Inbillad kontamination

I dokument Att dela med sig av sin garderob - Det nya svarta? (sidor 30-37)

4. Resultat och analys

4.4 Inbillad kontamination

Inbillad kontamination handlar om ett upplevt förändrat värde eller mening tillskrivet ett plagg som varit i kontakt med någon annan (Rachman, 2004). Även när det inte handlade om oro för faktisk kontamination, uttryckte majoriteten av respondenterna ett obehag över att främmande personer skulle bära deras kläder vid uthyrning. Denna känsla varierade dock beroende på plagg. Den blev extra påtaglig då det handlade om ett favoritplagg, och försvann helt hos flertalet respondenter när det handlade om plagg man sällan använder och inte identifierar sig med särskilt mycket. Detta kan förklaras av "the extended self", vilket

bekräftas när respondenterna fick svara på huruvida de lånar ut kläder till familj och vänner, samt hur det hade känts att hyra ut till någon inom samma community som de själva.

4.4.1 Att hyra ut till okända

Till att börja med tittar vi på några känslorElla, Rebecca, Matilda och Elsa uttryckte under intervjun, kopplat till inbillad kontamination:

Även om det inte handlar om hygienfaktorer och sånt så känns det typ lite konstigt att en helt random person ska använda sig av mina kläder. - Ella

Asså jag vill inte säga att det känns äckligt, men det känns typ obehagligt att någon annan ska ha mina kläder och sen ska jag få tillbaka dem och använda dem igen. -Rebecca

…man vet liksom inte vem som ska ha kläderna. - Matilda

… men utöver det så känns det konstigt att se andra främmande personer i ens grejer.

Sen gillar man ju sina plagg för dom är personliga för en själv och då vill man inte att den ska missbrukas av någon annan. - Elsa

Dessa känslor kan som sagt förklaras av teorin om "the extended self" (Belk, 1988). Som tidigare nämnt, ingår dina kläder i ditt “extended self”, vilket innebär att de anses vara en del av dig. När man hyr ut dessa, överlåter man därmed en del av sig själv till en främling. Det faktum att My uttryckte “Mest för att det är mina kläder”, som en anledning till att inte hyra ut sina kläder, bekräftar att konceptet "the extended self" utgör ett hinder för uthyrning. Även Elsas citat är ett klart exempel på detta. Hennes kläder får ett mervärde eftersom de är

personliga och ingår i "the extended self", vilket riskeras att rubbas om någon annan

“missbrukar” hennes personliga ägodelar. Just att hon använder ordet missbrukar kan indikera att en främling skulle förstöra detta mervärde för henne. Låt oss kolla på ett citat av Matilda för att få en vidare förklaring för detta.

För mig handlar det mycket om att personen är fräsch, vet inte varför, man kan ju ändå tvätta grejerna. Men känns ändå som dom blir nedsmutsade? Alltså men typ som

om man blivit, tänkte säga våldtagen, men aa, den känslan försvinner ju inte efter en dusch liksom. Även fast kläderna blivit tvättade så känner man liksom usch, den har varit på någon annans kropp, någon jag inte känner. Det är ju töntigt, men så känner jag. - Matilda

Här uttrycker Matilda till en början en oro för hygienen, som sedan övergår i insikten att trots att man kan tvätta kläderna, återstår en känsla över plagget som inte går att tvätta bort.

Baxter, Aurisicchio och Childs (2016)skulle antagligen påstå att en kontamination i form av ett förändrat värde och mening kopplat till kläderna har skett. Hur kommer det sig? Enligt Belk (1988) ingår plagget i Matildas “extended self”. Detta betyder att en uthyrning blir som att ge bort och överlåta kontrollen av en del av sig själv till någon man inte känner, vilket skulle innebära att denna främling kan inkorporera plagget i sitt “extended self”. Detta eftersom något kan bli en del av ens “extended self” när man får kontroll över det

(McClelland, 1951). Kontaminationen kan alltså antas grunda sig i att en annan person tillfört sina egenskaper till plagget då denne tagit kontroll över detta. Detta diskuteras vidare nedan.

Att Matilda är på väg att dra upp en våldtäkt som ett grovt exempel går också i linje med teorin om “the extended self”. Hennes kropp är också en del av hennes “extended self”, och vid en våldtäkt övergår kontrollen av detta till någon annan. Det är alltså en liknande princip som när man tappar kontrollen av ett plagg inom "the extended self". Hon beskriver att känslan av att blivit våldtagen inte går bort i en dusch, liksom att känslan av att någon främling använt hennes plagg inte går bort i en tvätt. Enligt “smittolagen” skulle det handla om att någon med annorlunda egenskaper än henne själv överfört dessa till plagget, vilket förändrar meningen och värdet (Argo, Dahl & Morales, 2006; Rozin & Fallon, 1987). Vi tror att det faktum att plagget blivit en del av någon annan genom en kontrollövergång, förklarar smittolagen. Att ett plagg tillskrivs någon främlings egenskaper (enligt smittolagen) är inte så konstigt om detta nu blivit en del av den personen, vilket händer när det inkorporeras i personens “extended self” genom skiftad kontroll och interaktion.

Det faktum att känslan över ett plagg kan förändras när det använts av en främling

bekräftades av majoriteten av respondenterna. Detta blev extra tydligt när de berättade hur det hade känts om de hyrde ut något av sina favoritplagg. Ett favoritplagg antas vara en stark komponent i "the extended self", då en klar majoritet av respondenterna uttryckte att dessa plagg kändes mycket som dem och används flitigt. De blir därför en relativt stor del av

“jaget”. Så vad händer om man överlåter kontrollen av en relativt central del av sig själv till någon utanför "the extended self"?

Jag hade känt att bandet till kjolen hade förändrats om jag hyrde ut den, jag hade tänkt att det är inte alltid jag som har den, andra kan också ha den och kanske styla den på ett sätt som jag inte hade gjort och det hade typ känts konstigt. - My

Rädslan för att någon ska styla kjolen på ett annorlunda sätt kan grunda sig i att detta innebär att nya meningar hade kunnat tillskrivas till kjolen, i enlighet med “smittolagen”. Varför är detta så obekvämt då? Jo, för att denna kjolen är en del av My, enligt "the extended self", och My vill inte se andra meningar tillskrivna till kjolen som inte går i linje med vem hon ser sig vara. Detta kan förklara varför stylingen inte får vara annorlunda än hur hon hade gjort det.

Vidare gillade inte heller Maja tanken på att någon okänd ska använda hennes favoritplagg:

Asså det hade känts konstigt. Kan typ inte förklara varför, men just att någon annan har haft det på sig som inte jag känner… Det känns som det hade känts mindre som bara mitt och mer som något jag delar med någon annan. - Maja

Att Maja uttrycker att det hade känts mindre som bara hennes kan förklaras av det tidigare nämnda faktum att kontroll över ett objekt är ett sätt att få in det i "the extended self"

(McClelland, 1951). Detta skulle innebära att när Maja överger kontrollen till någon annan känns det därför inte lika mycket som hennes.

Även Wilma hade svårt för tanken på att någon främling skulle använda hennes favoritplagg:

Hmmm… Asså jag vet inte… Jag tror det hade känts lite konstigt att någon annan hade haft den på sig. Eftersom jag använt den så mycket liksom, så skulle det nog kännas lite annorlunda att veta att någon annan haft den eller så. - Wilma

Här beskriver Wilma att det faktum att hon använt sitt favoritplagg så pass mycket gör det obekvämt för henne att hyra ut. Detta kan bekräfta antagandet att något som används ofta, och därmed återkommande används för att uttrycka sin identitet, blir en starkare komponent i

"the extended self", och därmed känns jobbigare att hyra ut. Detta är något som även Matilda

uttrycker när hon pratar om sina favoritbyxor och säger att de blir väldigt mycket “henne”

eftersom hon använder de så mycket. Detta till skillnad från en klänning som hon berättar bara blivit använd några få gånger som då inte hinner bli “så mycket hon”. Matilda poängterar även att hon mycket hellre hyr ut klänningen, vilket kan förklaras av att klänningen är en mindre del av hennes “extended self”.

Att det är svårt att hyra ut något man ofta använder bekräftade även Rebecca:

Asså i och med att jag använder dem så mycket så hade jag inte velat hyra ut dem.

Eller typ min gröna klänning, den kan jag ju låna ut till kompisar, men jag hade nog inte velat hyra ut den till en främling. Men att dela med sina kompisar tycker jag bara är kul. - Rebecca

Det känns bara lite läskigt när man inte vet vem som har haft kläderna, visst om det är min kompis, men när man inte vet, det är obehagligt. - Rebecca

Rebecca är inte ensam om att vara skeptisk till att hyra ut till främlingar, samtidigt som hon gärna hyr ut till vänner och familj. Detta tar oss vidare till en del av undersökningen som kan ge oss en ökad förståelse om varför det tar emot att hyra ut till främlingar.

4.4.2 Att hyra ut till vänner och familj

Samtliga respondenter uttryckte att de gärna lånar ut sina kläder och accessoarer till vänner och familj, och de flesta kunde inte komma på något de inte vill låna ut. De få saker som kom upp var helt nya saker, sådant man är väldigt rädd om av olika anledningar och även

underkläder, vilket kan förklaras av barriärerna under rubriken “4.3 Faktisk kontamination”.

Anledningarna till att man mycket hellre lånar ut till vänner och familj varierade något. Ett exempel på en bidragande faktor är ökad tillgänglighet, att man kan få tillbaka plagget när man vill:

Det handlar mindre om att jag inte litar på folk, utan handlar mer om att veta vart den är exakt och när jag får tillbaka den och att jag kan avbryta utlåningen när jag vill. - Alva

Förutom den praktiska aspekten i tillgängligheten, kan detta också ha med kontroll att göra, vilket Alva indikerar eftersom hon säger att hon vill veta exakt var den är och kunna avbryta utlåningen när hon vill. Detta behov av kontroll identifierades även hos flera andra

respondenter, som förklarade att det känns bra att känna, eller i alla fall veta något, om personen man ska hyra ut till. Som tidigare nämnt är kontroll något som bidrar till ett objekts inkorporerade i "the extended self" och desto mer kontroll, desto större del av en själv. Detta kan delvis förklara varför man hellre vill hyra ut till familj och vänner, man bibehåller därmed en större kontroll över plagget och behöver därför inte känna att detta riskerar att bli en mindre del av "the extended self", vilket även kan utläsas av följande citat:

För det känns som man har mer kontroll över, eller man vet hur människan själv sköter sina kläder och är i sitt beteende. Man vet att de inte är vårdslösa, medan en främling har man ingen aning om hur den hanterar plaggen liksom - Rebecca

Här handlar det dock om en annan sorts kontroll, att veta vem personen är och därmed kunna avgöra om de är hygieniska och/eller tar väl hand om kläderna. Detta är något som

återkommer bland majoriteten av respondenterna, och kan antas grunda sig i att minska risken för faktisk kontamination.

Förutom den praktiska aspekten, bibehållen kontroll och minskad risk för kontamination, ingår ju vänner och familj i "the extended self", vilket innebär att plagget aldrig lämnar ditt

“extended self”. Det blir som att låna ut en del av dig själv till en annan del av dig själv, alltså inte lika jobbigt som att låna ut en del av dig till en främling. Att låna ut till familj och vänner innebär alltså att smittolagen inte får en negativ påverkan, till motsats av vad som beskrevs ovan (med förutsättning att man gillar sina vänner och familj). Enligt smittolagen bör det snarare kunna vara tvärtom, lånar man ut till någon man tycker om kan en positiv känsla kopplas till plagget. Detta är dock inget denna undersökning kunde påvisa.

Det faktum att det är enklare att låna ut till andra inom "the extended self" kan identifieras i ett citat av Rebecca som tas upp under rubriken “4.3.1 Hygien”. Hon förklarar där att det inte

känns “äckligt” att låna ut till familj och vänner, och hennes ord tolkas som att deras svett inte känns mycket värre än hennes egna. Även följande citat av Wilma visar på att vänner och familj är lättare att låna ut till på grund av att dessa ingår i "the extended self":

Det är ju människor jag vet vilka de är och känner, vilket gör att det fortfarande hade känts som mitt på samma sätt och det hade känts tryggt att låna ut det, för man hade vetat vem som hade det på sig och vad dom gjorde och hur dom är som person. Man hade haft en personlig koppling till den som har mina kläder och då hade det känts mycket mycket lättare än att låna ut till någon man inte känner. - Wilma

Wilma tar här upp de flesta ovanstående anledningarna till att man hellre lånar ut till familj och vänner. Det mest framträdande skälet för henne tycks vara just att kläderna stannar inom

"the extended self", vilket blir tydligt när hon säger att det känns mycket lättare att låna ut kläder när hon har en personlig koppling till de som bär dem. Även att det fortfarande hade känts som hennes plagg på samma sätt, eftersom det är människor hon känner. Detta skulle kunna bero på att hennes plagg inte blir kontaminerat, varken inbillat eller faktiskt, av någon utanför "the extended self".

4.4.3 Hyra ut till någon i samma community

Enligt Belk (1988), ingår även grupper av människor i "the extended self", och som nämnt i teorikapitlet (kapitel 2), har det visat sig att man hellre donerar organ till andra inom samma community eftersom både organ och communities ingår i "the extended self"(Simmons, Bush, and Klein 1977). Precis som när man lånar ut kläder till vänner, stannar ägodelen inom ramen för vad som ingår i ens “extended self”, eftersom man hyr ut till de inom samma community. Detta kan förklara varför en majoritet av de respondenter som ansåg att de tillhör ett community hellre hyr ut till någon inom detta community än till en annan främling, trots att de inte känner personen i fråga. Ett community beskrevs under intervjun som en grupp människor de känner tillhörighet till och kan identifiera sig med. Wilma har gått på Handelshögskolan i Stockholm och ser sig som en del av det community som utgörs av studenter som gått ut samma program på skolan som henne. Detta sa hon angående att hyra ut kläder till en sådan person:

Ojdå, hmm. Jag hyr hellre ut till någon annan handelsalumn än till en helt random, det gör ju att man vet något om personen liksom. Även fast det hade varit en helt okänd person som man inte känner så vet man ändå…. en grej om dom som är lik mig liksom. Alltså det känns ju helt stört att säga, men det är typ så. Detta blir något mellan att låna ut kläder till sina vänner och helt okända. Det blir ju ändå ett steg närmre mig, jämfört med en helt okänd. Och jag vet liksom en liten del av personen som är lik andra jag känner typ. - Wilma

Wilma uttrycker här att trots att personen är okänd, vet hon ändå något om denna som är lik henne själv. Vidare berättar hon att det blir som ett steg närmre henne, jämfört med någon

“helt okänd”, alltså någon utanför hennes community. Detta anser vi styrka det faktum att hennes community är en del av hennes “extended self”, och att det är anledningen till att det känns bättre att hyra ut till dessa.

Wilma berättar vidare att detta blir som något mitt emellan att hyra ut till vänner och till främlingar, något som även nämndes av andra respondenter. Detta indikerar att de hellre hyr ut till vänner, vilket kan antas handla om att vänner är en större komponent i deras “extended self” än vad communityt är. För en person som inte är så nära sina vänner, men väldigt involverad i ett community, kan man anta att det hade varit tvärt om, med grund i Belks (1988) rapport.

I dokument Att dela med sig av sin garderob - Det nya svarta? (sidor 30-37)