av Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande ly-delse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i re-servationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U283 yrkandena 1, 3 och 5–10.
Ställningstagande
Sedan början av 1990-talet har en fredsprocess inletts i Mellanösternkonflik-ten med vissa uppnådda framgångar. Samtidigt har terrorattacker och motåt-gärder hindrat ytterligare framsteg, speciellt i fredssamtalen mellan Israel och palestinier. Detta kräver en mer balanserad svensk Mellanösternpolitik som medför bra relationer till konfliktens alla parter för att uppnå fred i området.
De mänskliga rättigheterna bör sättas i fokus och Sveriges roll som ”tredje land” är framför allt att verka som en opartisk medlare. Sverige kan däremot inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati och det öppna samhället. Spe-ciellt viktigt är det att arbeta för försoning och ökad respekt mellan israeler och araber. Den politiska dialogen behöver kompletteras av en religiös dialog för att främja och utveckla det som är gemensamt av värderingar inom islam, judendom och kristendom.
Sverige bör ge sitt fulla stöd till FN:s centrala resolutioner: resolution 242 från 1967 som talar om återlämnande av ockuperade områden, resolution 338 från 1973 som uppmanar parterna att stoppa all militär verksamhet och genomföra resolution 242 fullt ut, resolution 1397 från mars 2002 som bekräftar säker-hetsrådets vision om en region där två stater, Israel och Palestina, lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser och att parterna i Mellanösternkon-flikten uppmanas uppfylla sina åtaganden enligt FN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna avtal.
De kringliggande arabstaterna och Israel har fört en kamp om och försvarat sina nationella intressen. I centrum av konflikten står frågan om palestinierna.
Israel kämpar för att få sin rätt att existera erkänd av sina grannar, samtidigt som palestinierna kämpar för att få en egen stat och en sammanhållen natio-nell hemvist. Alla nationer har rätt till trygghet inom fasta och erkända gränser och alla människor har rättigheter och skyldigheter. Israel är den enda demokratin i Mellanöstern med ett parlamentariskt system. En ny palestinsk intifada bröt ut och användningen av militära stridsmedel för att bekämpa upplopp och terrorism har ökat. Arafat anklagas för att elda på det palestinska upproret i stället för att i enlighet med avtalet bekämpa palestinsk terrorism.
Israel anklagas för att ta till övervåld i kampen mot våld och terrorism.
Det är viktigt att parterna uppmanas uppfylla sina åtaganden i enlighet med tidigare ingångna avtal och bekämpa terrorism på alla olika plan och stoppa utbyggnader av fler judiska bosättningar på Västbanken och Gazaremsan. De palestinska myndigheterna bär ett ansvar för att förhindra och motverka ökat våld och uppror mot israeler. Samtidigt måste Israel följa folkrättens lagar om bl.a. proportionella insatser i självförsvar och för att förhindra väpnade an-grepp.
Den libanesiska frågan har under många år medfört ett inslag av instabilitet i Mellanöstern. I maj 2000 fullföljde Israel FN:s resolution 425 och drog sig tillbaka från Libanon. FN:s generalsekreterare har också bekräftat att Israel fullgjort sina åtaganden. Tyvärr har Libanon å sin sida inte lyckats fullgöra
sina och etablera säkerhet och stabilitet i området. Detta har indirekt resulterat i att Hizbollah praktiskt taget har makten i södra Libanon. Syrien stöder fortfa-rande terrororganisationer som arbetar med bas i Syrien. Kristdemokraterna anser att Sverige och EU bör uppmana Syrien att inleda fredsförhandlingar med Israel utan dröjsmål. Egypten och Jordanien har visat återhållsamhet och en vilja att bidra till stabilitet i Mellanöstern, och Sverige och EU bör upp-mana dessa länder att fortsätta att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt stöd och stimulans till en fortsatt fredsprocess.
En av de centrala och viktigaste frågorna i det multilaterala samarbetet i re-gionen är vattenfrågan. Vatten är dels en orsak till många konflikter, dels en ändlig resurs som fordrar samarbete över nationsgränserna. EU bör i sin ge-mensamma utrikes- och säkerhetspolitik fortsätta att stödja de processer som finns och hårdare driva frågan om att institutionalisera vattensamarbetet, bl.a.
genom att tillsammans med parterna upprätta gemensamma data.
En viktig bidragande orsak till att konflikten i Mellanöstern gror och fortlever är att hat förs vidare från generation till generation. Barn och ungdomar växer upp med en bild av sina grannar som onda och hatiska varelser. Den antiju-diska opinionsbildning som bl.a. kommer till uttryck i delar av arabisk press och i vissa palestinska skolböcker, och ibland även tar sig uttryck i ett förne-kande av Förintelsen, är mer än förkastlig. Den religiösa dialogen måste främjas mellan judiska, muslimska och kristna företrädare, utifrån det som är gemensamt av värderingar inom de tre världsreligionerna.
Sveriges Mellanösternpolitik måste syfta till att stödja parterna att uppnå fred i området. Tyvärr har den svenska regeringens politik inte alltid varit nyanse-rad. De senaste årtiondena har det mestadels vägt över till ett stöd för palesti-niernas sak. Sveriges roll som tredje land är framför allt som en opartisk medlare, en s.k. ”facilitator”, där Sverige stöder parterna i deras strävan att själva finna en lösning på konflikten. Samtidigt kan Sverige inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati, det öppna samhället och mänskliga rättighe-ter. Sverige och västvärlden har en tydlig värdegemenskap med Israel som den enda parlamentariska demokratin i Mellanöstern, med grundlagfästa mänsk-liga fri- och rättigheter. Denna värdegemenskap bör yttermänsk-ligare utvecklas och odlas med de arabiska samhällena. Speciellt viktigt är att betona det som är gemensamt av värderingar inom de tre världsreligionerna islam, judendom och kristendom. Tillsammans måste kampen mot de militanta och extrema grup-perna föras, de grupper som använder och skyddar sig bakom bl.a. religioners namn i syfte att vinna personlig makt och politiska vinningar.
EU bör kunna spela en större roll i Mellanösternkonflikten. Sverige bör inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall verka för att EU intar en mer balanserad hållning gentemot parterna i konflikten. EU skall uppmuntra parterna i konflikten att uppnå ett fullständigt och varaktigt freds-fördrag genom förhandlingar – både genom den s.k. vägkartan för fred och
Genèveinitiativet. Det politiska och ekonomiska stödet måste dock vara kopplat till respekt för mänskliga rättigheter och relateras till en vilja att uppnå fred i regionen.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U283 yrkandena 1, 3 och 5–10.