grannskap, socialt kapital och kollektiv förmåga

I dokument Att laga revor i samhällsväven : om social utsatthet och sociala risker i den postindustriella staden (sidor 101-104)

Socialt kapital kan sägas handla om den typ av resurser (kapital) som vi kan få via andra människor eller sociala sammanhang, för individer exempelvis en familjemedlem som stöttar vid motgång, en granne som hjälper till att passa barn eller en bekants bekant som kan tipsa om ett jobb. Socialt kapital diskuteras ofta också när det gäller grannskap, där en viktig dimension är tillit eller förtroende vilket gör det lättare att samarbeta. En vanligt använd definition är ”förekomster av social organisation, såsom nätverk, normer och förtroende som underlättar koordinering och samarbete för gemensam nytta” (Putnam 2000). I ett grannskap där det sociala kapitalet är högt tenderar det mesta att fungera bättre eftersom människorna litar på varandra och hjälps åt för att lösa problem eller uppnå mål (Rothstein 2004; Putnam 2000; Sampson 2012). Socialt kapital kan indelas i en rad olika dimensioner beroende på vad som diskuteras. Ett exempel är att en distinktion brukar göras mellan starka band i form av nära vänner och familj som ofta står för stöd och hjälp i vardagen samt svaga band i form av bekanta eller bekantas bekanta vilket har diskuterats som viktigt för att exempelvis få tips om jobb (Granovetter 1973). Ett annat sätt att betrakta frågan har lanser- ats av Robert Sampson och Corina Graiff (2009) som delar in socialt kapital i fyra dimensioner: Nätverk, Organisering, Normer samt Kollektiv förmåga. Dimensionen nätverk i ett grannskap handlar om graden av informell kontakt mellan folk i området där kontakten antas underlätta spridandet av information och

andra resurser. Organisering är den mer formella sidan av samma mynt, där organisationer bidrar till att den kollektiva handlingsförmågan stärks genom att uppmuntra till samarbete och aktiviteter. Normer behandlar vilka värderingar som präglar grannskapet, och kan betraktas som en slags informella regler som sätter ramarna för vad som är socialt accepterat. Kollektiv förmåga är den sammanhållning eller tillit som finns i grannskapet kombinerat med vilja och förmåga att handla för det allmännas bästa. Det kan kopplas till såväl nätverk och organisationer som till normer, och i ett grannskap med tydliga och starka normer samt en hög grad av organisering skulle vi förvänta oss att också den kollektiva förmågan blir hög. I ett grannskap med en stark kollektiv förmåga finns ett förtroende mellan de boende och en förväntan om att agera för att upprätthålla ordning, till exempel genom att ingripa mot oönskat beteende vid behov. Kollektiv förmåga har i flera studier visats vara viktigt för att förstå var våldsbrott begås (Sampson et al 1997; Sampson & Wikström 2008; Wikström et al 2012)13, och har även kopplats till klotter, skadegörelse

och annan oordning (Sampson & Raudenbusch 1999) samt otrygghet (Gibson et al 2002; Ivert et al 2013). Den kollektiva förmågan tenderar att vara lägre i grannskap med en hög grad av utsatthet, där framför allt fattigdom är en viktig variabel tillsammans med hög omflyttning, etniskt heterogenitet, stora ungdom- skullar och ensamstående mödrar (Sampson et al 1997; Sampson & Wikström 2008). Kollektiv förmåga fungerar som en mellanliggande variabel vilken förklarar en stor del av kopplingen mellan exempelvis fattigdom och våld vilket visas i Figur 8.1. Enkelt sammanfattat är det mer brottslighet i bostadsområden som präglas av segregation och fattigdom, men mycket av den kopplingen förklaras av att dessa områden i sin tur har betydligt lägre kollektiv förmåga. En av de sociala mekanismer som gör att fattigdom och segregation leder till brottslighet är alltså den kollektiva förmågan.

Figur 8.1. Fattigdom, segregation, kollektiv förmåga och brottslighet.

grannskap och sociala riskfaktorer

För att förbättra vår förståelse av grannskap och socialt kapital genomfördes en fallstudie i flerfamiljshus- delarna av fyra bostadsområden i södra Malmö (Gerell 2013)14. För att få en fördjupad bild av områdena

användes en uppsättning metoder, med nyckelpersons- och fokusgruppsintervjuer, en boendeenkät, en kartläggning av klotter och skadegörelse samt befintlig statistik från bland annat SCB, Malmö stad och Räddningstjänsten syd. De fyra bostadsområden som studerades ligger nära varandra i Stadsområde väst i Malmö, norr om det nya bostadsområde som byggs upp kring Hyllie station och har i genomsnitt ca 3000

13 Det bör dock noteras att två nya studier fann att den kollektiva förmågan inte var så viktig i Hague (Bruinsma et al 2013) samt London (Sutherland et al 2013).

14 Notera att småhusdelarna av Kroksbäck och Bellevuegården inte är med i studien, samt att ett stort äldreboende i västra delen av Bellevuegården exkluderats. (Se Figur 8.2).

Fattigdom

Segregation

invånare. Alla fyra bostadsområdena uppkom under miljonprogramsepoken under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Två av områdena, Holma och Kroksbäck, kan betecknas som stigmatiserade, och med relativt höga nivåer av fattigdom. I båda områdena utgör den nordligaste tredjedelen av flerfamiljshu- sen en bostadsrättsförening medan resterande utgörs av bostäder från allmännyttan, Malmö Kommunala Bostadsbolag (MKB). Det tredje området, Bellevuegården, har också relativt stor andel låginkomsthushåll, men inte den koncentration av fattigdom som finns i delar av Holma och Kroksbäck. Den östra delen av Bellevuegården hör till MKB medan den västra delen är privata hyresrätter i regi av Stena fastigheter. Det fjärde området slutligen består av två stora bostadsrättsföreningar och har betydligt lägre andel lågin- komsthushåll samt en betydligt äldre befolkning. Ett tidigt fynd när intervjuerna genomfördes var att få av de boende betraktade bostadsområdet som viktigt för det sociala kapitalet, och bostadsområdena indelades i mindre kvarter med en gemensam fastighetsförvaltare och i genomsnitt ca 1000 invånare. Kvarteren i sin tur indelades i mindre gårdar baserade på de gemensamma ytor som två till fyra bostadshus har i området (Se Figur 8.2).

Figur 8.2. Bostadsområden, kvarter och gårdar. Anpassad från Gerell (2014).

Avseende de sociala riskfaktorer som nämns i kapitel 2 (Se även Hallin 2013) går det att kategorisera bost- adsområden och kvarter utifrån hur stor förekomst det finns av olika sociala riskfaktorer. Av de strukturella

riskfaktorer som nämns sticker bostadsområdena Holma och Kroksbäck ut som ovan nämnts genom att ha en hög andel utlandsfödda och stark koncentration av låginkomsttagare. Inom dessa områden är det i sin tur MKB-kvarteren som tydligast kan kopplas till sociala riskfaktorer till skillnad från bostadsrättsfören- ingarna. För att operationalisera dessa riskfaktorer används här ett mått vardera för segregation och bri- stande resurser. Segregation uttrycks genom andel utlandsfödda eller med förälder född utomlands medan fattigdom uttrycks genom att studera hur vanligt det är med ytor som har minst 50% låginkomsttagare. Segregationen och de ekonomiska klyftorna är i sin tur relaterade till invånarnas levnadsförhållanden vilka utgör sociala risker på mikronivå. I detta sammanhang har enkätdata över otrygghet använts som mått på en aspekt av levnadsförhållanden. Det utgörs här av enkätdata över hur stor andel av befolkningen som angivit att de känner sig otrygga på någon plats i området. Också avseende denna variabel är det framför allt MKB-kvarteren som kan sägas ha stark förekomst av sociala riskfaktorer, och det är därmed en variabel som kanske bäst förstås på kvarters- eller gårdsnivå snarare än på områdesnivå.

En aspekt på levnadsförhållanden som däremot är kopplad till bostadsområdet snarare än till kvarteret, och som därmed också drabbar bostadsrättsföreningarna, är den territoriella stigmatiseringen. Den territo- riella stigmatiseringen, det negativa ryktet, som Holma och Kroksbäck upplevs vara drabbade av inverkar visserligen på olika sätt på boende i MKB-lägenheter respektive i bostadsrättsföreningar, men upplevs ha en stor negativ inverkan för hela bostadsområdet (Gerell 2013). På bostadsområdesnivå sammanfattas förekomsten av fyra typer av riskfaktorer i Tabell 1, här är det dock viktigt att än en gång påpeka att risk- faktorerna framför allt är kopplade till de kvarter i bostadsområdena som utgörs av MKB-bostäder (Se Figur 8.2; För data över fattigdom se Figur 8.3; Se även Bilaga).

Tabell 8.1. Utvalda indikatorer för sociala riskfaktorer i fyra studerade områden. Se även Bilaga. Bostadsområde

Stigmatisering Skillnad internt och externt rykte (enkät)

Segregation Andel utlandsfödda/

med utlandsfödd förälder (enkät)

Otrygghet Andel som angivit

någon plats som otrygg (enkät) Fattigdom Andel inkomstrutor med 40%+ låginkom- sttagare** Bellevuegården 0,42 47% 78% 57% Kroksbäck 1,13 54% 79% 75% Holma 0,88 62% 79% 86% Södertorp 0,28 21% 45% 0%

** Beräknat utifrån data visad i Figur 8.3, där inkomstrutor som täcker flerfamiljs-bostadshus i respektive bostads- område tagits med.

Tabell 8.1 kan sammanfattas med att det är en låg förekomst av sociala riskfaktorer i området Södertorp, en högre förekomst av sociala riskfaktorer i området Bellevuegården och klart högst förekomst av sociala riskfaktorer i områdena Holma och Kroksbäck.

I dokument Att laga revor i samhällsväven : om social utsatthet och sociala risker i den postindustriella staden (sidor 101-104)