). Ungdomssekreterarna i Landskrona betonar dock att de inte kan utestänga någon helt eftersom det är en verksamhet för personer under 18 år.

Under tiden som arenan varit igång har ungdomssekreterarna lärt känna ungdomarna och deras bak- grund. Många av dem kommer från utsatta familjer med arbetslösa föräldrar, och kriminalitet kan bli ett tankemönster när man inte får arbete. En orsak till konflikterna i början kan ha varit att plötsligt öppnades en verksamhet som ställde krav på annat sätt i ett område där en del av ungdomarna styrt sina kamrater. Deltagarna i arenans verksamhet kom i början från en homogen grupp och var släkt med varandra och utgjorde ingen bra förebild för de yngre. Självorganisering och subgrupper bland de unga kan också resul- tera i negativa tendenser, och känslan av sammanhang, KASAM, är verksam även i dessa grupper. Det kan handla om att de unga har en annan uppfattning vad som är rätt och fel jämfört med ungdomssekreterarna och att de unga är inte heller vana vid att få tillsägelser. Ungdomssekreterarna anser att egentligen är en del av de unga s.k. riskungdomar som borde erbjudas annan form av verksamhet än den arenan kan ge. Den kulturella bakgrunden gjorde sig påmind när konflikter skulle lösas och vid tillfällen då någon av ungdomarna inte ville ta ungdomssekreterarna i hand eftersom den unge skulle till bön senare. Några av ungdomssekreterarna har en annan etnisk bakgrund än svensk. De har förklarat att i vissa invandrargrup- per strävar man efter att klara upp konflikter och brott som stölder på egen hand. För detta ändamål kan man utse en person som båda parter litar på t.ex. en imam. När det sedan inträffat krig och andra övergrepp har dessa gamla traditioner förlorat sin verkan och normerna har lösts upp. I samband med flyttning till ett annat land strävar man ändå efter att ta sina egna traditioner om konfliktlösning med sig. Då har man svårt att förstå varför polisen ska kallas in vid inbrott och stölder.

Skillnaderna i hur man löser konflikter och hur de unga uppfattar reglerna på arenan kan delvis handla om ingrupper-utgrupper. Även om det kan vara svårt att se att det finns tydliga ingrupper-utgrupper bland dem som deltar i arenans verksamhet, kan ungdomarna uppfatta ungdomssekreterarna som en utgrupp i förhållande till sin egen ingrupp. Det skedde t.ex. när ungdomarna inte ville ”tjalla” om vilka av deras kompisar stulit utrustning på arenan. Bland ungdomarna kan det finnas ingrupper t.ex. subgrupper och äldre kamrater som vill vara med på arenan. I det praktiska arbetet blev det tydligt att det fanns ungdomars egna ingrupper i området som påverkade dem och deras familjer på ett sätt som inte är vanligt annars. Till exempel finns det vuxna som avgör om någon familj ska anlita vårdcentral eller inte. Uppgiften på arenan

handlar om att visa för ungdomarna att det finns fler ingrupper som de kan vara med i utan att för den skull behöva lämna de ingrupper de redan ingår i. Samtidigt finns det bland de unga en oklarhet när det gäller identitet: det har inte status att vara svensk, och de identifierar sig inte heller med sin egen natio- nalitet eller sitt ursprung.

Successivt har dock de ungas attityd och beteende på arenan förändrats. Ungdomarna kommer nu från flera etniska grupper, de har mognat och kontakten med dem har blivit bättre. Endast en liten grupp kan orsaka störningar när de t.ex. inte kan hantera öppen verksamhet som bygger på att de på egen hand aktiverar sig med spel och annat som erbjuds på arenan. Några ungdomar kräver särskilda insatser som coachande samtal om vad den unge vill med sitt liv och vad som hon eller han behöver för att nå målen. Om de är aktuella inom socialtjänsten, kan de erbjudas detta slags samtal med arenans personal som ”ett frivilligt tvång”. Det innebär att om ungdomarna uteblir från samtalet kan de uteslutas från arenan eller socialtjänsten kan ingripa med andra metoder. Ungdomssekreterarna betonar att de unga kommer inte till arenan för att bearbeta sina problem, men att arenan ibland är det enda stället där detta fungerar.

Den positiva utvecklingen kan tolkas som att ungdomssekreterarna byggt upp relationskapital i mötena med ungdomarna. De visar det asymmetriska ansvarets logik när de tar vuxenansvar och bekräftar ung- domarna samtidigt som de inte väjer för att sätta gränser. På samma sätt som personalen på caféet som Trondman undersökte har ungdomssekreterarna på arenan också upplevt att det kräver styrka att vara kon- sekvent vid gränssättning och att det inte alltid på kort sikt leder till att man blir populär bland de unga. På lång sikt vinner man däremot förtroende.

delaktighet

Att göra ungdomarna delaktiga i renoveringen och inredningen av den nya lokalen under hösten 2012 visade sig vara en mycket positiv åtgärd. Under tiden lokalen renoverades hade ungdomarna till Hyres- gästföreningen sagt att de såg framemot den nya lokalen. Detta är också en skillnad mot tidigare yttranden då ungdomarna på ett möte med Hyresgästföreningen framfört att de saknar platser att vara på och verk- samhet i området. Med andra ord har det varit bristande information om vad som sker i området, att det faktiskt existerar en fritidsgård där. Ungdomssekreterarna diskuterade i forskningscirkeln om de unga kan ges full delaktighet t.ex. i form av budgetansvar som framgår av Anderssons m.fl. (2010) undersökning. På arenan finns en grupp unga som kan vara fullt delaktiga medan andra inte är där ännu. En orsak till att ungdomarna i Karlslund inte är vana vid att driva egna initiativ kan handla om att de inte vågar göra det inför kamraterna. Det kan också handla om att de aldrig tidigare fått ta ett sådant ansvar för egna initiativ och vet därför inte hur man gör. Av ungdomssekreterarnas berättelser framgår dock hur ungdomarna be- tros med allt större delaktighet. Förutom renoveringen av lokalen har det bildats ett ungdomsråd med åtta unga som ska föra fram kamraternas förslag, besluta om aktiviteter och ta ansvar för dem.

Att det är möjligt att förändra attityder och värderingar framgår av ungdomarnas beteende. När det nu blir konflikter, blir de äldre ungdomarna aktiva och säger till sina yngre kamrater att sköta sig. De unga verkar inte heller vara involverade i negativa grupper längre. Trots alla positiva framgångar händer det dock att saker försvinner från arenan. Ungdomssekreterarna och ungdomarna har kommit överens om att det inte blir någon polisanmälan om stöld om sakerna kommer tillbaka, och föräldrarna involveras alltid i samband med dessa händelser. Det blir polisanmälan om ungdomarna inte håller överenskommelsen. Personalen har också förklarat för ungdomarna att arenan inte kan fungera utan musikanläggning och spel utan måste i så fall stängas. Det verkar som ungdomarna har förstått detta – sakerna kommer tillbaka, och ungdomar-

na kan komma och förklara när de gjort något fel. På detta sätt har de också gjorts delaktiga i gemensamma regler och de har fått ökad förståelse för vad negativt beteende får för konsekvenser.

Föräldrarna spelar en viktig roll i arbetet med ungdomarna. När arenan var nyöppnad, förstod föräldrarna inte riktigt hur verksamheten var upplagd. Under tiden har kontakten med dem blivit bättre bland annat efter hembesök i samband med konflikter. När en allvarlig incident med laserpekare med flera ungdomar inblandade inträffade i området, var det föräldrarna som kom på en konstruktiv lösning genom att gå ut i området och ta pekarna från sina barn. Ungdomssekreterarna betonar att idag fungerar relationen till föräldrarna och stora syskonen bra och att den är betydelsefull för att lära känna ungdomarna. Med andra ord är föräldrarna en resurs, och delaktighet kan omfatta även dem.

En del äldre ungdomar har visat fortsatt intresse för arenan vilket kanske säger något om deras situation och vad som saknas i området. Ungdomssekreterarna har försökt förklara för dem att de nu är vuxna och kan ta ett eget ansvar för sin fritid. När de äldre ungdomarna söker kontakt med arenan för att diskutera sina problem betyder det också att förtroendekapitalet finns kvar hos dem och att de vill fortsätta dialogen med ungdomssekreterarna.

I dokument Att laga revor i samhällsväven : om social utsatthet och sociala risker i den postindustriella staden (sidor 172-174)