• No results found

Höstterminens sista observation

Mitt sista besök i klassen under höstterminen äger rum den 7 december och observationen pågår mellan kl 8.15-11.30.

Det har varit en hel del avbrott i temaarbetet sedan förra observationen. Det har bland annat handlat om en hälsodag och en heldag med innebandy. Det är alltså inte avbrott som Carina kunnat påverka. Min erfarenhet är att utifrån organiserade avbrott av det här slaget har blivit allt vanligare i skolan och att detta – åtminstone delvis – har med arbetslagsorganisationen att göra. Det är inte längre så att varje enskild

Den generella bilden av arbetet med skolbyggena kan beskrivas som engagerad och aktiv. Dock kan man se viss variation. I stort sett alla fl ickorna tycks arbeta mycket aktivt och engagerat. Pojkarnas insatser varierar däremot en del. Några av dem verkar intresserade och jobbar på bra, medan andra är mera passiva och närmast kan betraktas som åskådare. Det fi nns dock inga tecken på att någon av pojkarna försöker sabotera arbetet i sin grupp.

När skolbyggena ska plockas undan bråkar två killar i en grupp om var man ska göra av deras halvfärdiga modell. Ingen av dem vill ha den på sin bänk. En av fl ickorna i gruppen bryter in:

- Lägg den på min bänk. Det är väl inget att bråka om.

Några elever frågar om de ska arbeta med skolbygget även nästa dag. Det totala intrycket är att intresset och engagemanget bland eleverna har ökat i samband med skolbygget. Även bland pojkarna fi nns det alltså en del tecken som tyder på ett ökat intresse. Dock fi nns det rester av det gamla mera negativa eller destruktiva mönstret kvar. Det tycks fortfarande vara så att engagemanget och aktiviteten bland fl ickorna är högre än bland pojkarna.

Höstterminens sista observation

Mitt sista besök i klassen under höstterminen äger rum den 7 december och observationen pågår mellan kl 8.15-11.30.

Det har varit en hel del avbrott i temaarbetet sedan förra observationen. Det har bland annat handlat om en hälsodag och en heldag med innebandy. Det är alltså inte avbrott som Carina kunnat påverka. Min erfarenhet är att utifrån organiserade avbrott av det här slaget har blivit allt vanligare i skolan och att detta – åtminstone delvis – har med arbetslagsorganisationen att göra. Det är inte längre så att varje enskild

lärare kan stänga klassrumsdörren bakom sig och arbeta oberoende av sina kollegor. I stället bryter allt oftare gemensamma aktiviteter in i den enskilde lärarens vardag, vare sig han eller hon vill det eller ej. Detta ökade samarbete över klass- och stadiegränser är naturligtvis positivt på många sätt, men vi kan också, som i Carinas fall, se att det mer organiserade samarbetet har sitt pris. Ett sådant pris heter att det är allt svårare för den enskilde läraren att skapa sammanhållna undervisningskontexter där saker och ting får ta den tid de behöver ta och inte utsätts för ständiga avbrott. En fråga man kan ställa sig är naturligtvis om det är möjligt att förena en strävan efter ökat samarbete mellan olika lärare (och andra yrkesgrupper på en skola) å ena sidan med ett skapande av mera sammanhållna undervisningskontexter å den andra.

Under den här dagen ägnas förmiddagen alltså åt temaarbetet och det fortsatta arbetet med att bygga modeller av framtidens skola. Sammanfattningsvis kan sägas att eleverna fortfarande verkar ganska intresserade, men att aktiviteten likväl har mattats något och att den varierar en del mellan de olika grupperna.

Dagen inleds med att en av pojkarna redovisar en undersökning på skolan där han tagit reda på vilken färg lärarna har på sina strumpor och varför de valt den färgen. Därefter berättar en fl icka om adventsljusstakens historia. Det tar ungefär en minut och belönas med en applåd. Så riktar Carina elevernas uppmärksamhet mot skolbyggena som nu ska fortsätta. Hon påminner eleverna om att tänka på skalan.

Carina: Era modeller ska vara färdiga i morgon. Fundera på vad det är som gör att den skola ni bygger är mycket bättre än den ni går i idag. Diskutera det här och använd tiden till det ni ska.

lärare kan stänga klassrumsdörren bakom sig och arbeta oberoende av sina kollegor. I stället bryter allt oftare gemensamma aktiviteter in i den enskilde lärarens vardag, vare sig han eller hon vill det eller ej. Detta ökade samarbete över klass- och stadiegränser är naturligtvis positivt på många sätt, men vi kan också, som i Carinas fall, se att det mer organiserade samarbetet har sitt pris. Ett sådant pris heter att det är allt svårare för den enskilde läraren att skapa sammanhållna undervisningskontexter där saker och ting får ta den tid de behöver ta och inte utsätts för ständiga avbrott. En fråga man kan ställa sig är naturligtvis om det är möjligt att förena en strävan efter ökat samarbete mellan olika lärare (och andra yrkesgrupper på en skola) å ena sidan med ett skapande av mera sammanhållna undervisningskontexter å den andra.

Under den här dagen ägnas förmiddagen alltså åt temaarbetet och det fortsatta arbetet med att bygga modeller av framtidens skola. Sammanfattningsvis kan sägas att eleverna fortfarande verkar ganska intresserade, men att aktiviteten likväl har mattats något och att den varierar en del mellan de olika grupperna.

Dagen inleds med att en av pojkarna redovisar en undersökning på skolan där han tagit reda på vilken färg lärarna har på sina strumpor och varför de valt den färgen. Därefter berättar en fl icka om adventsljusstakens historia. Det tar ungefär en minut och belönas med en applåd. Så riktar Carina elevernas uppmärksamhet mot skolbyggena som nu ska fortsätta. Hon påminner eleverna om att tänka på skalan.

Carina: Era modeller ska vara färdiga i morgon. Fundera på vad det är som gör att den skola ni bygger är mycket bättre än den ni går i idag. Diskutera det här och använd tiden till det ni ska.

Så rullar det hela igång. Efter ca tio minuter är alla grupperna på plats. Bilden är sig ganska lik. Flickorna arbetar genomgående engagerat medan aktiviteten varierar bland pojkarna. I observationsanteckningarna gör jag följande refl ektion:

Det mera handfasta byggandet verkar trots allt engagera de fl esta. Man kan fråga sig om, och i så fall hur, detta slår mot det mera intellektuella refl ekterandet och argumenterandet. Tar det mera synliga, påtagliga överhanden över det mera ideologiska? Vad är det eleverna är kritiska mot och vill förändra i skolan?

Lokaler, skolgård etc? Undervisningen?

Hur de blir bemötta av vuxna på skolan?

Är det ganska utdragna byggandet ett sätt för eleverna att skaka av sig mera intellektuella krav? Upplever eleverna att det fi nns en risk i (gentemot kamraterna i klassen) att vädra sina åsikter om hur det borde vara i skolan? Finns det åsikter som inte betraktas som opportuna? Eller svarar det fysiska, mera sinnliga byggandet mot ett reellt och upplevt behov?

Även om de fl esta eleverna är igång med sina byggen blir stämningen efter hand mera loj och avslagen. Notering ur observationsanteckningarna:

9.30

Alla fl ickorna i studiehallen sitter nu tillsammans i två röda soffor. Patrik och hans kompis jobbar av och till och söker sig in i klassrummet. Rasmus arbetar helt ensam vid sitt bord. Börjar krafterna gå ur tjejerna? Bara en grupp verkar fungera bra just nu.

En av grupperna håller på att bryta samman. Orsaken verkar framför allt vara att en av pojkarna, Kent, mer eller mindre trakasserar en annan pojke i gruppen, Magnus. Flickorna i gruppen försöker få Kent att sluta, men misslyckas. Resultatet blir att Magnus helt enkelt lämnar gruppen, klassrummet och skolan.

Så rullar det hela igång. Efter ca tio minuter är alla grupperna på plats. Bilden är sig ganska lik. Flickorna arbetar genomgående engagerat medan aktiviteten varierar bland pojkarna. I observationsanteckningarna gör jag följande refl ektion:

Det mera handfasta byggandet verkar trots allt engagera de fl esta. Man kan fråga sig om, och i så fall hur, detta slår mot det mera intellektuella refl ekterandet och argumenterandet. Tar det mera synliga, påtagliga överhanden över det mera ideologiska? Vad är det eleverna är kritiska mot och vill förändra i skolan?

Lokaler, skolgård etc? Undervisningen?

Hur de blir bemötta av vuxna på skolan?

Är det ganska utdragna byggandet ett sätt för eleverna att skaka av sig mera intellektuella krav? Upplever eleverna att det fi nns en risk i (gentemot kamraterna i klassen) att vädra sina åsikter om hur det borde vara i skolan? Finns det åsikter som inte betraktas som opportuna? Eller svarar det fysiska, mera sinnliga byggandet mot ett reellt och upplevt behov?

Även om de fl esta eleverna är igång med sina byggen blir stämningen efter hand mera loj och avslagen. Notering ur observationsanteckningarna:

9.30

Alla fl ickorna i studiehallen sitter nu tillsammans i två röda soffor. Patrik och hans kompis jobbar av och till och söker sig in i klassrummet. Rasmus arbetar helt ensam vid sitt bord. Börjar krafterna gå ur tjejerna? Bara en grupp verkar fungera bra just nu.

En av grupperna håller på att bryta samman. Orsaken verkar framför allt vara att en av pojkarna, Kent, mer eller mindre trakasserar en annan pojke i gruppen, Magnus. Flickorna i gruppen försöker få Kent att sluta, men misslyckas. Resultatet blir att Magnus helt enkelt lämnar gruppen, klassrummet och skolan.

Kan det till synes vikande engagemanget förklaras med att eleverna vill dröja sig kvar så länge som möjligt i den högra spalten nedan:

Traditionellt skolarbete Skolbyggena

(läsa, skriva etc) (göra konkreta modeller)

Krav Frihet

Intellektuellt Sinnligt, handfast

Arbete Pyssel, vegeterande

Innehåll Form

Refl ekterande Performance

Allvar Lek

Progression Regression

Det är sannolikt så att det som kanske kännetecknar ett mera ”traditionellt” skolarbete ställer större, eller i varje fall annorlunda, krav på eleverna än det mera handfasta arbete som det mera fysiska byggandet av elevernas önskeskolor gör. Problemet med en mera traditionell undervisning är sannolikt att den ofta präglas av krav på ständig aktivitet och progression och att detta kan ha en utmattande effekt på eleverna. De blir helt enkelt trötta på alla krav i skolan. Slutsatsen måste vara att det också måste fi nnas utrymme för viss regression även i skolan. Svårigheten är antagligen att hitta en rimlig balans mellan verksamheter som erbjuder progression och regression, en balans som gör att eleverna är beredda att röra sig mellan de båda polerna och inte gräva ner sig i regressionens skyttegravar. Enda sättet att få eleverna att också röra sig mot den progression som beskrivs i den vänstra spalten ovan är antagligen att göra aktiviteterna på den fronten så meningsfulla att eleverna anser at det är mödan värd att utföra dem.

Under rasten diskuterar Carina och jag mitt uppdrag framöver och kommer fram till att jag följer arbetet i klassen fram till det att skoltemat är avslutat. Därefter ska mina insatser riktas åt annat håll.

Kan det till synes vikande engagemanget förklaras med att eleverna vill dröja sig kvar så länge som möjligt i den högra spalten nedan:

Traditionellt skolarbete Skolbyggena

(läsa, skriva etc) (göra konkreta modeller)

Krav Frihet

Intellektuellt Sinnligt, handfast

Arbete Pyssel, vegeterande

Innehåll Form

Refl ekterande Performance

Allvar Lek

Progression Regression

Det är sannolikt så att det som kanske kännetecknar ett mera ”traditionellt” skolarbete ställer större, eller i varje fall annorlunda, krav på eleverna än det mera handfasta arbete som det mera fysiska byggandet av elevernas önskeskolor gör. Problemet med en mera traditionell undervisning är sannolikt att den ofta präglas av krav på ständig aktivitet och progression och att detta kan ha en utmattande effekt på eleverna. De blir helt enkelt trötta på alla krav i skolan. Slutsatsen måste vara att det också måste fi nnas utrymme för viss regression även i skolan. Svårigheten är antagligen att hitta en rimlig balans mellan verksamheter som erbjuder progression och regression, en balans som gör att eleverna är beredda att röra sig mellan de båda polerna och inte gräva ner sig i regressionens skyttegravar. Enda sättet att få eleverna att också röra sig mot den progression som beskrivs i den vänstra spalten ovan är antagligen att göra aktiviteterna på den fronten så meningsfulla att eleverna anser at det är mödan värd att utföra dem.

Under rasten diskuterar Carina och jag mitt uppdrag framöver och kommer fram till att jag följer arbetet i klassen fram till det att skoltemat är avslutat. Därefter ska mina insatser riktas åt annat håll.

Carina vill avsluta arbetet med Framtidens skola på följande sätt: 1. Skolbyggena görs klart (dokumenteras med digitalkamera) 2. Byggena förevisas på föräldramöte.

3. Eleverna skriver olika texter om sina skolor.

4. Ytterligare en skönlitterär text med anknytning till temat läses som avslutning.

Arbetet med byggandet av skolmodellerna fortsätter nu fram till lunch. I observationsanteckningarna konstaterar jag att det verkar som om grupperna fungerar igen och att eleverna i stort sett mangrant sitter vid sina modeller. Möjligen kan det vara så att alla är angelägna om att bli klara med sina byggen på den stipulerade tiden.

Dagens observationsanteckningar avslutas med en refl ektion:

Eleverna verkar mest upptagna av den yttre miljön, dvs det som handlar om själva skolgården. Själva skolan består däremot genomgående av en större eller mindre byggnad som man bara ser utifrån. Den inre skolmiljön ser man däremot inget av. Hur kan man förklara det? Är skolgården viktigast för eleverna? Representerar skolgården frihet och den inre skolmiljön tvång för dem? Är det friheten och skolgården eleverna fl yr till?

Framtidens skola Elevernas egen skola

Skolgård Klassrum Frihet Tvång

Ljus Mörker

Luft, rymd Instängdhet

Makt Maktlöshet

Kan det vara så eleverna ser på saken? I så fall blir en högst rimlig fråga vad det är som har gjort att eleverna har en så negativ bild av skolans ”inre arbete”. I den här rapporten får vi sannolikt nöja oss med att konstatera elevernas negativa inställning till skola, undervisning och lärare. Vilken mylla den inställningen växt fram i kan vi bara spekulera i,

Carina vill avsluta arbetet med Framtidens skola på följande sätt: 1. Skolbyggena görs klart (dokumenteras med digitalkamera) 2. Byggena förevisas på föräldramöte.

3. Eleverna skriver olika texter om sina skolor.

4. Ytterligare en skönlitterär text med anknytning till temat läses som avslutning.

Arbetet med byggandet av skolmodellerna fortsätter nu fram till lunch. I observationsanteckningarna konstaterar jag att det verkar som om grupperna fungerar igen och att eleverna i stort sett mangrant sitter vid sina modeller. Möjligen kan det vara så att alla är angelägna om att bli klara med sina byggen på den stipulerade tiden.

Dagens observationsanteckningar avslutas med en refl ektion:

Eleverna verkar mest upptagna av den yttre miljön, dvs det som handlar om själva skolgården. Själva skolan består däremot genomgående av en större eller mindre byggnad som man bara ser utifrån. Den inre skolmiljön ser man däremot inget av. Hur kan man förklara det? Är skolgården viktigast för eleverna? Representerar skolgården frihet och den inre skolmiljön tvång för dem? Är det friheten och skolgården eleverna fl yr till?

Framtidens skola Elevernas egen skola

Skolgård Klassrum Frihet Tvång

Ljus Mörker

Luft, rymd Instängdhet

Makt Maktlöshet

Kan det vara så eleverna ser på saken? I så fall blir en högst rimlig fråga vad det är som har gjort att eleverna har en så negativ bild av skolans ”inre arbete”. I den här rapporten får vi sannolikt nöja oss med att konstatera elevernas negativa inställning till skola, undervisning och lärare. Vilken mylla den inställningen växt fram i kan vi bara spekulera i,

men ett rimligt antagande kan nog vara att en del av svaren går att fi nna i de skolerfarenheter som eleverna bär med sig, både som enskilda elever och som klasskollektiv.

Related documents