Hälsan, den psykosociala situationen och relationernas betydelse för nyanlända

Alla nyanlända elever har brutit upp från ett tidigare sammanhang, vilket i sig kan innebära en påfrestning, men en del av dessa elever har dessutom kom-mit som flyktingar till Sverige. Det innebär inte sällan att de kan ha upplevt krig och förföljelse i ursprungslandet och att de kan ha utsatts för allvarliga upplevelser och övergrepp av olika slag före, under och efter flykten (Mont-gomery 2010; Ascher 2014). Oro och stress kan leda till sömnsvårigheter, vilket i sin tur kan påverka möjligheterna att ta till sig nya kunskaper och information. De här svårigheterna kan också gälla barn och ungdomar som lider av näringsbrist (UNICEF 2021). I vissa fall kan eleverna ha upplevt så svåra händelser att de utvecklat posttraumatiska stressyndrom (PTSD), vilket enligt Solberg et al. (2020) kunde konstateras bland 4/10 ungdomar som

36

invandrade till Sverige under perioden 2014–2018. Många av dessa ungdo-mar var pojkar från Afghanistan. PTSD kan, förutom att påverka möjlighe-terna att koncentrera sig och lära sig nya saker, leda till svårigheter att delta i sociala samspel och interaktion. För barn och ungdomar som har upplevt kaos och en känsla av otrygghet är det viktigt att skapa rutiner och nära relationer till vuxna. Skolan kan då fungera som en viktig resurs för att ge dessa elever trygghet och stabilitet i vardagen, och för att ge dem chansen att, jämte språk- och ämneskunskaper, utveckla sociala nätverk (Kästen-Ebeling & Otterup 2014).

I Stretmo och Melanders (2014) undersökning framkommer att de inter-vjuade lärarna såg de ensamkommande eleverna som en särskilt utsatt grupp. Frånvaro av föräldrars stöd, oro över släktingar som blivit kvar i hemlandet och en oviss väntan på asyl var faktorer som antogs påverka deras välmående. Lärarna poängterade också att asylprocessen framstod som oförutsägbar och som ett lotteri genom vilket lotten, på oklara grunder, kunde falla olika bland klasskamrater i samma klass, vilket skapade spänningar i klassrummet:

Detta är en situation som både de ensamkommande ungdomarna och lärarna säger att de känner sig maktlösa inför och som ibland känns rentav orättvis, svåröverskådlig och påfrestande. Denna frustration färgar av sig på under-visningssituationen och gör det svårt för lärarna att skapa den lugn och ro i klassmiljön som ungdomarna behöver för att ta till sig kunskaper och lärande. (Stretmo & Melander 2016:127)

Andra studier beskriver diskurser om ensamkommande barn och unga (Stret-mo 2014) och visar en tendens bland svenska lärare att beskriva elever med svenska som andraspråk, bland dem nyanlända, med ett bristperspektiv (Lun-neblad & Asplund Carlsson 2009; Bunar 2010). Stretmo (2014) pekar å an-dra sidan på att just ensamkommande barn och ungdomar ibland beskrevs som ovanliga i jämförelse med svenska jämnåriga på så sätt att de till exempel uppträder artigare eller visar mer respekt för vuxna. Även om denna beskriv-ning ger en positiv bild av ungdomarna, representerar det också en

andrafi-ering som problematiseras i Stretmo (2014) och flera andra texter (Lunneblad

& Asplund Carlsson 2009; Torpsten 2012).

Några studier (Roy & Roxas 2011; Brännström et al. 2019) undersöker situationen för elever med begränsade erfarenheter av formell skolgång i olika skolkontexter. Roy och Roxas (2011) visar exempelvis hur elever från en Ban-tu-somalisk grupp i en amerikansk skolkontext framstod som främmande för lärarna. Personalen menade att elevernas svårigheter med att anpassa sig till skolmiljön berodde på deras ovana vid skolans praktiker, kulturella skillnader och dessutom ointresse hos eleverna och deras familjer. Forskarnas intervjuer

med elevernas föräldrar visade tvärtom att dessa hade ett stort intresse för elev-ernas skolgång och att både de och eleverna skulle vilja att de lyckades i skolan, men inte upplevde att skolan tog tillvara dessa intressen. Även i Brännström et als. (2019) artikel undersöks hur ett bristperspektiv på eleverna materialiseras i skolpersonalens diskurser i några svenska grundskolor. Studien visar hur dessa elever uppfattades som gåtfulla av skolans personal, vilka inte tycktes bekanta med metoder och arbetssätt som kan anpassas efter deras behov. Det framstår som oklart vad personalen ansåg var orsaken till elevernas svårigheter: de hän-visade till kognitiva nedsättningar, organisatoriska utmaningar och i några fall till förklaringar med kulturella eller rasifierade utgångspunkter. Brown et al. (2006) redogör i sin tur för några sudanesiska elevers rapporterade svårigheter i mötet med den australiensiska skolan. Vid sidan av svårigheter med att läsa, skriva och förstå skolämnena tog eleverna upp problem med att använda skri-vartefakter och lära sig strategier för lärande. Många upplevde också stress, oro och dåligt självförtroende, vilket kunde påverka inlärningen.

Bigelow har i flera studier (Bigelow 2010; Bigelow & King 2014) under-sökt förutsättningarna för den somaliska diasporan i Minnesota. Flera av de elever som deltog i studien hade inte gått i skolan tidigare. Bigelow och King (2014:9) studerade genom observationer och intervjuer hur vardagliga ritua-ler både avspeglade och konstruerade studenternas identitet. Till exempel vi-sade resultatet hur de manliga studenter som tillägnat sig skriftspråklighet på somaliska kunde få fördelar och status i engelskklassrummet, i jämförelse med de kvinnliga eleverna som inte hade fått möjligheter att studera i flykting-lägren. Könsintegrerade klasser tycktes i det här fallet vara en nackdel för de kvinnliga studenterna, då de inte fick den uppmärksamhet och stöttning som de skulle behöva. En annan studie (Bartlett 2007) visar tvärtom hur Maria, en elev som definieras som en SIFE-student (se 2.1.1) och inte ansågs ha stora möjligheter att lyckas i skolan, skapade sig en ny identitet som en god student, dels tack vare skolpraktiker som uppvärderade hennes latinamerikanska till-hörighet, dels tack vare stöttande vuxna bland skolans personal.

I Lund (2016) berörs aspekter av skolgång som inte bara rör nyanlända elever men kan vara relevanta också för dem, inte minst när det gäller rela-tionen till andra i skolan. Exempelvis beskrivs hur de personliga relationerna till lärare och kamrater spelade en stor roll för elevernas möjligheter att finna sig tillrätta och få motivation att studera på gymnasieskolans introduktions-program. I Talmys (2008) studie i en hawaiiansk kontext undersöks språkso-cialisationen bland elever som på oklara grunder placerats i grupper för elever med engelska som andraspråk. I motsats till personalen i Lunds studie (2016) har lärare och andra här låga förväntningar på dessa elever, vilket i kombina-tion med olika socialisakombina-tionsprocesser inom kursgruppen leder till att eleverna gör motstånd mot undervisningen och till en nedåtgående spiral för deras

38

kunskapsutveckling. Bouakaz och Taha (2016) visar i sin tur hur elever på mångkulturella skolor kämpar för att erövra en lärande identitet, inte minst efter att de lämnat introduktionsklassen och övergått till ordinarie klasser. Frå-gor om elevernas egen syn på sin skolgång och identitet, liksom möjligheter eller hinder att utvecklas inom språkintroduktionen undersöks också i flera andra studier (t.ex. Cederberg 2006; Sharif 2017; Hagström 2018) vilka dock fokuserar på elever med tidigare formell skolbakgrund.

2.3.3 Sammanfattning av tidigare forskning och relevans