I enlighet med förskolans läroplan ska själva lärandet grundas på interaktionen mellan barnen samt barn och vuxna. Ett strävansmål inom förskolans arena är att samtliga barn ska utveckla ett ”nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra” (Lpfö 98/2010:10). Ytterligare ett utvecklingsområde handlar om att barn ska förbättra sitt kunnande i att delge sina tankar och åsikter i syfte att möjliggöra för deras
inflytande över sin situation. Vidare belyses vuxna som ett betydelsefullt föredöme. Detta för att barn ska lära sig ”etiska värden och normer” (4) genom reella erfarenheter och att vuxnas attityder har en inverkan på barns uppfattning och aktning gällande de privilegium och förpliktelser som förekommer i en demokrati (Lpfö 98/2010).
Världshälsoorganisationen menar att ”[s]exualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar” (www.ne.se, sexualitet).
Enligt forskning är pedagoger inom förskolan medvetna om att barnen leker lekar av sexuell karaktär (Koszctovics, 2012). Men då förskollärarutbildningen inte erbjuder vetenskaplig kunskap angående detta, lämnas förskolläraren att hantera dessa situationer utefter eget smak och tycke, om ens denna aspekt är synlig för pedagogerna över huvud taget (Malmö högskola 1/0-2014; Kosztovics, 2012). Detta innebär givetvis att attityden angående barns sexualitet är subjektiv och skiljer sig därmed mellan olika pedagoger och förskoleverksamheter. Detta kan skapa en osäkerhet hos pedagogerna gentemot föräldrar, då personalen inte utgår från en vetenskaplig grund (jfr. Kosztovics, 2012). Det förekommer även en risk att pedagogerna ignorerar vad som försiggår och barnen lämnas därigenom att själva hantera situationen. Det kan då finnas ett behov av både kunskap och samtal gällande barns sexualitet på förskollärarutbildningar, i syfte att personalen inom förskolans arena ska agera samstämmigt och uppleva en trygghet i sin yrkesroll. Ytterligare en fördel är att barn inte riskerar att hamna i pedagogernas
subjektiva hanterande gällande barnens sexualitet.
Det förekommer en idé att barn som inte frågar om sin egna sexualitet inte heller är intresserade av att få kunskap om denna. Det kan i stället vara så att språket för det sexuella livet saknas och därmed ges barnen inte heller möjlighet att ställa frågor angående detta (Langfeldt, 1987). Det krävs ett språk för vad som händer med kroppen och de sexuella känslorna för att barnen ska kunna samtala kring detta. Detta skulle pedagogerna inom förskolan kunna erbjuda om denna kunskap ges i förskollärarnas utbildning. Det tycks i stället vara tabubelagt och något som varken barn eller vuxna pratar särskilt mycket om. Fördelen skulle vara om pedagogerna kan agera som en samtalspartner för att skapa ett öppet klimat i tidig ålder gällande sexualiteten och som det framgår i förskolans läroplan är vuxna viktiga förebilder.
Genom ett öppet samtalsklimat kan pedagogerna diskutera skilda sociala koder, exempelvis vad som är privat och samtidigt minska risken att skapa skamkänslor hos
barnet (jfr. RFSU, 2011). Barnet får genom detta möjlighet att skapa en förståelse för sina känslor och det förekommer mindre risk att barn upplever sig ensam om och med sina känslor. En trygg uppväxtmiljö för barn som dessutom belyser sexuallivet på ett positivt sätt, innebär att barnet kommer att åstadkomma en harmonisk relation till både sin egna sexualitet och andras. Langfeldt (1987) menar att ett förebyggande arbete gällande dilemman av sexuell karaktär i dagens samhälle, kräver en kartläggning av problematiken som kan inträde samt viljan att skingra det tabubelagda som förekommer angående sexualiteten. Donzelot (1997[1979]) för fram en diskussion om den sociala styrningen och att konsekvensen innebär ett normskapande, vilket författaren har en kritisk hållning till. Då förskollärare inte får kunskap om barns sexualitet, visar det också på vilka barn som är önskvärda, det vill säga icke-sexuella individer.
Att förebygga det tabubelagda sker inte per automatik utan kräver medvetet arbete. Inom förskolans arena skulle exempelvis ett arbete som bearbetar känslor kunna genomföras och det förekommer ingen anledning att de sexuella känslorna ska uteslutas. Detta i syfte att skapa en förståelse att samtliga känslor är naturliga och har lika stort värde, vilket även gäller de sexuella känslorna. Pedagogerna kan bekräfta barns känslor och upplevelser och genom detta visa att känslor ska respekteras. På grund av den föreskrivande normen är inte alla känslor lika bekväma att arbeta
pedagogiskt med. Det kan vara lättare att hantera glädje än ilska och det förekommer en norm där barns sexualitet fortfarande är tabubelagd. Då pedagogerna inte arbetar med samtliga känslor lämnas barnen att hantera dessa på egen hand på förskolan, kanske i synnerhet sexuella känslor.
Det går att föra en diskussion om sexuella övergrepp. Att utsättas för denna typ av brott är svårt att berätta och samtala kring och här kan pedagogen fungera som en samtalspartner. Genom språk och kommunikation ges barnen möjlighet att prata om ämnen som upplevs svåra att berätta om. Ett öppet samtalsklimat kan få fungera som ett skyddsnät när eventuellt sådana situationer uppstår. Förhoppningsvis kan ett sådant arbete leda till att barn i mindre grad lever med sexuella övergrepp i ensamhet och därigenom erbjuds ett skyddsnät.
Barn kan i den sexuella leken tillägna sig kunskaper som kan vara viktiga för sexualiteten i vuxen ålder. I leken får de möjlighet att få en insikt att de inte är ensam i sitt slag när det gäller sex och samtidigt kan de få bekräftelse gällande sin egna
sexualitet via andra. Dessa erfarenheter kan medföra att barnen i ringare omfattning upplever rädsla angående dels närhet men även för nakenhet, barnen får även möjlighet att erhålla kunskap i att ta ömhet i uttrycksamt gränssättning (Langfeldt, 1987). Det är värdefullt om pedagogerna känner till denna del av forskning i arbetet med barns utveckling. Detta för att barn ska få möjlighet att utveckla denna trygghet i sig själv.
7.4 Identitet och livsfrågor
Flertalet formuleringar i förskolans läroplan handlar om identitet och livsfrågor. Det formuleras i läroplanen att ”[f]örskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer. De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska” (Lpfö 98/2010:7). Det poängteras även att identitetsutvecklingen oskiljaktigt sammanhänger med språket. Vidare ska förskolan understödja så barnen inom
verksamheten ökar insikten om sig själv samt omgivningen. Men även att barnen får möjlighet att både utveckla sin personlighet samt uppleva sig säker i den. Dessutom ska verksamheten arbeta mot de könsroller och tillhörande underliggande strukturer. Vidare står det uttryckt att ”[u]tforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter” (Lpfö 98/2010:9). Världshälsoorganisationen uttrycker att ”[s]exualitet är en integrerad del av varje människas personlighet, och det gäller såväl man och
kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter” (www.ne.se, sexualitet).
Det förekommer ett fokus på reproduktion i anknytning till samlag och därigenom ett mindre fokus på själva lust och glädje angående sexualiteten (Langfeldt, 1987). Om samlaget och fortplantningen ställs i centrum är det inte orimligt att ämnet sex- och samlevnad inte blir tillgängligt för förskolebarn. Däremot kan pedagogerna inom förskolan inrikta sig på sexualiteten, vilket kan bidra till en vidare förståelse gällande begreppet sexualitet. Detta innebär att barnen kan få möjlighet att utveckla även denna sidan av sin identitet.
Enligt tidigare forskning framkommer att barn ställer frågor om fortplantningen vilket beror på att yngre barns sexualitet fortfarande är tabubelagt. Ett sådant omedvetet
arbetssätt ger dock ingen säkerhet gällande barnets egna emotioner, agerande samt fantasier av sexuell karaktär. Enligt förskollärares uppdrag ska barn få utveckla och känna sig trygg i sin identitet och Langfeldt (1987) poängterar att ängsliga barn har det mer problematiskt att känna förtroende till sin sexuella del av sin personlighet än andra. Genom att pedagoger inom förskolan erbjuds kunskap inom detta ämnet kan barnen erbjudas en miljö som visar på tolerans och öppenhet, i synnerhet de ängsliga barnen.
I en fördomsfri miljö finns det också en möjlighet att skapa ett medvetet tänkande, både hos pedagoger och barn. Detta kan motverka samhällets normalisering angående sexualiteten, vilket innebära att barn slipper vara begränsade i sin könstillhörighet. I motsats till det Freud uttryckt, att den psykosexuella utvecklingen skiljer sig beroende på om barnet är en pojke eller flicka. I stället ges barn möjlighet att identifiera sig som flicka, pojke eller annat, utan att barnet behöver trotsa normer och figurera som ett dåligt exempel som samhället åter behöver socialisera in i den sociala normen. Det är viktigt att vara medveten om att det biologiska könet inte behöver stämma överens med det man känner sig som, det vill säga transsexuell.
En ytterligare aspekt kopplat till identiteten är den sexuella läggningen. Det är ingen hemlighet att den heterosexuella läggningen dominerar som norm i samhället (jfr. RFSU, 2011). Genom en medveten inställning kan ett plurialistiskt tänkande ta vid. Detta är viktigt så inte pedagoger utgår från att barn är heterosexuella, utan att de även kan vara homo-, bi- eller asexuella. Detta för att vissa barn inte ska uteslutas, som exempelvis kan hända om pedagoger utgår från Freuds tankar om sexualiteten, vilket riskerar att pedagoger därigenom skapa en heteronormativ miljö. Detta stämmer inte överens med de värderingar som förskolan grundar sig i (jfr. Lpfö 98/2010). Därmed är det av vikt att hålla sig uppdaterad inom ny forskning.
Genom att arbeta medvetet kan pedagogerna skapa samhällsmedlemmar som är öppna och toleranta angående människors sexuella läggning, eller avsaknaden av den. Dessutom lämnas barn inte att själva hantera sina sexuella känslor. Detta kan bidra till en trygghet och självkänsla i sin identitet gällande sexualiteten.
8 Slutdiskussion
I denna uppsats förs inte en diskussion huruvida ämnet sex- och samlevnad behandlas i praktiken. Dock redogörs att det måste göras på ett medvetet plan och efter pedagogiska strategier samt med vetenskaplig forskning som grund. Detta för att inte behandla ämnet efter egna åsikter och uppfattningar. Frågan är varför pedagogerna inom förskolans arena behandlar barns sexualitet utifrån en samhällsnorm snarare än utifrån ett
vetenskapligt kunnande. Det är av vikt för pedagogerna inom förskolans arena att arbeta på ett medvetet sätt angående sexualiteten för att inte reproducera den negativa
samhällssynen gällande detta. Pedagogerna har dock inte den förutsättningen som krävs för att behandla ämnet sex- och samlevnad.
Förskolans läroplan är ett politiskt dokument och det är makthavarna som bestämmer dessa innehåll och vad som ska behandlas i förskolan, men förskollärare och andra inblandade parter har i uppgift att tolka denna läroplan. Det blir problematiskt för bland annat förskollärare att tolka in ämnet sex-och samlevnad då den inte synliggörs för denna grupp. Dock har detta gjorts i denna uppsats utan att förändra förskolans läroplan.
Synen på barn har förändrats men det har alltid funnit ett fokus på att barn ska fostras till samhällsmedborgare. Samhällets intresse ligger därmed i fokus. Det går att fundera på vilka barn är önskvärda idag, svaret tycks delvis bli barn som asexuella. Då barns sexualitet är tabubelagd är det lätt att få uppfattningen om att det förekommer en tystnad gällande denna sexualitet. Men i enlighet med Foucault tankar verkar så inte vara fallet. Enligt forskning är pedagogerna väl medvetna om barns sexualitet såsom onani och deras sexuella lekar. Dock förekommer det i enlighet med dokumenten ett
osynliggörande. Gruppen pedagoger och gruppen barn tycks inte samtala om sexualitet sinsemellan. Tabun gällande barns sexualitet innebär även att förskollärare inte ges vetenskaplig kunskap angående denna del av barns utveckling. Konsekvensen blir att förskollärarna tvingas utgå från egen erfarenhet och tyckande gällande detta då barnen uttrycker sin sexualitet på förskolan. Detta stämmer inte överens med att förskolan både ska utgå från erfarenhet samt vetenskaplig forskning.
Det är ingen nyfunnen kunskap att barn har en sexualitet och barns sexualitet stöds även av ny forskning. Trots lång vetenskap om detta tycks det fortfarande vara problematiskt att accepteras och hanteras av vuxna. Kunskapen om barns sexualitet förkastas av den
vuxna antingen direkt eller indirekt. Hur denna sexualitet bemöts påverkar den senare vuxna sexualiteten. Barn blir allt mer sociala i åldern 3-4 år och en stor andel barn vistas i förskolan vid denna period i livet. Enligt skollagen ska verksamheten utgå från både en beprövad erfarenhet men även en vetenskaplig grund. Genom detta kan det tyckas egendomligt att denna kunskap inte förekommer hos pedagogerna i förskolan samt då sex- och samlevnadsämnet är obligatoriskt i skolan sedan 1955. Därmed går det att urskilja diskrepans mellan vetenskaplig kunskap och pedagogernas utbildning samt styrdokument. Frågan är om själva begreppet barns sexualitet är ett för laddat ord som ofta förväxlas som samma sak som vuxnas sexualitet.
Det går att urskilda att normaliseringen eftersträvas inom förskolans arena då de mer sexuellt återhållsamma barnen uppskattas av pedagogerna. Det förekommer ett
medvetande gällande den beskrivande normaliteten, men den föreskrivande
normaliteten innehåller något annat, vilket vuxna följer. Vikten av att barn tillåts
utforska sin sexualitet finns det forskning på och att skapa en tolerant och öppen diskussion samt en tillåtande miljö kan ses som pedagogernas ansvar. Det förekommer flera dilemman som barn måste hantera för att finna trygghet i sin sexualitet. Då kan pedagoger inom förskolans arena ge barn information och stöd för att barnen ska kunna handskas med dessa. Genom detta slipper barn i mindre grad drabbas av en destruktiv syn på sexualitet samt mindre risk att barnen själva reproducerar denna negativa insikt om sexualitet.
”Ni som är kloka och fulla av en hög och djup vetskap Ni som fattar och vet
Hur, var och när allt förenas Ni vise män, säg mig hur det är Yppa för mig vad som sker med mig
Yppa för mig, var, hur och när Varför en dylik sak hänt mig” (C.-A. Bürger se Foucault 2002:93).
9 Referenslista
Ariès, Philippe (1982). Barndomens historia. Stockholm: Gidlund
Axelsson, Thom & Qvarsebo, Jonas (2010). Barndomens historiska framväxt. I: Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
Bartholdsson, Åsa (2008). Den vänliga maktutövningens regim: om normalitet och
makt i skolan. 1. uppl. Stockholm: Liber
Bergenheim, Åsa (1994). Barnet, libido och samhället: om den svenska diskursen kring
barns sexualitet 1930-1960. Diss. Umeå : Univ.
Boréus & Bergström (2012). Innehållsanalys I: Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och
diskursanalys. 3., [utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber
Donzelot, Jacques (1997[1979]). The policing of families. Johns Hopkins paperbacks ed., 1997 Baltimore, Md.: Johns Hopkins Univ. Press
Foucault, Michel (1990). The history of sexuality. Vol. 1, An introduction. New York: Random House, Inc.
Foucault, Michel (2002). Sexualitetens historia. Bd 1, Viljan att veta. [Ny utg.] Göteborg: Daidalos
Freud, Sigmund (1998). Sexualiteten / [Sigmund Freud] ; volymansvarig: Ludvig Igra ; [översättning: Ingrid Wikén Bonde, Christian Nilsson]. Stockholm: Natur och kultur
Kosztovics, Anna (2012). Rapport om barns sexualitet på 53 förskolor i Malmö. Tillgängligt på internet: http://enhemlighet.se/wp-content/uploads/2012/09/Rapport- barns-sexualitet1.pdf
Knöfel Magnusson, Anna (2009). Rättighetspraktika – om sexualitet och mänskliga
rättigheter. Stockholm: RFSU
Langfeldt, Thore (1987). Barns sexualitet. Stockholm: Natur och kultur
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Malmö högskola (1/9-2014). Förskollärarutbildning.
Tillgängligt på internet: http://edu.mah.se/sv/Program/LGLFO?v=7#Syllabus (Hämtad 2014-05-21)
May, Tim (2013). Samhällsvetenskaplig forskning. 2., [rev. och uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur
Nationalencyklopedin [NE] (u.å.). Sexualitet.
Tillgängligt på internet: http://www.ne.se/lang/sexualitet (Hämtad 2014-05-05)
RFSU (2011). Barns sexualitet – En vägledning kring barns beteenden. Stockholm: RFSU
Tillgängligt på internet: http://www.rfsu.se/Bildbank/Dokument/Metod-
Handledning/barnssexualitet_rfsu.pdf?epslanguage=sv (Hämtad 2014-04-16)
RFSU (2013). Barns sexualitet. Stockholm: RFSU.
Tillgängligt på internet: http://www.rfsu.se/sv/Sex--relationer/Sex-genom-livet/Barns- sexualitet/ (Hämtad 2014-04-16)
Skolinspektionen (2011). Förskolans pedagogiska uppdrag. Stockholm: Skolinspektionen
Tillgängligt på internet:
http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/forskolaped/kvalgr- forsk-slutrapport.pdf (Hämtad 2014-05-22)
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Tillgängligt på internet: http://skolverket.se/laroplaner-amnen-och-
kurser/grundskoleutbildning/grundskola/laroplan
Skolverket (2013). Allt fler barn i förskolan. Pressmeddelande 2013-03-14
Tillgängligt på internet: http://www.skolverket.se/press/pressmeddelanden/2013/allt- fler-barn-i-forskolan-1.193612 (Hämtad 2014-06-09)
SOU 1997:157 Att erövra omvärlden – Förslag till läroplan för förskola. Stockholm: Fritze
Tillgängligt på internet: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/25224 (Hämtad 2014-05- 14)
Statens folkhälsoinstitut (2005). Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv
hälsa: kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005 : målområde 8. Stockholm:
Statens folkhälsoinstitut. Tillgängligt på internet:
http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12209/r200557underlagsrapport8.pdf