• No results found

1 Inledning

Musik är ett intressant ämne att utforska inom förskole- och skolverksamheten och är en naturlig del av dessa verksamheter, speciellt för att Läroplanen både för förskolan och för förskoleklassen explicit nämner musik. Enligt Läroplanen för förskolan (Skolverket 2018, s.9) ska barnen ges olika förutsättningar att uppleva, gestalta, kommunicera samt utveckla olika förmågor genom användning av musik som en estetisk uttrycksform. Skapande genom musik och andra estetiska former är också centralt i Läroplanen för förskoleklassen

(Skolverket 2018, s.22).

Förskollärare och annan personal i förskola och förskoleklass hanterar musik på olika sätt.

Några tycker att det bara är en rolig del i verksamheten, andra använder det som ett

hjälpmedel i sin undervisning medan vissa lägger mer vikt vid ämnet och dess betydelse när det kommer till barns lärande och utveckling. Skillnaden mellan synen som olika lärare har på musiken är den främsta anledningen till att vi vill undersöka musikstunderna i förskolan och förskoleklass med ett fokus på musikdidaktik för att kunna utforska dess påverkan på barns deltagande, lärande och språkutveckling.

1.1 Begreppsförklaring

Under denna del kommer de viktiga begreppen som är betydelsefulla för denna uppsats att förklaras lite närmare.

1.1.1 Musik

Musik är ett universellt språk, en fras som lockar allas intresse och som betyder att musik är ett språk som inte behöver översättas. Pedagogen Mallo Vesterlund (2015, s.20) betonar detta och förklarar att alla människor, oavsett deras olika bakgrunder kan kommunicera och

förmedla sina känslor till andra genom att använda sig av egna rytmer, toner och rörelser, utan att använda verbala ord. Musikvetaren Johan Söderman (2012, s.39) lägger till att musik räknas som identitetsskapande bland alla, barn som vuxna. Han betonar att personer väljer musik för att uttrycka vem hen är och vem hen vill vara. Författaren Katarina Dahlbäck

(2011) håller med och lyfter musik ur olika synvinklar. En av dessa vinklar är att musik har en viktig roll i det sociokulturella sammanhanget, eftersom musiken har ett värde att etablera, definiera och bevara människors identitet (Dahlbäck 2011, s.34ff). Med andra ord förklarar hon att musik räknas som en källa för att människor ska kunna förstå sig själva i varje kontext där de befinner sig.

Musik kan tolkas som en helhet å ena sidan, men å andra sidan kan den delas upp i sina grundelement. Enligt universitetsläraren Johanna Still (2011) är klang, tonhöjd, harmoni, dynamik, tempo, puls, rytm och form musikens grundelement som kan fungera självständigt i olika sammanhang (Still 2011, s.265). Med sina grundelement och sin magiska påverkan på människor både fysiologiskt och psykologiskt räknas musik som ett rikt och lockande ämne att undersöka.

1.1.2 Didaktik

Begreppet didaktik kan ha flera olika betydelser enligt Anna Ehrlin (2012) som är

musikpedagog. Ehrlin menar att didaktikbegreppet kan betyda undervisa, lära, bli undervisad eller tillägna sig som i sin tur betyder konsten att undervisa. Cecilia Wallestedt (2015, s.8) som är gymnasielärare i ämnet musik och även universitetslektor förtydligar detta genom att beskriva begreppet didaktik som en konst att peka ut något för någon och detta anser

Wallestedt centralt inom undervisningen. Didaktiska frågor handlar om vad, när, hur och varför undervisningen ska gå till. Vidare påpekar Wallestedt att när man talar om

begreppet undervisning går tankarna mot den traditionella skolverksamheten där läraren är styrande och barnen inte har något inflytande. Däremot behöver det inte vara så anser Wallestedt och att barnen inte behöver ledas i en bestämd riktning. För att förklara vad begreppet didaktik handlar om på bästa sätt har Wallestedt valt att presentera den så kallade didaktiska triangeln.

Didaktiktriangeln (se bild A) som Wallerstedt (ibid) förklarar i sin text är ett effektivt sätt att tänka didaktiskt när det kommer till olika ämnen. Triangelns olika hörn är märkt med olika begrepp som kopplats till varandra med hjälp av pilar. Triangelns nedre vänstra hörn är

märkt med begreppet “lärare”. Triangelns övre hörn är märkt med begreppet “barn” och triangelns nedre högra hörn är märkt med begreppet “innehåll”. Det finns en dubbelriktad pil mellan begreppet “barn” och “innehåll” och det finns även en pil från begreppet “lärare” som pekar tvärs över triangeln mot den dubbelriktade pilen. En utgångspunkt som Wallerstedt (ibid) tar upp är den relationen barnet har till innehållet. Läraren är sedan med och bildar den relationen genom att utmana barnen och deras förståelse som de har för innehållet.

Wallerstedt (ibid) belyser att det finns olika sätt att se på den didaktiska triangeln men det som är mest aktuellt i förskolan och förskoleklassens verksamhet är det ovannämnda där barnets förståelse av innehållet står i centrum och pedagogen stödjer och bildar denna förståelse vidare för innehållet.

Didaktik handlar om motiveringar till undervisningen och konsten att undervisa och påpeka något för någon annan. En stor del av didaktik handlar om att planera en pedagogisk

verksamhet och kunna koppla detta mellan innehåll, mål och genomförande (Still 2011, s.77).

Detta håller även Wallerstedt (2015) med om och tar också upp den viktiga rollen som planeringen har för att det ska vara möjligt att kunna stötta och bilda barnens relation till innehållet.

1.1.3 Interkulturalitet

Interkulturalitet infördes 1974 i Europa med start i Paris av Unescos generalkonferens enligt Pirjo Lahdenperä (2018, s.1) som är professor i pedagogik. Inter betyder en ömsesidig påverkan och kultur betyder ett system som inriktar människors liv. På det här sättet är interkulturalitet ett växelspel mellan olika parter. Med detta menas det att det är samspelet mellan olika personer som skapar begreppets innebörd, där personerna blir medskapare av den nya gemensamma kulturen (Lahdenperä 2021, s.2ff). Meningsskapande av begreppet sker bara genom kommunikation som grundar sig på ömsesidig jämlikhet, öppenhet och respekt för att kunna erkänna varandras olikheter och uppnå det grunda målet av

interkulturalitet.

Enligt Lahdenperä (2018, s.1ff) handlar interkulturalitet om att utbildningen bör gynna studenters studier av skilda kulturer och deras olika inflytande som kan leda till en förståelse för skillnaderna mellan dem. Interkulturell undervisnings förhållningssätt räknas på det sättet

som en lösning på utbildningsproblem som handlar om rasism, diskriminering, rasfördomar och svaghet i invandrarelevers skolprestationer. Med andra ord är det främsta målet av att använda interkulturalitet som undervisningsform att främja en typ av samexistens utan konflikter mellan de olika etniska grupperna, att utveckla positiva inställningar samt

värderingar hos människor i ett mångkulturellt samhälle. Farhad Jahanmahan (2012, s.117ff) som är doktorand i barn och ungdomsvetenskap understryker i sin text om “en skola för alla”

(Jahanmahan 2012, s.118) och kopplar interkulturalitet som ett begrepp till inkluderande pedagogiken som visar att alla barn, oavsett kön, klass, etnicitet, språk och bakgrund har rätt att vara tillsammans i en klass, lära med varandra, lära av varandras erfarenheter och

utvecklas tillsammans med varandra. Vidare belyser Jahanmahan att interkulturalitet inte bara handlar om kulturella skillnaderna människor emellan, det är även en fråga om hur

bemötandet mellan människor sker. Bemötandet ska bygga på respekt, fördomsfritt

förhållningssätt och öppenhet. Det är viktigt med mångfalden som finns bland människor och denna mångfald av olikheter ska ses som resurser hos barnen, inte som begränsningar eller hinder. Det betyder att lära barnen att acceptera och respektera andra leder till att bygga en bro, mellan barnen och mellan barnen och vuxna. Detta bidrar i sin tur till demokrati, fred, jämlikhet och rättvisa i förskola och skola vilket därigenom påverkar det samhället vi lever i.

1.2 Musikdidaktik med en interkulturell syn

Musikdidaktik som ett begrepp handlar om att kunna planera, genomföra, värdera och dokumentera enligt musikpedagogen Cecilia Ferm Thorgersen (2012, s.69), det vill säga att ha ett syfte i musikstunder. Det handlar om hur pedagoger skapar olika förutsättningar för barnens musikaliska lärande. Med andra ord handlar musikdidaktik om vad läraren vill lära ut genom musikaktiviteter/lektioner, varför det ska läras ut och hur barnet/eleven ska lära sig det. Den centrala tanken i didaktik handlar om planering som det första steget, och genom det kan pedagoger svara på de viktigaste didaktiska frågorna som sagt innan (Vesterlund 2015, s.123).

Vesterlund (2015, s.87) betonar vikten av att olika länder har sin egen typ av musik och därtill rytm, takt och rörelser, vilket gör det spännande för barn i en förskola eller skola att utforska något nytt med varandra. Detta belyser på ett sätt förhållningssättet av en

interkulturell undervisning. Ferm Thorgersen (2012, s.70) sammanfattar också läroplanens

riktlinjer om musikaliskt lärande som att det leder till demokrati, inkludering, nyfikenhet, existens, identitetsskapande och kommunikation. Detta anses som en riktig koppling till att man använder musikaliskt lärande på en interkulturell syn som belyser samma värderingar.