Individen i socialisationsprocessen

När avhandlingens grundhypotes utvecklas för att utgöra avhandlingens analytiska modell vrider vi på den så att pilarna, som uttrycker förhållanden eller påverkan, går i vertikal riktning. Den främsta anledningen till detta är att det viktiga tidsperspektivet då lättare kan placeras in som en horisontell linje.

Figur 4.1

Grundhypotes med fokus på individens roll i socialisationsprocessen

Ramar Förutsättningar Skola Lärare Undervisning . … …. Demokratiska orientationer Tid (ålder)

t1 t2

I figur 4.1 symboliserar varje ring en individs demokratiska orientationer vid en specifik tidpunkt. Markeringarna t1 respektive t2 visar de två tillfällen när eleverna fyller i enkäter i denna undersökning och utgör därmed tidsramen för den undersökningsperiod som studeras. När individens egen roll i socialisationsprocessen diskuteras nedan är det två frågeställningar som fokuseras. Den första gäller om det finns en rätlinjighet i socialisationsprocessen eller ej och om detta kan kopplas till olika tidpunkter i livet. I figur 4.1 illustreras detta med om innehållet i ringarna förändras på ett linjärt sätt eller ej, och om vissa ringar representerande orientationer vid en specifik tidpunkt är viktigare än andra. Den andra frågeställningen rör i vilken grad och på vilket sätt som individen själv är aktiv i sin egen socialisationsprocess. I figuren förstås detta både som ringarnas förhållande gentemot andra ringar såväl som förhållandet uppåt i figuren gentemot undervisning.

4.2.1 Rätlinjighet eller ej och tidpunkternas betydelse i socialisationsprocessen

Om gymnasieskolan ska ha en effekt på elevernas demokratiska orientationer och om detta ska ske enligt skolans demokratiska uppdrag kan man ha två olika teoretiska utgångspunkter för hur detta kan ske. Den första utgångspunkten innebär att socialisationsprocessen är bräcklig, aldrig färdig och att tänkt socialisation behöver ta hänsyn till individens livssituation och befintliga attityder för att lyckas. Den andra utgångspunkten innebär att önskad socialisation ska starta så tidigt som möjligt, byggas på efter hand men att det är svårt att bryta fastslagna förhållningssätt. Jag kommer att använda komplex respektive rätlinjig syn på socialisationsprocessen hos individen som beteckningar på de två utgångspunkterna. I dagens forskning är den komplexa synen vanlig men teoribildningen inom politisk socialisationsteori hade länge en övervikt åt den rätlinjiga synen. Avhandlingens design tillåter att de två utgångspunkterna testas och något teoretiskt val skulle då inte behöva göras i detta skede. Jag menar dock att den komplexa synen har större likhet med hur skolans demokratiska uppdrag uttrycks även om det också finns vissa inslag av rätlinjighet där. Därför utgör den komplexa synen på individens socialisationsprocess normen och den rätlinjiga synen dess kritiserande motpart i diskussionen som följer.

Om man ser individens socialisationsprocess som komplex och att detta också innefattar en möjlig stark förändring av tidigare etablerade orientationer finns det enligt Sears tre grundperspektiv inom socialisationsforskningen om ålderns och tidpunktens betydelse: Livslång öppenhet, ålder har ingen egentlig betydelse för hur och när orientationerna skapas och förändras. Mottagliga år, de sena ungdomsåren och de första vuxenåren är en period då individen är särskilt mottaglig för påverkan och förändring i de politiska orientationerna. Livscykel, olika typer av orientationer skapas och påverkas lättast vid olika skeden i livet (Sears 1990:77).

Renshon diskuterar de olika tids- och åldersperspektiven och menar att den tidiga socialisationen har betydelse, åtminstone på individens politiska utveckling. Men ingen tidsperiod eller agent kan till fullo ge en politisk socialisation som kan antas vara beständig. Renshon kallar socialisations-processerna för ”development in progress” (Renshon 1992:452f, 458). En av förespråkarna för att socialisationsforskningen bör inriktas mot mottagliga år är Niemi som både var med i tidig socialisationsforskning (1970-tal) och även har

kritiserat den inriktning denna forskning tog. Orsakerna till att forskningen ska inriktas på åldern mellan 14 och 25 år är främst två. För det första att det är här människan förändras både vad det gäller kapacitet rörande inlärning och det sociala livet. Och för det andra är det här som samhället har sina främsta resurser och lägger ner störst möda på att ”forma goda medborgare” (Niemi & Hepburn 1995:29f). Avhandlingens undersökningsgrupp stämmer in på hypotesen om mottagliga år. Men ett positivt svar på denna hypotes utesluter inte i detta fall perspektiven om livslång öppenhet och livscykel. Dessa två perspektiv kan fortfarande vara giltiga om ungdomarna skulle förändra sina orientationer i en omfattning som krävs för att gymnasieåldern ska ses som mottagliga år.

Ett avvisande av hypotesen om mottagliga år öppnar möjligheten för giltigheten i ett fjärde perspektiv om ålderns och tidpunktens betydelse som utgår från synen om rätlinjighet: Beståendeperspektiv, den tidiga politiska socialisationen bestämmer eller påverkar starkt de vuxnas politiska orientationer (Sears 1990:77). Detta perspektiv kan närmast ses som ett av två axiom i den tidiga politiska socialisationsforskningen. Det andra axiomet var att det amerikanska politiska systemet var stabilt och att politisk socialisation i tidig ålder var en av huvudförklaringarna till detta (Niemi & Hepburn 1995:27). Den empiriska grunden för beståendeperspektivet var flera amerikanska undersökningar under 1950- och 1960-talen där barn redan vid sjuårsåldern visade sig ha idealiserade politiska orientationer som sedan i takt med kunskapsutveckling och allmän mognad fördjupades och befästes (Greenstein 1960, Hess & Easton 1960, se Dawson & Prewitt 1969:11f, Easton & Dennis 1969).14

Att det amerikanska politiska systemet ganska snart efter undersökningarna där beståendeperspektivet grundlades visade prov på instabilitet och därmed gjorde socialisationsteorins ena axiom omöjligt att hålla fast vid bidrog till att socialisationsforskningen fick en kraftig nedgång. Men i den forskning som bedrevs var ändå uppfattningen om de tidiga orientationernas betydelse fortfarande stark (Niemi 1973:119f).

Om gymnasieungdomarna i min undersökning inte förändrar sina orientationer eller bara förändrar dem marginellt kan det tyda på att tidig socialisation och tidiga orientationer är viktiga och tämligen hållfasta. Men detta är inte den enda

14

Den bok som tydligast utvecklar synen på hur barn utvecklar politiska orientationer är Easton och Dennis Children in the Political System från 1969. Författarna beskriver utvecklingen i fyra delvis överlappande steg om idealisering, personalisering, politisering och institutionalisering.

möjliga slutsatsen om hypotesen om mottagliga år inte visar sig stämma. Ett sådant resultat skulle också kunna tyda på att varken tidig socialisation eller socialisation under åldersspannet för mottagliga år har avgörande betydelse. En forskningsgren som vitaliserade den politiska socialisationsforskningen och som har nära anknytning till perspektivet om livslång öppenhet är den om kritiska händelser. En inriktning av kritiska händelser-teori menar att händelser av omskakande karaktär som politiska kriser och även privata händelser och förändringar som starkt går emot individens tidigare liv påverkar individens politiska orientationer. Förändringar på olika plan är centrala för orientationerna och hur ungdomarna agerar, reagerar, bearbetar och inkorporerar sina upplevelser till sin allmänna omvärldsuppfattning (Sigel 1995:18ff). Men lika väl som att kritiska händelser kan ses som motstående gentemot mottagliga år och skoleffekt på ungdomars demokratiska orientationer kan de också ses som kompletterande. Detta är möjligt då skolan och undervisningen kan göra sig delaktig då ungdomarna reagerar, bearbetar och inkorporerar händelser i sin omvärldsuppfattning. I och med detta är vi också inne i diskussionen om individens egen aktivitet i socialisationsprocessen och detta behandlas i nästa delkapitel.

Som en sammanfattning om åldersperspektivet bör framhållas att orsakerna till att antagandet om mottagliga år ingår i denna avhandlings grundhypotes dels är teoretiska, dels empiriska där betoningen i skolans demokratiska uppdrag är ett viktigt argument. Det ska också påpekas att ett uppfyllande av antagandet om mottagliga år inte utesluter alternativen om livslång öppenhet och livscykel medan det däremot kan ha negativa konsekvenser för slutsatser om ett beståendeperspektiv.

4.2.2 Individen som aktiv eller passiv i den egna socialisationsprocessen

Teoribildningen om kritiska händelser är en del i utvecklingen mot att allt mer se individen som aktiv i sin egen socialisationsprocess. Inte minst den pedagogiska forskningen har varit viktig i denna förändring. Inom den pedagogiska forskningen har Hodgkinsons diskussion om och definition av begreppet värde (value) fått stor betydelse för uppfattningen om hur individen skaffar sig förhållningssätt. Han kontrasterar värde gentemot fakta; där värden aldrig är sanna eller falska är fakta i någon mening (men inte absolut) sanna. Värden är något vi ger eller sätter på något, mänsklig interaktion med världen upptäcker fakta och pålägger värden. Den grundläggande definitionen av

värden är ”concepts of the desirable with motivating force” (Hodgkinson 1978:105). När värden föreligger utgör de den viktigaste källan till individens förhållningsätt (Hodgkinson 1978:105f).

Med en syn på hur individen skaffar sig värden genom att sätta interaktion mellan människor som en viktig faktor blir samtalet om samhället och världen en central plats där orientationer lärs.15 Att då i skolan aktivt använda sig av ett organiserat och djupt samtal kan ses som en möjlighet att överföra önskade orientationer (skolans möjliga roll som socialisationsagent diskuteras utförligt i nästa avsnitt).16 Sådana organiserade samtal benämns ofta som deliberativa. Bland flera forskare och debattörer förs dock fram att deliberation och ett deliberativt medborgarskap egentligen inte kan innefatta någon större enhetlighet och gemensam värdegrund utan mer handlar om att väga argument och allas rätt att ha, utveckla och föra fram egna argument. Ett deliberativt medborgarskap skulle då ses utifrån en mångsidig syn på en autonom medborgare och knappast vara förenligt med att staten försöker socialisera till några allmänna värderingar (se Roth 2000:67f, 80f).

Utan att ge mig in i den teoretiska debatten om deliberation nöjer jag mig med att konstatera att det är fullt möjligt att se deliberativa samtal som ett sätt där individers orientationer kan påverkas. Inte minst gäller detta om den som leder samtalet ses som en auktoritet. Och även om skolans demokratiska uppdrag enligt tolkningen i kapitel två är öppen för olika metoder när uppdraget ska genomföras så finns det inslag där samtal och diskussioner lyfts fram. Det finns vissa möjligheter att i denna undersökning testa om många och öppna diskussioner i undervisningen påverkar elevernas demokratiska orientationer. Med argumentet från tolkningen av skolans demokratiska uppdrag är antagandet att individens egen aktivitet i diskussioner påverkar individens demokratiska orientationer och främjar den demokratiska kompetensen. När ålderns och tidpunktens betydelse för socialisationsprocessen diskuterades i avsnitt 4.2.1 beskrevs beståendeperspektivet som huvudsakligen motsatt till mottagliga år och därmed även till denna avhandlings grundhypotes. Med beståendeperspektivet följer också oftast en syn på individen som mindre aktiv i

15

Det bör påpekas att detta inte går emot till exempel Parsons och Eastons grundsyn; systemteorin utgår ju från interaktion mellan människor.

16

Skolverkets tal om en ”deliberativ demokratisyn” där deliberativa samtal med vägande av mångas åsikter och synpunkter är ett medel för att uppfylla det demokratiska uppdraget kan ses som uttryck för tron på en sådan möjlighet (Skolverket 2000a:13f, 2000b:15).

den egna socialisationsprocessen som kallas för utlärningsperspektivet (teaching perspective) (Beck 1977:115). Den som lär ut något anses enligt detta spela den viktigaste rollen i socialisationsprocessen. Kombinerat med beståendeperspek-tivet blir det centralt för ”utläraren” att uppträda så tidigt som möjligt, exponeras så mycket som möjligt, kommunicera så mycket som möjligt samt att ha en roll där den tänkte mottagaren är mottaglig för budskapet (Beck 1977:116f). Om man tror på att skolan via undervisning kan ha effekt på elevers demokratiska orientationer är det inte möjligt att fullt ut avvisa utlärnings-perspektivet. Men det är fullt möjligt att tona ner ”utlärarens” roll och till exempel mena att det finns villkor för när och hur ”utläraren” kan ha effekt. Att också involvera den tänkte mottagaren (eleven) i processen är ett sådant villkor som ligger i linje med hur skolans demokratiska uppdrag formuleras. Det begrepp som brukar användas för ”utläraren” är ”socialisationsagent” och det är därmed dags att fokusera mer explicit på teoribildningen kring detta fenomen.