Hantering efter nedskärning - Resultat av den tematiska analysen

4 Resultat av den tematiska analysen

4.9 Hantering efter nedskärning

R1 hade en positiv inställning till nedskärningen och sa att man försökte blicka framåt och göra det bästa av situationen. Respondenten talade om att det fanns en förståelse kring chefers hantering av situationen i efterhand då R1 förstod att nedskärningen var nödvändig. R1 berättade vidare att det efter uppsägningen inte fanns planer på att söka sig vidare utan ville i stället vänta ut tills det fanns möjlighet att gå tillbaka till restaurangen.

“Jag vet att det är upp och ner ibland. Det är som med äktenskap eller med vänner, man kanske inte är vänner hela tiden. Man kanske är förbannade och pratar inte med

varandra på två veckor, sen blir man vänner igen. Det går upp och ner, nu är vi här och

vi får göra det bästa av det. Det är inte lönt att älta och se bakåt utan man måste se framåt. Annars blir man ju knäckt och det är inte min stil.”

I samband med R7s uppsägning upplevdes situationen som “skön” i början då det skapades ett lugn inom respondenten och det fanns tid över att reflektera över saker och ting. Vidare talade

respondenten om att det senare uppkom blandade känslor kring uppsägningen då det i andra stunder kunde det vara väldigt jobbigt att vara rastlös och gå runt hemma. R7 berättade under intervjun att närmsta familjen var väldigt stödjande under denna period.

Under R8s intervju framgick det att anledningen till att respondenten velat arbetat inom restaurangbranschen är på grund av gästinteraktionen då R8 älskar människor och sina gäster.

Respondenten berättade att det var tufft när det inte var möjligt att träffa gäster och restaurangen var tvungen att stänga. R8 sade att man försökte hålla sig positiv genom att tänka att restaurangbranschen förr eller senare kommer öppna upp igen.

R4 och R6 talade om att de upplevde att det skulle bli enkelt att få ett nytt arbete på grund av deras kompetens och ansåg att de inte skulle behöva gå på a-kassan under en längre period. Respondenterna fick arbeta ihop timmar på olika ställen som behovsanställda för att det skulle gå runt. Det framkom dock en frustration under intervjuerna då respondenterna uttryckte att det varit svårt att arbeta ihop tillräckligt med timmar.

R5 berättade att det har varit jobbigt att vara arbetslös och har haft svårt med omställningen. Likt de andra heltidsanställda går R5 på a-kassa och berättar att ”jag vill inte förlita mig på bidrag utan gör precis tvärtom, jag vill arbeta ihop mina pengar”. Upplevelsen för R5 att vara involverad i a-kassan och arbetsförmedlingen har varit krävande då R5 fann situationen tuff och svår att hantera. R5 talade om att det är en besvärlig process att söka arbete via arbetsförmedlingen för att kunna få möjlighet att ta ut den resterande inkomsten från a-kassan. R5 talade vidare kring att om en heltidsanställning med bra lön skulle dyka upp skulle R5 ta det, dock är det svårt att hitta ett nytt jobb som uppfyller kraven. I samband med R5 upplevelser kring uppsägningen har R5 försökt hålla sig positiv utåt men känner att hela processen varit känslomässigt tuff på insidan och påverkat familjeliven negativt.

“Allt har ju ett slut så är det ju. Man blir starkare av motgångar. Sen försöker man hålla sig glad för det måste man. Det går inte att gå omkring och vara ledsen, man får göra roliga saker, läsa en bok exempelvis. Min situation är inte riktigt bra ännu och jag vill arbeta på ett jobb där jag trivs och känner mig uppskattad.”

R2 och R3 som var deltidsanställda berättade under intervjuerna att ingen av de var med i a-kassan eller något fackförbund när uppsägningen inträffade. Respondenterna utgick ifrån att det inom restaurangbranschen alltid kommer att finnas arbete och kände inget behov att vara med i a-kassan eller ett fackförbund. R2 menade att när uppsägningen inträffade utgick R2 från att ”om inte

timmarna finns att hämta här, finns det flera andra ställen att få timmar på.” Under intervjun blev det påtagligt att R2 upplevde situationen som svår och blev tvungen att förlita sig på sina sparade pengar för att klara sig ekonomiskt.

“I situationen hade jag ingen aning vad som skulle hända. Det skulle hjälpt lite om en plan b hade infunnit sig. Alla säger ju alltid att det ordnar sig och det gör det ju, men när man står i situationen så känner man inte det. Det var rätt långt bort.”

R3 förlitade sig på sin familj och vänner under perioden som arbetslös. Respondenten berättade att möjligheten av att bo hemma hos sina föräldrar gjorde att R3 kunde klara sig ekonomiskt. R3 hade vänner som gick igenom samma situation samtidigt och kunde finna stöd hos varandra. Respondenten berättade att sökandet efter arbete dagligen utan att få någon respons i nästan ett år, påverkade

respondentens självkänsla och R3 försökte hålla sig positiv genom att tänka på att andra människor har det värre.

“Jag har ju turen att jag fortfarande bor hemma och om jag inte hade bott hemma hade det varit svårt att klara sig för jag gick arbetslös i nästan ett helt år. Jag sökte jobb dagligen och hade annars gått minus varje dag men man måste ju leva. Eftersom jag har bott hemma har jag inte riktigt upplevt hur illa det faktiskt var att bli uppsagd. Även mina vänner var stressade under denna period för de ville bara ha någonting att jobba med.”

4.10 Framtiden

Vid frågan om respondenterna tankar om restaurangbranschens framtid och vad de arbetade med nu var det blandade reaktioner och svar. R1, R3 och R7 har sedan nedskärningarna bytt yrke. R1 berättade att det valts ett annorlunda yrke som går ut på att ge service på ett annat sätt. En anledning till det menar respondenten är att det inte behövs ha en framförhållning och när arbetspasset är över kan man släppa allt till skillnad från restaurangbranschen. Respondenten menade även att det nya arbetet ger mer ansvar då de förlitar sig helt på att respondenten gör arbetet. Respondenten berättade vidare att nedskärningarna behövdes för att kunna testa på något nytt och tänka om. R7 har även bytt yrke och berättade att arbetstiderna på nya arbetsplatsen inte gick att motstå samtidigt som att det var

en bransch som respondenten tidigare arbetat inom. Även R3 har bytt yrke och berättade att nya arbetsplatsen passar respondenten bättre. Trots att R1, R3 och R7 inte är kvar inom

restaurangbranschen uttryckte de att de kan arbeta som extra och hjälpa till vid behov.

“Inte en chans att jag vill tillbaka heltid till restaurangbranschen, enbart om de verkligen behöver min hjälp som jag kan tänka mig att hoppa in extra. Detta är det bästa som har hänt mig och många andra. Därför är det inte bara jag som har bytt bransch.”

“Jag skulle kunna tänka mig att gå tillbaka till branschen när det öppnar upp alltmer

men det är inget jag skulle vilja jobba med på heltid eller resten av mitt liv. Det är absolut inget jag känner.”

“Jag hade kunnat börja i restaurangbranschen igen men bara som extra och aldrig på heltid för då kan jag välja när jag kan arbeta.”

För R2, R5 och R8 var det en självklarhet att återvända till restaurangbranschen. R8 har fått tillbaka sitt arbete restaurangen som genomförde nedskärningarna vilket uttrycktes som något positivt.

Anledningen till det är enligt respondenten att friheten i arbetet uppskattas och att få känna ett omhändertagande gentemot gästerna. Å andra sidan uttryckte respondenten att drömmen egentligen hade varit att jobba inom vården. Dock var det ingenting som R8 tänkt söka till. R2 och R5 uttryckte liknande förklaringar till varför de var kvar i branschen. Respondenterna menade att det är de som de kan och vill. R5 förstod dock varför många väljer att lämna restaurangbranschen. R2 var öppen för idén över att byta bransch men hade inga planer på det än. R4 och R6 hade liknande åsikter och tankar kring framtiden och varför de valt att stanna i branschen. R4 har fortfarande ingen fast anställning, är involverad i a-kassan och uttryckte att påverkan av nedskärningarna fortfarande finns kvar. R6 menade på att branschen är något som man trivs med men att hitta en fast anställning var en prioritet för att kunna slappna av. Respondenten upplevde även att det fanns en slags stress i samband med att söka arbete, att allt måste gå fort. Vidare förklarade respondenten att det är enklare att ha ett stadigt jobb för att sedan kunna byta.

“Jag tror många har lämnat restaurangbranschen. Många upptäcker att det kan vara bättre på andra ställen. Det är egentligen ett skitjobb och man får inte OB på lördagar och söndagar. Många arbetsgivare är orättvisa och utnyttjar det.”

5 Analys

I följande avsnitt analyseras det empiriska materialet gentemot studiens teoretiska ramverk.

5.1 Sensemaking grundad i identitetsskapande

Weick (1995) menar på att sensemaking-processen börjar hos individen och hur de uppfattar sig själva. Utifrån det empiriska materialet framgår det att det är två huvudsakliga faktorer som har stått till grund för respondenternas identitetsskapande till en början inom restaurangbranschen. Majoriteten av respondenterna angav att de har blivit influerade av sin omgivning att arbeta inom

restaurangbranschen från en tidig ålder. Utifrån vänner och familj har deras identitetsskapande i branschen formats då de agerat utifrån organisationens värderingar. På sätt och vis kan det vara att individerna som Weick (1995) menar förkroppsligar organisationen genom värderingar, övertygelser och mål. Ett exempel på det är R7, vars förälder ägde en restaurang och lett till att respondenten från tidig ålder skapat sin identitet genom att se på sin närmaste familj. R5 hade liknande upplevelser då en förälder i familjen arbetade på restaurang och utifrån det bestämde sig att det var rätta yrket. Påverkan av att se sin närmaste omgivning inom den branschen har format deras identitet då de eventuellt inte hade valt denna yrkesväg annars. Den andra faktorn utgörs av omgivningens påverkan i relation till lättillgängligheten som respondenterna uppgav fanns inom restaurangbranschen. Respondenterna som valt att arbeta i restaurangbranschen utifrån hur “enkelt det har varit att få arbete” har inte påverkat deras identitetsskapande på samma sätt. I det fallet har individerna själva format sin identitet genom åren inom branschen och inte i lika stort omfång av nära familj och vänners påverkan. Ett exempel är R3 som fick höra om i gymnasiet att det alltid finns arbete inom restaurangbranschen. Utifrån det skapade individen sig en egen identitet vid början av arbetet som inte påverkats i samma omfång än om individen hade haft nära familj som arbetade inom samma yrke. R3 identitet har utformats av arbetskollegor och chefers influenser längs sin arbetserfarenhet i branschen.

Respondenternas identitetsskapande har i sin tur omdefinierats genom upplevelser de haft genom åren, i detta fall blir nedskärningen den påverkan på individens identitetsskapande som studien utgår ifrån. Jean et al. (2010) och Weick (1995) menar att sensemaking och identitet är anknutna till varandra genom att identiteten ständigt via upplevelser och kontakter med andra individer

omdefinieras. Respondenternas arbetsroll har i vissa fall under nedskärningarna varit föränderliga då de har varit tvungna att utöka dem. Respondenterna har även upplevt det som slitsamt och inte något de själva valt att göra. Förändringarna i respondenternas arbetsroller har påvisats vara både fysiskt och psykiskt krävande. Å andra sidan menar R8 att det har varit lärorikt att ta sig an en ny roll då de fått lära sig nya saker och att det utvecklats individens perspektiv och kunskaper.

En anledning till att majoriteten av respondenterna återgått till restaurangbranschen kan bero på att de har skapat sin grund till sin identitet inom branschen sedan länge tillbaka. Individernas identitet har omdefinierats genom upplevelser de haft genom åren men trots det, var deras identitet inom branschen så pass stark att de valt att gå tillbaka efter nedskärningarna. En anledning till det kan vara som R5 menade att “det är det jag kan och är bra på.”

Nedskärningarna har gjort att respondenternas identitetsskapande process inom yrket avbrutits. Enligt Weick et al. (2005) kan individernas identitet ifrågasättas vid okända situationer och leda till att individen skapar mening och stimulans genom en tolkning som ökar deras självkänsla och

självförtroende. Under intervjun med R8 förmedlades det en ovanlig positiv bild av nedskärningarna och att respondenten inte hade velat arbeta någon annanstans. Det kan uppges vara motsägelsefullt då individen i ett senare skedde under intervjun påpekade att drömmen var att arbeta inom vården. I det fallet kan respondenten byggt upp en bild i samband med organisationens värderingar och mål och på så vis förkroppsligar den även under intervjun vilket enligt Weick (1995) är vanligt inom första principen.

I vissa av respondenternas fall vid återvändning till restaurangbranschen har det följt med känslor av osäkerhet och otrygghet. För R5 som arbetar på en annan arbetsplats med liknande uppgifter som tidigare har nedskärningarna medfört att respondenten inte vågar ställa krav på nya arbetsplatsen då det fortfarande finns kvar en rädsla av att förlora arbetet. Även R1:s roll har förändrats i det nya arbetet då respondenten inte har lika stort ansvar och medger att det är positivt. R1 påpekade även under intervjun att R1 tidigare trivdes med att styra upp restaurangen och att ha ett stort ansvar. Trots att respondenten var medveten om sin kunskap inom branschen valde R1 att tacka nej till liknande arbete då familj och vänner påverkade beslutet att byta bransch.

5.2 Retrospektiv process

Utifrån det empiriska materialet framkom det att sex av åtta respondenter inte tidigare blivit uppsagda eller varit med om liknande händelser. Enligt Weick (1995) är sensemaking en retrospektiv process genom att individer förlitar sig på sina tidigare upplevelser för att få en större förståelse av nuvarande händelser. R5 och R7 har tidigare varit med om liknande händelser. R5 hade varit med om en konkurs tidigare, dock blev det svårt att jämföra händelserna då respondenten blev återanställd inom några veckor i förhållandet till den nuvarande konkursen. R7 talade kring tidigare erfarenheter av nedskärningar och menade att det har hjälpt respondenten att hantera situationen. Sensemaking-processen berör individen när de försöker skapa svar och tankar till problem som uppstår som sker (Weick, 1995).

I fallen där respondenterna inte varit med om liknande situationer tidigare var den initiala reaktionen annorlunda. Då, det enligt Weick (1995) kan hjälpa individer att förlita sig på tidigare erfarenheter för att öka förståelse över situationen. Den retrospektiva processen av sensemaking utgår ifrån att

individer skapar mening efter en händelse har inträffat och att individer inte kan veta utfallet av en handling förens efteråt (Weick, 1995). I efterhand har respondenterna försökt att förstå deras

upplevelse med nedskärningarna utifrån vilka möjligheter som skapas av händelserna i samband med att respondenterna reflekterade. Möjligheten kring nya yrkesmöjligheter uppkom för R1, R3 och R7 som resulterade i att nedskärningen har agerat som en knuff till att byta bransch. En annan möjlighet som uppkom för respondenterna var mer tid att spendera med vänner och familjer. Genom att individerna såg tillbaka på nedskärningen förstod de att yttre faktorer såsom stöd från familj och vänner samt nya karriärval gett dem förståelse för situationen de befann sig i.

Majoriteten av respondenter uttryckte sig överraskande positiva över nedskärningarna. R1 uttryckte att på grund av a-kassa och försäkringar fick respondenten ut mer pengar. R1var positiv till

situationen förutsatt att respondenten inte utelämnade den verkliga informationen om situationen för att inte förstöra sin självkänsla. Enligt Brown och Jones (1998 refererat i Jean et al., 2010) är det ett vanligt fenomen då individen inte vill förlora kontrollen över situationen och i stället försöker förstå vilka möjligheter det finns för att skapa en ny mening. En liknande situation uppstod under intervjun med R7 då respondenten menade på att situationen i samband med nedskärningarna sågs som något bra. Även där går det att ifrågasätta om respondenten var ärlig om situationen då det senare under intervjun avslöjades om att det även var en tuff situation att befinna sig i då respondenten blev av med en viss procent av lönen och blev rastlös av att gå hemma. Huruvida respondenten valde att frånhålla information från början och få det att verka positivt är svårt att avgöra. Det kan även ha varit så att respondenten reflekterade under intervjun och insåg att det inte var lika positiv som det egentligen troddes till en början.

5.3 Individens agerande i miljöer

I vissa av respondenternas fall skedde nedskärningar snabbt och medförde att de inte fick möjligheten att reagera. R2 och R3 som arbetade på deltid hade ingen kontroll över situationen då deras arbetspass togs bort från schemat från en dag till en annan. Även i R5 situation var respondenten tvungen att lämna sitt arbete samma dag som nedskärningen skedde. För de deltidsanställda kan även

kommunikationen ha varit en påverkade faktor i deras agerande. R2 och R3 syftade på att de upplevde att ingen brydde sig under perioden och att de saknade en tydligare kommunikation. Utifrån det blev i stället deras miljö en anledning till att det inte gavs rum för ett agerande på arbetsplatsen utan det gjordes utanför. Weick (1995) hävdar att individen inte kan kontrollera situationer som uppkommer, dock finns det alltid valmöjligheter för sitt agerande.

I R4 och R6 fall förlitade de sig på deras tidigare erfarenheter inom branschen vilket i sin tur

påverkade deras agerande under nedskärningarna. Båda respondenterna hade en tidigare kunskap i hur branschen fungerar utifrån ekonomi och kompetens vilket bidrog till att minska komplexitet i

situationen och i deras agerande till cheferna. Weicks (1995) menar på att människors integration i samhället kan hjälpa dem att förstå och minska komplexiteten i situationer de är obekanta med. Det uppkom i R4s fall där respondenten förlitade sig på sina kompetenser för att hitta nytt arbete och hade även tillräckligt med sparade pengar. Även R1 uppgav att den initiala chocken och agerandet baseras på en förståelse för situationen i samband med respondentens kunskaper om restaurangbranschen.

Respondenterna uttryckte själva att de inte varit en del av ryktesspridning men att de var medvetna om att det förekommit rykten inom personalen i samband med nedskärningarna. Det var även tydligt med en orolighet i restaurangerna och att det i sin tur skapade otrevlig stämning. Enligt R3 förekom det även grupperingar på arbetsplatsen där det uttrycktes elaka kommentarer men att inget gjordes åt saken. Även på R7s arbetsplats förekom det ryktesspridning och anledning till att inget gjordes uttryckte respondenten som att det fanns en förståelse för situationen och att det var ett sätt för medarbetarna att hantera rädslan för nedskärningarna. På det sättet har respondenten valt att agera på ett visst sätt utifrån omständigheterna som R7 befann sig i. I det fallet har även individen agerat utifrån vad de har sett som “rätt” och det baseras enligt Jean et al. (2010) på att man drar kunskap från tidigare erfarenheter.

Vid frågan om respondenterna hade agerat annorlunda under nedskärningen var det ingen som uttryckte missnöje över sitt agerande då. I de flesta fall har respondenterna inte agerat på något sätt som kan uttryckas som “ovanligt”. Majoriteten av respondenterna var medvetna om situationen och deras synpunkter och åsikter kring vad som hade kunnat göras bättre ledde aldrig till ett agerande. I de flesta fall har respondenterna i stället resonerat kring vad deras chefer hade kunnat göra bättre. Trots det var det ingen som poängterade under intervjun att det kommunicerats till sina chefer. En annan anledning till respondenternas förklaring till deras tomma agerande är att de utgår från sina tidigare erfarenheter och vad de anser vara “rätt” i situationen. Det menar Weick (1995) är vanligt inom denna princip.

5.4 Sociala processen

Weick (1995, refererat i Kramer et al., 2016) hävdar att sensemaking är en social process som förknippas med organisationskommunikationen samt att organisationens regler, rutiner och språk har en påverkan på individens sensemaking. Före nedskärningarna upplevde samtliga respondenter att

In document I was prepared to be unemployed, but it was summer, so I enjoyed it. (Page 36-49)