• No results found

Hur kissar lejon?

In document Jag vill ...! (Page 36-38)

På förskolan Lejonet har också rutiner kring toalettbesök och blöjbyte upprättats. Lejonets småbarnsavdelning har fjorton barn mellan 1-3 år och med dem arbetar tre pedagoger. Ett schema, uppsatt på väggen, visar vem av pedagogerna som byter blöjor och hjälper barnen på toaletten. Idag är det Linas tur.

Efter avslutad samling börjar de tolv barnen, som är på förskolan just denna dag, den fria leken. Oscar, 2:4 år, håller för näsan och pekar på Mats, 1:8 år. – Bajs, säger han och tittar på Lina. – Kom säger Lina till Mats, vi går och byter blöja. Mats backar undan och håller bilen, som han lekt med, hårt tryckt mot bröstet. – Du kan ta bilen med dig, säger Lina och räcker honom handen. Mats går runt Lina utan att ta hennes hand, mot toaletten. När Lina öppnar grinden ut från avdelningen, för att komma till toaletten, kommer Leo, 1:4 år, springande och slinker ut genom grinden. Lina nickar leende mot honom. – Ville du också följa med? undrar hon. Leo nickar sakta. Lina nickar tillbaka mot honom.

På toaletten finns två låga vaskar med speglar över, en låg toalett, namnade handdukshängare med mugghållare över, två små pallar och en stegpall. Leo klättrar genast upp på pallen vid vasken och öppnar vattnet så mycket det går. Lina går förbi och sänker vattenflödet i kranen genom att dra ned reglaget till hälften. – Vill du tvätta dig? frågar hon. Leo tittar på henne i spegeln. – Kan du klättra upp på stegen? frågar Lina Mats. Mats går fram till stegpallen och klättrar försiktigt upp på skötbordet. Lina står bakom honom med en hand som stöd. – Du kunde själv, säger hon. Har du blivit så stor så du kan klättra upp alldeles själv? Mats ler. – Nu byter vi bort bajset, säger Lina och ler mot Mats. Han pekar på mobilen med stjärnor som hänger ovanför skötbordet. – Ja, har du sett så många stjärnor, säger Lina. Blinka lilla stjärna där, sjunger Lina och när hon är färdig släpper Mats bilen han haft i sin hand för att klappa. Lina sjunger Blinka lilla stjärna flera gånger under blöjbytet och efter varje gång klappar Mats och pekar på stjärnorna.

Under tiden har Leo klättrat ner för pallen, burit den med sig för att sedan ställa den under handdukshängaren. Han klättrar upp på pallen och försöker nå en av muggarna på hyllan. Lina vänder sig mot Leo och pekar på hans mugg. – Här står din mugg, säger hon. Leo klättrar ner för pallen, flyttar den för att sedan klättra upp och nå sin egen mugg. Lina hjälper honom då han inte når. – Muggen står högt uppe,

37

säger hon och ler mot Leo. Leo återvänder till vasken med sin mugg och återupptar vattenleken. Återvänder för att hämta pallen som han verkar behöva vid vasken för att bli nöjd. Mats som nu är färdigbytt, lyfts ner på golvet av Lina. Han sträcker ut sin hand mot stjärnorna. – Ska vi byta din blöja också? undrar Lina vänd mot Leo. – Nä, svarar han och skakar på huvudet. – Då går jag och Mats in till de andra barnen och frågar någon av dem, säger Lina och tar Mats i handen och går iväg. Leo stannar kvar vid vasken. Han dricker, häller och skvätter med vattnet. Lina går in på avdelningen och frågar Lisa, 1:5 år, om hon vill följa med på toaletten. Lisa lämnar sin klosslek för att följa med Lina till toaletten. (Observation, 2011-06-17)

Genom att schemalägga personalens rutiner vet alla på avdelningen Lejonet vem som gör vad. De pedagoger som inte hade blöjjour denna dag kunde ägna all sin tid åt barnen på avdelningen. Personalen i förskolan kan med fördel dela upp verksamheten i olika ansvarsområden, till exempel kan en personal agera lekkamrat till barnen medan en annan sköter omvårdnad och hjälper de barn som behöver hjälp och en tredje observerar och dokumenterar barnen. ”Med klara rollfördelningar kan det pedagogiska arbetet bli mindre splittrat, alla känner sig trygga och har god kontroll över verksamheten” (Granberg, 2004:111). Asplund Carlsson, Pramling Samuelsson och Kärrby (2001:71) poängterar att som pedagog handlar det om att medvetet strukturera upp sitt arbete i arbetslaget för att orka och klara av sitt uppdrag genom att använda sin tid smartare.Det kan tyckas som Lina och hennes kollegor levde upp till att strukturera sitt arbete, men vad innebär det då för barns inflytande?

Om vi försöker ta Mats perspektiv i händelseutvecklingen kan vi se att han tvekade inför Linas förslag om blöjbyte. Lina försöker ta Mats perspektiv. Då hon ser att han trycker bilen till sig erbjuder hon honom att ta den med. Den hand hon sträcker ut mot Mats väljer han att avstå, men följer med henne. Han tillåts göra ett val, om inte opåverkad av Linas intentioner. Lina frågar om han kan klättra upp för pallen vilket visar på hennes tilltro till Mats kunskaper som det kompetenta barnet. Hon bekräftar honom i det han kan genom att säga: – Du kunde själv, har du blivit så stor så du kan klättra upp alldeles själv? När Mats pekar på mobilen med stjärnorna tolkar Lina det som han söker samspel kring det sedda, i detta fall stjärnorna. Hennes sång uppmuntras genom att Mats klappar i händerna och pekar uppmanande på stjärnorna om och om igen. Lina agerar med ett kompetensdiskursivt förhållningssätt gentemot barnen.

Individens samspel med sin omgivning sätter spår i hur och vad den utvecklar hävdar Dewey (2004:17). Även Forssell (2005:126) och Säljö (2000:18) betonar samspelat som en förutsättning för barns kunskapande. Detta, menar vi, skulle för förskolebarn innebära att de

38

pedagoger, barn och artefakter de möter i förskolan har betydelse för deras utveckling och lärande. Hur pedagogen väljer att se på barnet kommer då att ha stor betydelse.

I vår undersökning har vi sett uttryck för både brist- och kompetensdiskurs (jämför Johannesen & Sandvik 2009:16). Exempelvis gavs pojkarna på Lejonets förskola möjlighet, av pedagogen, att klara saker på egen hand, fatta beslut, klättra upp på stegpallen och hämta muggen för vattenlek vid vasken vilket vi menar är exempel på kompetensdiskurs eller en mer postmodern barnsyn. Anledningen till att flickorna på Tigerns förskola inte fick stå vid vasken innan de suttit på potta eller toalett vet vi ingenting om. Likaså varför barnen inte får springa i korridoren. Det vi kan se i observationen på Tigern är att barnen hade mindre möjlighet att påverka sitt toalettbesök då pedagogen intar en mer modern barnsyn eller bristdiskurs. Kan detta bero på pedagogens barnsyn, den upprättade rutinen eller enkelt förklaras med att barnen var flera vid detta observationstillfälle?

In document Jag vill ...! (Page 36-38)

Related documents