Att utsättas för sexuella övergrepp under barndomen har långvariga negativa konsekvenser på sexuella interaktioner och relationer (Studie 1 & 5). Flera kvinnor upplever en känsla av att vara smutsig och att ingen någonsin skulle kunna vara intresserade av dem. De fann det svårt att bli tagna på och att njuta av sexuell intimitet (Studie 1). Andra negativa följder visade sig i form av
tillitsproblem, osäkerhet i närhet av män och svårigheter med sexuella kontakter och att bygga nära relationer (Studie 7). En kvinna beskriver hur flertalet intima relationer varit negativa. Som ett resultat av att ingen trodde på hennes historia när hon som åttaåring berättade om
övergreppen, blev förmågan till tillit skadad. Kvinnan förklarar att hon fram till att hon träffade sin nuvarande man inte ville ha några nära relationer (Studie 6). Många kvinnor upplevde skam, ilska, förvirring och svek utifrån sina CSA-upplevelser (Studie 7). Andra negativa följder var sämre självkänsla, paranoia, sömnproblem (Studie 7), självskadebeteende, självmordsbenägenhet, missbruk, depression, ätstörningar (Studie 1) och ångest (Studie 7 &1). En kvinna beskriver hur hennes ätstörningar kom tillbaka efter övergreppet som ett sätt att återfå den förlorade kontrollen. Kvinnorna vittnar om flera destruktiva copingstrategier för att undvika att tänka på övergreppet (Studie 4). En copingstrategi var att ta på sig skulden för övergreppet. En kvinna menar att hon inte borde ha lekt framför förövaren. Några kvinnor började överäta, missköta hygienen och klä sig som en pojkar. En kvinna beskriver att det var ett sätt att få människor att hålla sig undan (Studie 7). Det förekom även själskadebeteende och bruk av droger. En kvinna beskriver hur hon isolerade sig från familj och vänner och en annan beskriver hur hon försökte ta sitt liv efter en rättegång där förövaren blev friad:
I think it was right after the sentencing I took the pills, and I just didn’t want to deal with anything anymore ‘cause I felt like I failed ‘cause I was going through all this court to protect a woman from this guy, and he was like back on the streets you know. (Studie 7, s.370)
En viktig del av läkandeprocessen var att ta till andlighet och spiritualitet (Studie 2, 5 & 6). Tillit till en högre makt bidrog med en känsla av att inte bli dömd. Kontakt med den egna andligheten åstadkoms genom att tillbe gud, meditera eller att befinna sig i naturen. Detta bidrog till en kontakt med en högre kraft som uppmuntrade till att söka hjälp, läka och finna inre frid (Studie 2). Några kvinnor berättar att de som barn upplevt kyrkan som tvetydig kring budskap om sex och sexualitet vilket var en anledning till att de inte kunde berätta om övergreppen. I vuxen ålder upplevde de dock att kyrkan bidrog med en form av empowerment då den innebar ett socialt sammanhang. En kvinna berättar att hon med hjälp av tron kunde ändra de tankar hon haft som barn av att vara smutsig och en dålig person. Det omtänksamma perspektivet hjälpte hennes “inre barn” (Studie 5). En kvinna beskriver hur hon blir lugn efter att ha tillbett gud (Studie 7):
It [praying] helps. I dreamed about it like. After I pray, I have such peace (Studie 7, s.371).
Flera berättade hur de vände känslorna inåt efter CSA vilket resulterade i flera somatiska symptom (1) som myalgi, magproblem, huvudvärk och allmänt dålig hälsa med komplexa problem som vuxna. Exempelvis så hade en av kvinnorna hjärt-, nerv- och lungproblem samt problem med urinläckage och magen samt yrsel, synproblem och svimningar men utan att någon diagnos kunde ställas. Det var som att kroppen inte fungerade. Exempel på andra
sjukdomsproblem var matsmältningsproblem, hjärtarytmi, högt blodtryck, diabetes, lymfproblem, nervösa sammanbrott, dålig energi, astma, yrsel, smärta, svimningar, hormonella problem,
epilepsi och ätstörningar. Flera hade sömnproblem (1) och mardrömmar (7). Fem kvinnor hade fibromyalgi och fem hade fått hysterektomi utfört (1). De hade problem med Missfall,
reproduktiva problem som började i tonåren vid sexdebut eller vid första förlossningen (1). Resultatet visar på långvariga negativa konsekvenser på sexuell hälsa efter CSA (1 & 5). En känsla av att vara smutsig och ointressant för andra där det fanns svårigheter att bli tagen på kroppen och njuta av sexuell beröring (1). Vidare visar resultatet på tillitsproblem, svårt för kvinnorna att veta hur de skulle bete sig i närheten av män, svårt att bygga nära relationer och svårigheter med sexuella relationer. Det fanns även konsekvenser i form av nedsatt psykisk och
fysisk hälsa som visade sig i form av skam, ilska, förvirring och känslor av svek (7). Andra negativa följder var sämre självkänsla, paranoia, sömnproblem (7), självskadebeteende, självmordsbenägenhet, missbruk, depression, ätstörningar (1) och ångest (7 &1). Resultatet visade även på omfattande hälsoproblematik i form av somatiska besvär efter att ha vänt känslorna inåt. Vidare hade flera problem med Missfall, reproduktiva problem som började i tonåren vid sexdebut eller vid första förlossningen (1). Något som hjälpte kvinnorna som vuxna gällande läkandeprocessen efter CSA var andlighet och spiritualitet (Studie 2, 5 & 6) där de genom en tro till en högre makt bidrog till en känsla av att inte bli dömd, där de kände
uppmuntran att söka hjälp och en känsla av inre frid (2). En kvinna berättar även hur samvaron i kyrkan som vuxen hjälpte henne att få empowerment. Resultatet kan kopplas till motståndskraft som beskrivs av Hedrenius och Johansson (2013), där människors förmåga att hämta sig efter svåra händelser och trauman påverkas av biopsykosociala faktorer samt andlighet. Dessa faktorer samspelar under hela livet och beroende på motståndskraft påverkas individens förmåga att återhämta sig under nya kriser. Under barndomen är det extra viktigt med exempelvis socialt stöd som påverkar den sociala motståndskraften för att inte få psykosociala nedsättningar samt
följdsjukdomar. Andlighet beskrivs även som en del av motståndskraftens skyddsfaktorer där människors livsåskådning påverkar hur de tolkar och hanterar svåra händelser. Även Santrock (2015) beskriver hur just individuella, familjära och strukturella egenskaper påverkar hur barns motståndskraft utvecklas under uppväxten. Kopplat till perspektivet kan en tolkning vara att flera av kvinnorna som utsattes som barn fick nedsatt motståndskraft vilket i sin tur, genom att de vände känslorna inåt och inte fick rätt socialt stöd som är så viktigt inledningsvis efter ett trauma fick stora konsekvenser på den psykiska och fysiska hälsan. Detta i sin tur följde med dem under utvecklingen vilket visade sig leda till en rad problem som komplicerar tillitsfulla nära relationer och sexuell hälsa. Resultatet visar på hur biopsykosociala faktorer samverkar och ytterligare en tolkning kan vara att bristen på motståndskraft under uppväxten och utvecklingen påverkade kvinnornas möjligheter till tillitsfulla nära relationer samt en god sexuell hälsa. Resultatet som visar på andlighet och hur detta hjälpte kvinnorna i deras process efter CSA, visar hur andlighet kan bidra till att kunna studera sig själv ur ett “utifrån perspektiv”. Detta kan tolkas som en skyddsfaktor som bidrog till modet att söka hjälp, vilket i sin tur tycktes stärka deras motståndskraft.
Sammanfattning och slutsatser av resultat och analys
Resultatet visar att tillgången till socialt stöd är en viktig del av återhämtningen då det stärker den psykologiska motståndskraften. Slutsatser som kan dras av analysen är att kognitiva scheman påverkar förutsättningarna att kunna berätta om CSA. Det finns en risk att övergreppen
normaliseras i de fall barn inte har kognitiva scheman som förklarar övergreppen som fel och att de själva är fria från skuld, eftersom övergreppen normaliserats och assimileras in som något normalt under uppväxten. Stigma gjorde att kvinnorna som barn inte berättade om övergreppen och därför inte fick ett socialt stöd. I de fall då kvinnorna som barn berättat för någon annan om övergreppen och de bemöttes med en negativ reaktion förstärkte de redan befintliga kognitiva schemana som talade för att de själva var bärare av skuld och skam. Positiva reaktioner stärkte däremot motståndskraften och skulden kring övergreppet förflyttades till förövaren.
Vidare kan slutsatsen dras att CSA kan leda till en skadad mentaliseringsförmåga genom det trauma som CSA innebär. Detta utifrån att flera av kvinnorna förutsatte att partnern skulle förstå deras känslor via kroppsspråk snarare än via verbal kommunikation. Detta tyder på en en
oförmåga att skapa en intersubjektiv förståelse där situationer enbart tolkas från det egna perspektivet.
Med hjälp av det intersektionella perspektivet kan vi dra slutsatsen att kontextuella faktorer och olika kategoritillhörigheter påverkar den psykosociala utvecklingen och motståndskraften efter CSA. Detta eftersom stigmat kring CSA är starkare i vissa kulturella kontexter. Förtrycket som det innebär att tillhöra kategorin kvinna tillsammans med andra förtryckta kategoritillhörigheter påverkar återhämtningen, utvecklingen av den sexuella hälsan samt förmågan till tillit och psykologisk närhet i nära relation.
En slutsats gällande återhämtningen efter CSA är att relationella aspekter kan läka skadad mentaliseringsförmåga. Detta då resultatet visar att relationer med hög grad av respekt och tillit har en positiv effekt som kan leda till en förbättrad sexuell hälsa och förmåga att ta
känslomässiga risker. Många gånger börjar det med platonska relationer, där den nya förmågan att känna tillit i nära relation blir en grund för att våga ta känslomässiga risker och utforska
sexualiteten. Detta bidrar till ackomoderade kognitiva scheman gällande relationer och sexualitet.
Beroende på förmågan till mentalisering och mentaliserad affekt, visar det sig även att den vändpunkt som det innebär att få barn kan motivera kvinnor till att aktivt börja reflektera över negativa känslor och mönster som utgår från befintliga kognitiva scheman som är konsekvenser efter CSA. Detta kan resultera i en förbättrad återhämtning och stärkt motståndskraft som vuxen.
En slutsats gällande kvinnors sexuella hälsa efter CSA är att den gynnas när kvinnan tar makt över den egna sexualiteten och den sexuella interaktionen. När kvinnan själv väljer sexuell partner och huruvida hon ska ha sex eller inte, bara vill onanera eller helt undvika sexuella handlingar återtar hon makten över den egna sexualiteten. Med nya positiva erfarenheter av sex ackommoderas nya kognitiva scheman gällande sex och njutning
Andlighet visar sig stärka den psykologiska motståndskraften. En slutsats är att andlighet bidrar till ett omtänksamt “utifrån-perspektiv” vilket hjälper kvinnor att se på CSA, sexualitet och nära relationer ur ett annat perspektiv fritt från skuld och skam. Det utifrån-perspektiv som
andligheten innebär kan alltså neutralisera stigmatiseringen, vilket i sin tur visar sig stärka motståndskraften och förmågan till återhämtning.
Slutligen kan slutsatsen dras att det är faktorer på både biopsykosocial, individuell, interpersonell och strukturell nivå som påverkar kvinnors möjlighet till återhämtning efter CSA och att
återhämtning kan ske både under uppväxten, men även som vuxen genom nya positiva erfarenheter av tillit i nära relation och i sexuella situationer. Förutsättningar till återhämtning beroende på motståndskraft är avgörande för att kunna utveckla en god sexuell hälsa och förmåga till tillit och psykologisk närhet i nära relation som vuxen efter hos de kvinnor som har en historia med CSA.
Diskussion
Syftet med studien var att få en djupare förståelse för kvinnors olika förutsättningar efter CSA att utveckla en god sexuell hälsa och tillitsfulla nära relationer med psykologisk närhet. En syntes gjordes av åtta kvalitativa studier, vilka genom sin helhet kunde tolkas genom det teoretiska perspektivet motståndskraft. Då motståndskraft är ett brett perspektiv, kompletterades analysen med teorier om kognitiva scheman, mentalisering, stigma och intersektionalitet vilka bidrog till en djupare förståelse för hur psykosociala förutsättningar kan påverka kvinnors motståndskraft och återhämtning efter CSA. Detta för att få en djupare förståelse för hur CSA kan komma att
påverka de nära relationerna och den sexuella hälsan långt efter att de sexuella övergreppen har upphört.