Helsingborg ligger vid den smalaste delen av Öresund, och en av dess viktigaste ursprungliga funktioner var att sörja for överfarten mellan Skåne och Själland.64 Vid 1600-talets slut var färjetrafiken och handeln med Själland fortfarande en viktig näring. Då grannstaden Helsingör inte hade något eget omland som försörjde staden med daglig tillförsel av kött och mejeriprodukter rådde det under dansk tid sedan 1400-talettorggemenskap mellan städerna. Detta innebar att man kunde fora över dagligvaror tullfritt mellan Helsingborg och Helsingör.
Helsingborgs bebyggelse var under äldre tid koncentrerad till ett litet område mellan stranden och den militära borgen, nuvarande Kärnan, vilken vilar på en högplatå. Borgarna nyttjade också fälads- och åkermark utanför staden for bete och odling. Enligt Gösta Johannesson fanns det 658 mantalsskrivna, dvs. bofasta personer över 14 år i Helsingborg år 1699. Enligt mina beräkningar var de några fler, 668.
Av dessa var 27 befriade från mantalspenning. Rådman Herman Schlyters hustru var befriad for att hon var adlig, de övriga var befriade på grund av fattigdom, ålderdom och sjukdom. Befolkningen var fördelad på 275 hushåll där 235 av husforeståndarna var män, 37 var
63 Johannesson 1969 b. sid 143.
64 Följande avsnitt bygger till stor del på uppgifter ur Hälsingborgs historia del IV: 1 och IV:2 under redaktion av Gösta Johanneson. Del IV: 1, där förutom Gösta Johannesson även Alf Åberg och Torsten Mårtensson bidragit med texter behandlar stadens politiska historia mellan år 1658 och 1718, samt stadens styrelse och förvaltning under samma period. Del IV :2 behandlar näringslivet och ekonomin samt den kyrkliga förvaltningen i staden under samma period.
36
änkor och tre var ensamma ogifta kvinnor. En fördelning av stadens befolkning efter yrkesgrupp presenteras i tabell 1.
Tabell 1. Yrkesfördelning bland mantalsskrivna i Helsingborg 1699.
Yrkesgrupp M K Varav
änkor
1. Officerare 1
2. Präster/lärda 8 4
3. Rådmän 5 6
4. Köpmän 26 25
5. Högre 4 2
6. Hemmaboende vuxna barn till kategori 1-5 2 7
7. Lägre kyrkans) 18 12 (1)
8. Hantverkare/färjemän/jordbrukare 147 157 (31) 9. Hemmaboende vuxna barn till kategori 7-8 8 18
10. Pigor/drängar/gesäller 70 100
1 I. Arbetskarlar/ ospecificerade 23 20
12. Soldater 2 2
S:a 314 354 (38)
Källa: LLA RoM. Mantalslängd 1699.
Anm. Kvinnor fördelade efter makes/faders yrkesgrupp. För diskussion om indelning i sociala kategorier, se Appendix A.
Utöver de mantalsskrivna fanns i staden barn under 14. Möjligen får vi också lägga till några ungdomar som var över 14 år men som inte anges i mantalslängden. I födelseboken från 1699 finns en rådmansdotter och en färjemansdotter antecknade som faddrar utan att vara antecknade i mantalslängden.65 Om det är så att man av skattetekniska skäl har betraktat dem som under 14 vid mantalsskrivningen men då de bjudits in som faddrar betraktat dem som "vuxna" vet vi inte. De bör ha varit över 14 år 1699 eftersom de gifter sig år 1701 respektive 1702. De kan
65 Johannesson 1969 a. sid 246 ff, LLA. HSA Mantalslängder 1699.
också dölja sig bakom de 100 icke namngivna pigorna och husjungfrurna i mantalslängden.66 Enligt Gösta Johannesson kan man räkna med att barnen under 14 år utgör 1/3 av den vuxna befolkningen vilket gör att han i sina beräkningar kommer upp till en bofast folkmängd på drygt 1 000.67 Sven Lilja menar att Johannessons beräkningar bygger på en underredovisning av äldre i mantalslängderna.
Med en beräkningskoefficient på 4,5 individer per hushåll kommer han istället fram till en folkmängd på 1 287 för den aktuella perioden.68 Om vi utgår från den högre siffran bör vi i denna kunna räkna in de soldater som var inkvarterade i staden men som inte finns med i mantals-längden.
Genom freden i Roskilde 1658 kom Helsingborg, liksom hela Skåne, Halland och Blekinge, att överföras från dansk till svensk överhöghet. Freden 1658 bröts efter några månader och inte förrän i maj 1660 inleddes en längre fredsperiod. Det var dock en fred i krigets skugga. Genom omfattande befastningsarbeten och tvång for borgarna att inkvartera soldater gjorde kriget sig påmint. I september 1675 bröt kriget ut igen och fram till augusti 1679 var Helsingborg än i svensk, än i dansk hand. Under kriget flydde en del borgare till Danmark. Enligt Knud Fabricius fick 51 borgare från Helsingborg skattefrihet i Danmark 1680.69 Exakt hur många som vände tillbaka efter krigsslutet är ovisst, men under 1680-talet nämns i rättsprotokoll eller bouppteckningsprotokoll minst 40 individer som kan ha flyttat från Helsingborg, själva eller med sina föräldrar, till Helsingör eller Köpenhamn någon gång under 1670-talet och ytterligare ett tiotal som kan ha flyttat antingen tidigare eller senare.70 Mellan 1680 och 1709 rådde relativt fredliga förhållanden under svenskt styre men den 5 november 1709 ryckte danskarna in i staden igen och stannade kvar där till några dagar efter att danskarna besegrats i slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710.
Förutom att civilbefolkningen drabbades av de militära aktiviteterna, klagade man också över de höga tullar som svenskarna införde och de alltför nitiska tulltjänstemännen.71 Övergången till den svenska tullordningen innebar att tulltaxan for överförse! mellan
66 MarenaJohan Clausons dotter: LLA HSK Födelsebok 1699.02.12, LLA HSK vigselbok 1702.07.27, Anna Margreta Holst: LLA HSK Födelsebok 1699.03.25, LLA HSK vigselbok 1701.09.22.
67 Johannesson 1969 sid 247.
68 Lilja 1996 sid 71.
69 Fabricius 1972 sid 353.
70 Bl a GH RR 82.06.01, 1982.11.18, GH RK 1681.02.07, 1687 06, 19, 1983 04.02, 1683.12.06, 1984.12.08, LLA HSA Bouppt. 1686.01.20. Se också Åberg 1969 sid 76 ff.
71 Åberg 1969 sid 24.
38
Helsingborg och Helsingör höjdes. Torggemenskapen med Helsingör upphörde, då Helsingör, liksom hela övriga Danmark, nu var att räkna som utrikes ort. Man införde också lilla tullen, eller porttullen, för varor som fördes in från landsbygden. När denna, efter många protester, skulle börja tas upp i oktober 1662 spärrade man for den skull av tillfartsvägarna från söder, öster och norr. Tullnären for porttullen var också accismästare.72 De danska acciserna gällde framförallt vid försäljning av öl och vin. De svenska acciserna gällde allt ifrån öl och vin till det bröd man bakade för husbehov. För att vara säkra på tullpersonalens lojalitet mot den svenska kronan försökte de statliga myndigheterna rekrytera personal från det svenska riksområdet. Dessa kom ofta i konflikt med lokalbefolkningen som öppet bröt mot bestämmelserna, framförallt under den första fredsperioden l 660-1675,
.. 73
men aven senare.
Stadsstyrelsen organiserades efter 1658 på samma sätt som den hade gjort under dansk tid, med en magistrat bestående av två borgmästare och fyra rådmän. Borgmästaren i Helsingborg valdes under dansk tid ur magistraten, som också vid vakanser kompletterade sig själv.
Rådmännen kom nästan uteslutande från köpmannaleden. I Sverige var det praxis sedan slutet av 1640-talet att kunglig Maj: t utsåg borgmästare och en del andra kommunala tjänstemän. I de f.d. danska städerna försökte man tidigt från svensk sida att hävda rätten att utnämna borgmästare liksom också att påverka valen av rådmän, även om man förstod att man måste gå försiktigt fram. Förfarandet var inte populärt hos den lokala eliten och kom att leda till rivalitet och maktstrid under flera årtionden framåt. Vid tillsättningen av en vakans inom magistraten 1702 var motsättningarna så stora mellan den svenskfödde borgmästaren och hans kandidat å ena sidan, och de övriga rådmännen å andra, att stadsstyrelsen kom att vara splittrad under hela hösten och en av rådmännen låste in protokollsböckerna.74 Motsättningarna behöver inte ses som "nationella" till sin karaktär.
Snarare var de ett uttryck för motsättningen mellan centralmakt och lokalsamhälle, där den lokala eliten ville bevaka sina rättigheter gentemot en allt starkare centralmakt. Anders Olsson visar i sin avhandling Borgmästare bastioner och tullbommar. Göteborg och Halmstad under statligt inflytande att det i dessa båda städer, och även i andra städer i Sverige där kronan sedan 1630-talet utnämnt kungliga borgmästare, ofta rådde stort missnöje mot dessa. De var ofta inte så
72 Accis kan ungefärligt överssättas till konsumtionsskatt.
73 Johannesson 1969 b. sid. 54-107, Fagerlund 1997.
74 Ibid 334 ff. Se också Bergman 2002 sid 236-247.
effektiva eller professionella byråkrater som man skulle kunna förvänta sig. Lars Ericson menar att samma utveckling som skedde i de försvenskade städerna hade skett även om städerna stannat kvar under danskt sryre, där samma utveckling mot ökad central kontroll över städerna tar fart efter enväldets införande 1660.75 På ett lokalt plan kan motsättningarna också ses som helt personliga där man visste att utnyttja eventuella nationella lojaliteter.
Vid fredssluten 1658 och 1660 beslöts att de skånska städerna skulle behålla de danska lagar, förordningar och privilegier som inte stred mot Sveriges fundamentallagar. Efter de skånska krigen 167 5-1679 såg svenska statsmakten det som viktigt att de skånska landskapen inkorporerades med Sverige på alla områden. Man uppmanade invånarna att själva ansöka om att få tillämpa svensk lag. Den 19 januari 1682 meddelades det på rådstugan att Helsingborg fått tillåtelse att njuta svensk lag.76 Denna kom dock inte att medföra några större förändringar i vardagslivet på grund av de likheter som i övrigt rådde mellan lagarna, utom, faktiskt, för kvinnor. I den svenska stadslagen ärvde syster lika med bror till skillnad från vad som stadgas i landslagen och dansk lag, där syster ärvde hälften mot bror.77
Skillnaderna mellan svensk och dansk rättskipning låg annars mer i processystemet. I de danska städerna fanns två rättsskipande organ, bytinget och rådstugurätten. Kompetensordningen mellan dessa kunde variera. Från dessa instanser kunde man appellera till landstingsrätten, och därifrån vidare till den högsta instansen, Kungens rättarting. Vissa danska städer hade landstingsrätt. Detta innebar att man från rådstugan skulle kunna appellera direkt till Kungens rättarting utan att först gå via landstinget, samt att bytinget underordnades rådstugurätten. Det danska bytinget leddes av byfogden, kungens fogde, biträdd av åtta tingmän som valdes ur borgerskapet varje år. Där behandlades fram till och med 1682 saker rörande obetalda skulder, slagsmål, stöld, okvädningsord och dylikt. Där skedde också offentliggörande av köpebrev och skötning - det formella överlämnandet av fast egendom vid försäljning eller arvskifte. Det hände också att man på bytinget dömde i svårare brottmåI.78 Bytinget i Helsingborg fanns kvar till den 19 juli 1682. Efter det ersattes det av den svenska kämnärsrätten och byfogden ersatts av en justitiekämnär, en juridiskt utbildad person. De åtta tingmännen försvann och ersattes av två bisittare som utsetts av borgmästaren, i de flesta fall rådmän. Kämnärsrättens kompetens var
75 Ericson 1984 sid 32-62, Olsson 1995 ffa sid 119 ff.
76 Johannesson 1969 a. sid. 258,416 ff.
77 Ibid. sid 430.
78 LLA, HSA Bytingsprotokoll 1665.07.24.
40
INLEDNING
alla gäldsaker samt andra "trätor in civilibus". Häri innefattades också mindre allvarliga vålds- och ärekränkningsmål, mål som numera betraktas som kriminalmål. Det är tydligt att man med "criminalia"
under denna period inte menar alla brott mot lagarna, utan endast de saker som rörde "liv och ära", d v s sådana som var belagda med antingen dödsstraff eller mistandet av äran. Kämnärsrätten kunde emellertid rannsaka, men inte döma, i dessa saker.79 Vad som försvann från det gamla bytinget var alltså dömandet i grövre brottssaker och de formella ekonomiska ärendena. I övrigt präglades skiftet mellan institutionerna av kontinuitet snarare än förändring.
Rådstugurätten hade både en förvaltande och rättsskipande uppgift.
Här kungjordes resolutioner och brev från kunglig Maj: t och guvernören eller landshövdingen. Här behandlades stadens gemen-samma frågor. Här svor man borgareden och begärde geburtsbrev om man skulle flytta. De brott som behandlades här var under dansk tid främst brott mot regler och förordningar som gällde stadens handel, hantverk och andra ordningsfrågor. Från 1660 fungerade också rådstugurätten som accisrätt, och 1664 blir man också appellations-domstol och därmed också stadens högsta dömande organ i grövre brottmål. Efter 1682 märks en viss förvirring om vilken ordning som skulle råda mellan instanserna. Även om kämnärsrätten ursprungligen var en underrätt som skulle behandla mindre mål rådde inga klara gränser i Sverige mellan rådstugurätten och kämnärsrätten.
Helsingborgs magistrat menade att kämnärsrätten var helt underordnad dem, medan en borgare ansåg sig kunna ställa hela magistraten till ansvar inför kämnärsrätten. Att rådstugurätten blir appellationsdomstol märks framförallt på 1690-talet. Under dansk tid höll man rådstuga på torsdagar och inkallade extra möten vid behov. Enligt svensk lag skulle rådstuguforhandlingar hållas tre dagar i veckan. Från och med 1682 började man också med detta i Helsingborg, men under vissa perioder nöjde sig dock med en dag.80
79 RA Bilagt brev i Generalguvernören över Skåne Halland Blekinges brev till Kungl.
Maj:t 1682.10.12.
80 Johannesson 1969 a. sid. 429 ff.