Helhetssyn på människan

Det första temat handlar om Helhetssyn på människan. Det första subtemat beskriver

sjuksköterskornas upplevelser av att utgå från patienternas berättelse som innebär att ta del av patienternas subjektiva upplevelser och använda dessa kunskaper i vårdplanen. Andra subtemat består av att göra patienterna delaktiga som beskriver sjuksköterskornas

upplevelser av att involvera patienterna i den personcentrerade vården. Den tredje subtemat handlar om att skapa relation vilket beskriver sjuksköterskornas upplevelser av att skapa vårdrelation och partnerskap med patienterna och de närstående.

5.1.1 Att utgå från patienternas berättelse

Sjuksköterskorna upplevde att fokus på patientberättelse och utövning av personcentrerad vård ledde till en djupare förståelse för patienterna som personer (Boström m.fl., 2020;

Nilsson, m.fl., 2019). Sjuksköterskorna upplevde att varje samtal med patienterna innehöll element som var unika och oväntade. I dessa samtal diskuterade patienterna om sin situation och sina tankar samt delade med sig av sina livserfarenheter. De djupgående berättelserna handlade mest om patienternas resurser, förmågor och även existentiella frågor om hur personen ville leva ett värdigt liv trots sjukdom (Boström m.fl., 2020). “It was fascinating to hear all the stories, including those of fulfilling dreams despite the patients’ severe illnesses”

(Boström m.fl., 2020, s.5).

Sjuksköterskorna upplevde att individuella intervjuer med patienterna vid ankomst till sjukhuset var främjande för en personcentrerad vård. Personcentrerad bedömning utifrån patienternas berättelse upplevdes som en bra grund att utgå för att skapa en individualiserad vård. Detta skapade en möjlighet för sjuksköterskorna att lära känna patienterna samt ta del av information gällande personlighet, familjesituation, preferenser och prioriteringar

(Nilsson m.fl., 2019).

“…you can always go that one step further for that person… you've got to listen to what the patient's telling you and sometimes you get to know the families as well and that gives you a good

understanding…. I think you get a lot of satisfaction, I'm not going to say you feel part of the family, but you feel closer to that person, as families get to know you…” (Ross m.fl., 2015, s.1227)

Sjuksköterskorna ställde frågor till patienterna om säkerhet samt viktiga vårdrelaterade ämnen som smärta, näring, tarmfunktion, sömnkvalitet och sedan patienternas svar dokumenterades sedan i hälsoplanen (Van Belle m.fl., 2020). Genom grundlig

dokumentation av patienternas fysiska och psykosociala historia skapades en bra grund för att tillämpa personcentrerad vård. Patienters berättelser dokumenterades i en hälsoplan och sjuksköterskorna upplevde denna information var till hjälp (Boström m.fl., 2020). Att lära känna patienterna och möta dem fysiskt vid personcentrerad överlämning beskrevs som mer informativt än att läsa om patienterna i de elektroniska journalerna (Kullberg m.fl., 2018).

Sjuksköterskorna beskrev att personcentrerad bedömning var extra viktig när det gällde patienterna med kognitiva funktionsnedsättningar där viktig information om patienterna kunde missas på grund av patienternas svårigheter att förmedla information (Nilsson m.fl., 2019). Sjuksköterskorna använde sig av alternativa informationskällor som att observera patienternas ickeverbala kommunikation och kroppsspråk samt genom att lyssna på

patienternas berättelser och tolka personers beteende för att få en övergripande förståelse av patienternas upplevelse och beteende (Dookhy & Dalay, 2021; Nilsson m.fl., 2019).

Sjuksköterskorna uppgav att genom att lyssna på patienternas berättelse erhölls bättre förutsättningar för personcentrerad vård (Ross m.fl., 2015). Patienternas berättelser hjälpte sjuksköterskorna att avgöra vilken information patienten hade förstått och vilken ytterligare information behöver förmedlas (Kullberg m.fl., 2018).

5.1.2 Att göra patienterna delaktiga

Sjuksköterskorna upplevde att patientdelaktighet underlättade den personcentrerade vården, eftersom patienterna fick dela med sig av sin berättelse och resonemang när det gällde

omvårdnadsprocessen. Möjlighet för patientdelaktighet skapades genom att inkludera patienternas kunskap i vårdplanen (Oxelmark m.fl., 2018). Genom att ha en öppen och inbjudande inställning försökte sjuksköterskorna att göra patienterna delaktiga i vårdplanen.

Denna attityd skapade möjlighet för patienterna att ställa frågor, söka råd eller dela sina åsikter (Oxelmark m.fl., 2018).

Personcentrerad vård upplevdes positiv när patienterna och de närstående fick ställa frågor och detta beskrevs av sjuksköterskorna som en effektiv möjlighet för att kommunicera med patienterna och de närstående (Kullberg m.fl., 2018; Oxelmark m.fl., 2018). Principerna för att tillämpa personcentrerad vård handlar om att sjuksköterskorna skulle ta hänsyn till patienternas önskemål. Även när patienterna inte hade möjlighet att själva fatta beslut så försökte sjuksköterskorna samarbeta med närstående för att överväga patienternas

önskemål. Detta innebar att sjuksköterskorna stöttade patienterna och de närstående med att svara på frågor när det fanns en osäkerhet hos närstående kring behandling eller vårdbeslut (Ross m.fl., 2015). Sjuksköterskorna upplevde att personcentrerad överlämning främjade patientmedverkan, eftersom sjuksköterskornas överlämning skedde på patienternas rum där patienterna och de närstående fick möjlighet att vara delaktiga under överlämningen och ställa frågor till sjuksköterskorna. Däremot beskrev en del av sjuksköterskorna att

patienternas närstående eller besökare kunde ställa alltför många frågor eller ta över samtalet och prata i stället för patienterna vilket hade en negativ inverkan kopplat till patientmedverkan. Personcentrerad överlämning beskrevs som ett tillfälle där patienterna kunde ha mer jämställda dialoger med sjuksköterskorna och i samtalet blev deras upplevelser respekterade (Kullberg m.fl., 2018).

Att ha tillit till patienternas förmågor ledde till ett mer ansvarsfullt och konstruktivt beteende hos patienterna eftersom patienterna tog mer initiativ i sin egen vård (Eckerström m.fl., 2019). Sjuksköterskorna lyfte fram vikten av personcentrerad interaktion eftersom detta bidrog till att knyta kontakt till patienterna och sjuksköterskorna skapade engagemang genom aktiviteter där patienternas intresse och förmågor tillgodosågs (Cheong m.fl., 2021;

Oxelmark m.fl., 2018). Patienterna uppmuntrades att aktivt göra en del uppgifter som sjuksköterskorna i allmänhet gör och att dela ansvaret för vårdplaneringen med

sjuksköterskorna (Oxelmark m.fl., 2018). “Today we do work a lot to get patients’ involved in decision making, to do their own care planning, since there are quite a few who say no to investigations, which also is a kind of participation.” (Oxelmark m.fl., 2018, s.615).

Sjuksköterskorna insåg att de skulle prioritera att lyssna vid personcentrerad kommunikation och att de kunde hjälpa patienterna med råd och kunskap enligt

patienternas önskemål snarare att följa sina egna planer. Det innebar att sjuksköterskorna involverade patienterna i samtalet genom att ställa öppna frågor samt följdfrågor för att skapa en jämlik och respektfull kommunikation (Boström m.fl., 2020). En del av sjuksköterskorna ställde frågor om patienternas hälsotillstånd rent rutinmässigt och

upprepade samma frågor på samma sätt med olika patienterna. Många av sjuksköterskorna följde inte upp patienternas svar genom att ställa följdfrågor. Ibland kunde frågorna ställas på ett ytligt sätt som inte resulterade i en djupare analys av patienternas mående.

Sjuksköterskorna svarade kort på patienternas frågor för att bekräfta att de hörde

patienterna. I de flesta fall hänvisade sjuksköterskorna patienterna vidare till en läkare som skulle komma förbi senare eller erbjöd medicin som en enkel och snabb åtgärd (Van Belle m.fl., 2020)

Sjuksköterskorna belyste informationsutbytet med patienterna och de närstående som viktigt för personcentrerad vård (Kullberg m.fl., 2018; Oxelmark m.fl., 2018; Van Belle, m.fl., 2020).

Ett missförhållande kunde uppstå mellan närstående och sjukvårdpersonal när målet för vården inte var verbaliserat och vid tillfällen då kommunikationen var bristfällig.

Sjuksköterskorna beskrev att patienterna och de närstående kunde ha förhoppningar eller önskan att patienterna skulle få hjälp med alla hälsoproblem medan sjuksköterskorna behövde prioritera de problem som patienterna sökte vård för i första hand.

Sjuksköterskorna upplevde att de inte kunde leva upp till patienternas och de närståendes förväntningar och brist på tillräcklig information kunde leda till missförstånd. (Nilsson m.fl., 2019). Sjuksköterskorna hävdade att när patienterna var välinformerade och fick delta i diskussioner ökade sannolikheten att patienterna skulle följa behandlingsplanerna.

Dessutom beskrev sjuksköterskorna att patienternas val och beslut blev respekterade, även om sjuksköterskorna inte höll med (Oxelmark m.fl., 2018). ” Then I usually say, well this is not what I recommend from what I know as a nurse, but it's your choice, it's up to you.”

(Oxelmark m.fl., 2018, s.616).

Sjuksköterskorna identifierade ett antal faktorer som förhindrade patientdelaktighet. Dessa faktorer kunde vara relaterade till patienternas egenskaper, såsom patienternas fysiska tillstånd, kulturell bakgrund och språk samt patienternas uppfattning av sjukdomen.

Sjuksköterskorna upplevde att möjligheten till patientdelaktighet minskade när patienternas uppfattning om sjukdomen saknades. Dessutom beskrev sjuksköterskorna att en del av patienterna inte var intresserade av att vara aktiva och delaktiga i vården utan de föredrog att ta på sig den mera traditionella passiva patientrollen (Oxelmark m.fl., 2020).

5.1.3 Att skapa relation

Sjuksköterskorna beskrev att personcentrerad vård baseras på helhetssyn på patienternas liv (Boström m.fl., 2020). De menade att personcentrerad vård handlar om att ta hänsyn till patienternas resurser, förmågor, svårigheter eller förutsättningar för att etablera ett partnerskap i vården (Boström m.fl., 2020; Oxelmark, m.fl., 2018). Goda relationer bekräftade patienterna som experter på sitt tillstånd och därmed kunde patienterna som partnerna i vårdteamet bidra med kunskap och rekommendationer som var till hjälp vid skrivandet av vårdplanen (Boström m.fl., 2020; Dookhy & Dalay, 2021). Genom att fokusera på patienternas personliga behov i stället för endast medicinska och administrativa frågor skapades djupare relationer mellan sjuksköterskorna och patienterna (Eckerström m.fl., 2019; Nilsson, m.fl., 2019). De djupare relationerna bidrog till respekt för patienternas

kunskap och erfarenheter. Sjuksköterskornas positiva inställning resulterade i att patienterna tog ansvar för sina handlingar med en positiv attityd (Eckerström m.fl., 2019).

“You can see when they are doing well and take control and feel good. You can see that part and can sort of support the positive part, instead of one being just like a border or ending up in between and being the one who poses limits. So, I absolutely believe that you have gained a more positive relationship with patients, some patients, after that.” (Eckerström m.fl., 2019, s.7)

Sjuksköterskorna beskrev att en god relation till patienterna sågs som en resurs som förbättrade vårdarbetet. Den tiden som ägnades åt att lära känna patienterna betraktades som en investering som på längre sikt lönade sig och underlättade sjuksköterskornas jobb (Oxelmark m.fl., 2018). En brist vid skapande av god relation kunde vara att

sjuksköterskorna inte tog hänsyn till patienternas integritet och värdighet. Exempelvis sjuksköterskorna svarade i telefon medan de hjälpte patienterna med personlig hygien. En annan aspekt som hindrade skapandet av respektfulla relationer var när sjuksköterskorna pratade om arbetsuppgifter eller rapporter och dessa interaktioner inträffade inom hörhåll för patienterna. Ibland klev sjuksköterskorna in i patienternas rum under tiden som de sökte en kollega och bad om hjälp. Detta kunde innebära att sjuksköterskorna avbröt varandra under pågående patientvård (Van Belle m.fl., 2020).

Sjuksköterskorna upplevde att skapande av relation med patienterna var kärnan i

personcentrerad vård (Dookhy & Dalay, 2021). Sjuksköterskorna beskrev strategier för att uppnå goda relationer med patienterna och de närstående som att vara vänliga och tillgängliga för att bygga tillitsfulla relationer. Det handlar om att lägga tid för samtal med patienterna och de närstående för att ge information och stödja med att lindra oro (Ross H m.fl. 2015). Sjuksköterskornas medkännande främjade patienterna och de närståendes medverkan i vårdbeslutet (Ross m.fl., 2015; Van Belle m.fl., 2020).

“Involving the family is a massive part of person-centred care, as their family know everything about them; they just know them inside out. It’s about building trusting relationships... definitely and respecting the person, they are not just a patient, they are a person.” (Ross m.fl., 2015, s.1228) Sjuksköterskorna upplevde känslomässiga utmaningar för att skapa relation med en del patienterna som uppvisade beteende som kunde tolkas som aggressiva (Dookhy & Dalay, 2021; Cheong m.fl.,2021). Sjuksköterskorna hittade en del strategier som var användbara för att hantera patienternas utmanande beteende, dessa strategier var distraktion och validering.

Sjuksköterskorna försökte prata med patienterna vid dessa situationer. Detta kunde innebära vita lögner för att validera patienternas tankar och idéer för att avleda patienterna i den stunden. Vid vissa situationer beskrev sjuksköterskorna att det fanns ett behov av tålamod och förståelse gentemot patienterna för att kunna förstå att patienternas utmanande

beteende berodde på sjukdom. (Cheong m.fl.,2021). Sjuksköterskorna ansåg att kontinuitet i vården var viktig för att skapa relationer och genom att skapa en balanserad rutin och arbetssätt försökte de främja kontinuitet och skapa trygghet i den personcentrerade vården (Nilsson m.fl., 2019).