I materialet ingår intervjuer med 19 Vägledare. Dessa Vägledare har erfarenhet från mellan 3–10 slingor per person som de genomfört (med i snitt mellan 5 och 6 slingor per person). Hela gruppen av intervjuade Vägledare har personlig erfarenhet från 104 slingor. De har fått sin utbildning mellan åren 2009–2011.

80

Vägledarna är genomgående mycket positiva till att arbeta med Delak- tighetsmodellen. Deras erfarenheter verifierar till stor del de synpunkter som övriga aktörer berättar.

De flesta av de intervjuade Vägledarna har erfarenhet från många sling- or och därmed utvecklat sin Vägledarroll. De bidrar också på olika sätt till modellens utveckling genom de många anpassningar som måste gö- ras till brukarnas särskilda krav på tillgänglighet. De berättar om episo- der som visar att de utvecklar sin yrkesroll genom att lära sig hantera problematiska situationer som kan uppstå i grupperna. Det kan till exempel vara brukare som dominerar respektive är tysta i samtalet, spänningar mellan brukare, stafettfrågor som handlar om dåligt bemö- tande från personalen eller personalens ointresse.

Vägledarna är mycket medvetna om att deras fortsatta engagemang som Vägledare är beroende av att intresse finns hos chefer och verksamhets- ledningen. De anser att när de inbjuds till att leda en slinga ska de kom- ma till en enhet som är förberedd av sin chef och som tar emot dem positivt. De berättar att det inte alltid är så. I bland möter de personal som tycker det är onödigt att börja med Delaktighetsmodellen eller att det finns andra aktiviteter på gång eller att man inte har tid. Vägledarnas erfarenhet är att ett sådant ointresse eller motstånd oftast ändras under loppet av en slinga, vilket gör att de anstränger sig för att få med del- tagarna och starta upp. De tycks inte se detta som ett hinder utan som en utmaning.

Många Vägledare beskriver hur de anpassar slingorna till brukarna efter deras behov för att samtalen kan fungera. De tycker detta är ett svårt moment i uppdraget som Vägledare eftersom behoven är så unika för var och en. Flera har utvecklat hjälpmedel som förenklar informationen till brukarna och underlättar kommunikation och förståelse. Det ges exempel på bildpresentationer, tecken och symboler eller att berätta om slingan bitvis vid flera träffar med brukarna. Ibland träffar de brukarna i grupp, eller uppdelat i mindre grupper men det kan också ske vid en- skilda samtal.

Några chefer utser en kontaktperson bland personalen där slingan ge- nomförs. Denna förbereder slingan inför varje möte genom att ansvara för lokal, kaffe eller pausförfriskning. De kan också förmedla tider och påminna brukarna om möten.

81

Vägledarna märker personalens osäkerhet innan de varit med i en delak- tighetsslinga. Att känna sig kontrollerad ger ofta ett avvaktande beteen- de som Vägledarna inte så sällan möter vid förinformationen. Därför understryker de betydelsen av att både brukare och personal får korrekt information och svar på frågor vid förinformationen. Det framkommer också att det är en stor fördel att börja använda Delaktighetsmodellen på en enhet där man redan arbetar efter delaktighetsprinciper (till exem- pel empowerment eller salutogent perspektiv).

Stafettfrågorna från brukarna leder ofta till att personalen slappnar av när de ser de oftast vardagsnära frågorna. De kan också leda till över- raskningar (som personalen också tar upp i intervjuerna) som stimulerar till nytänkanden i arbetet. Sådana händelser lyfter Vägledarna som nå- got som ger dem en känsla av att det är meningsfullt att arbeta med delaktighetsslingor. Att arbeta med stafettfrågor ser Vägledarna som en viktig faktor i delaktighetsslingen, men det är inte alltid så lätt att få fram sådana. Det krävs träning och erfarenhet, menar de.

Hur arbetet med Delaktighetsmodellen organiseras är viktigt för att den inte ska tyna bort som många av de intervjuade ser som en risk. I några verksamheter har man därför skrivit in att Delaktighetsmodellen ska an- vändas ett visst antal gånger per år. Den finns inskriven i värdegrunds- dokumentet i några kommuner för att inte falla bort till exempel vid chefsbyte. Detta tycker Vägledarna är mycket positivt och ger dem en stabil arbetssituation.

En annan garant för Delaktighetsmodellen är att verksamheten har en samordnare för aktiviteterna. De Vägledare som har erfarenhet av en samordnare är mycket positiva. Samordnaren har kontakt med cheferna och kan se till att Vägledarna kontinuerligt får uppdrag. De samlar ock- så Vägledarna till erfarenhetsutbyte och kan vara ”bollplank” för att dryfta svårigheter som kan bli aktuella under en slinga.

Vägledarna är medvetna om den kompetensutveckling de får genom att arbeta med Delaktighetsmodellen. En del menar att det även har bety- delse för deras personliga utveckling. De nämner att de får perspektiv på sitt eget arbete genom att besöka många olika enheter och möta per- sonal och brukare där. Vägledarna tycker det är viktigt för dem att följa vad som händer med förslagen som kommit fram i en slinga. För dem betyder det mycket att förslagen går vidare och förverkligar något. De säger att först då kan de känna att deras arbete får värde och mening.

82

Vid uppföljningsträffarna efter slingan och vid återkommande slingor på samma enhet får de möjlighet att följa en sådan process.

Ofta bildas ett Vägledarpar av personal som känner varandra. Vägledar- na ser dock en poäng med att då och då byta partner, vilket kan vara utvecklande för dem och inspirerande för enheten de vägleder på. Sammanfattningsvis ger intervjuerna uttryck för att Vägledarna gillar sin uppgift att vägleda delaktighetsslingor. De säger till exempel: det är positivt att lära känna andra brukare; de ser en positiv utveckling hos brukarna; de får ha tid för brukarna; de blir förvånade över att brukarnas förtroende för dem utvecklas så snabbt och att de gärna vill träffa Väg- ledarna igen; de blir ibland också överraskade över de behov och synpunkter brukarna ger uttryck för.

Många säger att de får en ”tankeställare” när de observerar sin egen förändring och påverkan av att leda slingor. De tycker att de länge med- vetet arbetat med att öka brukarnas delaktighet och självbestämmande. De inser att det finns en dimension till i detta arbete som de nu upptäckt. De noterar också att personalen som är med i slingorna ofta berättar om samma reaktion.

Exempel på hur de beskriver sin uppgift som Vägledare är: menings- fullt, överraskande, glädjande, lärande, yrkesmässig utveckling, positiv feedback.

Vägledarna tycker det är särskilt svårt att: bestämma tiderna, starta upp en slinga på en enhet för första gången, vägleda till relevanta stafett- frågor och genomföra en perfekt förinformation.

83

I dokument Delaktighetsmodellen : en väg mot empowerment : uppföljningsstudie av erfarenheter från Skåne (sidor 79-83)