• No results found

etnografiska texterna om Skåne har det poli-tiska scenariet förändrats radikalt från folk-vandringstiden till vikingatiden. Det fortsatta arkeologiska arbetet i U ppåkra kan i ett sådant perspektiv bli mycket viktigt för att försöka spåra förändringar i den politiska geografin i Skåne och i Sydskandinavien i sin helhet.

När det gäller vikingatiden står några etnografiska texter mot enstaka mytologiska berättelser om Skåne. Tillsammans antyder uppgifterna att landskapets politiska ställning varierat. Skåne har ibland varit en del av ett danskt rike, men har ibland varit "självstän-digt" med egna "kungar". Bakom denna mot-sättning kan vi sannolikt spåra en person-bunden och instabil politisk organisation, med olika nivåer av härskare, såsom överkungar, kungar, jarlar och hövdingar (jfr Sawyer 1982, 1988:37 ff.). I sådana skiftande politiska sam-manhang behöver inte Uppåkra bara ses som ett lokalt oppidum utan kan också uppfattas som en maktbas för utifrån kommande härs-kare.

Historisk arkeologi i Uppåkra?

Med denna korta genomgång av äldre texter, som på något sätt kan belysa Uppåkra och Skåne, har jag velat visa hur en historisk arkeo-logi för Uppåkra skulle kunna se ut. Det är inte många textbelägg, det är inte heller några säkra textbelägg, eftersom förbehållen är många, och det rör sig i första hand om klassiska identifieringsfrågor (Andren 1997:167 ff.).

Därför menar jag att de framdragna textbe-läggen främst ska ses som utgångspunkt för ett antal hypoteser eller frågor för fortsatta arkeo-logiska analyser av Uppåkra-boplatsen: Vilka kontaktytor anger fynden? Vad kan kontak-144 ANDERS ANDREN

tema säga om den sydskandinaviska politiska geografin? Förändrades de politiska samman-hangen över tid? Är det möjligt att spåra en Odenkult från mitten av 800-talet? Kan man hitta spår av några "himmelsåkrar"? Har bo-platsen varit omgärdad av en träpalissad i mitten av 900-talet? Kan man spåra en avgrän-sad marknadsplats vid de tre högarna? Vilka likheter mellan U ppåkra och Lund skulle kunna förklara ett namnövertagande? Och går det att spåra ett kungligt härbärge i Uppåkra på 1130-talet?

Utöver dessa frågor kvarstår också den inledande frågan varför det är så tyst i texterna om Uppåkra med tanke på platsens stora bety-delse. Denna kontrast är i sig är ett historiskt-arkeologiskt problem, som kräver sin analys. Som en kort inledning till en sådan undersök-ning vill jag hävda att kontrasten sannolikt hänger samman med att Skåne inte var ett viktigt mytologiskt landskap. Eller rättare sagt, Skåne var inget betydelsefullt mytologiskt land-skap för de första nordiska historieskrivarna under 1100-talet och början av 1200-talet. Det var andra regioner, framför allt Själland och Uppland, som stod i blickpunkten för dessa historieskrivare, när de genom sina texter gav historisk legitimitet åt dåtidens makthavare.

De mytologiska traditioner som måste ha fun-nits om Skåne och Uppåkra har inte beaktats eller har kanske försvunnit redan när staden Lund skapades som en del av en ny politisk och religiös ordning i Skåne.

Noter

1. Uppgiften att Uppåkra skulle ha benämnts oppidum även 1249 (Hidestål 1994:20; jfr Stjernquist 1996: 111) är däremot felaktig. Det aktuella textstället avser inte Uppåkra utan byn Isgrannatorp i Gärds härad. Dessutom syftar begreppet oppidum i detta fall på en vanlig by, i enlighet med innebörden i traditionellt medeltidslatin (Lunde domkapitels gavebpger 1884-89:141).

2. Parentetiskt sagt skulle samma metaforiska

r

namngivning även kunna vara giltig för Uppsala, som i så fall skulle betyda "Himmelssalen", snarare än "den högre upp liggande salen" Ufr Gräslund 1993).

Litteratur

Andersson, I. 1947. Skånes historia. Till Saxa och Skånelagen. Stockholm.

Andren, A. 1980. Lund. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, Rapport. Medeltids-staden 26. Stockholm.

- 1983. Städer och kungamakt - en studie i Danmarks politiska geografi före 1230. Scandia 49: 1.

- 1989. Uppåkra - ett barbariskt Rom? Sydsvenska Dagbladet 14/7 1989.

- 1997. Mellan ting och text. En introduktion till de historiska arkeologierna. Kulturhistoriskt biblio-tek. Stehag & Stockholm.

Anglert, M. 1995. Kyrkor och herravälde. Från kristnande till sockenbildning i Skåne. Lund Studies in Medieval Archaeology 16.

Augustsson, J.-E. 1980. Halmstad. Riksantikvarieäm-betet och Statens historiska museer, rapport.

Medeltidsstaden 20. Stockholm.

Blomqvist, R. 1941. Tusentalets Lund. Skrifter ut-givna av föreningen Det Gamla Lund 21-22.

- 1946. Lund på Magens Madsens tid. Franz Hogenbergs kopparstick, Magens Madsens Lunda-beskrivning och Vedels kartskiss. Föreningen Det Gamla Lund, Årskrift 28.

- 1953. Lunds historia. 1 Medeltiden. Lund Bolin, S. 1930. Skånelands historia. Skildringar från

tiden före försvenskningen I. Lund.

- 1933. Skånelands historia. Skildringar från tiden före försvenskningen II. Lund.

Brink, S. 1993. Var står onomastiken idag? En epistemologisk betraktelse. Namn og nemne. Tids-skrift for norsk namnegransking 9/10.

Christensen, K. & Krogh, K. J. 1987. Jelling-hpjene dateret. Kristendommens indfprelse og Gorm den Gamles dpd. Nationalmuseets Arbejdsmark 1987.

Den norsk-isländska skaldediktningen 1-II. Reviderad av Kock, E. A. Lund 1946-49.

Den poetiska eddan. I översättning av Collinder, B.

Örebro 1957.

Den celdste Danmarkskrr/mike (Roskildekrr/miken).

Oversat af Olrik, J. Kpbenhavn 1898.

Edda. Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten Denkmälern, I. Text. Herausgegeben von Neckel, G. Heidelberg 1983.

Egil Skallagrimssons saga. Isländska sagor. Översatta och utgivna av Al ving, H. Stockholm 1938.

Ekblom, R. 1942. Alfred the Great as Geographer.

Studia Neophilologica 14.

Fabech, C. 1993. Skåne - et kulturelt og geografisk grrenseland i yngre jernalder og i nutiden. Tor 25.

Ferm, 0. 1986. Från Östra Aras till Uppsala. Uppsala under tidig medeltid. Cnattingius, N & Neveus, T.

(red.), Från Östra Aras till Uppsala. En samling uppsatser kring det medeltida Uppsala. Uppsala.

Gräslund, B. 1993. Folkvandringstidens Uppsala.

Namn, myter, arkeologi och historia. Uppland 1993.

Kärnhuset i riksäpplet.

Hidestål, A. 1994. Stora Uppåkra - det tidigaste Lund?

En studie i kontinuitet och diskontinuitet. C-uppsats i Medeltidsarkeologi, Lunds universitet. Lund.

Jensen, S. & Watt, M. 1993. Handelscentre og centralpladser. Hvass, S. & Storgaard, B. (red.), Da klinger i muld ... 25 års arkceologi i Danmark.

Århus.

Jomsvikingernes Saga. Harald Blåtand, Svend Tveskcegg og Vikingerne i Jomsborg. Oversat af Degnbol, H. & Jensen, H. Kobenhavn 1978.

Jordanes. Getica. Om goternas ursprung och bedrif-ter. Översättning av Nordin, A. Stockholm 1997. Jprgensen, L. 1995. Stormandssreder og skattefund i

3.-12. århundrede. Fortid og Nutid 1995.

Jprgensen, L. & Pedersen, L. 1996. Vikinger ved Tisso. Gamle og nye fund fra et handels- og hånd-vrerkscenter. Nationalmuseets Arbejsmark 1996.

Knytlinge Saga. Knud den store, Knud den Hel/ige, deres Mcend, deres S/cegt. Oversat af JEgidius, J. P.

Kobenhavn 1977.

Lagerbring, S. (utg). 1744-48. Monumenta Scanensia I. Lund.

Liden, E. 1907. Om några ortnamn. Arkiv för Nordisk filologi 23.

Lunde domkapitels gavebioger. Udgivne ved Weeke, C. Kpbenhavn 1884-89.

Much, R. 1904. Undensakre - Untersberg. Zeitschrift fur deutsches Alterthum 47.

Noreen, A. 1920. Nordens äldsta folk- och ortnamn.

Fornvännen 1920.

Pamp, B. 1990. Namnet Lund. Kulturen 1990.

Riddersporre, M. 1996. Uppåkra - en diskussion med utgångspunkt i de äldsta lantmäterikartorna. Meta.

Medeltidssarkeologisk tidskrift 1996:3.

Sahlgren, J. 1925. De skånska städernas namn. Syd-svenska ortnamnssä/lskapets årsskrift 1925.

Sawyer, P. H. 1982. Kings and Vikings. Scandinavia and Europe Ad 700-1100. London.

- 1988 Da Danmark blev Danmark. Fra ca. år 700 til ca. 1050. Olsen, 0. (red.), Gyldendal og Politikens

EN CENTRALORT UTAN TEXTBELÄGG? 145

Danmarkshistorie 3. Kfilbenhavn.

Sm:es Danesaga I-Il. Oldtid og teldste Middelalder.

Oversat af Olrik, J. K!ilbenhavn 1911.

Saxes Danesaga Il-IV. Borgerkrige og Valdemars tid.

Oversat afOlrik, J. Kfilbenhavn 1908.

Saxonis Gesta DanorumI [Saxo]. Utgiven av Olrik, J.

& Rreder, H. K!ilbenhavn 1931.

Secher Madsen, L. 1983. Haderslev i Middelalderen.

Studier i byens fysiske og topografiske udvikling indtil hertug Hans den teldres regeringstid. Speciale i historie. Århus universitet. Århus.

Simek, R. 1993. Dictionary of Northern Mythology.

Woodbridge & Rochester, N.Y.

Sjöborg, N. H. 1824. Samlingar för Nordens forn-älskare Il. Stockholm.

Skansjö, S. & Sundström, H. (red). 1988. Gåvobrevet 1085. Föredrag och diskussioner vid Symposium kring Knut den heliges gåvobrev 1085 och den tidiga medeltidens nordiska samhälle. Lund.

146 ANDERS ANDREN

Skjoldungernes Saga. Kong Skjold og hans sltegt. Rolf Krake. HaraldHildetand. Ragnar Lodbrog. Oversat af Friis-Jensen, K. & Lund, C. K!ilbenhavn 1984.

Skånes Ortnamn. Serie A. Bebyggelsenamn 2. Bara härad 2. Utgiven av Hallberg, G. Lund 1991.

Snorres Edda. Översättning från isländskan och inled-ning av Johansson, K. G. & Malm, M. Stockholm 1997.

Stjema, K. 1909. Lund och Birka. Historisk tidskrift för Skåneland 3.

Stjernquist, B. 1996. Uppåkra, a Central Place in Skåne during the Iron Age. Lund Archaeological Review 1995.

Svennung, J. 1967. Jordanes und Scandia. Kritisch-exegetische Studien. Stockholm.

Weibull, L. 1910. Staden Lunds ålder. Historisk tid-skrift för Skåneland 4.

Weibull, L. 1936. Saxo inför Bestyrelsen af Det danske Sprog- og Litteraturselskab. Scandia 9.

Centrala Platser- Centrala Frågor; s. 147-163.

Kult og Samfund i yngre jernalder - Ravlunda