• No results found

Under Vägledarutbildningen skriver deltagarna en slutrapport (bilaga 14) om den utbildningsslinga de genomfört. I uppföljningsstudien har vi granskat drygt 50 sådana rapporter från åren 2010–2013, inom funk- tionshinderområdet (33 st) och äldreomsorgen (21 st). Dessa rapporter beskriver således Vägledarnas första slinga som de gör med handled- ning under utbildningen till Vägledare. Ofta är dessa slingor utförda i verksamheter som använder Delaktighetsmodellen för första gången. I detta avsnitt redovisas en sammanfattning av intrycken från dessa rap- porter. Den ger information om de första erfarenheterna av att delta och leda en delaktighetsslinga och betydelsefulla faktorer för implemente- ring av Delaktighetsmodellen. En hel del av dessa första intryck påmin- ner mycket om de erfarenheter som rapporteras från andra i uppfölj- ningen.

Att genomföra slingan

Förinformationen: Vägledarnas första uppgift vid utbildningsslingan är

att introducera delaktighetsslingan för brukarna och personalen. Erfa- renheterna är att de har svårt att ge klara besked på frågor om syftet med slingan som de får från brukare och personal. Har de inte själva varit deltagare i en slinga tidigare är det särskilt svårt. Det material de får i utbildningen är till hjälp bland annat anpassat informationsmaterial till brukarna. En del har fått stöd från mentor som varit med vid förinforma- tionen och ser detta som mycket positivt.

Det framkommer att många blivande Vägledare lägger ner stort enga- gemang för att få brukarna delaktiga. De anpassar informationen på olika sätt efter brukarnas kommunikationsbehov och tar egna initiativ för att finna lösningar som passar situationen. Det finns exempel på att man gör egna bilder, ritar slingans förlopp, demonstrerar hur samtalet kan gå till genom att använda smileys. Det tycks som yrkeskunskapen och yrkeserfarenheten kommer väl till pass i detta moment. Man löser samtalssituationen på ett sätt som passar den enskilde brukaren. Exem- pel på detta är enskilda samtal eller gruppsamtal, ibland har man blivit inbjuden till någon av brukarnas hem, ibland har man fått komma och hälsa på flera gånger.

84

Vid informationen till personalen är det andra frågor som blir aktuella. Dessa är ofta svårare att ge svar på, tycker man. Att förklara syftet med slingan, varför man ska ha en slinga, på vad sätt den kan stärka brukar- nas röst och så vidare är svårt att förklara om personalen inte är till- räckligt förberedd av sin chef. I de fall chefen varit med vid förinfor- mationen och dessutom väl känner till Delaktighetsmodellen har detta underlättat. I annat fall noterar Vägledarna att det inte känns bra att övertyga personalen om Delaktighetsmodellens möjligheter. En hel del konkreta frågor från personalen rör tiden som ska avsättas till slingan. Oftast sker informationen vid ett APT-möte när chefen är närvarande och kan reda ut sådana frågor. I flera rapporter finns uppgifter om att personalen inte visat intresse och därför inte varit behjälplig med en del av de praktiska detaljerna kring slingan, vilket varit särskilt svårt när det är första slingan man ska leda.

Gruppträffarna: Av rapporterna framgår att när man fått bestämt mötes-

tiderna brukar slingan fungera bra. Men det finns problem som dyker upp som till exempel att personalen inte kommer till träffarna, brukare har glömt bort träffen, att chefen inte kommer till avslutningen eller vill vara med även i personalgruppen. I några fall har Vägledarna blivit an- visade en enhet där det av olika skäl inte gått att genomföra en slinga utan de har fått börja om i en annan enhet.

Att leda samtalen i brukargruppen fungerar bra när man vid förinforma- tionen funnit rätt kommunikationsform. Samtalen beskrivs som stimu- lerande och att det är roligt att få träffa andra brukare än i ordinarie jobb. Problem som dyker upp här är att anpassa samtalssituationen till varje individ. Det kan gälla att uppmärksamma koncentrationssvårigheter, att alla får talutrymme och vågar prata, att det kommer in nya brukare i gruppen. De förekom också att brukarna vid första träffen ville ändra det tema som var satt för slingan, vilket Vägledarna lät ske.

Det uppges vara svårare eller kännas mer osäkert att möta personalen i deras gruppsamtal. Särskilt svårt är det när personalgruppen känns mot- villig till att delta och intar en försvarsattityd. Man upplever dock att personalen blir mer intresserad efter hand som slingan fortlöper. De blir nyfikna på brukarnas frågor vilket stimulerar deras eget samtal. Det är dock klart att den största utmaningen för många Vägledare i dessa första slingor är att leda personalgruppen.

Det som noteras i flera rapporter är svårigheten att få fram stafettfrågor- na och formulera dem på ett bra sätt, men det nämns också en förtröstan

85

om att med mer övning kommer det att gå bättre. Stafettfrågorna ses som betydelsefulla för slingan och tydliggör samtalet. De menar att de med övning kommer att bli bättre på att få fram stafettfrågorna. Vägle- darna var också observanta på att slingans syfte inte var att finna fel eller kritisera.

Den gemensamma träffen ledde ofta till konstruktiv diskussion om sta- fettfrågorna. Ibland noteras att samtalet fick en annan karaktär dels i mötet mellan brukare och personal jämfört med samtalet i deras egna grupper, dels när chefen kom in i slutet av samtalet. Denna svårighet nämndes i flera rapporter.

De flesta Vägledare har inbjudits att komma tillbaka till enheten efter en tid för en uppföljning, vilket gjorde att de kände att deras insats var uppskattad. Uppföljningsträffen finns inte med i rapporterna som skrivs efter den gemensamma träffen när utbildningen är klar.

Exempel på särskilda svårigheter man ställdes inför är: att ordna mötes- tiderna; hur många deltagare som kan vara med för att grupperna ska fungera; hur man ska hantera frågor från personalen om vilka brukare som sagt vad. Under utbildningsslingan diskuterades sådana dilemman vid handledningen.

Reflektioner kring vägledarrollen

De erfarenheter som görs under utbildningsslingan känns igen från det som vana Vägledare berättar om. Skillnaden är att dessa har lärt sig hantera många olika situationer. Från början står det klart vilken stor betydelse cheferna och platsansvarig har för att starta upp en slinga. Det är bra med tydliga riktlinjer kring arbetet med delaktighetsslinga, sär- skilt när man är ny Vägledare och då en slinga genomförs första gången på en enhet. Flera efterlyser möjligheten att få göra sin första slinga tillsammans med en erfaren Vägledare som mentor.

Genomgående rapporteras att brukarna först har svårt att förstå vad slingan går ut på, men att de redan under första brukarträffen ger uttryck för att de uppskattar samtalen med varandra och Vägledarna. Vägledar- nas eget omdöme om vad slingan betytt för brukarna är att de satte värde på att Vägledarna kommer från ett annat ställe och lyssnar på dem. In- trycket var att brukarna blev mer öppna efter hand och att den andra brukarträffen kändes bra. Brukarnas intresse för samtalen nämns som den faktor som gör Vägledarrollen meningsfull och viktig. ”Det kändes

86

som man gör något viktigt”. Brukarna ville gärna att Vägledarna skulle komma tillbaka.

En del menar att det både hos personal och hos brukare finns en ovana att samtala och reflektera kring frågor som tas upp i slingan. De flesta rapporterar en god stämning i samtalen och att det gavs positiva omdö- men om slingan i sin helhet.

Vägledarna själva menar att de har lärt mycket som stärker deras yrkes- roll. Man trivs väldigt bra i rollen som Vägledare och har jobbat bra tillsammans i paret och kompletterat varandra. De uttrycker ofta i rap- porterna att de ser framemot att snart få starta en ny slinga för att få ytterligare erfarenheter av att leda en slinga. En del hade redan bokat in nästa slinga.

I många rapporter tas upp att det är en annan roll som Vägledare än man är van vid i yrket. Man ska vara neutral och objektiv. Man ska inte ”ligga steget före” och komma med lösningar, något som man annars är van vid. Det kändes också ovant att inte ”lägga sig i” diskussionen, nämner flera. Nu skulle man istället föra frågorna vidare. Det blev ett annat perspektiv på det egna arbetet.

Någon skriver: ”Vi har sett ett arbetssätt som vi gärna vill eftersträva

på vår egen verksamhet.” I en annan rapport står det: ”Erfarenheten är att brukarna kan påverka sin vardag utan att det handlar om kostnader och att det finns ett värde i sig att vara delaktig.”

87

Enkätundersökningen

I enkätundersökningen redovisas varje respondentgrupp (områdesche- fer, 1:a linjechefer, Vägledare) för sig med utdrag från de öppna svaren och kommentarerna. (Se enkätformulär bilaga 15.)