• No results found

IDENTITET OCH STYRNING

Det här kapitlet inleds med att jag beskriver det identitetsperspek- tiv som jag utgår från i den här studien. Därefter ska jag ta upp hur verksamheten i offentliga organisationer som domineras av profes- sionella yrkesutövare kan styras och hur ledningen kan utöva styr- ning som är inriktad på de anställdas yrkesidentitet. I det samman- hanget ska jag ta upp dels vilka möjligheter som ledningen för en människobehandlande organisation kan ha när det gäller att styra professionella yrkesutövare, dels vilken betydelse den nya offentli- ga styrningen kan ha för professionellas yrkesidentitet.

Identitet

Identiteter har att göra med den föreställning vi har om vem vi är. Identiteter ger svar på frågorna ”vem är jag?” och ”vilka är vi?”. För att en identitet ska vara meningsfull måste den jämföras med och stå i förhållande till någon annan. Att vara någon innebär sam- tidigt att inte vara någon annan. Identiteter handlar därför även om svaret på frågorna ”vem är jag inte?” och ”vilka är vi inte?” (Petersson, 2003; Stier, 2003). Identiteter har dessutom att göra med svaret på frågorna ”vad står jag för ?” och ”vad står vi för ?” (Sveningsson & Alvesson, 2003). Identiteter handlar om det som är viktigt, naturligt och meningsfullt för en person. De handlar även om det som en person uppfattar är centrala kännetecken för henne. I organisationssammanhang kan det betyda att en person beskriver sig själv utifrån sitt yrke eller genom att berätta om sina intressen

62

(Alvesson & Willmott, 2002). Frågan ”vem man är” är enligt Bauman (1997) mest tydlig när människor känner sig osäkra på hur de ska vara och om andra människor ska uppfatta deras bete- ende som rätt. En identitet har att göra med att finna svaret på frå- gan vem man är och därför är ”identitet en benämning som ges åt den eftersökta utvägen ur ovissheten” (Bauman 1997:106-107).

Socialt konstruerade identiteter

En viktig utgångspunkt i den här avhandlingen är att vi konstrue- rar våra föreställningar genom att vi identifierar oss med andra personer eller grupper och i socialt samspel med andra människor (Jenkins, 2004). En sådan syn på identiteten står i kontrast till ett essentialistiskt synsätt som säger att människor har en essens som gör dem till det de är och som förklarar deras handlande. Enligt ett essentalistiskt synsätt anses varje människa ha en unik och stabil personlighet som består av en uppsättning inre egenskaper som liknar varandra och som hör ihop. Människors personlighet för- klarar varför de handlar som de gör. Eftersom personligheten anses vara stabil anses dessutom människors handlande vara stabilt över tiden och i olika situationer (Burr, 1995). En persons identitet har enligt det essentialistiska synsättet en kärna som motsvarar ”det som är jag” (Stier, 2003) och personligheten anses vara mätbar (Watson, 2002). På liknande sätt skriver Potter och Wetherell (1987) att i psykologiska teorier ligger det traditionellt sett en före- ställning att självet är ett objekt som precis som andra objekt kan beskrivas ”definitivt, en gång för alla” och, fortsätter de:

it is assumed that the self has one true nature or set of charac- teristics waiting to be discovered and once discovered a correct description of these characteristics will follow (1987:95).

Det som bestämmer hur människor är enligt det essentialistiska synsättet är deras inre, medfödda egenskaper. Det anses vara bio- logiska faktorer som ligger bakom hur en person är, som personens gener eller de kemiska signalsubstanserna i personens hjärna (Burr, 1995). En persons genetiska uppsättning eller givna kroppsliga ka- raktäristika, som hudfärg eller längd, är enligt Watson (2002) inte

63

ointressanta för en persons uppfattning av sig själv. Det som där- emot är väsentligt att förstå enligt Watson är att anlagen inte be- stämmer hur en person är (Watsons kursivering).

Det som talar emot ett essentialistiskt synsätt är enligt Burr (1995) att människor är föränderliga beroende på vilka andra människor de möter och vilken situation de befinner sig i. Burr (1995:25) för- klarar att:

We behave, think and feel differently depending on whom we are with, what we are doing and why.

Eftersom människors handlingar, tankar och känslor förändras ska identiteter inte förstås som något som människor har. Identiteter ska istället förstås som sociala konstruktioner. Enligt Jenkins (2004) konstruerar vi våra identiteter genom att vi identifierar oss med något eller någon som vi känner tillhörighet med. Vi konstru- erar emellertid inte våra identiteter på egen hand utan i sociala in- teraktioner genom att andra personer bekräftar eller ifrågasätter den bild vi har av oss själva, fortsätter Jenkins. Att identiteter är sociala konstruktioner innebär således att identiteter är produkten av socialt samspel genom att människors självuppfattningar påver- kas av andra människor (Stier, 2003). Som en följd av att vi träffar olika människor och befinner oss i olika situationer upphör aldrig konstruktionen av identiteter och det inte finns något slutgiltigt el- ler entydigt svar på frågan ”vem är jag?” Man talar därför om identiteten som en process (Burr, 1995; Jenkins, 2004; Johansson, 1999).

Att våra identiteter är produkter av socialt samspel innebär inte att de enbart skapas i konkreta möten mellan människor. ”De andra” som påverkar våra föreställningar av oss själva kan även motsvaras av samhället. Ett samhälle har inflytande över våra föreställningar av vem vi är genom att det finns kriterier, lagar och regler i ett samhälle som uttrycker vad som är rätt eller fel eller normalt eller onormalt beteende och som därmed slår fast hur människor för- väntas vara (Stier, 2003).

64

Ett annat uttryck för att vi konstruerar våra identiteter är att vi ut- för identitetsarbete. Enligt Kärreman (2003) är begreppet identi- tetsarbete användbart eftersom det lyfter fram att vi har en aktiv del i identitetsskapandet och att identitetsskapandet är en aktivitet som innebär mänskliga handlingar och ansträngningar. Man är inte bara någon utan konstruerar aktivt en föreställning av vem man är. Ziehe (1993) använder sig av begreppet identitetsutprov- ning för att betona att vi idag omprövar och omformulerar våra utkast till identiteter under våra liv. Ziehe använder sig även av be- greppet identitetsarbete för att understryka att vi presterar något när vi utprovar identiteter.

Det som lyfts fram i olika teoretiska inriktningar som fokuserar på människors identiteter är vår förmåga att reflektera över vem vi är i förhållande till andra, skriver Collinson (2003). Det är den reflek- terande förmågan som gör det möjligt för oss att ha en bild av oss själva men också att se oss själva så som andra människor ser på oss och att jämföra oss själva med andra personer, fortsätter Col- linson. Vår reflekterande förmåga lyfts fram av Giddens (1999) som beskriver identitetsskapandet som ett reflexivt projekt. Gid- dens förklarar att vi reflekterar över vem vi är och skapar våra identiteter genom att skapa berättelser om oss själva. Giddens tar även upp att frågan om vem man är, är en fråga som är allt mer central för människor i västvärlden. Anledningen är att vi lever i samhällen där vi ständigt möts av och behöver ta ställning till in- formation som sprids med hjälp av tv, filmer, böcker och tidskrif- ter som har att göra med hur vi ska vara. Vi ställs inför flera val- möjligheter som har att göra med våra identiteter. Vi lever under villkor som leder till att de centrala frågorna är ”Vad ska man göra? Hur ska man handla? Vem ska man vara?” (Giddens, 1999:89). På liknande sätt kan frågorna om vem man är och hur man ska vara, vara centrala frågor för människor som arbetar i or- ganisationer där de möts av föränderliga och kanske motsägelseful- la förväntningar. I en sådan kontext finns det inga givna svar på frågorna. Giddens resonemang om att vi konstruerar en föreställ- ning av vem vi är genom att reflektera över olika identitetsalterna- tiv gäller därför även i en organisatorisk kontext.

65

Sociala identiteter

Den här studien handlar om vilken betydelse som yrket eller orga- nisationen där tandläkare arbetar har som identitetskälla. Social identitetsteori (SIT) är en teori som är användbar för att förstå yr- kesutövares identifikation med en organisation eller ett yrke genom att den handlar om enskilda personers identifikation med olika grupper (Ashforth & Mael, 1989; Cornelissen, Haslam & Balmer, 2007). Enligt social identitetsteori delar vi in oss själva och andra i sociala kategorier eller grupper. Vi kan till exempel dela in oss själ- va och andra efter kön, ålder, etnicitet, nationalitet, yrke eller or- ganisationstillhörighet. Vi definierar oss själva utifrån de grupper som vi identifierar oss med, det vill säga som vi ser oss som en del av eller känner tillhörighet med. Identifieringen med en grupp mot- svaras av en social identitet som utgör en del av en persons själv- uppfattning (Ashforth & Mael, 1989). Vi kan identifiera oss med olika grupper och har följaktligen flera sociala identiteter som sammantaget utgör vår föreställning av vem vi är. En person kan till exempel beskriva sig själv som kvinna, mamma, tandläkare och svensk. Det varierar i vilken utsträckning som vi identifierar oss med olika grupper (Ashforth & Mael, 1989).

Enligt Tajfel (1978) är det viktigt att påpeka att de grupper som vi delar in oss själva och andra i motsvaras av kognitiva enheter som vi skapar. Grupperna behöver inte nödvändigtvis vara detsamma som grupper som motsvaras av ett antal människor som har per- sonliga kontakter med varandra. Kategoriseringsprocessen är en kognitiv process där vi delar in oss själva och andra i kategorier ef- ter vad som är meningsfullt för att vi ska kunna skapa ordning i tillvaron och förstå vem vi är, förklarar Tajfel. Det som lyfts fram i teorin är att vi inte behöver ha personliga kontakter med grupper som vi identifierar oss med. Det som har betydelse är att vi upple- ver oss som medlemmar i en grupp för att vi ska använda gruppen som identitetskälla (Ashforth & Mael, 1989).

Vad det betyder att definiera sig som medlem i en grupp skapas en- ligt SIT i relation till personer i grupper som står i ett motsatsför- hållande till gruppen som vi identifierar sig med (Ashfort & Mael, 1989; Tajfel, 1978). Till exempel är kategorin ung bara menings-

66

full i relation till kategorin gammal, skriver Ashfort och Mael (1989). På liknande sätt skriver Bauman och May (2006) att vi de- lar in oss själva och andra i grupper som motsvaras av ”vi” och ”dem” och att det är tack vare gränsdragningen och skillnaden mellan ”vi” och ”dem ” som vi kan jämföra oss med andra och be- skriva vem vi är.

Enligt Ashforth och Mael (1989) finns det fyra faktorer som har betydelse för om människor identifierar sig med en grupp. För det första ökar människors benägenhet att identifiera sig med en grupp om de upplever att gruppen står för distinkta värderingar och praktiker i jämförelse med andra grupper. Detta beror på att om en grupp skiljer sig från andra kan det bidra till att människor kan konstruera en tydlig social identitet. För det andra identifierar människor sig i högre utsträckning med grupper som de värderar på ett positivt sätt i jämförelse med andra grupper. Skälet är enligt Ashforth och Mael att människors självkänsla kan påverkas av vil- ken grupp de upplever att de tillhör. Om de identifierar sig med en grupp som de förknippar med positiva värden, kan det leda det till att de får en positiv självkänsla. Om en person känner tillhörighet med en grupp som står för positiva värden, kan det leda till att per- sonen känner sig stolt över att vara medlem i gruppen (Cornelissen, Haslam & Balmer, 2007).

För det tredje är det enligt Ashforth och Mael (1989) mer sannolikt att människor identifierar sig med en grupp om de är medvetna om att det finns andra grupper som gruppen står i ett motsatsförhål- lande till. Slutligen påverkar människors benägenhet att identifiera sig med en grupp av i vilken utsträckning som det förekommer fak- torer som traditionellt sett bidrar till att en grupp bildas, som ex- empelvis sociala kontakter inom gruppen, gemensamma mål och en gemensam historia, skriver Ashforth och Mael.

Ashforth och Mael (1989) skriver även att begreppet identifikation med en grupp inte ska blandas ihop med begreppet internalisering. De förklarar att identifikation handlar om att en person definierar vem hon är utifrån vilken grupp som hon ser sig som medlem i, medan internalisering har att göra med att en person införlivar de

67

värderingar som hon anser är kännetecknande för en grupp och upplever dem som sina egna. Processen där människor införlivar värden kallas för socialisation. Anledningen till att begreppen bör skiljas åt är enligt Ashforth och Mael att människor inte alltid de- lar alla uppfattningar och värderingar som vanligtvis förknippas med den grupp som de identifierar sig med, även om de ofta gör det. En person kan till exempel definiera sig som organisations- medlem trots att hon inte accepterar alla mål och värden som de upplever att organisationen står för.

Enligt Pratt (1998) kan identifikationen med en organisation för- klaras på två sätt. Å ena sidan kan människor identifiera sig med en grupp som de förknippar med värden som liknar deras egna, det vill säga som de har internaliserat tidigare. Detta kan resultera i att när människor upplever att en organisation står för liknande vär- den som de själva, söker de sig till organisationen och identifierar sig med den. Å andra sidan kan människor ändra sina värderingar genom att de införlivar värden som de upplever att en organisation står för, vilket resulterar i att de efter hand identifierar sig med or- ganisationen. Oavsett om internaliseringen av värden sker före eller efter att en person identifierar sig med en grupp, är resultatet av identifikationsprocessen att en persons självuppfattning överens- stämmer med personens upplevelse av vad organisationen står för, skriver Pratt.

Identiteter i organisationssammanhang

Under de senaste åren har intresset bland forskare ökat för vilken betydelse som en organisation har för de anställdas föreställningar av vem de är och konsekvenserna av deras identiteter (Cornelissen, Haslam & Balmer, 2007). Enligt Albert, Ashforth och Dutton (2000) är det viktigt och intressant att studera personers identifika- tion med en organisation beroende på att våra identiteter har bety- delse för våra handlingar. Enligt Alvesson och Willmott (2002) finns det inget säkert samband mellan identiteter och handlingar. De skriver att i litteraturen framkommer att våra identiteter kan ha konsekvenser för vårt handlande genom att våra föreställningar av vad som är viktigt, naturligt eller önskvärt, det vill säga vår arbets- orientering, medför att vi uppfattar vissa handlingar som rimligare

68

och mer naturliga än andra. Ledningen för en organisation kan även vara intresserad av att de anställda identifierar sig med orga- nisationen, eftersom de anställdas benägenhet att stanna kvar i or- ganisationen kan påverkas av hur starkt de identifierar sig med den (Alvesson, 2000).

Identifikation med en organisation

Enligt Dutton, Dukerich och Harquail (1994) kan olika människor identifiera sig olika starkt med en organisation. De förklarar att graden av identifikation påverkas av människors föreställningar av vad de upplever är det centrala, distinkta och varaktiga för en or- ganisation, det vill säga det som de upplever är organisationens identitet. Olika människor kan ha olika föreställningar om vad som är kännetecknande för en organisation. Dutton, Dukerich och Harquail skriver vidare att en person identifierar sig starkt med en organisation om personens självuppfattning innehåller flera av egenskaperna som hon upplever att organisationen står för. Perso- nens identifikation med en organisation anses även vara stark om den sociala identiteten som organisationsmedlem är mer framträ- dande jämfört med andra sociala identiteter.

Enligt Ashforth och Mael (1989) är SIT:s kanske viktigaste bidrag till organisationsforskningen att teorin lyfter fram att en person inte behöver ha några personliga kontakter med personerna i den grupp hon identifierar sig med. För att en person ska använda en grupp som identitetskälla räcker det att hon känner sig som med- lem i gruppen. Det innebär att SIT kan förklara varför människor kan identifiera sig med en organisation som är stor och där de an- ställda inte träffar varandra så ofta. Det betyder att det är möjligt för tandläkare att identifiera sig med folktandvården som organisa- tion i sin helhet, trots att de framför allt träffar personalen på den egna kliniken. Inom varje landsting finns det flera folktandvårds- kliniker som är utspridda på olika platser. Tandläkare har dagliga kontakter med tandläkare, tandhygienister och tandsköterskor på kliniken där de arbetar men mer sällan eller kanske till och med aldrig med andra som arbetar i folktandvården. En stor organisa- tion kan upplevas som för abstrakt för att den ska vara en primär identitetskälla för de anställda, enligt Alvesson (2000). Andra

69

grupper kan därför upplevas som viktigare identitetskällor, som till exempel avdelningen där de arbetar och arbetsgruppen som de in- går i. Ofta identifierar människor sig både med organisationen i sin helhet och med andra organisationsrelaterade identitetskällor, en- ligt Alvesson.

Identifikation med ett yrke

När det gäller professionella yrkesutövare antas de ofta basera sin yrkesidentitet i sitt yrke och inte i organisationen där de arbetar (Mintzberg, 1979; Svensson, 2002). Enligt Freidson (1994) identi- fierar professionella yrkesutövare sig starkt med sitt yrke, sina kun- skaper och sina kollegor. Enligt Mintzberg (1979) är de professio- nella lojala med sitt yrke, men inte med organisationen där de ut- övar det. De professionella ser sällan sig själva som en del av orga- nisationen där de arbetar. Organisationen ses snarare som ett lämpligt ställe där de kan utöva sitt yrke, skriver Mintzberg.

En förklaring till att professionella yrkesutövare identifierar sig med sitt yrke och sina kollegor, är enligt Freidson (1994) att de går en lång utbildning och att de under utbildningstiden skapar ett en- gagemang för yrket och en känsla av gemenskap och lojalitet med andra personer som har samma erfarenheter och intressen som de själva. En annan förklaring är att de inte är knutna till en speciell organisation utan kan utföra samma arbetsuppgifter oavsett var de arbetar. Detta leder till att de kan utveckla ett livslångt intresse för sitt yrke och identifiera sig med det, fortsätter Freidson.

I professionslitteraturen lyfts det fram att yrkesutövare konstruerar en yrkesidentitet i socialt samspel med personer som utövar samma yrke som de själva under utbildningen, i yrkeslivet och i yrkesför- bund genom att de socialiseras in i de normer och värderingar som är kännetecknande för yrkesgruppen (Evetts, 2006). Med normer avses de riktlinjer som finns inom en yrkesgrupp för hur en yrkes- utövare ska agera (Jacobsson, 1993) och med värderingar menas uppfattningar som har att göra med om en handling är lämplig el- ler inte. Värderingar ger därmed en moralisk ram kring handlingar (Christensen m fl, 2005). I socialisationsprocessen lär sig personer inom en yrkesgrupp hur de ska vara och att se på kunskaper, fär-

70

digheter och patienter eller klienter på ett visst sätt. De antas på så sätt konstruera en gemensam yrkesidentitet, som resulterar i att personer inom ett yrke har en liknande syn på hur de ska utföra sina arbetsuppgifter, lösa problem och bemöta patienter eller klien- ter (Evetts, 2006).

Enligt Norstedt och Davies (2003) har läkare som arbetar som lä- rare på läkarutbildningen en viktig roll för läkarstudenters själv- bild. Lärarnas betydelse ligger i att studenternas föreställning av sig själva som läkare påverkas av att studenterna kan se lärarna som förebilder och ta efter hur de arbetar med patienter. Studenterna utvecklar även en bild av sig själva som läkare i relation till hur de upplever den respons de får från lärarna. På liknande sätt skriver Bischofberger m fl (1998) att lärare på tandläkarutbildningen inte bara lär tandläkarstudenter teoretiska kunskaper och hur de ska utföra det manuella arbetet. De förmedlar även förhållningssätt

Related documents