3 Hållbar Stad OcH StadS utveckling
5.1 introduktion av hållbarhetsindikatorer
5.1.1 vad är en indikator?
”Indikatorer är vår länk till världen” (Bossel, 1999, s.9). Det är med hjälp av dem vi läser av vår omgivning och kan agera på ett bra sätt – förutsatt att indikatorerna vi använder faktiskt ger oss en bild av verkligheten. Ett mycket grundläggande exempel är att frost i gräset indikerar kyla, och responsen är att ta på varma kläder för att inte frysa. På samma sätt kan vi använda indikatorer för att analysera system som städer, till exempel när det gäller hållbarhetsgraden i nybyggnation, utbildningssystem, energiförsörjning eller stadens biologiska mångfald. Om vi läser av indikatorerna fel, eller om de inte effektivt påvisar det de är avsedda att visa, fattar vi beslut på felaktiga grunder och handlar kanske inte på ett sätt som bidrar till en hållbar stadsutveckling – den som misstar frosten för dagg tar kanske på sig för lite kläder och fryser, vilket inte är hållbart i längden. Effektiva indikatorer förmedlar också en bredare bild än vad den underliggande statistiken gör. Till exempel säger en populations genomsnittliga livslängd inte bara hur gamla individerna blir utan indi- kerar också något om populationens allmänna hälsotillstånd och grund- läggande förutsättningar. Därför är väl valda indikatorer som tolkas på ett korrekt sätt en god utgångspunkt för ett effektivt hållbarhetsarbete.
5.1.2 vad visar hållbarhetsindikatorer och hur kan de
användas?
Indikatorer kan användas som måttstockar för att avgöra om samhället utvecklas i rätt riktning med tanke på de hållbarhetsmål som satts upp (Waheed et al., 2009) och hjälper oss besvara frågan ”är vi mer hållbara idag än igår?” (Cox et al., 2002). Men de begränsas inte till att bara bedöma framsteg eller förändring – de kan också bidra till större förstå- else för miljömässiga och sociala problem och stödja policyutveckling och utvecklingsprojekt (Reed et al., 2006) och fungerar därför som stöd för beslutsfattande (Söderqvist et al., 2004). Innes och Booher (2000) menar att även samhällsinvånarna med hjälp av indikatorer lättare får insikt om hot och möjligheter som uppkommer vid naturliga och skapade katastrofer, förändringar i den globala ekonomin och orättvis fördelning av resurser. Genom att omvandla en komplex verklighet till lättöverskådliga siffror som kan förstås av beslutsfattare och allmänhet ger indikatorerna förhoppningsvis en rättvisande bild av vad staden presterar ur ett hållbarhetsperspektiv (Hoornweg et al., 2006).
Indikatorer används bland annat för att övervaka i vilken utsträck- ning vi uppnår, eller inte uppnår, de svenska miljömålen och definieras i denna kontext av Naturvårdsverket som ”ett hjälpmedel som förmedlar information om miljöutvecklingen och ger hjälp i uppföljning och ut- värdering” (2011c). De kvantifierar och förenklar komplexa företeelser som städer och visar hur dessa förändras med tiden (Boverket, 2010a) och kan indikera om stadsluften innehåller för höga halter förore- ningar, om invånarna känner sig otrygga på vissa platser i staden, om företagen bedriver sina verksamheter på ett hållbart sätt eller hur stor miljömedvetenheten är bland stadens konsumenter. De används ofta för att beskriva hur väl resultaten av utförda åtgärder stämmer överens med den ursprungliga planeringen med tanke på kvantitet, kvalitet och tid; de kan visa hur väl ett system fungerar; och bidra till att avgöra vilka åtgärder som ska genomföras när problem dyker upp i systemet (PETUS, 2005). Det finns en mängd ramverk för hur hållbar utveckling ska analyseras. Ett vedertaget ramverk är Bellagioprinciperna som tagits fram på initiativ av International Institute for Sustainable Development (IISD) vilka ger vägledning för hur hållbarhetsindikatorer ska utformas, visualiseras och tolkas (Hardi & Zdan, 1997).
5.1.3 indikatortyper
Indikatorer kan antingen vara variabler27 eller funktioner av variabler28
(Hardi et al., 1997). Bossel (1999) benämner variabler som tillstånds-
indikatorer (state) och kvoter som förändringsindikatorer (rate). De två
varianterna går också att relatera till begreppen stad och stadsutveckling eftersom indikatorer som påvisar stadens hållbarhet indikerar tillståndet medan indikatorer som påvisar stadsutvecklingens hållbarhet indikerar en process eller förändring (Maclaren, 1996).
Indikatorer kan också vara av kvantitativ eller kvalitativ karaktär (Waheed et al., 2009). De uttrycks som en andel (%), ett antal eller en kvot (som skolbarn/lärare) och samlas in med hjällvis sådant som statistik, mätningar och enkäter (Thomasson, n.d.). Exempel på ekolo- giska och ekonomiska hållbarhetsindikatorer är energiförbrukning som kilowattimmar per år eller per kilo produkt, BNP per person eller andel utrotningshotade arter. Även social och socioekonomisk hållbarhet kan analyseras med hjälp av kvantitativa indikatorer, till exempel när det handlar om avstånd till kollektivtrafik, parker eller livsmedelsbutiker; hur hög kriminaliteten eller sysslolösheten är i ett område; eller in- och utflyttningen till/från staden. Vid analyser av social hållbarhet är kvalitativa indikatorer särskilt viktiga. Det kan till exempel handla om bostadsområdens säkerhet och om medborgardeltagande vid beslutsfat- tande. Kvalitativa indikatorer speglar människors värderingar, känslor, åsikter eller bedömningar, vilka dokumenteras genom intervjuer, fokus- grupper, fallstudier, observationer eller berättelser (Thomasson, n.d.).
Indikatorer kan också vara av rankningskaraktär (Hardi et al., 1997) och beskrivs då som lägsta och högsta konsumtionen eller största och minsta ekologiska fotavtrycket. Rankningar utförs av olika anledningar: i konkurrenssyfte (en hållbar stad är i mångas ögon en bra stad); för att kunna jämföra städer så att de kan dra lärdom av varandra; eller i upplysande syempelsom i tidningar med hållbarhetsfokus. Här nsdet flera föempel på metoder som utformas på olika sätt beroende på syfte, målgrupp och tema.
27 Som exempelvis den totala mängden ekologiska varor 28 Kvoter, som andel återvunnet avfall per total mängd avfall
5.1.4 en mängd krav ställs på indikatorer
Det råder enligt Cox et al. (2002) samstämmighet kring ungefär vilka egenskaper indikatorer behöver ha för att effektivt tillåta bedömning av hållbarhetsgraden i staden och stadsutvecklingen. Trots det kan en myriad av olika förslag på egenskaper identifieras. I tabellen nedan har ett flertal sådana egenskaper samlats för att ge en bild av de stora krav som ställs på indikatorer och hur komplicerat arbetet med att ta fram bra indikatorer kan vara. Få indikatorer har samtliga egenskaper men ju fler de har desto bättre.
Egenskap Referens Egenskap Referens
Integrerande Alegre, 1999; Maclaren, 1996; Hoornweg et al.,
2006 Tillgänglig
Zavadskas et al. 2007; PETUS, 2005
Framåtriktad/påvisar trender Maclaren, 1996; Hoornweg et al., 2006; Harger & Mayer 1996
Lätt att förstå/ Kommunicerbar
Alegre, 1999; Zavadskas et al. 2007; Smith, 2002; Bossel, 1999; Spangenberg & Bonniot, 1998; PETUS, 2005
Påvisar fördelning Maclaren, 1996 Pålitlig Zavadskas et al. 2007; Smith, 2002; PETUS, 2005 Multi-intressentinput Maclaren, 1996; Bossel, 1999 Enkel Harger & Mayer 1996; Smith, 2002 Objektiv Hoornweg et al., 2006 Omfattande Harger & Mayer 1996
Granskningsbar/transparent Hoornweg et al., 2006; Spangenberg & Bonniot,
1998 Påvisar förändring
Harger & Mayer 1996
Verifierbar Alegre, 1999 Påvisar samband Maclaren, 1996; Hoornweg et al., 2006 Flexibel Alegre, 1999; Hoornweg et al., 2006; Zavadskas et
al. 2007 Lättidentifierad
Bossel, 1999
Mätbar/kvantifierbar Hoornweg et al., 2006; Zavadskas et al. 2007;
Harger & Mayer 1996 Entydig
Bossel, 1999
Replikerbar Hoornweg et al., 2006; Bossel, 1999; Spangenberg & Bonniot, 1998 Praktisk
Bossel, 1999
Effektiv Hoornweg et al., 2006 Jämförbar, standardiserad Hoornweg et al., 2006
Relevant Hoornweg et al., 2006; PETUS, 2005 Konsekvent och hållbar över tid Alegre, 1999; Hoornweg et al., 2006 Statistiskt representativ Hoornweg et al., 2006
Många av de kriterier som listas i tabellen är ganska oklara. Vad innebär det till exempel att en indikator är ”praktisk”? Det omfattar bland annat många andra kriterier, som lättillgänglighet, lättförståelighet och enty- dighet. Nästan varje vetenskaplig artikel om hållbarhetsindikatorer lis- tar ett antal kriterier som en indikator bör uppfylla, och även om ingen indikator kan uppfylla varje punkt så utgör kriterierna ändå riktlinjer för vad som är viktigt att åtminstone ha i åtanke vid utvecklingen av indi- katorer. För att lättare minnas några särskilt viktiga indikatoregenskaper används ibland akronymet SMART, som står för Specific, Measurable,
Achievable, Relevant och Time related (Doran, 1981).
Det är inte bara våra städer som behöver utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt, utan även de hållbarhetsanalysmetoder och indikatorer vi utvecklar för att ta reda på hållbarhetsgraden i städerna (Bahda & Hoornweg, 2006). Indikatorerna behöver uppdateras kontinuerligt eftersom deras relevans kan minska med tiden. De behöver också vara flexibla eftersom de ska kontrollera dynamiska system och snabbt och enkelt kunna anpassas till nya förutsättningar (Bossel, 1999). Detta krävs för att indikatorprogrammen ska bli långsiktigt hållbara och till- låta långsiktiga jämförelser inom och mellan städer.