• No results found

Intressant, nyfi ken, entusiasmerande nästa steg då; får det vara kul? Har

In document Praktik & Teori : Populärvetenskap (Page 48-52)

TEMA

där. Också för deras egen skull. Att nå väl ut med sin forskning ökar chanserna i konkurrensen om forskningsmedel.

Så populärvetenskapare förenklar, förtydligar, gör begripligt, oftast i skriven form. Faktakollen är väldigt viktig, betonar Annika de Ruvo. Vilka är de då?

Är ni journalister allihop? undrar jag.

– Nej då, inte nödvändigtvis! Men oftast skrivande människor. För- fattare, till exempel, med stort intresse för forskning, utan att själv vara forskare eller ens verksam i den akademiska världen. Det handlar om att ha ett stort intresse åt båda hållen, åt forskning och åt kommunikation.

En speciell faktor för populärvetenskaparens arbete är målgruppstän- kandet. Populärvetenskaparen bestämmer sig för vem han eller hon rik- tar sig till och anpassar informationen. Akademiernas forskningsinfor- mation har inte alltid samma tänkande, säger hon.

– Där kan jag bli lite fundersam över Tredje uppgiften. Den säger att lärosätena ska kommunicera sin verksamhet till det omgivande samhäl- let. Men till VEM i samhället? Till vilka målgrupper ska man vända sig? Hur ska man kommunicera forskning om man inte vet vem man vänder sig till?

Annika de Ruvos målgrupp har alltid varit barn och ungdomar. – Helt enkelt för att jag tyckt det har varit roligt att inrikta mig på dem. De har ett sådant enormt kunskapssug, särskilt barn i mellanstadie- åldern. Och då har jag också haft stor nytta av att prata med barn och höra vad de är intresserade av och hur de funderar, säger hon.

Populärvetenskaparna har en friare roll än akademikernas kommu- nikatörer, menar Annika de Ruvo, de kan skriva om vad som helst, om allting. Kravet på att nå ut är en av grundstenarna.

– Det viktiga för en populärvetenskapare är att vara intressant. ”VAR INTRESSANT!” har varit min huvudparoll. Är man inte det kan man gå och lägga sig som populärvetenskapare.

Intressant, nyfi ken, entusiasmerande...nästa steg då; får det vara kul? Har humor en plats i populärvetenskapen?

Ja, jo…det fi nns en tendens som hon inte riktigt gillar. När det roliga, intressanta slår över i det lite väl lustifi ka. Särskilt gäller det då den po- pulärvetenskap som riktar sig till hennes målgrupp, barnen och ungdo- marna.

– Det är klart att det kan få vara roligt, men man får inte fl amsa bort ämnet. Det fi nns så mycket som är spännande utan att man måste sätta på sig en lösmustasch. Man måste våga lita på att ämnet är intressant i sig.

Vi pratar om respekten för barnen och deras kunskapssökande. Att det ofta fi nns en tro att man måste fl amsa för att barn ska tycka det är roligt.

48

TEMA

Fast det egentligen handlar om kunskapssökande på största allvar för dem. Risken är att man ger dem en för ytlig bild av vetenskap och att de förlo- rar sammanhanget.

– När jag startade Hjärnkontoret införde jag ett förbud mot att gestalta forskare som komiska fi - gurer, fl intskalliga män i glasögon och vita rockar. Inte en enda vit rock, om den inte bars för att ar- betet krävde det, ville jag se. För jag ville få bort stereotypen av hur en forskare ser ut. Barnen skulle se att forskare är alla sorters människor, jag ville att de skulle kunna identifi era sig. Jag har träffat så många härliga människor som är forskare, det ville jag vidarebefordra.

Det inte får vara för barnsligt, för det att det är barnvänligt, tycks hon mena. Att inrikta sig på barn och ungdomar handlar dessutom om att vända sig till en annan målgrupp, säger Annika de Ruvo, nämligen deras föräldrar. ”Numera sitter vi också och tittar på Hjärnkontoret, det är lika bra, för vi får så många frågor efteråt” sa föräldrar till henne.

Det fi nns fördelar för forskaren att gå ut och kommunicera sin forskning, det är rentav bra för själva forskningen, säger Annika de Ruvo. Den som tvingas formulera sig tvingas också tänka till och konkretisera.”Oj, såna frågor du ställer!” sä- ger de ibland till henne. Fast det kanske inte var frågorna det var fel på. Det fi nns nämligen många kunniga människor som har svårt att förklara sig. Å andra sidan är det tämligen svårt att förklara om man inte är kunnig, konstaterar hon.

– Forskarna ska inte själva ta över kommunika- tionsrollen och kommunicera sin forskning. Det ska fi nnas ett bra samarbete mellan forskarna och kommunikatörerna.

Detta är vad lärosätena alltmer satsar på. I enlighet med den tredje uppgiften, som innebär att lärosä- tena ska kommunicera till omvärlden vad de gör, ökar satsningarna på de egna informations- och kommunikationsavdelningarna. Ser hon det som ett hot mot populärvetenskapen – att akademierna tar över forskningsinformationen när de själva blir populärvetenskapliga?

– Nej, akademierna kommer aldrig få monopol på forskningsinformation i gammal klassisk me- ning, vi lever ju knappast i ett sådant samhälle! Po- pulärvetenskaparna kommer alltid fi nnas, för det kommer alltid fi nnas människor som djupt i sina hjärtan är intresserade av forskningsfrågor och vill skriva om dem. Men jag tror mycket på samarbete mellan lärosätena, deras kommunikatörer och po- pulärvetenskaparna.

Nej, någon argan konkurrens mellan lärosätena och populärvetenskaparna ser hon inte vid hori- sonten. Annika de Ruvo pratar om samarbeten, ömsesidig nytta av varandra, mot ett gemensamt mål; att öka intresset för forskning och vetenskap bland allmänheten, i folkbildningens tjänst.

Nytta, ja. Hur är det med kritiken? Är det viktigt att oberoende populärvetenskapare fi nns för att kunna bedriva kritisk granskning av lärosätena och deras forskningsinformation?

– Det tycker jag inte är populärvetenskaparens roll. Den kritiska granskningen av själva forsk- ningen ska skötas av högre centrala instanser, där den fulla vetenskapliga kompetensen fi nns. I övrigt är det de vanliga journalisterna som ska kritiskt granska. Det borde de göra mycket mer än idag. De stora dagstidningarna borde ha större fasta av- delningar för det. Precis som de har politiska ledar- skribenter och teaterrecensenter borde de satsa på

TEMA

att ha vetenskapliga kommentatorer som skriver kritiskt. Men populär- vetenskapens roll är att entusiasmera, intressera och utbilda.

Är vissa områden svårare att popularisera, undrar jag. Hon funderar lite. Att begripliggöra handlar om att visualisera ämnet. Kanske är det lite lättare med natur och djur och lite svårare med litteratur och huma- niora:

– Fast ALLT går att popularisera egentligen, tror jag, bara folk är kun- niga. Just Hjärnkontoret kunde inte spänna över alla ämnen samtidigt, men jag gjorde en adventskalender som hette Stjärnhuset, som handlade om grekisk mytologi och astronomi, det var lite annorlunda.

När Annika de Ruvo installerades som hedersdoktor vid Chalmers krävde hon i sitt installationstal att lärosätena, regeringen och riksdagen satsade mer resurser på forskningsinformation som riktar sig till barn och ungdom. Det är de vuxna som måste visa hur intressant vetenskap är, annars kommer ungdomar inte söka sig till den. Hon föreslog tre gemen- samma, nationella satsningar, som hon beskrev så här i sitt tal:

”1. En intressant och uppfångande och ”häftig” gratistidning om veten- skap och forskning som ges ut 2-3 gånger per termin och som vänder sig till högstadiet.

2. En vetenskapsportal/sajt med spännande forskningsprojekt som på- går och olika forskningsspel. Med en ”chat” hörna där man kan ”chatta” med olika forskare, en del med nyheter m. m. Riktad till högstadiet.

3. Skolbesök i mellanstadieklasser av forskare och doktorander som be- rättar på ett enkelt och begripligt sätt om sitt forskningsarbete, visar ett experiment m.m. som skapar nyfi kenhet.”

Så än har populärvetenskapen, och populärvetenskapare som Annika de Ruvo, många mål kvar att sträva mot.

50

TEMA

In document Praktik & Teori : Populärvetenskap (Page 48-52)

Related documents