Hur lär läraren känna den enskilde eleven

De tre lärarna betonar alla vikten av att varje barn verkligen blir sett och bekräftat under varje skoldag. Det räcker inte med en hastig blick över hela klassen på morgonen. Läraren ska vara fokuserad på varje elev vid dagens första möte. Att hälsa i hand varje morgon blir allt vanligare, gärna kopplat till en personlig kommentar. Några kramas, det är inte helt oproblematiskt: en del elever vill inte komma nära. Här kan finnas kulturella skillnader som måste beaktas. Det som är avgö- rande är att eleven har blivit sedd. Lärarna har olika ingångar till det enskilda barnet, men målet är det samma.

Lärare A för enskilda samtal med eleverna. De inleds med att eleven får tala spontant om hur han/hon upplever skolan/klassen. Det är viktigt att barnen känner att det inte är en utfrågning - ett förhör. De frågor läraren vill ha svar på ska inte riktigt märkas utan eleven styr samtalet. Oftast berättar de mycket om både skola och hem. En del barn är slutna, genom att själv berätta något om sig själv kan man få dem att öppna sig. Läraren använder sig ofta av bilder, en teck- ning som eleven gjort kan vara inkörsporten. Elever med röriga hem- förhållanden kan vara svåra att nå. Läraren betonar att man inte får tränga sig på eleven, närmandet sker steg för steg. Frågorna får inte

vara för många och inte för närgångna. Det gäller att bygga upp för- troendet mellan lärare och elev. Man ska visa att eleven kan lita på den vuxne. Självförtroendet ska växa hos eleven. Du är du och du duger som du är. En del elever behöver mer stöd för att finna sig tillrätta och fungera i en grupp. De behöver fler samtal och personliga möten än andra. Det gäller att fånga upp dem. Dokumentation av samtalen görs, men det är mycket som är intuitivt. När det gäller det enskilda barnets skolprestationer understryker läraren vikten av ärligt beröm. Man ska inte schablonmässigt säga att eleven är duktig utan ta tiden att berätta varför det är bra. Då följs berömmet också naturligt upp av vad som kan förbättras eller hur man arbetar vidare. Man fångar in ögonblicket. Detta ger eleven en personlig vägledning som leder till fortsatt utveckling. Läraren betonar vikten av att tydligt visa eleven vilka förväntningar som finns, att eleven får uppleva att läraren tror att jag kan Detta stärker självförtroendet.

Ögonkontakt och om det går kroppskontakt är viktigt. Det finns de som kryper nära, men lärarens uppgift är att inte glömma de som inte är så spontana då får man på alla sätt vis, ja på alla sätt o vis, få dom att öppna sig. Alla barn ska känna att läraren har förväntningar på mig och att läraren tror att jag kan. Jag för anteckningar, men jag känner att är man en duktig lärare så vet jag detta - vad de kan och hur de mår.(Lärare A)

Lärare B finner redan första veckan tillfälle att tala individuellt med varje barn. Fokus läggs på att hitta en länk som kan fungera som en personlig koppling till eleven. Detta bygger man sedan vidare på. Läraren leder in samtalet på vad som memorerats under de dagliga observationerna av eleverna. Stor vikt läggs på de iakttagelser som gjorts under lekar eller raster när eleverna agerar fritt. En del elever är svåra att nå, de vill inte prata. Det är då lättare att fånga dem under den informella delen av dagen, rasten eller under fritidsverksamheten. Tid för samtal kan komma när eleverna sitter och ritar eller när man hjälper dem att knyta en sko. Läraren tar initiativet. Samtalen inleds

kring ett neutralt ämne. Responsen kan vara en nickning eller ett kort ja, inget mer. Läraren betonar vikten av att vara ihärdig, att inte ge upp med dessa barn utan att återkomma ofta med korta samtal. Man hittar oftast en väg in till barnet efter ett tag. Inledningsvis gäller det att få barnet att förstå att läraren är där och ser dig, lyssnar om du vill prata. Lärare B upplever att hon ser alla barnen och har kontroll över var alla befinner sig kunskapsmässigt. Klassen arbetar utan läroböcker. Det gör att undervisningen blir mer individuell och man ser varje individ tydligare. Med böcker styrs både lärare och elever ibland av att man ska hinna med sidan, rätta den men inte se vad som händer i klassen eller för den enskilde. Det blir också oftare en tävlan mellan eleverna, där målet är snabbhet och inte resultatet. Läraren för ingen dokumen- tation över eleverna utan anser att man kan ha full kontroll utan detta.

Enskilda samtal med varje elev Vi är ute mycket i början då har man tid att se dem. Vem drar sig undan? Vem måste jag plocka in extra? Plocka in på nästa rast. Jag pratar, de nickar i bästa fall. Egent ligen var det nog när jag släppte läroböckerna som jag började se individerna faktiskt. Jag har mer tid. Jag antecknar inget, har det i huvudet. Jag har en oerhört god koll på var de befinner sig kunskaps mässigt och hur de trivs. Jag ser alla barnen. Det finns i ryggmärgen. Rätt eller fel, så är det bara. (Lärare B)

Lärare C samtalar med varje elev regelbundet utifrån två strategier. Från första veckan ges det tillfälle till små korta informella samtal under arbetspassen med varje enskilt barn, och därefter en inbokad träff. Eftersom gruppen är stor (25 elever) är dokumentationen av båda dessa möten viktig. De enskilda träffarna, som benämns mini-

dater, återkommer regelbundet under terminen. Syftet är att lära

känna elevens styrkor och dennes intressen för att kunna bygga vidare på en fungerande relation. Lärarens anteckningsbok finns med. Sam- talen rör den allmänna situationen i klassen, hur det sociala samspelet fungerar och därefter hur man utvecklas kunskapsmässigt. Läraren är tydlig med att det är lärarens uppgift att hjälpa eleven att gå vidare.

Vissa barn tycks tro att skolan är till för de vuxna och barnen ska vara där. Läraren använder sig av varje liten möjlighet till individuella samtal. Där knyter läraren an till de frågor som berörts under mini-

daten. Läraren vet och kommer ihåg, eleven blir sedd och bekräftad.

Det ska tidigt vara klart för eleverna att allt kan tas upp vid mötena med läraren. Eleven ska inte behöva gömma undan det som upplevs som svårt, vare sig socialt eller kunskapsmässigt. Relationen ska vara sådan att det finns ett förtroende mellan dem och att man kan lita på att läraren hjälper. De informella samtalen börjar med att identifiera vad som är elevens styrka. Man börjar med styrkorna för att sedan lättare kunna samtala om det som man ska arbeta vidare med. Läraren betonar att en viktig uppgift är att hålla lusten vid liv. Att ge beröm och visa på vägen framåt. Dokumentationen av all information är central, anteckningar förs varje dag. Det gäller att se och inte glömma något.

Att nypa de här små tillfällena när de sitter och arbetar individuellt. Men det är de här små tillfällena. Jag har minidater med alla barnen i klassen. Då hade jag min skrivbok. Jag ställde frågor som- hur kan jag hjälpa dig. Det gäller att SE, titta och prata mycket med varje barn för då får man en klar bild av vad varje barn har för behov och vad de har för intressen att utveckla vidare.(Lärare C)

3.4.1  Reflektion

Att få tid till att möta varje barn enskilt är en fråga av största vikt för alla tre lärarna och att identifiera varje enskilt barn både känslomässigt och kunskapsmässigt. Alla eleverna ska känna sig sedda och att de kan lita på läraren, Här har alla tre samma fokus. De arbetar dock olika. Både lärare A och B arbetar utifrån sin gedigna erfarenhet, de upplever att de med eller utan dokumentation har fullständig kontroll, ser varje elev och varje elevs behov. Lärare A dokumenterar, men det är mer utifrån ledningens krav än ett upplevt eget behov. Den yngsta läraren lärare C arbetar synnerligen strukturerat med sin klass. Det är under- sökningens största klass, nästan dubbelt så stor som lärare B:s. Det finns därför ett större behov av nedskriven information. Hon använ-

der varje möjligt tillfälle till samtal. De bokade minidaterna, som är hennes egen ide, menar hon, fungerar väl både för lärare och elev. Lärarna betonar vikten av det enskilda mötet mellan lärare och elev. Detta kan inte ersättas av utvecklingssamtalen. Där finns vårdnads- havaren med, balansen i gruppen är en annan. Vad man säger blir annorlunda. I det enskilda mötet bygger lärarna upp förtroendet mellan sig och eleven, samtidigt som man får information. En del elever behöver många samtal, andra är trygga och vet var det står. Men alla måste mötas med egen tid. Allt behandlas hos alla tre lärarna, de sociala frågorna, situationen i klassen, undervisningen i grupp, upp- nådda resultat och nya utmaningar för den enskilde eleven. Ingen ska glömmas bort. Alla blir sedda.