Genomförande

Datum för genomförande: 2004-11-27.

Aktuella yttre förhållande: Nysnö, temp –13 ⁰C, NV vind 5 m/s.

Resultatet av undersökningen visade något fler skador än vad skogsvårdsstyrelsens resultat visar. Inventeringsområde 1-41 innehåller 11 provytor. Enligt ÄBIN 2004 innehåller inventeringsområdet 111 tallstammar varav 3 hade färska betesskador. Resultatet av vår undersökning gav samma antal tallstammar, men ett flertal betesskador. Utöver den skadade tallen såg vi ett flertal betade björkar.

4.4 Analys

Orsaken till att vårt resultat avviker från skogsvårdsstyrelsens inventering beror på svårighet att skilja gamla skador från färska betesskador eftersom inventeringen genomfördes under fel tid på året och under besvärligare förhållanden. Vårt resultat visar endast gamla betesskador och är därför orsaken till vår högre skadefrekvens.

Tack vare spårsnö kunde det konstateras att ingen älg fanns inom det inventerade området.

(Orsak se kapitel 2.4.3 Biotopval.)

Vår erfarenhet av ÄBIN är att inventeringen utan större hinder kan utföras på ett korrekt sätt även av icke skogsutbildade personer som privata markägare och jägare inom det egna området. Undersökningsmanualen från skogsvårdsstyrelsen är tydligt formulerad och lätt att förstå. Det som kan upplevas som en svårighet är att skilja gamla älgskador från övriga skogsskador, exempelvis topp- och kvistbrott orsakade av snö.

28 5 DISKUSSION

Vad som tydligt framgår av den litteratur vi studerat är att det mesta som skrivs i ämnet älgbetesskador är vinklat till förmån för endera sidan. När det handlar om älgbetesskador finns det inget svart eller vitt, allt har blivit en gråzon av motstridiga viljor och delvis upprörda känslor. Vad som är rätt och fel angående skador på ungskog orsakade av älg har även forskarna svårt att säga.

Skogsbruket presenterar siffror på vad älgskadorna kostar och vad konsekvensen kommer att bli vid fortsatta betesskador. Dessa siffror är framtagna av skogsbolagen själva och delvis grundade på ÄBIN som gjorts i Norrbotten och Västerbotten. Hur väl dessa siffror stämmer överens med verkligheten är svårt att säga men troligtvis är de tämligen nära sanningen för vad kostnaden är och kommer att bli för betesskador orsakade av älg.

Hur skall framtidens älgstam och skogsbruk se ut? Ett enkelt sätt att lösa problemet på är att acceptera att Norrbotten har en allt för stor älgstam i förhållande till vinterfödan, och

genomföra en mycket kraftig avskjutning. En sådan avskjutning skulle troligtvis leda till att många områden i Norrbotten skulle bli mer eller mindre älgtomma och ej attraktiva för jägare.

Ett sådant faktum kan vara svårt att acceptera efter flera år med god älgtillgång i stora delar av Norrbotten.

En annan fråga som vi bör ställa oss är, vem bestämmer hur många älgar det skall finnas i Norrbotten? Är det länsstyrelsen, skogsbruket eller jägarna. Den debatt som nu pågår är till stor del styrd av hur stor älgstam som skogsbruket kan tillåta utan förstora betesskador. Älgen är en stor tillgång för Norrbotten och dess innevånare och bör ej hanteras som ett skadedjur, som godtyckligt kan skjutas så fort den gör åverkan på skogen! Vad som idag sker med den svenska älgstammen kommer att påverka framtidens älgstam/älgtillgång vilket är något som bör tänkas på, innan det är försent.

Sveaskog och SCA är stora markägare i Norrbotten och Västerbotten, och hårt drabbade av betesskador. Norrbottens läns skogsägare (NLS) är en skogsägarförening som har ca 3700 medlemmar (NLS, 2004). NLS står också bakom kravet på max 2 % betesskador.

talet och framåt. Vad diagrammet tydligt visar är den älgexplosion som skedde under slutet av 70-talet och början på 80-talet. 1983 fälldes nästan 12000 älgar i Norrbotten vilket är en topp notering i avskjutningsstatistiken för Norrbotten. Efter den kraftiga avskjutningen i början på 80-talet sjönk avskjutningen till 5000 älgar 1996 för att sedan öka och hamna på ca 10 000 älgar 2003. Bilden över avskjutningsstatistiken visar att antalet fällda älgar ökar i Norrbotten och passerade måltalet (7500) år 2000. Dagens älgavskjutning styrs till stor del av hur många älgar som skogsbruket kan tillåta utan för stora betesskador och är troligtvis för hög. Om älgtillgången är så stor som de flesta skogsbolag påstår borde fler älgar skjutas i början av jakten och inte under vinterjakt i januari månad då flertalet kor är dräktiga och kvalitén på köttet sämre. Den allt längre jakttiden på älg är ett steg mot en legaliserad sönderskjutning av den svenska älgstammen och ett sätt för skogsbolagen att uppnå sina mål för accepterade betesskador på tallungskog. Vad som är tråkigt är att många jägare har fastnat i en fälla av girighet och bara vill ha mer och mer utan tanke på framtidens unga jägare och deras

möjlighet till älgjakt. Många jaktlag har en press på sig från skogsbolagen att skjuta så många älgar som möjligt för att inte mista sina arrenden. Älgavskjutningen kan inte bara grundas på skogsbrukets krav på minskade skogsskador utan på en helhet där flera faktorer måste vägas in. Om inte detta sker kommer troligtvis den svenska älgstammen att kraftigt minska och på flera håll helt försvinna. Detta verkar vara helt i linje med vad ett flertal större skogsbolag vill.

Idag genomförs inga statliga flyginventeringar för att få en överblick av den svenska älgstammens storlek. Flyginventeringar utförs av skogsbolag, privata markägare,

jaktvårdsområden etc. Inventeringar av denna typ fungerar lokalt men ger ingen helhetsbild över det totala antalet älgar i Sverige.

30 Bild 8 Antal fällda älgar i Norrbotten 1955-2003

Stapeldiagrammet visar hur många älgar som har fällts i Norrbottens län under åren 1955 till 2003.

I Norrbotten som till stor del domineras av tallskog och tallföryngringar pga. markens

förutsättningar kan det finnas anledning att tillåta ett högre betestryck än det uppsatta målet på 2 % färska betesskador/år. Det måste finnas mat åt en livskraftig älgstam även vintertid och inte bara på sommaren. Alla intressenter i frågan om älgskador är överens om att Norrbotten skall ha en livskraftig älgstam och minskade betesskador. För att lösa denna ekvation krävs det mer ödmjukhet och inte en enkelspårig dialog från de inblandade parterna samt en större vilja till förståelse från jägarhåll för de problem som älgskador medför för markägaren. De stora skogsbolagen kan behöva utföra olika åtgärder förutom en högre avskjutning för att minska skadorna på tallungskogen. I Norrbotten var älgavskjutningen 1983 nästan 12 000 älgar och slutavverkningsarealen i kustområdet ca 14 000 hektar (ÄBIN, 2004). Under 2003 slutavverkades det ca 16 000 hektar i kustområdet och älgavskjutningen uppgick till ca 10 000 älgar i Norrbotten (ÄBIN, 2004). Enligt dessa siffror har slutavverkningen inte minskat i kustområdet vilket kan vara en bidragande orsak till betesskador av älg under vinterhalvåret.

En annan bidragande orsak till betesskador vintertid kan vara en minskad

slutavverkningsareal i inlandet vilket leder till mindre föda för älgen och vandringar som följd.

se vad älgen skall äta vintertid förutom tall i ett område som uteslutande domineras av tallföryngringar, gallringsskog (tall) och äldre tallskog. De få rönnar som lokaliserades var nedbetade till buskhöjd. I detta område har älgen ytterst få alternativa födor vintertid vilket leder till betesskador. Förebyggande åtgärder skulle troligtvis löna sig ekonomiskt efter kort tid och på lång sikt skulle kvalitén hos träden öka, vilket leder till ökad avkastning för skogsägarna och sågverken.

Det bör tilläggas att älgskadorna i Norrbotten har minskat de senaste åren och är i vissa områden i närheten av det av skogsbolagen uppsatta 2 % målet.

32 6 SLUTSATSER