Generation Z och det samtida medielandskapet

Som nämndes i inledningskapitlet har digitaliseringen och internets framväxt inneburit förändrade villkor, förutsättningar, utmaningar och möjligheter för individer och grupper att ta del av information och kommunikation.24 Eftersom generation Z är den första generation som fötts in i det digitaliserade medie-landskapet skiljer sig deras förhållande till internet och sociala medier från hur tidigare generationer använder, förstår och förhåller sig till detsamma (Bobkowski, 2014; Moberg & Sjö, 2014). I dag använder så gott som alla unga svenskar mellan 13 och 18 år internet och sociala medier dagligen (Ekström & Shehata, 2018; Internetstiftelsen, 2017) och internetanvändningen har inom denna åldersgrupp fördubblats de senaste tjugo åren (Mediebarometern, 2019). Även om unga i dag främst tar del av nyheter via sociala medier så fungerar de senare samtidigt som en mediemiljö där redaktionellt producerade nyheter och etablerade nyhetsmedier finns, sprids och delas (Clark & Marchi, 2017, s. 5, 113; Svenningsson 2015; Nygren et al., 2019).25 Parallellt med denna utveckling har förtroendet för redaktionella medier samt för public ser-vice under perioden 2000–2018 minskat bland unga under 30 år (Mediebarometern, 2019).26 Den förändrade medieanvändningen indikerar att information och interaktion bland unga i dag sker på platser och i sammanhang som auktoriteter i form av föräldrar, lärare och journalister inte har kontroll över (Broberg, 2019).

Ökad användning av digitala medier medför såväl utmaningar som möjlig-heter när det kommer till social interaktion och ungas hantering av kunskap och information. Internationella studier visar hur grupper som växt upp med internet har lättare att både förstå och navigera i det nya medielandskapet än tidigare generationer (Høeg, 2017; Robinson, 2014). I Sverige har undersök-ningar om trovärdighet i ungas nyhetsflöden visat hur ungdomar i första hand tar del av och läser nyheter om exempelvis politik och samhälle från etable-rade nyhetsmedier framför partiska, mindre trovärdiga sidor (Nygren et al., 2019, s. 101-102). Undersökningarna visar att det finns en medvetenhet hos unga om hur sociala medier genom ensidigt innehåll och fragmentisering ris-kerar att bidra till en partisk, och ibland direkt falsk bild av vad som händer i samhället (Sveningsson, 2015, s. 1). Samtidigt visar andra svenska (Nygren &

24 Kommunikation är en handling och något som individer och grupper gör tillsammans.

In-formation däremot är det som individer och grupper utväxlar med varandra. Kommunikation

blir därmed en social process medan information bör betraktas som en social artefakt (Hård af Segerstad, 2002, s. 34).

25 För att beskriva hur nya medielogiker integreras med äldre medielogiker används ibland be-greppet hybrida mediemiljöer (Chadwick, 2017).

26 Förtroendet för redaktionella medier och public service är förhållandevis högt i Sverige jämfört med övriga världen och tilliten till andra människor är generellt hög i de Skandina-viska länderna (Lundby & Repstad, 2018, s. 18). Det senare kan förklaras med att mediesyste-met i dessa länder utgör en hörnsten i den skandinaviska demokratin (Lundby & Repstad, 2018, s. 26).

Guath, 2019) och internationella studier (Clark & Marchi, 2017, s. 103, 198) att unga tenderar att överskatta sin egen förmåga när det kommer till källkri-tiskt tänkande. Medievetaren Sonia Livingstone menar att även om dagens unga på många sätt ligger i framkant när det gäller att navigera i, använda och utveckla internet så finns det goda anledningar att ifrågasätta ”the popular as-sumption that children and young people are ‘cyber experts’(Livingstone & Helsper, 2010, s. 310). Flera forskare understryker att ungas digitala medie-användning kräver verktyg för att kunna avgöra skillnaden mellan information och desinformation, samt hantering av fragmentisering, differentiering och fil-terbubblor (Clark & Marchi, 2017; Dijk, 2012; Wikforss, 2018). De identifie-rade riskerna med sociala medier har avslutningsvis, om inte motbevisats, så kraftigt problematiserat föreställningen om internet som enbart demokratise-rande och inkludedemokratise-rande (Livingstone & Helsper, 2010; Vaidhyanathan, 2018).27

2.2.1 Påverkan, risk, möjlighet och representation

Inom medievetenskapen används ibland de teoretiska perspektiven injektions- respektive användarmodellen (eng. uses and gratification) för att försöka för-klara hur synen på mediepåverkan förändrats över tid (McQuail, 2010). In-jektionsmodellen inkluderar en förståelse av mediepubliken som passiva mot-tagare snarare än som aktiva användare. Enligt användarmodellen betraktas i stället mediepubliken som handlande subjekt med förmåga och makt att ta ansvar för, välja och välja bort vilka mediebudskap eller kanaler man vill an-vända sig av. I linje med det senare uppmanar oss exempelvis sociologen Ant-hony Giddens att inte betrakta människor som oförmögna att uppfatta olika medierade fördomar (eng. cultural dopes) (Giddens & Sutton, 2017, s. 149).

När ungdomars tv-tittande i slutet av åttiotalet började betraktas som ett socialt problem uppkom begreppet ”ungdoms-tvtittare” (Hacking 2000). En-ligt den kanadensiska filosofen Ian Hacking, betraktades tv-tittande ungdomar under denna period som ”offer för våldets visioner, förslöad och berövad häl-sosam frihet och uppfostran” (Hacking, 2000, s. 43). Så småningom förändra-des synen på den unga mediepubliken. Plötsligt betraktaförändra-des ungdomar inte längre som passiva mediekonsumenter utan i stället som aktiva användare med förmåga att göra egna val och avgränsningar (Hacking, 2000, s. 43). Enligt Hacking belyser historien om ungdoms-tvtittare hur idéer och begrepp som konstrueras socialt får konsekvenser för den allmänna synen på individer,

27 För fördjupad läsning om sociala medier och demokratifrågor, se Vaidhyanathan (2018) och för sociala medier, religion och politik, se (Jensdotter, 2021). I min studie analyseras inte innehållet eller kommunikationen på sociala medieplattformar. Jag går av denna anledning inte in på sociala medier som politiska arenor eller hur exempelvis algoritmer styr plattfor-marnas innehåll. Däremot aktualiseras dessa frågor om de uttrycks explicit i ungdoplattfor-marnas tal (se exempelvis avsnitt 6.3.4).

grupper och fenomen. På ett liknande sätt som religion i offentligheten tende-rar att antingen framställas som ett problem eller som en resurs (Hjelm, 2014), illustrerar Hackings historia hur unga antingen förknippas med sociala pro-blem eller kopplas till ideal om framtidstro, makt eller hopp (Ziehe, 1993). Exemplet om ungdoms-tvtittaren visar också hur debatter om ”skärmar” och ungas medievanor inte är särskilt ny inom de samhällsvetenskapliga forsk-ningsfälten – vilket blir en viktig påminnelse i analys och tolkning av hur denna studies deltagande ungdomars uttrycker erfarenheter av religion i olika medier.

I anslutning till debatten om restriktioner kring ungas internetanvändning, menar Livingstone & Helsper (2010) att de risker som ofta förknippas med ungas internetanvändande också behöver förstås i ljuset av möjligheter. Även om ambitionen är att minimera att unga råkar illa ut på nätet, riskerar samtidigt restriktioner att stänga vägarna till den resurs som internet också kan utgöra för ungas lärande, kommunikation och sociala samvaro (Livingstone & Hel-sper, 2010, s. 324). De jämför situationen med förmågor och färdigheter i den fysiska verkligheten som att lära sig att skaffa nya vänner eller att läsa tryckt media, något som inte heller enbart innebär nya möjligheter utan även risker.

Att unga i dag vänder sig till sociala medier när det kommer till information om ämnen som intresserar dem menar flera forskare har att göra med ett upp-levt förfrämligande (eng. alienation)28 i de etablerade medierna, både när det kommer till kulturell, generationell och etnisk representation. Sveningsson (2015) skriver exempelvis om glappet mellan unga och de ”ansikten, nyhets-prioriteringar och rapporteringar som kännetecknas mainstream journalistik” (Sveningsson, 2015, s. 2). Amerikansk forskning pekar på att unga som upp-lever diskriminering baserat på ras, etnicitet eller religion i högre utsträckning känner frustration och uppgivenhet inför traditionell politik och etablerade medier (Clark & Marchi, 2017, s. 10, 103). Etablerade medier och konvent-ionell politik beskrivs i dessa sammanhang som något förlegat som inte släp-per in unga, vare sig genom att rapportera om sådant som engagerar eller in-tresserar dem, eller genom en skev representation, inte minst i relation till ung-domar med minoritetsbakgrund eller från hem med lägre utbildningsnivå (Buckingham, 2000, s. 206; Clark & Marchi, 2017, s. 10). Brist på represen-tation och förfrämligande har även använts som perspektiv i nordiska studier som visar hur unga muslimer i saknar vanliga bilder av muslimer och levd islam i etablerade nyhetsmedier (Toft, 2017, s. 47).

Ett alltför stort fokus på att få barn och unga att genomskåda mediernas dolda budskap eller att ständigt peka på farorna med sociala medier kan enligt vissa forskare mynna ut i åsikten att de helt bör undvika vissa medietexter

28 Begreppet förfrämligande (alienation) har en lång tradition inom filosofisk och sociologisk forskningstradition, exempelvis inom marxistisk och kritisk teori (Brante et al., 2001, s. 13-14). Jag använder mig av det svenska begreppet förfrämligande i en mer allmän betydelse av den enskilda individens känsla av vanmakt och maktlöshet på grund av upplevd avskurenhet eller fjärmande från samhälleliga och sociala institutioner (Giddens & Sutton, 2017).

(Engblom, 2013, s. 66). En sådan hållning riskerar att de medier som barn och unga använder (ner)värderas och kritiseras i stället för att analyseras. Internet-forskaren Elza Dunkels (2007) kommer i sin avhandling fram till att när ungas egna sätt att hitta alternativa lärandestrategier inte får något erkännande kan konsekvensen bli att de väljer bort skolan (Dunkels, 2007; 2018, s. 116).