Intervjuernas berättelse

Materialet som vi presenterar nedan kommer från de intervjuer som vi har gjort. Vi utförde sammanlagt sju intervjuer som gestaltar nio olika program då två av

intervjupersonerna, programansvarig för Lunds Universitet samt Mälardalens högskola, är ansvarig för två program var.

När vi gjorde intervjuerna och gick igenom det samlade materialet började vissa mönster utkristalliseras. Programmen hade en gemensam bild av hur

22 kommunikatörsyrket och arbetsmarknaden ser ut och dessa framställs på ett liknande sätt men med lite olika ordval. Det som däremot skiljer sig mellan utbildningarna är hur relationen till arbetsmarknaden gestaltas. Några håller en större distans till

arbetsmarknaden och gestaltar sig som en utbildning som styrs mer av ett akademiskt tänk medan vissa gestaltar en mycket nära relation där de låter sig påverkas av arbetsmarknaden i stor utsträckning. Gemensamt för utbildningarna är också att de uppmärksammar relationen mellan praktik och teori. Intervjupersonerna skapar en gemensam berättelse om att de akademiska kunskaperna, som kan tyckas vara väldigt teoretiska, värderas högt.

Vi upptäcker dock att de olika utbildningarna verkar se på anställningsbarhet ur de två olika perspektiven, nyttighetsperspektivet och bildningsperspektivet. Som Berglund och Fejes skriver verkar det dock finnas inslag av båda perspektiven hos flera av

utbildningarna. Att det teoretiska lärandet värderas högt är ett exempel på detta. Nedan presenterar och diskuterar vi några tongivande exempel från intervjuerna.

7.2.1 Ett fält i förändring

När intervjupersonerna ger oss sin berättelse om arbetsmarknaden säger de i stort sett samma sak, men gör olika ordval i själva framställningen. De tar upp att

arbetsuppgifterna och arbetsmarknaden har förändrats under den senaste tiden, till exempel genom att många kommunikatörer har fått en allt viktigare roll i organisationen under senare tid.

“Vi befinner oss i en ganska stark omvandling av offentligheten där kommunikatörer får allt viktigare positioner i yrket. Det handlar inte bara om kommunikation och enkelriktad information utan det handlar om strategisk medverkan i organisationer, företags och myndigheters interna utvecklingsarbete.“

-P1

“[...] En kommunikatör är en lyhörd person som borde kunna ha kunskap om hur alla områden inom en organisation fungerar. Det borde vara den personen som kan hela verksameten bäst som en helhet. Man kan även säga att en kommunikatör borde kunna vara framtidens ordförande och VD i en organisation. Som jag förstår är det ofta ekonomer som leder organisationer men en kommunikatör som det ser ut idag borde kunna ha bättre färdigheter att leda ett företag.”

- P3

Intervjupersonerna är överens om att arbetsmarknaden är bred och innehåller en rad olika arbetsuppgifter, kompetenser och yrkesroller. Fältet som kommunikatörerna är verksamma inom gestaltas med olika ord, man talar exempelvis om ett fält som är brett, brokigt och under konstant förändring.

“[...] hela skalan utav det här ganska brokiga fältet.“ -P2

“Vi är ju alltså inte en ren yrkesutbildning i vanlig mening, utan det är en utbildning med inriktning på ett brett fält där det finns många olika yrkesområden [...] på ett område som är väldigt mycket i rörelse. Det händer ju väldigt mycket på det här området ”

-P4

Vi kopplar dessa gemensamma antaganden om hur fältet ser ut till kultur och gemensamma artefakter genom språkligt uttryck. Eftersom de medverkande

MVK-23 inriktade program, verkar det finnas en gemensam kultur bland dessa.

Intervjupersonerna har förmodligen insocialiserats i ett tänk som är gemensamt för många inom MKV-fältet genom att de har varit verksamma här under en tid. Detta förklarar Jakobsen och Thorsvik med att en del grupper i samhället använder en speciell terminologi, i form av facktermer, som visar vilken kultur de tillhör och att andra använder humor och slang på ett, för gruppen, speciellt sätt.

Några intervjupersoner ger också bevis på att man har höga tankar om sina studenters möjligheter att lyckas på arbetsmarknaden och om kommunikatörernas position i organisationer. Detta kan också vara ett uttryck för ett kulturellt fenomen som Jacobsen och Thorsvik förklarar, nämligen att i en stark kultur kan grupper ha en tendens att överskatta sin makt. Ingen av intervjupersonerna presenterar några bevis på att kommunikatören på senare tid har fått en allt högre position i organisationer.

7.2.2 Den representerande rollen

Respondenterna representerar ett program på högskole- och universitetsnivå vilket för med sig vissa förväntningar på dem samt olika normer som de agerar utifrån. Att ställa upp på en intervju innebär att de tar på sig en form av mask som representant för

utbildningen som i sin tur för med sig att de agerar i det rum som Goffman talar om som front stage eller on stage. I detta rum försöker intervjupersonerna representera den bild av utbildningen som den mest fördelaktiga både för dem själva och för det program som de representerar. I detta rum talar man snarare om sina styrkor än sina svagheter.

“Därför att vi har mycket kontakt. Jag tror att en av våra styrkor är att många av oss som vi undervisar forskar i de här ämnena också.”

-P2

Respondenterna drar inte upp några negativa aspekter till ytan och detta kan tänkas bero på den roll som de tagit sig an. Om samma frågor hade ställts under andra

förutsättningar, till exempel när de är off stage i sitt hem med sin familj, skulle det möjligtvis gett upphov till ett annat mer avslappnat resultat.

Vi kan konstatera att respondenterna sannolikt vill leva upp till de förväntade normer som råder om att vara påläst på MKV-ämnet, då de förväntas representera detta program. Att intervjupersonerna ursäktar sig med att de egentligen kommer från ett annat ämne kan vara ett sätt att tala om varför de kanske bryter mot den språkliga normen.

Intervjupersonerna är ombedda att delta i vår undersökning i egenskap av programansvariga och de går således in i den roll som Goffman skulle kalla för

arbetsjaget, de har då valt att ta på sig masken för arbete eftersom de tror att det är det vi förväntar oss av dem. De vill också leva upp till dessa normer och ursäktar sig när de tror att de inte kan leva upp till detta.

“Jag är egentligen inte MKV-forskare utan beteendevetare” -P1

“Ja, jag tror inte att jag är bäst på detta med tanke på att jag inte är kommunikatör utan jag är språkvetare.”

24

7.2.3 Synen på anställningsbarhet

Närheten eller distansen till arbetsmarknaden markeras på olika sätt av

intervjupersonerna men gemensamt är att de gestaltar en medvetenhet om relationen till arbetsmarknaden. Det kan låta på flera olika sätt:

“Det som är karaktäristiskt för vår utbildning är just anknytningen till arbetsmarknaden […] Vi är en relativt ung institution ju. Jag vet inte om det är det som bidrar till att vi har ett ganska prestigelöst eller till och med nära förhållande till branschen.”

-P2

“Det handlar inte bara om att en akademisk utbildning ger bra grund för arbetslivet utan det blir också viktigt att ha verktygskurser av olika slag [...] Sen tror jag att bland det viktigaste är att till studenter kunna kommunicera att kurser är det. Även om de inte tycks vara arbetsmarknadsanpassade ändå kan vara till stor nytta för, i det här fallet,

kommunikatörer. Det kan vara en ganska svår uppgift. [...] Där ligger en uppgift att hitta sätt att auktorisera ett akademiskt innehåll för arbetsmarknadsmässiga syften. Risken kan annars blir att allt för praktiskt orienterade kurser kan tappa forskningsanknytning för att de är för praktiska. Det där är ett arbete som alltid innebär en balansgång.“

-P1

Dessa två citat gestaltar de två perspektiven “bildning” och “nytta” väldigt bra. P2 uttrycker att de är en ung institution och att de kanske just därför kan vara så

prestigelösa mot relationen till arbetsmarknaden, vilket skulle kunna representera tänket i nyttoperspektivet. P1 å andra sidan påtalar att det inte bara är de arbetsmarknadsnära kurserna som ger en bra kunskap för kommunikatörer. P1 pekar också på vikten i att kunna kommunicera detta till studenterna och få dem att förstå att också det akademiska innehållet är viktigt för dem. Här gestaltas också det arbetsmarknadsnära innehållet som en risk för det forskningsanknutna, vilket kan representera tänket i

bildningsperspektivet.

En framträdande åsikt som gestaltas är om att det är viktigt att studenterna, redan i början av programmet, får insikt i det fält de kommer vara verksamma på efter examen. Detta signalerar att en närhet till arbetsmarknaden är viktig för utbildningen och att utbildningen har en ambition att främja anställningsbarhet genom att vara lyhörd mot arbetsmarknadens önskemål och förändringar. Att utbildningen sänder dessa signaler så tidigt som under första kursen på utbildningen bidrar också till en insocialisering av studenterna i den kultur som ser närheten till arbetsmarknaden som viktig.

“Första terminen… är ganska introducerande och den börjar att introducera yrkesrollen, det som de ska syssla med när de har läst utbildningen. Så om det här samtalet ska handla om den framtida arbetsmarknaden så är det det vi börjar med. För att reflektera kring det yrket som kommunikatörer utövar och hur de ser sig själva, vad man själv kan tänka sig jobba med och hur man tar sig dit genom utbildningen eller om det är på egna initiativ.” -P2

Vilken vikt de olika programmen lägger på praktiken varierar och gestaltas på olika sätt av respondenterna. Några är fast beslutna om att praktiken är viktig och de berättar om praktiken som någonting de “håller stenhårt i”.

“Och praktiken ligger kvar som en valbar kurs och den har jag hållit stenhårt i. Alla våra studenter ska ha möjlighet att ha praktik under programmet.”

25 Andra framhäver att det är studenternas och organisationernas efterfrågan på praktik som många gånger är anledningen till att många av programmen har valt att ha med detta i sin utbildning, alternativt valt att återuppta det. De som gestaltar praktiken på det viset indikerar att de inte är speciellt intresserade av att ändra på utbildningen för att göra de utexaminerade studenterna mer anställningsbara.

“…. istället har vi valt att lägga den i programmet eftersom det har funnits ett stort intresse från studenterna och det har också funnits ett intresse från organisationer och företag i regionen …“

-P1

Men det finns även de som anser att akademin är den viktigaste delen för en student då den anses vara den största yrkesförberedande delen.

“... jag tror ju att den akademiska utbildningen främst att det är väldigt viktigt att den akademiska utbildningen bidrar med den här forskningsanknytningen, men också som jag har sagt innan då med de här generella färdigheterna och förhållningssätten, de här analysförmåga, kritisk blick, förmåga att kunna använda sig av teorin som är något oerhört praktiskt. Det är ju det som är oerhört praktiskt det är ju det som är så att säga, att komma från det här abstrakta teoretiska tänkandet till det här att faktiskt jobba med det, att kunna applicera det i vardagen med det man håller på med.”

-P4