gränser
10.1.1 Agenda 2030 och miljömålen
Genom FN:s Agenda 2030 har världens ledare förbundit sig att arbeta för att nå 17 globala mål för hållbar utveckling. Överenskommelsen ställer krav på att alla länder – såväl rika som fattiga – agerar både nationellt och globalt för att målen ska uppnås fram till år 2030. De globala målen balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den ekologiska. De är
odelbara vilket innebär att världens länder ska uppnå målen som helhet – framgång inom ett globalt mål bygger på att också de andra målen nås. Genomförandet innebär en omställning av Sverige som modern och hållbar välfärdsstat, både nationellt och som del av det globala systemet.
Figur 29. De 17 globala målen för hållbar utveckling
Flera studier120 visar att de ekologiska aspekterna av hållbarhetsmålen förstärks av arbetet med de sociala och vice versa. Ett välfärdssamhälle med en hög grad av jämlikhet ser ut att ge de bästa förutsättningarna för att bibehålla den biologiska mångfalden och begränsa samhällets klimatpåverkan. Minskad ojämlikhet genom förbättrad social, ekonomisk och politisk inkludering av alla olika grupper är en positiv drivkraft för att miljö- och klimatmålen ska uppnås. Det förväntas ge en större acceptans för stärkt klimat- och miljöpolitik och det förbättrar
representativiteten och legitimiteten hos myndigheter och institutioner att hantera klimat- och miljöfrågor.
SYNERGIER OCH MÅLKONFLIKTER
IPCC har i sin senaste rapport121 analyserat synergier och målkonflikter mellan åtgärder för att nå klimatmålet, högst 1,5 graders global uppvärmning, med olika hållbarhetmål. IPCC ser att det finns många synergier särskilt mellan målet att ”säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla” och sociala mål. IPCC varnar samtidigt för att åtgärder för att nå klimatmålet måste innefatta analyser för genomförandet så att de stärker, eller i alla fall inte motverkar, målen för minskad fattigdom, minskad hunger, bättre hälsa och tillgång till vatten.
Det sociala kapitalet är nödvändigt för att människor på ett demokratiskt sätt ska kunna besluta om miljöskyddslagar och bygga upp institutioner som ser till att de efterlevs. Stora klyftor inom ett land har visat sig gå hand i hand med ekologisk förstörelse. Den ekonomiska utvecklingen under de senaste årtiondena har bidragit till att öka livskvaliteten hos många människor världen över genom bland annat minskad fattigdom, högre utbildningsnivå och förbättrad hälsa. Med ökad
120 Naturvårdsverket (2018), Kunskapsöversikt av ömsesidiga beroenden, Rapport 6805. 121 IPCC (2018), Special Report on Global Warming of 1.5 degrees Celsius
ekonomisk utveckling som inte kompletteras med miljöpolicyarbete följer ett större tryck på naturresurser och ekosystem, med miljöproblem som klimatförändringar, knappa vattenresurser, spridning av föroreningar och utrotning av arter som följd. Den ekonomiska ojämlikheten, som kommit att öka framför allt inom enskilda länder, har sedan ytterligare underminerat utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. 122.
Det är en stor utmaning för dagens beslutsfattare att bevara de positiva effekterna av ekonomisk tillväxt och samtidigt bekämpa de negativa effekterna på ekologisk och social hållbarhet. Som exempel kan nämnas att en BNP-tillväxttakt om 2 procent per år i grova drag innebär en fördubbling av samhällets produktions- och konsumtionsnivå vart 35:e år. År 2019 är det 31 år kvar till 2050. Det krävs en väsentligt högre takt i arbetet för att öka resurseffektiviteten och minska miljöbelastningen.
På det nationella planet behöver modeller utvecklas för att väga in alla hållbarhetsaspekter integrerat i samhällsplaneringen. Styrdokument i form av strategier, planer och myndighetsstyrning från regeringen behöver tydligare än idag ta sin utgångspunkt i ömsesidiga beroenden av såväl sociala som ekonomiska och miljömässiga hållbarhetsaspekter.123
Stockholm Resilience Center beskriver i rapporten Transformation is feasible124 att om världens länder fortsätter att föra samma politik som idag så kommer målen i Agenda 2030 inte att nås varken till 2030 eller 2050. Det kan vara möjligt att nå några av de sociala målen men flera av de planetära gränserna skulle troligen överskridas så mycket till 2050 att förändringen skulle vara irreversibel, särskilt gäller detta global uppvärmning, utrotning av arter, luftföroreningar och spridning av miljögifter.
För att nå hållbarhetsmålen föreslår Stockholm Resilience Centre fem strategier för att förändra samhället så att hållbarhetsmålen kan nås, inom de planetära gränserna:
1) Ökad takt i utbyggnaden av förnybar energi och begräsningar i uttag av fossila resurser så att koldioxidutsläppen kan halveras för varje årtionde framöver.
2) Hållbara system för matproduktion med logistik som ger en ökad effektivitet. Minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel, liksom ökad närproduktion, minskad köttkonsumtion och minskat matavfall är ingredienser i ett sådant system.
3) Nya utvecklingsmodeller i fattiga länder med långsiktig och systematisk planering som sätter Agenda 2030 främst.
122 The International Panel on Social Progress (2018), Rethinking Society for the 21st Century 123 Naturvårdsverket (2018), Kunskapsöversikt av ömsesidiga beroenden, Rapport 6805.
124 Stockholm Resilience Center (2018), Transformation is feasible – How to achieve the Sustainable
4) Minskad ojämlikhet inom såväl rika som fattiga länder genom mer progressiv beskattning och minskad ojämlikhet mellan länder.
5) Investeringar i utbildning för alla, jämställdhet, hälsa och familjeplanering.
10.1.2 Cirkulär ekonomi
För att nå målen inom klimatområdet behöver resurser nyttjas effektivare och materialanvändningens betydelse för klimatpåverkan vara integrerat i avvägningen av åtgärder och styrmedel. Klimatförändringarna visar tydligt att den linjära ekonomin med en grund i att utvinna naturresurser, producera, konsumera och sedan bli kvitt avfallet inte är hållbar.
Istället krävs en cirkulär ekonomi som bygger på en systemsyn. Det handlar om ett effektivare resursutnyttjande där i princip inget avfall ska uppstå men också att göra radikalt annorlunda.125 En övergång från en linjär till en cirkulär ekonomi kräver förändringar av hela värdekedjor och att upprätthålla värdet på materialet under hela livscykel.
I highlights-rapporten inför OECD:s kommande rapport Global Material
Resources Outlook to 2060 - economic drivers and environmental consequences126
tydliggörs det starka sambandet mellan ekonomisk utveckling, ökad materialanvändning och utsläpp av växthusgaser. Mer än hälften av alla
växthusgasutsläpp globalt är idag enligt OECD relaterat till hantering av material och till följd av ökande befolkning och förbättrad levnadsstandard kommer tryck på uttaget av naturresurser och därmed växthusgaserna kopplat till hanteringen av material att öka.
EU Kommissionen presenterade i december 2015 en handlingsplan för den cirkulära ekonomin.127 Handlingsplanen fokuserar på åtgärder på EU-nivå, men omställningen till en cirkulär ekonomi kräver långsiktiga åtaganden på alla nivåer, från medlemsstater, regioner och städer, företag och medborgare. I planen
uppmuntras också medlemsstater att integrera och komplettera EU:s åtgärder med nationella initiativ.
Nya innovationer och nya sätt att tänka sker emellertid inte automatiskt. Det krävs ett omfattande policyarbete för ändrad produktutformning, förlängd livslängd, ändrade affärsmodeller, konsumtionsval och ett ökat användande av material som redan tillförts samhället.
125 SOU 2017:22, Från värdekedja till värdecykel – så får Sverige en mer cirkulär ekonomi 126 OECD (2019) http://www.oecd.org/publications/global-material-resources-outlook-to-2060-
9789264307452-en.htm
I omställningen till en mer cirkulär ekonomi behöver incitamenten för att använda resurseffektiva material och processer stärkas. Parallellt kommer det vara viktigt att kartlägga framsteg och identifiera var mer arbete behövs för att uppnå förväntade förändringar i resursanvändning och effekter i form av minskad klimatpåverkan. Genom utvecklade indikatorer128 kan förbättringar och behov av utveckling av kompletterande styrmedel följas över tid.