Personlig kännedom och prestigelöshet är viktigt för samverkan. Speciellt prestigelösheten är något som har kommit fram under intervjuerna. Att kunna få en helt prestigelös samverkan i alla led i en organisation är förmodligen en utopi. Ett steg på väg mot prestigelöshet är nog ändå en personlig kännedom och vetskap om hur den man ska ha ett prestigelöst samarbete med arbetar och hur denne agerar i olika typer av fall. Genom att fokusera på vad som kan ge prestige och försöka motarbeta dessa typer av egenskaper gör att det går mot, om inte
prestigelöst, så mindre prestige än tidigare.
Vad generar då prestige? I studien Samverkan på olycksplatsen - om organisatoriska barriäreffekter (Berlin och Carlström, 2009) talas det om ”samverkansparadoxen”. Denna paradox är inget som direkt har kunnat påvisas i den här studien på grund av ett något tunt empiriskt material, men det är sannolikt att de slutsatser Berlin och Carlström gör även kan användas i detta sammanhang. Samverkansparadoxen innebär att ospecifika krav, orealistiska ideal och oklara roller bör ge konkurrens, prestige och rivalitet. Motsatsen till denna tes är att ha specifika krav på samverkan, hur och i vilka former samverkan sker, att ha realistiska ideal formade genom gemensamma erfarenhetsutbyten och övningar samt klara roller som kommer av kännedom om varandras organisationer. Detta bör vara ett steg på väg mot prestigelöshet.
4 Diskussion och slutsatser
Mycket av det som har tagits upp under tidigare delar handlar om att ha ett närmare samarbete räddningstjänsterna emellan rent generellt. På detta sätt överbyggs klyftor och det mänskliga mötet gynnas. Genom att ha gemensamma utredningar, erfarenhetsutbyten och övningar gör detta att personlig- och organisatorisk kännedom uppstår. Detta är något som i förlängningen får ses som samverkansbefrämjande då klara rollstrukturer och personlig kännedom, i enlighet med Figur 8 Utökad samverkansmodell, analysmodell (Berlin och Carlström, 2009: s.339) s.24 leder till bättre samverkan ute på skadeplats.
För att återkoppla till studiens frågeställning som ställdes under inledningen; Hur fungerar
samverkan inom räddningstjänsten vid en räddningsinsats i Stockholms län? måste det, generellt sett,
sägas att samverkan fungerar väl. Däremot har den här studien visat på att under vissa omständigheter och i vissa situationer fungerar inte samverkan räddningstjänsterna emellan helt optimalt.
Det uppkommer många konkreta varianter av samverkan under ett år mellan räddningstjänsterna, vilket inte är förvånande eftersom gränserna för de olika
räddningstjänsternas ansvarsområden ofta går igenom tätbebyggt område. Med över en
femtedel av Sveriges befolkning i länet är det inte heller förvånande att det händer olyckor som ibland är av allvarligare karaktär med stora konsekvenser. Då är det viktigt att kunna ha en gemensam syn och en helhet över hela länet, något som bevisligen uppkom under
butiksbränderna i Södertälje.
Det finns saker som går att arbeta vidare med och genom att låta mina respondenter komma till tals i stor utsträckning under rapportens gång tycker jag att vissa problemområden har visats. Genom att gå igenom de delfrågor som ställdes efter den övergripande frågeställningen kan några av dessa problemområden hittas.
• Vad innebär det att samverka i teorin och i praktiken?
Att samverka är i den här rapportens mening att verka tillsammans. Det är ett oerhört vitt begrepp och som inte i sig har något syfte. Samverkan sker på olika nivåer beroende på vilka som samverkar och hur väl dessa personer interagerar med varandra. Samverkan är något som
ofta utrycks som eftersträvansvärt men som sällan konkritiseras. Ospecifika krav på samverkan leder till prestige och konkurens, något som i sin tur leder till sämre samverkan.
• I vilka situationer kan samverkanssvårigheter uppstå?
Det som är framträdande är att samverkan räddningscentralerna emellan, kan förbättras. Olikheter i larmhantering, utlarmning av enheter och rutiner kring radiokommunikation i regionerna med räddningscentralerna gör förmodligen att samverkan inte fungerar så väl som om det skulle vara liknande rutiner vid de bägge ledningscentralerna.
Vidare finns det olikheter i rökdykarrutiner och radiorutiner och detta gör att under insats kan det, då förbunden ska stötta varandra i sina rökdykarorganisationer, uppstå vissa dilemman. En gemensam övningsanläggning med gemensamma utbildningar där de olika
rökdykarorganisationerna samövar är något som får förväntas öka samverkan även senare ute på en skadeplats.
• Vad har teknik, speciellt ny teknik, för inverkan på samverkan?
Teknik har stor betydelse för samverkan. Tekniken i sig är inget som gör att samverkan fungerar, men när tekniken blir ett hinder mellan grupper skapas det ofta också barriärer mellan dessa. Om det finns tekniska barriärer kan det, som ett led i detta, skapas
organisatoriska barriärer. Det är viktigt att bygga bort dessa hinder och då det går, utnyttja de tekniska lösningar som redan finns för samverkan.
Det bör utredas om det är av värde att införa radioplattformen RAKEL. Enligt min mening finns det klara fördelar med detta system och jag är av den uppfattningen att detta system har en potential att både lösa de problem som finns med det analoga systemet, samt att öppna upp nya möjligheter för nya samverkansformer. Det är alltid mer eller mindre problematiskt att införa ny teknik, speciellt i så här pass stora organisationer. Samtidigt har denna teknik en avgörande roll i det operativa arbetet. Vidare kommer ett nytt, modernt, radiosystem att behövas förr eller senare. Det finns en del andra tekniska barriärer i form av olikheter i
rapporteringssystem och så vidare. En transparent kommunikationsplattform med en hög grad av interoperabillitet skulle förmodligen göra att en lägesbild snabbt kan spridas till berörda
En tanke kan vara att samhället kanske inte är förberett på att räddningstjänsten i framtiden kommer att kosta mer än vad den har gjort hittills. Räddningstjänsten har förändrats närmast radikalt tack vare implementering av ny teknik. Nya taktiker och metoder tas fram och olika rapporteringssystem för att snabbt sprida en lägesbild utvecklas. I framtiden kan det förväntas att denna teknik används i ännu större omfattning. Räddningstjänsten i Sverige står
förmodligen inför ett teknik och ledningsskifte eftersom forskning kring ledning och tekniskt ledningsstöd bedrivs på flera lärosäten i Sverige. Om man inte är beredd på att denna nya teknik kommer att kosta pengar kommer den inte heller att implementeras i räddningstjänster runt om i landet. Kanske kan det genom tekniska landvinningar också göras effektiviseringar, ibland på bekostnad av operativ personal då det genom införande och användande av ny teknik kommer fram nya sätt att arbeta och samverka på. Men om det skulle vara så måste bilden av vad en brandman gör radikalt ändras i förhållande till den traditionella.