Informationsåldern

En ny värld tar form vid detta milliniumskifte, skriver Manuel Castells i avslutningen av sin trilogi om informationsåldern.⁶¹Den har uppstått, me-nar han, genom den historiska sammankomsten av tre sinsemellan obero-ende processer, den informationsteknologiska revolutionen, den

ekono-

59 Castells 1999:42.

60 Redan idag visar detta sig i den storlek som IT-företagen uppvisar. Bilen som indust-risamhällets guldägg har fått en efterföljare i datorn som informationssamhällets guld-ägg. De stora bilföretagen kommer att reduceras till lilleputtar i jämförelse med IT-branschens storbolag som Microsoft, Intel, Oracle, Broadcom, Cisco, etc.

61 Castells, Manuel 2000, bd 3:380.

miska krisen för både kapitalism och etatism (de forna kommunistiska sta-terna) samt uppblomstringen av kulturella sociala rörelser såsom feminism och ekologism, för mänskliga rättigheter och individens frihet. ”Samspelet mellan dessa processer och de reaktioner som de utlöst har lett till upp-komsten av en ny dominerande samhällsstruktur, nätverkssamhället, till en ny ekonomi, den informationella/globala, och till en ny kultur, den verkliga virtualitetens”, förklarar Castells.⁶²

Det övergripande teoretiska perspektiv som Castells utgår från är att samhällen organiseras kring mänskliga processer som struktureras av his-toriskt bestämda relationer av produktion, erfarenhet och makt. Castells ut-vecklar enligt följande:

Produktion är människosläktets handlande gentemot materien (naturen) för att till-ägna sig den och omvandla den för att erhålla en produkt, konsumera (ojämnt) en del av denna och ackumulera överskottet för investeringar, i enlighet med diverse so-cialt bestämda mål. Erfarenhet är de mänskliga subjektens handlande mot sig själva, bestämd av interaktionen mellan deras biologiska och kulturella identitet och i rela-tion till deras sociala och naturgivna miljö. Den byggs upp kring den ändlösa jakten på tillfredsställelse av mänskliga behov och önskningar. Makt är den relation mellan mänskliga subjekt som, på basis av produktion och erfarenhet, påtvingar vissa sub-jekt andra subsub-jekts vilja genom potentiellt eller faktiskt bruk av fysiskt eller symbo-liskt våld. Samhällets institutioner är uppbyggda för att genomdriva de maktrelatio-ner som existerar under respektive historiska period, inklusive de kontroller, be-gränsningar och sociala kontrakt som har uppnåtts i maktkampen.

Grundingredienserna i Castells analys kretsar kring ett nyckelord, nätver-ket, exemplifierat av Internet.⁶³ Den första delen av trilogin handlar om nätverkslogiken. Nätverket är öppna strukturer med förmåga att expande-ra utan gräns och integreexpande-ra nya noder så länge dessa omfattar samma kom-munikationskoder även i form av t ex värderingar och/eller resultatmål.

Informationsteknologin skapar en ny materiell grund för den sociala utvecklingen som leder till en omstrukturering av närings- och arbetsliv och så småningom av hela samhället. Resultatet är bl a en ny arbetsdelning som mer baseras på varje medarbetares erfarenhet och egenskaper än på or-ganisering av uppgiften. Under nätverkssamhällets villkor samordnas ka-pitalet globalt medan arbetet individualiseras. Vem som är ägare, vem som är producent, vem som ger order och vem som lyder blir samtidigt alltmer oklart i ett produktionssystem med skiftande geometri, grupparbete, nät-verkssamarbete, utlokalisering och underleveranser. Kampen mellan olika kapitalister och diverse arbetarklasser inordnas i den mer grundläggande motsatsen mellan kapitalflödenas rena logik och den mänskliga erfarenhe-tens kulturella värden, menar Castells.⁶⁴



62 Ibid.

63 Se särskilt Castells 2001.

64 Castells 1999, bd 1:477.

Ett annat nyckelbegrepp för Castells är flödesrummet. Nätverkssamhäl-let bygger på en ny rumslig form, flödesrummet. Detta definierar Castells som ”den materiella organisationen av tidsdelande sociala praktiker som verkar genom flöden.⁶⁵ Det första skiktet av flöden utgör flödesrummets materiella underlag i form av elektroniska impulser. Denna tekniska infra-struktur som nätverket byggs upp av definierar det nya rummet, på samma sätt som järnvägarna skapade de ekonomiska regioner och nationella marknader som den industriella ekonomin en gång gav upphov till. Flö-desrummets andra skikt konstitueras av dess nav och noder. Vi talar här om produktionsplatser och kommunikationsnav vilka förenas till en ge-mensam logik. Varje nätverk definierar sina platser utifrån platsens funk-tioner och hierarki och utifrån egenskaperna hos de produkter eller tjäns-ter som nätverket hantjäns-terar. Till det tredje skiktet av flödesrum räknar Cas-tells den rumsliga organisationen av de dominerande, ledande eliter som utövar de styrfunktioner genom vilka detta rum förenas. De kulturella ko-derna är enligt Castells inbyggda i samhällsstrukturen på ett sådant sätt att innehavet av dessa koder skapar tillträde till maktstrukturen utan att eliten behöver konspirera för att stänga vägen till sina nätverk.⁶⁶ Alltsammans bygger på symboler för en internationell kultur vars identitet inte är knu-ten till något specifikt samhälle, utan till medlemskap i den informationel-la ekonomins ledande kretsar tvärs över ett globalt kulturellt spektrum.

Min hypotes, skriver Castells, är att flödesrummet består av mikronätverk som projicerar sina intressen på funktionella makronätverk via hela det globala komplexet av interaktioner i flödesrummet.

Temat följs upp av Manuel Castells i ett avsnitt om ”Identitetens makt”

där Jagets formande och interaktionen mellan Jaget och Nätet analyseras inom ramen för två centrala samhällsinstitutioner, den patriarkala familjen och nationalstaten. Castells hävdar i detta sammanhang att erfarenhetsre-lationerna omvandlas till följd av patriarkatets kris, som utgör grunden för en djupgående omdefiniering av familj, genusrelationer, sexualitet och därmed också personlighet.⁶⁷Det är i kampen mellan nätverkslogiken och de kulturella erfarenheterna som förändringen uppstår. Ju känslomässigt starkare de livsvärldsbundna erfarenheterna är desto större sannolikhet för att de bryter igenom systemens logik, för att använda Jürgen Habermas terminologi för samma sak. Castells ser därför återuppbyggda familjer i jämställda former som en nödvändig grund för en förändring av samhället underifrån. ”Jag ser faktiskt tecken till en omformning av familjen i och med att miljoner män verkar beredda att uppge sina privilegier och arbeta



65 Castells 1999, bd 1:415.

66 Castells 1999, bd 1:419.

67 Castells 2000, bd 3:392.

tillsammans med kvinnorna för att hitta nya sätt att älska, dela och ha barn”, skriver Castells⁶⁸i sammanfattningen av sitt verk om Informations-åldern.

I vad avser nationalstaten argumenterar Castells för att den kommer att överleva men inte dess suveränitet. Nationalstaterna kommer att gå sam-man till multilaterala nätverk i en skiftande geometri av ansvar, allianser och åtaganden. EU nämns i detta sammanhang. Denna förändringsprocess kommer inte att formas av vare sig nationalstatens aktörer inklusive de po-litiska partierna, fackliga organisationer eller det civila samhällets institu-tioner. Förändringsagenter kommer istället att återfinnas bland kulturella sociala rörelser utanför nätverken som bygger på en rekonstruktion av me-ning på basis av alldeles egna system av värderingar och föreställme-ningar.⁶⁹ Han nämner i sammanhanget sociala rörelser knutna till religiös funda-mentalism, nationalism, lokalism, etnisk separatism och kulturella kollek-tiv, liksom pro-aktiva rörelser som feminismen och miljörörelsen. Dessa förändringsagenter bryter mot samhället i stort och återuppbygger dess in-stitutioner inte nedifrån och upp utan inifrån och ut. Feminismen efter-strävar att omvandla det allmänna mönstret av sociala relationer mellan människor på samma sätt som miljörörelsen börjar med att förkasta de grundprinciper som våra samhällen är uppbyggda på. Såväl patriarkat som produktivism, vilka enligt Castells hänger samman, förkastas till förmån för andra värden och organisationsprinciper.

De kulturella sociala rörelserna rekonstruerar samhällets institutioner genom att låta tekniken styras av människors behov och begär. För att kunna spela rollen av förändringsagenter måste de dock gå den långa vägen från kollektiv uppbyggda kring en motståndsidentitet till en projektidenti-tet, menar Castells. De måste m a o ta steget från det motstånd mot syste-men som formade modernissyste-mens rekonstruktion (68-rörelsen) och post-modernismens dekonstruktion över till en konstruktiv ansats som bygger på egna visioner och värderingar odlade i en kulturell process. Nyckelfrå-gan blir därmed, betonar Castells, uppkomsten av projektidentiteter med potentiell förmåga att bygga ett nytt civilt samhälle av något slag och even-tuellt en ny stat.⁷⁰”I den frågan vill jag varken ge recept eller bli profetisk”, skriver Castells, som därmed på ett avgörande sätt skiljer sig från marxis-men.

I det avslutande tredje bandet, Millenniets slut, försöker sig Castells på en tolkning av den pågående historiska omvandlingen som ett resultat av de processer som studeras i de två första banden. Det är här som de tre

as-

68 Ibid s 393.

69 Castells 2000, bd 3-:395.

70 Castells 1999, bd 2:365.

pekterna, produktion, erfarenhet och makt förs samman till de slutsatser rörande maktförhållandenas karaktär och förändring som antytts ovan.

Nätverkssamhällets förhärskande logik utlöser sina egna utmaningar i form av kollektiva motståndsidentiteter och projektidentiteter. För att motståndsidentitet skall omvandlas till projektidentitet måste, enligt Cas-tells, en ny politik växa fram.⁷¹Han fortsätter: ”Det kommer att vara en kulturell politik som utgår från premissen att den informationella politi-ken till helt övervägande del iscensätts i medierummet och utkämpas med symboler, men som ändå knyter an till värderingar och frågor som uppstår ur människors livserfarenheter i informationsåldern.” Makten styr fortfa-rande samhället, den formar och behärskar oss ännu, skriver Castells.⁷² Den nya makt som krävs för att förändra samhället ligger i de informa-tionskoder och representerande bilder kring vilka samhällena organiserar sina institutioner, och kring vilka människorna bygger sina liv. Denna makt är en funktion av en ändlös strid om samhällets kulturella koder. Det är en kamp mellan underkastelse av systemimperativ kontra självständigt, i en kommunikativ process, gjorda ställningstaganden till livets villkor.

Arenan för denna maktkamp, menar Castells, ligger sist och slutligen i människors inre.

”Detta är inte en bok om böcker”, deklarerar Castells i denna boks inle-dande citat.⁷³Med detta uttalande menar Castells bl a att han låter sig in-spireras av den verklighet vi lever i och inte av de teorier om densamma som redan finns. Detta är särskilt viktigt då alltfler pekar på att vi lever i en tid av systematisk förändring. Vi står helt enkelt inför ett gigantiskt para-digmskifte som inte drivs fram av (samhälls)vetenskapen utan av samhäl-lets egna förändringar. I ett sådant läge är det inte särskilt fruktbart att tit-ta i backspegeln och göra en linjär framskrivning av det som sker. Manuel Castells’ viktigaste förtjänst är att han visar oss att vi står inför delvis andra förutsättningar än de som existerande samhällsvetenskap vilar på. Proble-men må vara desamma, Proble-men förutsättningarna och lösningarna ser annor-lunda ut. För mitt eget bidrag om normvetenskap gäller samma förutsätt-ningar. Det innebär att det ofrånkomligen finns ett visst mått av spekula-tion i det som förs fram. Men jag ser det som samhällsvetenskapens upp-gift att bidra till att producera bilder av framtiden för att vi skall kunna ori-entera oss i samtiden. Det gör att jag medvetet av utrymmesskäl tvingas att prioritera och föra fram argumenten för mina hypoteser framför att lägga fram mothypoteser. Det är något som jag menar måste ske inom ramen för ett empiriskt inriktad arbete.



71 Castells 2000, bd 2:396.

72 Castells 2000, bd 2:368.

73 Castells 2000, bd 2:16.

Bland de samhällsvetare som kommit längst i uppmärksamheten av att något nytt är på gång finns den tyske samhällsvetaren, Ulrich Beck. Han har redan i boken om risksamhället 1986 uppmärksammat att vi står inför något nytt. Hans beteckning – risksamhälle – är dock enbart en beskriv-ning på något som hör övergångssamhället till. I själva verket är det just övergångssamhällets problematik som Beck fångar i sin bild av risksamhäl-let. Beck tycks själv ha insett detta vilket han markerar i boken Att uppfin-na det politiska som utkom på tyska 1993.⁷⁴Beck lanserar här begreppet

”reflexiv modernisering” som han menar är lösningen på risksamhällets problem, som även han själv i efterhand tycks uppfatta som ett slags över-gångssamhälle. Han inser rörelsen mot ett annat samhälle,⁷⁵ men ser det ändå inte. Reflexiv modernisering innebär inte revolution men ett annat samhälle, menar Beck. Han ser övergången från en samhällsera till en an-nan som något som sker oavsiktligt, vid sidan av alla politiska beslutsfora, konfliktlinjer och partipolitiska kontroverser och något som därför motsä-ger detta samhälles demokratiska självuppfattning liksom grundföreställ-ningarna i dess sociologi.⁷⁶Beck verifierar därmed den bild av samhällsut-vecklingen som oplanerad och i viss mån tillfällig på det sätt som jag be-skrev den ovan. Paradoxalt nog föreslår han en metod för att ”komma till rätta” med detta sakernas tillstånd, den reflexiva moderniseringen. Detta ser jag dock främst som ett uttryck för den empiriska vetenskapens inne-boende tendens att vara normativ. Min fråga skulle bli, för att använda samma kritik som Beck själv gav uttryck för ovan i kritiken av Luhmann:

Var finns denna reflexiva moderniseringstendens, vilka uppbär den och med vilka resultat?

Om vi bortser från denna invändning och följer Beck i hans resone-mang så fångar dessa en del centrala element i övergångssamhällets dilem-man. Han skriver bl a följande:⁷⁷

Upptäckten av immanenta motsättningar mellan institutioner som fortfarande styrs av industrisamhället, institutioner som redan är föremål för reflexion och kritik med utgångspunkt från vad som ligger i begreppet risksamhällets självhot, gör att nor-mer, grundvalar och praktiker på alla samhälleliga handlingsområden blir motsägel-sefulla, och detta i relation till immanenta normer och anspråk.

Beck betraktar utvecklingen från industri- till risksamhälle som självgåen-de och han får uttryckligt stöd av Zygmunt Bauman för självgåen-denna

uppfatt-

74 Här hävdar t ex Beck att ”begreppet risksamhälle betecknar bara en aspekt; teorin om reflexiv modernisering går, som nu ska visas, mycket längre.

75 Beck 1995:65.

76 Beck 1995:65.

77 Beck 1995:52.

ning.⁷⁸Båda skulle förmodligen säga samma sak om övergången till infor-mationssamhället, i den mån de höll med om den. Beck understryker där-med utvecklingen som blind och icke förutseende och hänför denna orsak till det storskaliga industrisamhällets inneboende logik:⁷⁹

Det är icke-seendet, detta att man tittar bort, som alstrar och påskyndar dynamiken i världsrisksamhället. Denna ”mekanik” har sin grund i den industriella egendyna-miken, som från sin position ovanför farornas ”bieffekter” upphäver sina egna (kal-kylerings)grundvalar.

Fortfarande uppenbarligen med övergångssamhället för ögonen men ändå med ett perspektiv som sträcker sig bortom horisonten, hävdar Beck, att

”(i)ndustriepokens politiska konstellation blir apolitisk, medan det som var opolitiskt i industrialismen blir politiskt”.⁸⁰ Beck menar därför att vi måste söka det politiska på nya ställen. Det gäller att upptäcka det politis-ka och som ett tips skriver han:

Just beslutsberedskapen, som i industrikapitalismens modell ligger på det politiskas läsida – privatliv, ekonomi, vetenskap, kommuner, vardagsliv o.s.v. – hamnar i den reflexiva moderniteten i de politiska konfrontationernas stormvirvlar.

Figur 1.7



78 Se Bauman 1995:247 ff under ett avsnitt som Bauman kallar för ”Risksamhället: tek-nikens sista bålverk”.

79 Ibid.

80 Beck 1995:139.

Som en följd av övergångssamhällets problematik får vi räkna med att människor lever med olika tids- och rumsuppfattningar. Idag återfinns oli-ka identitetsuppfattningar knutet till vilken egen looli-kalisering individen gör på samhällets utvecklingskarta. Man kan laborera med åtminstone fyra idealtyper av bilder av den tids- och rumsmässiga omvärlden, vilka kan an-ges som världsbild 1, 2, 3 och 4 i den tidigare använda figuren (se figur 1.7).

Vi kan notera en grundläggande motsättning mellan en storskalig in-dustriell världsbild som står mot en småskalig informationell världsbild.

Vi kan inom denna också differentiera. I den övre kurvan finns de som tror att vi lever kvar i en tid där industriproduktionens storskaliga utveckling fortsatt skall rulla på, världsbild 1. I denna står det hyperindustriella sam-hället som modell. Ekonomisk nedgång uppfattas som en tillfällig svacka i konjunkturen. Här finns de som tror på fortsatt industrialisering, oändlig tillväxt, evig förbättring i en linjär process, fullt produktionsutnyttjande och full sysselsättning, rättvis fördelning, centralistisk politik, trygghet och fackföreningar. Världsbild 2 motsvarar det post-industriella samhället.

Här återfinns de som i brist på annat håller fast vid industrialismen, men som uppfattat nedgången och som förstår att man inte längre kan tjäna pengar genom att köra på som förut. Den ekonomiska vinsten för dessa ligger framförallt i minskade kostnader. Det leder bl a till ett politiskt och ekonomiskt intresse för återvinning som affärsidé. Här finns pengar att tjä-na på att hushålla med råvaror, vilket gyntjä-nar miljöintresset. Bortsett från dessa konstruktiva tolkningar av vad världbild 2 innebär finns det anled-ning att peka på mer negativa faktorer såsom industriell nedgång, knapp-het, arbetslösknapp-het, bidragsberoende, ökad kriminalitet, tilltagande risker, olyckor och katastrofer, politisk korruption och ”roffarmentalitet”, där de som en gång satts att producera (industrin) respektive fördela välstånd (politiker och myndigheter) nu i större utsträckning ser till det egna väl-måendet genom fallskärmar respektive konsumtion på det allmännas be-kostnad. Hit hör också många av dagens fragmentariska enfrågerörelser av typen Greenpeace, Attac, m fl. De vegeterar på det sönderfallande syste-met. Även många av dagens ”välgörenhetsfonder” kan nämnas i detta sam-manhang. Samma mekanismer kan säkert också förklara varför så liten del av forskningen präglas av entreprenörskap. Den samhällsvetenskap som bidrivs sträcker sig på sin höjd till att studera entreprenörskap som sådant, inte att aktivt själv utöva det.

Båda dessa världsbilder som berörts tillhör platsrummet, med Castells terminologi. Mot dessa världsbilder kan vi ställa världsbild 3 och 4, som båda kan sägas tillhöra det Castells kallar för flödesrummet.⁸¹Världsbild 3,



81 Castells 1999:414 ff.

det preinformationella samhället, företräds av uppfinnare och amatörer som söker sig fram efter nya vägar. Här finns vidare programmerare och dataexperter. Det är oftast ungt folk som står bakom denna världsbild där arbetet är en livsuppgift, något som inte ifrågasätts. Vi får genom världs-bild 3 också en ny företeelse i form av distansarbete och hemarbete, vilket innebär att arbetstagaren utför hela eller del av sina arbetsuppgifter i bosta-den. Här finns paralleller till förhållandena inom tidigare utvecklingsske-den knutet till andra S-kurvor. Prototypen för världsbild 4, utgörs av en-treprenören och innovatören. Världsbild 4, det informationella samhället, handlar om att söka sig fram till vilka applikationer den nya tekniken kan tänkas ha. De första småföretagen växer sig snabbt större i takt med att man exploaterar den nya tekniken för tillgodoseende av mänskliga behov på ett nytt sätt. Men det är inte alla satsningar som håller, vilket gör den nya ekonomin ryckig och lite äventyrlig. Det rör sig om småskaliga appli-kationer som kan få stor betydelse. Sociala kontrakt och relationer är nyck-elord för denna världsbild, vilka dominerar över ekonomi och tillväxt.

Normbildning och eget ansvar är andra viktiga faktorer. Den nya tekniken har effekter inte bara på industriproduktionen utan också på jordbruks-produktionen. IT gör det för första gången möjligt att på allvar ägna sig åt bioteknik. På så sätt förändras förutsättningarna för livsmedelsproduktion radikalt. Biotekniken i kombination med genteknikens utveckling kom-mer också att förändra sjukvården i grunden. Den storskaliga på fabriks-modellen organiserade sjukvården kommer sannolikt att ersättas med stör-re inslag av egenvård och mindstör-re sjukvårdsenheter i privat stör-regi.

Jag har i en genomgång av arbetslivets reglering haft anledning att när-mare undersöka vad den positionering som världsbild 1 – 4 innebär för folk i synen på arbete.⁸²Med en viss förenkling av intervjusvaren från före-trädare för de olika världsbilderna kan övergången från världsbild 1 till 3 karakteriseras som ”från arbetsrätt till rätt att arbeta”. På samma sätt kan övergången från världsbild 2 till 4 beskrivas som ”från rätt till arbete till rätt arbete”.

Det är inte bara ekonomin som förändras i övergången från industri-samhälle till informationsindustri-samhälle. Så gör som vi sett även arbetslivets för-hållanden och så kommer det sociala livet att göra. Det är idag en genom-gående tendens i den industrialiserade världen att den traditionella arbets-formen, som bygger på heltidssysselsättning, tydlig yrkesidentitet och ett karriärmönster över livscykeln sakta men säkert håller på att urgröpas.⁸³ Enligt den tes som Manuel Castells driver i sin bok om Nätverkssamhället karakteriseras den informationella ekonomin av att det utvecklas en ny

or-

82 Se Hydén 1999, kap 8.

83 Castells 1999:275. Se också Ewerman 1996, kap 12 och Ewerman-Hydén 1997:41 ff.

ganisatorisk logik som hänger samman med den pågående tekniska förän-dringsprocessen men som samtidigt inte är beroende av den. Det är enligt Castells i konvergensen och interaktionen mellan ett nytt tekniskt para-digm och en ny organisatorisk logik som förklaringen ligger till framväx-ten av den informationella ekonomin.⁸⁴Genom samspelet mellan å ena si-dan organisationernas kris och förändring, å andra sisi-dan den nya informa-tionsteknologin har det uppstått en ny organisationsform ”som är karaktä-ristisk för den informationella/globala ekonomin: nätverksföretaget”.⁸⁵ Castells förutspår en ekonomisk utveckling som går från multinationella företag till internationella nätverk.⁸⁶Han menar också att nätverkssamhäl-let präglas av en nedbrytning av den biologiska och sociala rytmicitet som hänger samman med begreppet livscykel.⁸⁷

Vad beträffar informatonsteknologins sociala effekter menar Manuel Castells att omfattningen är en funktion av informationens förmåga att genomsyra hela samhällsstrukturen. ”Industrisamhällets utbildning av medborgarna och successiva organisering av ekonomin kring kunskap och information beredde alltså marken för det mänskliga medvetandets nya förmögenheter när väl den nya informationsteknologin blivit tillgänglig, skriver Castells.⁸⁸Vilka sociala förändringar vi har att vänta oss kan vara för tidigt att sia om, men vissa tendenser kan redan skönjas. En sådan är den fortgående utvecklingen från kollektiva mot individuella lösningar och in-dividuell orientering. Här har vi en koppling till arbetslivet och utveck-lingen från fack och avtal till tillit och ansvar.⁸⁹En rörelse från städerna ut på landsbygden är inte otänkbar. En annan värdeförändring utgörs av övergången från centralism till lokalt och från offentligt till privat ansvar. I rättsligt hänseende innebär det bl a att vi rör oss från styrande till stödjan-de strukturer.⁹⁰

Överhuvudtaget finns det anledning att förvänta sig att statens roll och politiken kommer att förändras. Statens uppgifter kommer att på nytt in-skränkas till upprätthållande av de mest basala frågorna, såsom lag och ordning och ansvar för infrastruktur jämte tillhandahållande av spelregler för marknaden, även om dessa också i ökad utsträckning kommer att bli föremål för olika typer av självreglering, samtidigt som politiken, som Ul-rich Beck antydde, både kommer att utvidgas till nya domäner och söka sig till nya arenor. Detta påverkar också det politiska systemet.

Partipoliti-

84 Castells 1999:162.

85 Castells 1999:179.

86 Castells 1999: 200.

87 Castells 1999:449.

88 Castells 1999:43 not 11.

89 Ewerman-Hydén 1997:42 f.

90 Se härom Per Wickenbergs avhandling 1999.