De berörda myndigheterna har alla haft återrapporteringskrav direkt knutna till det övergripande målet om att minska de felaktiga utbetalningarna från

välfärdssystemen. Några av kraven är gemensamma för de fem myndigheterna och avser redovisning av upptäckta felaktiga utbetalningar, återkrav och

polisanmälningar, räknade i antal och/eller belopp. Dessutom har de flesta myndigheterna haft i uppdrag att redovisa vidtagna åtgärder och vilka effekter åtgärderna haft. I tabellerna 1-3 redovisas myndigheternas resultat för de

gemensamma återrapporteringskraven gällande upptäckta felaktiga utbetalningar, återkrav och polisanmälningar.

Uppgifterna i tabellerna i detta kapitel är hämtade från myndigheternas

årsredovisningar för 2021 samt tidigare årsredovisningar i den mån uppgifterna inte funnits i den senaste. För Migrationsverket avser uppgifterna endast dagersättning till asylsökande. Ett streck i tabellen betyder att uppgiften inte är redovisad av

myndigheten.

Upptäckta fel har ökat hos vissa men redovisningen är inte komplett

Felaktiga utbetalningar kan upptäckas i handläggning, via olika former av kontroller efter utbetalning eller via externa impulser från till exempel andra myndigheter eller allmänheten.

Antagandet som ligger bakom indikatorn upptäckta felaktiga utbetalningar är att ju fler utbetalningar som upptäcks (kontrolleras, återkrävs och polisanmäls) desto fler avhåller sig direkt eller indirekt från att framöver medvetet lämna felaktiga uppgifter.

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

Det betyder att kontrollverksamheten har en förebyggande effekt både för individen och för allmänheten, exempelvis genom medierapportering om att kontroller görs.

Omfattningen av upptäckta felaktiga utbetalningar skiljer sig åt mellan

myndigheterna, inte minst till följd av antalet och storleken på de ersättningar som myndigheterna hanterar. Om antalet upptäckta felaktiga utbetalningar och summan av dessa ökat över tid indikerar det att fler kontroller genomförts och/eller att fler impulser inkommit från andra myndigheter eller allmänheten. I vilken utsträckning en sådan ambitionshöjning hos utbetalande myndigheter och hos andra aktörer också är ett tecken på att de faktiska felaktiga utbetalningarna ökat eller minskat är svårare att avgöra.

Tabell 1 Upptäckta felaktiga utbetalningar miljoner kr (mkr) samt andel av totala utbetalningar (%)

Tabell 1 visar att det finns myndigheter som under 2021 upptäckt större

felutbetalningar jämfört med tidigare år, och myndigheter som upptäckt mindre. Det finns alltså ingen tydlig trend för samtliga myndigheter, även om det generellt sett är allt större felaktiga belopp som upptäcks.

Storleken på de upptäckta felen är till stor del en effekt av hur myndigheterna riktar resurser till kontrollverksamhet, men också i vilken mån man har upptäckt större eller mindre belopp inom förmånerna. Det finns också en pandemiaspekt: dels har flera myndigheter periodvis behövt prioritera utbetalningar framför kontroller, dels har villkoren för utbetalning periodvis varit mer generösa och därför lättare att utnyttja.

Förutsättningarna att identifiera felen ser olika ut för myndigheterna, då regelverken ger myndigheterna olika tillgång till information som kan ha betydelse för

möjligheten att upptäcka fel.

Upptäckta fel i förhållande till de totala utbetalningarna för 2021 varierar mellan 0,7 procent och 1,6 procent, för de myndigheter som har redovisat uppgifterna. Andelen upptäckta fel i förhållande till totala utbetalningar skiljer sig inte mycket mellan åren

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

för respektive myndighet. Pensionsmyndigheten påpekar i sin årsredovisning att summan av upptäckta felutbetalningar inte kan relateras till de totala utbetalningarna för ett visst år, då de upptäckta felutbetalningarna kan avse andra tidsperioder än det år de upptäcks.23 Detta är troligtvis giltigt för alla berörda myndigheter.

Berörda myndigheter har även haft i uppdrag att redovisa hur antalet upptäckta felaktiga utbetalningar förhåller sig till den senaste uppskattningen av den totala omfattningen av felaktiga utbetalningar från systemen. Den redovisningen är inte fullständig och flera myndigheter bedömer att uppgifterna inte låter sig jämföras.

Myndigheterna har över tid förstärkt sitt arbete med kontroller, vilket leder till att fler fel hittas och att felaktiga utbetalningar kan identifieras, hindras och återkrävas. Det finns en stor skillnad mellan upptäckta fel och de totala uppskattade felen som presenterades av KUT-delegationen 2019. Utredningen uppskattade de faktiska felutbetalningarna till motsvarade cirka 5,5 procent av de utbetalade medlen i välfärdsystemen (exklusive ålderspension).24

Om myndigheterna över tid blir allt bättre på att hitta stora enskilda fel, eller inför kontroller som minskar riskerna för att felen ska uppstå, påverkar det storleken på de upptäckta felen. För att kunna ge en mer rättvisande bild över effektiviteten i

kontrollarbetet behöver indikatorerna kompletteras med omfattningsstudier av enskilda ersättningar.

De flesta myndigheter har ökat sina återkrav jämfört med tidigare år

När en felaktig utbetalning upptäckts ska det utredas om beloppet ska återkrävas eller inte. Här görs ofta en bedömning utifrån exempelvis belopp, vem som orsakat felet och om det finns skäl för eftergift. Myndigheterna har olika rutiner för eftergifter eller beloppsgränser för återkrav, vilket påverkar uppgifterna i tabellen. Att återkraven kan vara större än de upptäckta felutbetalningarna ett år, kan också bero på att återkraven och de upptäckta felen inte behöver avse samma tidsperiod.

Begreppet ”antal återkrav” används på olika sätt. Ett återkrav kan avse ett ärende eller en person. Det gör att uppgiften är svår att jämföra mellan myndigheterna.

23 Pensionsmyndighetens Årsredovisning 2021, s 39.

24 Delegationen för korrekta utbetalningar, Läckaget i välfärdssystemen, del 2 – Omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, Rapport 6.

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

Tabell 2 Antal återkrav (ärenden eller personer) samt återkrävda belopp (mkr)*

2019 2020 2021

* Migrationsverket saknar möjligheter att återkräva dagersättning till asylsökande.

Försäkringskassan är den myndighet som har beslutat om flest och störst återkrav, vilket till stor del är en följd av att myndigheten ansvarar för betydligt fler

ersättningar än de andra. Med undantag för Arbetsförmedlingen, är den

genomgående trenden att återkraven ökat under 2021 jämfört med föregående år. Det tyder på en ambitionshöjning hos berörda myndigheter i arbetet med kontroller och återkrav.

Det totala antalet polisanmälningar har ökat jämfört med 2019

För de upptäckta felaktiga utbetalningar som misstänks bero på att en person eller en annan aktör avsiktligt lämnat felaktiga uppgifter (eller underlåtit att anmäla

förändringar) påbörjas en kontrollutredning för att fastställa om en polisanmälan ska lämnas eller inte. Endast en del av alla kontrollutredningar resulterar i en

polisanmälan.

Polisanmälningarna avser misstänkta brott som rör de berörda ersättningarna. Det handlar främst om misstänkta bidragsbrott men kan också avse exempelvis misstänkt urkundsförfalskning. Tabell 3 visar på en minskning med knappt 50

polisanmälningar om man jämför 2021 med år 2020. Sedan 2019 har dock antalet ökat med närmare 1 000 polisanmälningar. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har gjort fler polisanmälningar 2021 jämfört med tidigare år. Den stora ökningen sett till antalet står Försäkringskassan för, vilket delvis kan förklaras av det IT-system som under 2021 sattes i drift med syftet att automatisera hanteringen av polisanmälningar.25 Även Pensionsmyndigheten har gjort fler polisanmälningar jämfört med tidigare år. Arbetsförmedlingen förklarar sin ökning delvis med att bidragsbrottslagen ändrades den 1 januari 2020.26

25 Försäkringskassans årsredovisning 2021, s. 170.

26 Arbetsförmedlingens årsredovisning 2021, s. 74-75.

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

Tabell 3 Antal polisanmälningar

2019 2020 2021

Arbetsförmedlingen 47 83 155

CSN 735 591 390

Försäkringskassan 4 248 5 661 5 889

Migrationsverket 510 190 24

Pensionsmyndigheten 51 93 116

Totalt 5 591 6 618 6 574

Migrationsverket och CSN har enligt tabell 3 gjort färre polisanmälningar under 2021. CSN förklarar minskningen med att man periodvis under året prioriterat handläggning av ansökningar om studiemedel högre än arbetet med

polisanmälningar.27 Migrationsverket beskriver i sin årsredovisning att det finns en eftersläpning i statistiken, till följd av bristfälliga registreringar. Det gör att antalet polisanmälningar avseende 2021 kan komma att justeras.28

Antalet polisanmälningar hos en myndighet är en följd av hur omfattande myndigheternas uppdrag är, men även hur intensivt kontrollarbetet är. Enligt bidragsbrottsutredningen29 görs idag betydligt fler polisanmälningar avseende misstänkta bidragsbrott, jämfört med tidigare.

Återkraven och polisanmälningarna som gäller arbetslöshetsförsäkringen har ökat

I regeringens återrapporteringskrav till Arbetsförmedlingen ingår nystartsjobb och lönebidrag. När det gäller redovisningen av arbetet med felaktiga utbetalningar från arbetslöshetsersättningen är det Inspektionens för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) som redovisar arbetslöshetskassornas arbete till regeringen. Om

arbetslöshetsförsäkringen framöver ska inkluderas på samma sätt som andra

ersättningar i myndigheternas redovisningar, behöver arbetslöshetskassorna redovisa motsvarande indikatorer som de utbetalande myndigheterna.

IAF har redovisat några nyckeltal som avser felaktiga utbetalningar från a-kassorna för 2020 och 2021.30

IAF redovisar att det skett en ökning såväl av återkrävda belopp (från 199 miljoner kronor 2020 till 266 miljoner kronor år 2021) som av antalet polisanmälningar (från 976 år 2020 till 1 501 år 2021). Den huvudsakliga förklaringen till ökningen är enligt

27 CSN:s årsredovisning 2021, s. 82.

28 Migrationsverkets årsredovisning 2021, s. 116.

29 S 2021:03 2021 års bidragsbrottsutredning.

30 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 2022, Felaktiga utbetalningar från arbetslöshetskassorna 2021 och 2020, IAF 2022:4.

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

IAF det kraftigt ökade ärendeinflöde som följde av pandemin samt de tillfälliga regeländringar som regeringen införde under coronapandemin.

4.2 Särskilt riskfyllda ersättningssystem

Arbetsförmedlingen, CSN, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har 2021 haft återrapporteringskrav för särskilt riskfyllda ersättningssystem. De riskanalyser som myndigheterna har gjort har visat på ett antal olika typer av risker:

 Ersättningstyper där risker för fel uppstår genom att de är beroende av

grunduppgifter som påverkar rätten till eller storleken på ersättning. Exempel på det är bostadstillägg enligt socialförsäkringsbalken, där storleken på ersättning kan bli fel till följd av brister i indata.31

 Ersättningstyper där ersättningens konstruktion med förskottsutbetalningar gör att utbetalningarna riskerar att bli fel ifall rätten till ersättning förändras från tiden för beslut till tiden för utbetalning. Exempel på det är studiemedel för studier i Sverige eller utomlands.32

 Försäkringskassan har i sin årsredovisning beskrivit särskilt riskfyllda

ersättningssystem med utgångspunkt i storleken på upptäckta felutbetalningar.

Assistansersättning är en förmån där stora felaktiga utbetalningar har

identifierats. Att enskilda inte anmäler ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken på en förmån har också identifierats som en risk för felaktiga utbetalningar.

I dokument Målet att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen. en samlad analys ESV 2022:33 (sidor 14-19)