Inneboende och påförda begränsningar - Att kunna berätta med digitala verktyg

7. Resultat

7.4 Inneboende och påförda begränsningar

7.4.1 Det kognitiva tankesättet som gränssättare

Förskollärare 3 och 4 yttrar att det är skillnad på att använda de digitala verktygen med de yngre barnen jämfört med de äldre barnen. Förskollärare 3 berättar vidare att ettåringar är för små för att till exempel fotografera med pekplattan, vilket innebär att de inte är mogna nog att hantera verktygen själva. Detta betyder att förskollärarna upplever att barnens ålder är en begränsning i relation till användningen av de digitala verktygen och därför är det bara förskollärarna som använder dem. Förskollärarna använder de digitala verktygen inom sitt dagliga arbete och in-troducerar det för barnen när det skapas möjlighet för digitala upplevelser.

Med ettåringar finns det begränsningar med vad vi kan göra och vad de kan göra. Vi ska ge dem den digitala upplevelsen och introducera tekniken för dem.

Men sen är det ju skillnad att jobba med fyra- och femåringar och en ettåring när det gäller det digitala. (F3)

29 7.4.2 Strukturella begränsningar

Samtliga förskollärare berättar om sina erfarenheter som kan tolkas hindra eller försvåra deras arbete med de digitala verktygen. Förskollärare 1 lyfter i sin berättelse både ekonomiska och organisatoriska aspekter som blir ett hinder i hennes arbete med de digitala verktygen. Förskol-läraren förklarar vidare hur arbetslaget stötte på problem när de planerade sin aktivitet med att göra film och ville använda en app som de tidigare haft tillgång till men inte får köpa in längre, utan de får hitta andra alternativ som är gratis. Detta kan tillföra att planeringen blir mycket svårare och mer komplicerat, när de blir stoppade kring sådana saker. Förskolläraren utvecklar vidare att det inte borde hända i förskolans verksamhet, att inköp av appar stoppas på grund av ekonomiska skäl, där möjligheterna borde vara mer öppna beträffande val av appar till pekplat-tan och inte lika styrt som det är idag på förskolan. Vidare yttrar förskolläraren att om det i slutändan blir att vägen blir längre och mer komplicerad kan det bli att det överhuvudtaget inte blir någonting alls.

När vi skulle göra en film så hade vi en app som vi ville använda, vi vet att det finns appar där man skulle kunna göra roliga saker, men vi får inte köpa in dessa appar även om vi skulle ha använt detta på förskolan till den aktiviteten vi planerat, utan vi får använda de appar som vi har tillgång till, vilket ibland kan göra arbetet svårare och mer komplicerat (F1).

Denna aspekt belyser även förskollärare 4, att inköpet av appar inte ska vara styrd av organi-sationen. Förskolläraren uttrycker att de vill ha friare ramar gällande vad de vill ladda ner, ef-tersom de ser vad de behöver i undervisningen och vet vad som vore lämpligt för barnen och även för sig själva. Förskolläraren tycker att användningen av digitala verktyg i undervisningen är bra, då barn lär sig på helt olika sätt och att variation av verktyg är viktigt. Vidare yttrar förskolläraren att tillgången till digitala verktyg är något som bör öka, för att både barnen och de själva ska kunna använda de digitala verktygen samtidigt och inte att de måste välja vem som ska få använda den samt att möjligheten att kunna dokumentera det barnen gör när de använder de digitala verktygen. Denna möjlighet finns inte när tillgången är begränsad.

Jag önskar att vi skulle få mer fria ramar i förskolan, att få ladda ner vad vi vill, det är där vi blir lite stoppande. Vi skulle kunna utveckla hur mycket som helst, framför allt med fler digitala verktyg att tillgå. Jag önskar att fler iPads och fler smartboards eller fler projektorer fanns att tillgå i förskolan (F4).

Vår tolkning av förskollärarnas berättelser om begränsningar i användningen av de digitala verktygen fokuseras till barnens ålder och mognad samt till de begränsningar i valet av tillgäng-liga appar beroende på inköpsbestämmelser som inte ger tillräckligt urval. Intervjuade förskol-lärare anser att detta är något som försvårar digitaliseringen i förskolan.

30 7.5 Större delaktighet i reflektion än produktion 7.5.1 Dokumentationsprocesser och tillvägagångssätt

Utifrån förskollärarnas berättelser om användning av digitala verktyg framkom det olika former kring hur de använde de digitala verktygen. Majoriteten av förskollärarna hävdade att digitala verktyg används i relationen till dokumentation. Samtliga förskollärare framförde digitala verk-tyg som ett bra hjälpmedel för delaktighet och reflektion. En del av svaren innefattade även att de anser att dokumentationen inte ska ta så mycket tid och att de i stället ville lägga mer tid på själva reflektionen om innehållet i dokumentationen. Förskollärarna tar också upp att de inte ser sin dokumentation som en färdig produkt, i stället ser de den som ett underlag. De behöver inte lägga ner tid på att göra dokumentationen förfinad utan i stället försöka engagera barnen och sätta upp dokumentationen på väggen. Detta framför förskollärare 1 och 2 gällande att minska dokumentationstiden och öka reflektionstiden:

Vi är inne på att dokumentation inte ska ta så mycket tid. Vi har dokumenterat mer tidigare både på plattan och på dator, men nu försöker vi reflektera mera.

Våra dokumentationer är inte så mycket färdiga produkter längre, utan ganska mycket samlade anteckningar som vi har med oss som underlag i våra reflekt-ioner som vi går vidare med vilket gör att det inte krävs att den måste vara fin.

Sedan går vi tillbaka till barnen och sätter upp dokumentationen på väggarna (F1 och F2).

7.5.2 Gemensam reflektion i flykten

Förskollärare 4 delger möjligheterna med att kunna dokumentera och reflektera tillsammans med barnen med hjälp av en pekplatta både inom och utomhus. Det skapar möjligheter för barnen att kunna återberätta och diskutera om de aktuella aktiviteterna. Detta är något som för-skolläraren förtydligar som ett enkelt och effektivt verktyg som underlättar för dem i deras dokumentation och reflektion gällande barns lärande och utveckling. Förskollärare 4 uttrycker vidare: "tanken är att använda det som ett reflektionsmaterial tillsammans med barnen så att de kan bli mer delaktiga. Tanken är också att skapa lärsituationer där vi tillsammans kan använda lärplattan som ett gemensamt verktyg".

Sammanfattningsvis framkommer det att förskollärarna använder de digitala verktygen i doku-mentations och reflektionsarbetet tillsammans med barnen. Ytterligare framkommer det att för-skollärarna ser pekplattan som ett enkelt dokumentationsverktyg att ta med sig till aktiviteterna.

Denna möjlighet kan bidra till barnens delaktighet både under och efter aktiviteten där de får möjlighet till att fotografera och vara delaktiga i reflektionen.

7.6 Resultatsammanfattning

Utifrån den samlade empirin, uttryckte samtliga förskollärare en syn på digitala verktyg som ett hjälpmedel i dokumentationen där de menar att det är enkelt att fotografera med pekplattans kamera och visa fotografierna direkt på pekplattan där de kan reflektera och skapa pedagogisk dokumentation. Tillgången till de digitala verktygen är begränsad, vilket blir ett hinder för dem.

Endast en pekplatta i barngruppen gör att pedagogerna hela tiden måste prioritera vem som ska

ha tillgång till den. Pedagogerna eller barnen? Pedagogernas dokumentation eller barnens olika lärsituationer? En annan begränsning är vilka appar de får använda, vilket är väldigt styrt på grund av ekonomiska och organisatoriska skäl. De utmaningar som en del av förskollärarna upplevde var att de digitala verktygen inte är självklara verktyg att använda sig av, men att de sakta börjar känna sig mer säkra på användningen av de och involvera de inom olika använd-ningsområden. Förskollärarna framför att det måste finnas ett syfte för att utveckling och lä-rande ska ske samt en målmedveten undervisning i relation till de digitala verktygen. Om det inte finns något syfte upplevs att de digitala verktygens användning bli betydelselös och mer som ett tidsfördriv för barnen och barnvakt för förskollärarna. Synen hos förskollärarna på barns användning i relation till ålder är avgörande för deras användning av digitala verktyg. De yngsta barnen får en introduktion vilket medför att de senare kan använda de digitala verktygen mer självständigt. En närvarande och stöttade förskollärare är dock en viktig förutsättning. Förs-kollärarna tänker utifrån den proximala utvecklingszonen vilket innebär att undervisningen styrs och regleras utifrån barns ålder och mognad, där de utvecklas och får en större förståelse i takt med att de blir äldre. Detta medför att de får möjlighet att använda de digitala verktygen mer självständigt i syfte för lärande.

8. Diskussion

Avsnittet inleds med en diskussion av de metodval som studien grundar sig på med efterföljande diskussion om resultatet av hur pedagogerna förhåller sig till barns användning av digitala verk-tyg i förskolans verksamhet. Avsnittet avslutas med implikationer som kan uppstå av använ-dande av digitala verktyg med efterföljande diskussion om förslag på fortsatt forskning.

8.1 Metoddiskussion

Då syftet med studien var att undersöka barns användning samt förskollärarnas förhållningssätt till användningen av de digitala verktygen i förskolan i syfte att främja barns lärprocesser, ut-gick studien från en kvalitativ forskningsmetod med intervjuer som datainsamlingsmetod. På grund av studiens specifika inriktning har det medfört begränsningar gällande urval och rekry-tering av deltagare till intervjuerna. Orsaken till detta var att många förskolor inte tillåter barnen att använda digitala verktyg självständigt, utan användningen genomförs med hjälp av förskol-lärare i planerad undervisning. Enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) är rekommendat-ionen att ha minst sex deltagare i en studie med intervjuer som datainsamlingsmetod. Vidare belyser författarna att det är godtagbart att ha mindre antal deltagande där intervjusvaren åter-kommer med ett tydligt mönster, då det inte är med säkerhet att ytterligare fler deltagare skulle ge ny kunskap (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Även om antalet intervjuade endast blev fyra anser vi att det blev tillräckligt med empiri för studien, vilket enligt Eriksson-Zetterqvist och Ahrne (2015) betyder att svaren kan betraktas som tillfredsställande för att kunna besvara syftet för studien. På grund av de rådande omständigheterna gällande Covid-19, blev det endast fyra förskollärare från samma förskoleområde som kunde delta i intervjuerna. En svårighet med att få en samlad bild av intervjuerna var att förskollärarna verkade i åldersindelade avdelningar och arbetade helt olika med barns användning av digitala verktyg utifrån den proximala ut-vecklingszonen. Vi ville få en samlad bild av en viss åldersgrupps användning av kamera, där vi ville samla empiri på barns självständiga användning av de digitala verktygen. Detta var inte möjligt då förskollärarna förutom att arbeta på åldersindelade avdelningar, även arbetade på olika sätt med digitala verktyg med barnen. Att endast ett förskoleområde kunde delta kan sägas ha påverkat överförbarheten negativt, genom att möjligheten till än mer nyanserad och rik em-piri beskars (Bryman, 2018).

Pålitlighetskravet är ett kriterium som vi anser är uppfyllt i denna studie. Det handlar här om att erbjuda en fullständig beskrivning av forskningsprocessen, vilket är en viktig del för att kunna utföra kvalitetskontroll – som till exempel att studiens teman bygger på tillräckligt med empiri och har framställts på ett tillförlitligt sätt. Beskrivningen av forskningsprocessen och framställningen av empirin utifrån teman är en viktig del i studien eftersom andra forskare ska kunna ha möjlighet att bedöma och granska studiens kvalitet (Braun & Clarke, 2006; Bryman, 2018). Om fler förskolor kunde delta i studien skulle fler möjligheter uppstå för att få ökad kunskap och djupare förståelse för barns användning av pekplattor. Även om studien endast haft förskollärarnas syn som utgångspunkt och på vilket sätt de anser att pekplattan används

som ett lärandeverktyg, kan vi se undersökningens tillförlitlighet som god och där intervjufrå-gorna svarar på forskningsfråintervjufrå-gorna. Denna studie uppnår tillförlitlighet för att resultatet har koppling till förskollärarnas verklighetsbaserade uppfattning i relation till ämnet som blivit un-dersökt. I slutet av de intervjuer som ägde rum blev förskollärarna erbjudna möjlighet att kom-plettera sina svar vilket förskollärarna gjorde. En annan aspekt som styrker att tillförlitligheten är uppfylld, handlar om vår strävan att undvika egna värderingar som kan förvränga empirin eller påverka studiens resultat. Vi har därför medvetet och aktivt sökt säkerställa att vi inte ska påverka deltagarnas tankar eller svar under intervjuerna (Bryman, 2018).

Intervjuer som metod för insamling av empiri riskerar, enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne, (2015), att endast fånga en del av det fenomen som den studerande vill undersöka. Författarna förordar därför observationer som en kompletterande metod för att fånga fenomenet. Utförande av observationer var inte ett alternativ för denna studie då rådande omständigheter (Covid-19) omöjliggjorde vår närvaro som observatörer på förskolan (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015).

Ytterligare en svårighet vi stötte på var att första intervjun ägde rum med två förskollärare sam-tidigt, vilket ledde till att det blev mer en diskussion dem mellan i stället för svar på våra frågor.

I och med denna intervju upptäckte vi som intervjuare att det är svårt att intervjua två samtidigt då undersökningens syfte och frågor riskerar att hamna utanför fokus. Utgångspunkten var att intervjua förskollärarna var för sig men denna möjlighet fanns inte för första intervjun på grund av både tids och personalbrist. Resterande intervjuer kunde dock genomföras individuellt med respektive deltagare.

Metoden att spela in intervjuerna var aktuell för denna studie för att underlätta för intervjuaren att vara närvarande och kunna föra ett samtal. Detta styrks av Bjørndal (2005) och Löfgren (2014) som uppger att genom denna närvaro blev det möjligt att ställa följdfrågor vilket med-förde möjligheten att få en djupare förståelse. I denna studie blev intervjuerna inspelade i syfte att i ett senare skede kunna transkriberas och därigenom fånga detaljer (Eriksson-Zetterquist &

Ahrne, 2015). Denna studie hade både parintervju och enskilda intervjuer. Parintervjun med-förde svårigheter i transkriberingen och var tidskrävande för att de intervjuade talade samtidigt ibland och den ena befann sig lite längre bort från mikrofonen än den andra vilket medförde att förskolläraren inte alltid hördes och därför fanns det ingen direkt möjlighet att fånga alla detal-jer. De enskilda intervjuerna blev lättare att transkribera, där arbetet att fånga alla detaljer blev möjligt och att svaren från deltagarna blev riktade till intervjufrågorna. Även om det var tidskrä-vande att både utföra intervjuerna och att transkribera dem, gav det en innehållsrik och bety-delsefull dimension till analysarbetet och resultatframställningen.

Vad gäller användning av information både före, under och efter intervjuerna har studien utgått utifrån Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska riktlinjer. Inför intervjuerna blev deltagarna informerade om de forskningsetiska riktlinjer (Vetenskapsrådet, 2017), där deltagarna fick in-formation om sin medverkan i studien. Genom att informera deltagarna utifrån Vetenskapsrå-dets (2017) forskningsetiska riktlinjer, där studiens metod lyfts, blev deltagarna tryggare. Detta medförde att de kunde uttrycka sig med större säkerhet. I denna studie har deltagarna varit

anonyma under hanteringen av den insamlade empirin vilket har medfört att konfidentialitets-kravet för studien blivit fullföljt. Denna studie följde informationskonfidentialitets-kravet genom att informat-ionsbrev gällande studiens syfte och innebörd blev utskickat till deltagarna innan intervjuerna genomfördes. Nyttjandekravet har blivit uppfyllt då den insamlade empirin endast har blivit använd för undersökning av studiens syfte. Genom att deltagarna informerades om sina rättig-heter gällande att medverkan är frivillig och att avsluta sin medverkan i studien är tillåtet när som helst innebär det att samtyckeskravet har blivit uppfyllt.

8.2 Resultatdiskussion

8.2.1 Förskollärarnas medvetenhet och kompetens

I studiens resultat presenteras förskollärarnas föreställningar om såväl den egna användningen som barnens introduktion till och användning av digitala verktyg. Förskollärarna påtalar dels att ett syfte bör finnas för att ett målmedvetet lärande ska ske. De framhåller även att det är viktigt att introducera de digitala verktygen för barnen både för att förbereda dem inför en allt-mer digitaliserad framtid och för att det är ett betydelsefullt verktyg som engagerar barnen i olika aktiviteter. Detta överensstämmer med Bourbour (2020) och Marklund (2019) som fram-häver betydelsen av förskollärarnas engagemang och delaktighet i användningen av digitala verktyg i undervisningen. Till exempel kan detta berika barnen i det sociala samspelet och för-bereda dem inför en alltmer digitaliserad framtid. Det handlar om att använda de digitala verk-tygen som ett undervisningsverktyg, och inte bara att barnen ska använda de för att spela spel på olika appar, och på så vis blir en barnpassning i undervisningen. Forsling (2011) styrker detta där hon menar att när förskollärare saknar digital kunskap kring användningen av de di-gitala verktygen, kan det medföra att pekplattans syfte blir underhållning för barnen snarare än ett lärande. Detta ligger i linje med vad Kerckaerta et als. (2015) syn på vikten av förskollärares medvetenhet och kompetens i relation till de digitala verktygens användning och hur de ska introduceras. Denna aspekt framhäver även Kyrk Seger (2021) och Nilsen (2021) som båda framhåller att adekvat digital kompetens ska utgöra grunden för utbildningen i förskolan där förskollärare ska inta ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digitala verktyg. Vidare menar Kyrk Seger (2021) att förskollärare inte ska kunna behärska alla digitala verktyg, utan det handlar snarare om att ha en verktygskännedom. Fortsättningsvis konstaterar författaren att förskollärare ofta klumpar ihop de digitala verktygen i ett enda begrepp, vilket kan försvåra diskussioner såväl som kompetensutvecklingsinsatser när det gäller verktygens syften och han-tering.

Enligt denna studie visar resultatet att samtliga förskollärare introducerar de digitala verktygen för barnen för att de i ett senare skede ska få använda de digitala verktygen självständigt. Detta tillvägagångssätt benämns scaffolding. Det är viktigt att detta sker i en process för både förs-kollärarna och för barnen, en process som innefattar många delar och där barnen även får an-vända sin fantasi och kreativitet samt där fokus ska vara på processen och inte resultatet. Detta betonar även Berg och Eman (2014) där de uppger att för att kunna introducera de digitala verktygen för barnen ska det ske i en process för att barnen senare ska kunna arbeta med de digitala verktygen självständigt, där lärande och utveckling är i fokus. För att detta ska ske är

det viktigt att förskollärare följer barnen i undervisningen. Forsling (2011) accentuerar att en utmaning för förskollärares roll är att kunna hitta en balans mellan den traditionella verksam-heten och förståelsen för barns tidigare erfarenheter i relation till de digitala verktygen. Vidare påpekar författaren att en enformig verksamhet innebär att miljön blir varken utmanande, sti-mulerande eller utvecklande – vilket ofrånkomligen leder till att barnen blir missgynnande i deras lärande (Forsling, 2011). Vidare argumenterar författaren att de viktiga utmaningar som förskollärare ställs inför är att betrakta lärande på ett nytt eller annorlunda sätt gemensamt med barnen i samspelen som sker i lärandemiljöerna.

En del av förskollärarna uttryckte att de digitala verktygen inte blir ett naturligt val i undervis-ningen, vilket kan skapa svårigheter när de ska planera aktiviteter som innefattar digitala verk-tyg. Detta är något som inte överensstämmer med det Nilsen (2021) framställer gällande förs-kollärares ansvar där det handlar om att stötta och undervisa barnen samt utmana de i aktiviteter där digitala verktyg är involverade. I studien förmedlar några av förskollärarna att de arbetade med att bygga relationer där de arbetade med pekplattor där barnen fick möjlighet att filma, där de hade fokus på just samspel genom att arbeta i grupper med mindre antal barn. Vidare

In document Att kunna berätta med digitala verktyg (Page 31-0)