Ines arbetar aktivt med kamrat- och självbedömning. Hon anser att det är väsentligt för eleverna att kritiskt kunna granska sina egna och andras arbete och framföranden. Hon menar att det blir enklare för eleverna själva att se hur de ska kunna utvecklas om de kan lära sig att bedöma andras arbeten. Enligt pedagogikforskaren Anders Jönsson så är kamrat- och självbedömning främjande för elevernas lärande då de får träna på att arbeta mer oberoende av andra. Eleverna får också utöka sina kunskaper när de utvärderar kvalitén och innehållet på sina egna och andras insatser. Jönsson påpekar vidare att det kan vara att föredra att börja med kamratbedömning då det blir en lättare process för eleverna när det ges tillfälle att reflektera över andras prestationer (2011:329, 330). När Johanna arbetar med kamratbedömning säger hon så här:
Det kommer fram vid muntliga redovisningar i grupp. Barnen får berätta vad de tyckte vad bra. Det räcker så, det som var mindre bra behöver inte tas upp. Det sänker bara eleverna.
Johanna säger att hon inte arbetar med självbedömningen just nu då hon är lärare i en klass där eleverna inte är så gamla. Hon anser att hon kan vänta med den typen av respons till eleverna har mognat lite mer. Angelica säger att hon inte använder sig av självbedömning då hon arbetar i de längre åldrarna. Hon anser att de inte är redo för det momentet än. Jönsson menar att en del elever kan uppleva svårigheter med att bedöma sitt eget arbete till, därför kan det vara klokt att låta dem ge respons på sina klasskamraters prestationer till en början (2011b:329). Även Angelica berättar att kamratbedömning sker i hennes klassrum när t.ex. en elevgrupp har redovisat. Resterande elever får då ge respons till gruppen. Angelica är dock noga med att det endast sker i positiv anda då negativa kommentarer kan läggas fram klumpigt så att någon blir sårad. Hon säger att momentet med kamratbedömning är till för att stärka eleverna, inte sänka dem. Lundahl menar att respons i negativ bemärkelse kan medföra att eleverna uppvisar en försämrad prestation (Lundahl 2011a:56). Angående hur Karin arbetar med kamratbedömning i klassrummet säger hon så här:
Ännu har eleverna inte haft så mycket kamratbedömning, men eleverna får arbeta i par och i grupper ibland och då bedömer de på sätt och vis också varandra i en trygg omgivning.
Forskaren Anna Palmér anser att en positiv aspekt med kamratbedömning är då elever för en dialog. Båda parter får i momentet en positiv upplevelse. Tanken är att den elev som tar emot respons från sin kamrat ska få uppleva en känsla av att bli ”sedd”, att någon har lyssnat. Eleven som ger respons får träna på talet och utvärdering av sin kamrats prestation, vilket kan bli främjande för elevens kunskapsutveckling (2010:97).
Bengt arbetar med kamratbedömning då eleverna t.ex. genomfört en redovisning. Då får övriga elever tillfälle att ge respons i positivt bemärkelse till varandra. Redovisningarna sker oftast två och två eller i grupp. På så vis menar Bengt att det inte blir lika skrämmande för eleverna att få respons från sina klasskamrater. Han menar även att anledningen till att det endast är positiva aspekter som ska lyftas fram vid responsgivning är för att det kan sänka en elev mycket om den får höra negativa saker om sitt framträdande. Bengt uttrycker att han är ute efter att stärka eleverna i detta moment. Han arbetar med självbedömning bl.a. vid liknande tillfälle som då kamratbedömning sker. När övriga klasskamrater har fått tycka till, får gruppen som redovisat ordet. De får tillfälle att uttrycka hur de själv tyckte att redovisningen gick.
Pedagogikprofessorn Anders Jönsson menar att det är genom självbedömning eleven kan uppskatta kvaliteten på det som eleven har presterat. Han menar även att det kan vara svårt för eleven att bedöma sina egna prestationer, för att eleven ska kunna uppskatta självbedömning krävs det en del övning för eleven (2011b:329). Ines säger att kamratbedömning i första hand sker då eleverna skriver individuella texter. Då ges eleverna möjligheten att träna sig på att ge respons till varandra. Eleverna uppmanas även att använda sig av talsyntes för att lyssna igenom sin text. Ines menar att det är ofta då eleverna hör om det t.ex. ska vara punkt eller dubbelteckning. Angående självbedömning säger Ines så här:
Antingen kör vi en allmän modell. Jag bifogar ett dokument som jag kör ibland, eller så tittar vi utifrån ett speciellt perspektiv. ’Idag tittar vi efter alla punkter sitter på rätt plats’ och så vidare.
Pedagogikprofessorn Anders Jönsson menar att själv- och kamratbedömning går ut på att eleverna får öva på att värdera nivån de själva och sina kamrater presterat utifrån motsvarande kriterier som läraren använder (2011b: 330).
Jens påtalar att kamratbedömning precis som vid feedback bör ha en framtoning som gör att eleven förstår innebörden av den respons som ges. Kanske behöver eleverna hjälp att
formulera frågor till sina klasskamrater. Lärarens roll är betydande här, menar han. Harrison och Howard menar att läraren bör hjälpa sina elever och ge dem handledning och anvisningar för hur de kan ge respons till sina klasskamrater. Detta för att eleverna kan behöva vägledas så att en god stämning infinner sig i klassrummet (2012:41). Jens nämner att alla läraren inte arbetar med självbedömning p.g.a. hur de resonerar kring elevernas mognad. Han säger att elever ibland upplever bekymmer med att bedöma sina egna prestationer, och att det är av den anledningen som lärare väntar med att införa självbedömning. Jönsson menar att det kan finnas en poäng med att introducera kamratbedömning till eleverna innan de får börja med självbedömning. Han anser att elever kan uppleva kamratbedömning som ett enklare moment än då de ska bedöma sina egna insatser (2011b:329).
5 Slutsats och reflektion
I det här avslutande kapitlet kommer slutsatser och reflektioner av resultatet att presenteras. Kapitlet är uppdelat utifrån våra frågeställningar och avslutas med en avslutande reflektion av arbetets gång, ifall vi stött på problem och förslag till fortsatt forskning.