• No results found

Investeringsfondslagstiftningens hittillsvarande användning

vid promemorian, vissa uppgifter om storleken av fondavsättningarna och deras fördelning på län, näringsgrenar och storleksgrupper m. m. Från den lämnade redogörelsen, till vilken torde få hänvisas, må följande här återges.

Viss komplettering av redogörelsen har därvid skett.

Följande uppställning visar kvarstående fondavsättningar i milj. kronoi vid utgången av åren 1955—1961.

År Fonder enligt

1947 och ti­

digare års förordningar

Fonder enligt 1955 års förordning

Summa

För rörelse För skogsbruk

1955... 247,6 142,3 24,4 414,3 1956... 247,0 253,8 38,2 539,0 1957... 247,2 461,9 45,2 754,3 1958... 231,0 865,5 46,7 1143,2 1959... 115,4 1211,6 37,0 1 364,0 1960... 67,9 1 935,7 42,7 2 046,3 1961... 66,1 2 284,3 43,5 2 393,9

Antalet företag med redovisade kvarstående avsättningar till investerings­

fonder enligt 1947 och tidigare års förordningar uppgick vid utgången av beskattningsåret 1961 till 429, vilket innebär en minskning från närmast föregående år med 10. Antalet företag som hade investeringsfonder enligt förordningen före år 1947 utgjorde 206. Antalet företag med avsättningar enligt 1955 års förordning var vid samma tid 1 520, varav 130 ävenledes hade fonder avsatta enligt tidigare förordningar. Sammanlagda antalet företag med investeringsfonder, över vilka arbetsmarknadsstyrelsen har tillsyn, upp­

gick således vid 1961 års utgång till 1 819, vilket innebär en ökning från närmast föregående år med 180.

Såsom tidigare nämnts infördes särskilda avsättningsbestämmelser vid 1961 och 1962 års taxeringar, genom vilka företagen gavs möjlighet till extra avdrag, om belopp motsvarande hela fondavsättningarna insattes i riksban­

ken före viss angiven tidpunkt. På grund av dessa bestämmelser verkställdes insättningar år 1960 med ca 770 milj. kronor och år 1961 med ca 290 milj.

kronor. Av de år 1960 insatta medlen skulle den extra inbetalningen, d. v. s.

femtiofyra procent av 770 milj. kronor eller ca 415 milj. kronor, återbetalas den 30 december 1961. Av dessa medel kvarstod dock ca 115 milj. kronor i riksbanken till den 31 december 1962 på grund av att vissa företag utnytt­

jade den möjlighet till extra avdrag vid 1962 års taxering, som erbjöds i den tidigare omnämnda förordningen den 24 november 1961 (nr 529).

Utredningen konstaterar, att fonderna för första gången kom till använd­

ning i arbetsmarknadspolitiskt syfte då arbetsmarknadsstyrelsen i maj 1958 beslöt att investeringsfonderna skulle få tagas i anspråk.

33 I fråga om investeringsfond för skogsbruk gavs generellt tillstånd till fö­

retag att taga verkställda avsättningar i anspråk för kostnader som under tiden den 15 juli 1958—den 30 juni 1960 lagts ned för arbeten avsedda att främja skogsbruket. Arbetsmarknadsstyrelsen föreskrev därvid att arbeten, som skulle finansieras med dessa fondmedel, före igångsättandet skulle anmälas till länsarbetsnämnderna i det län arbetet skulle bedrivas. Under 1958 togs av dessa fonder i anspråk 7,3 milj. kronor, under 1959 18,3 milj.

kronor och under 1960 7,6 milj. kronor.

Vad beträffar investeringsfonden för rörelse och fonder enligt tidigare för­

ordningar fattade arbetsmarknadsstyrelsen beslut efter ansökan i varje en­

skilt fall. Emellertid gavs för rörelsefonderna bifall till praktiskt taget samt­

liga ansökningar som inkom; den formellt individuella behandlingen moti­

verades enbart av en önskan att föreskriva vissa tidsplaneringsvillkor i syfte att optimera projektens arbetsmarknadseffekter ur konjunkturella och sä­

songmässiga synpunkter. Besluten var så utformade, att fondmedlen skulle få tagas i anspråk under viss begränsad tid, som beroende på objektets stor­

lek och art fastställdes till ett, ett och ett halvt och i enstaka fall två år.

Detta innebar att investeringsfonder kunde användas för finansieringen av projekt under arbete långt in på år 1960; i vissa fall 1961. För att under vinterhalvåren 1958/59 och 1959/60 uppnå största möjliga sysselsättnings­

effekt uppställdes i fråga om byggnader och anläggningsarbeten i samtliga fall det villkoret att arbetena skulle bedrivas efter av respektive länsarbets­

nämnd fastställd tidplan.

Tillstånd beviljades till i september 1959 då skäl för fortsatta tillstånd inte längre ansågs föreligga. Sammanlagt avsåg arbetsmarknadsstyrelsens beslut i enskilda fall att investeringsfonder för i runt tal 695 milj. kronor skulle få tagas i anspråk. Besluten avsåg både fonder enligt 1955 års förord­

ning och äldre fonder. Något åläggande att ta fonder i anspråk har däremot inte utfärdats. Under 1958 uppgick de i anspråk tagna rörelsefonderna till 22,4 milj. kronor, under 1959 till 289,9 milj. kronor och under 1960 till 372,9 milj. kronor. De fonder som tagits i anspråk under år 1960 torde avse även investeringar som gjorts under tidigare år, då företag som erhållit medgi­

vande att taga fonder i anspråk för byggnadsinvesteringar, som löper över mer än ett beskattningsår, i regel tagit fondmedlen i anspråk under det sista av dessa år.

Beslut rörande ianspråktagande av investeringsfond för rörelse enligt 1955 och tidigare års förordningar fattades av arbetsmarknadsstyrelsen under åren 1958 och 1959 i 613 fall avseende 418 företag.

Av en till promemorian fogad tabell (nr 6), till vilken torde få hänvisas, framgår, att över åttio procent av samtliga berörda företag är att hänföra till industrinäringen, inklusive kraftverk, och att över åttiosex procent av den beräknade fondförbrukningen avser denna grupp.

Utöver arbetsmarknadsstyrelsens beslut om ianspråktagande av investe­

ringsfonder medgav Kungl. Maj :t med stöd av de år 1959 i 9 § 3 mom. av 1955 års förordning införda bestämmelserna att sammanlagt högst 315 milj.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1963.1 samt. Nr 159

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1963

34

kronor av tillgängliga eller framtida avsättningar skulle få brukas för vissa mer tidskrävande investeringar. Av besluten omfattade drygt 200 milj. kro­

nor framtida avsättningar. Kungl. Maj :ts beslut i dessa avseenden avser högst sjuttiofem procent av kvarstående eller framtida fonderingar och högst sjuttiofem procent av investeringskostnaderna.

Sammanlagt har således genom Kungl. Maj :ts och arbetsmarknadsstyrel­

sens beslut före år 1960 medgivanden lämnats att taga investeringsfonder i anspråk till ett beräknat belopp av ca 1 069 milj. kronor. Man beräknar nu att ca 90 procent av detta belopp kom att motsvaras av ianspråktagande av investeringsfonder. Anmärkas kan emellertid, påpekar utredningen, att de totala kostnaderna för hithörande investeringar varit högre, då fonderna i allmänhet inte uppgått till sådana belopp att de täckt kostnaderna.

Angående den sysselsättningseffekt, som erhölls genom tillstånden att taga investeringsfonder i anspråk, anför utredningen.

Större delen av givna tillstånd avsåg investeringar i byggnader och anlägg­

ningar. Tillstånden var ämnade att stimulera till tidigare igångsättning av planerade byggnadsprojekt i dåvarande konjunkturläge och de i varje sär­

skilt fall fastställda tidplanerna avsåg att trygga största möjliga vinter­

sysselsättning under den skärpta säsongavmattningen vintermånaderna 1958/59 och 1959/60. Särskilda undersökningar har företagits rörande an­

talet sysselsatta vid byggnadsarbeten för vilka fondmedel användes. Sådana undersökningar gjordes i november 1958, februari 1959, augusti 1959, febru­

ari 1960 samt i augusti 1960. Antalet sysselsatta byggnadsarbetare var vid dessa tillfällen i runt tal respektive 2 0Ö0, 4 000, 6 400, 6 700 och 6 000. Av de i februari och augusti 1960 sysselsatta var respektive 400 och 1 100 bygg­

nadsarbetare verksamma i byggnadsarbeten som kommit till stånd genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t.

Beträffande uppgifterna för augusti 1960 har i en inom arbetsmarknads- utredningen upprättad promemoria konstaterats, att av de 4 900 byggnads­

arbetare, som vid undersökningen var sysselsatta vid arbeten som på­

börjats efter beslut av arbetsmarknadsstyrelsen, arbetade 2 980 vid pro­

jekt där tillgängliga fondmedel redan förbrukats eller där tidsfristen för fondmedlens användning överskridits. Dessa byggnadsföretag fullföljdes så­

lunda utan att kostnaderna kunde avskrivas medelst investeringsfonder. I arbeten som täcktes av investeringsfonder, som fick tagas i anspråk, sys­

selsattes vid denna tidpunkt 1 920 byggnadsarbetare förutom 1 100 vid arbe­

ten enligt Kungl. Maj :ts beslut.

Vid promemorian har fogats vissa tabeller (nr 7 och 8), som bl. a. utvisar sysselsättningen vid byggnadsarbeten finansierade eller igångsatta med stöd av medel från investeringsfonder samt den totala sysselsättningen i bygg­

nadsarbeten för industri och handel. Till dessa tabeller torde här få hän­

visas. Utredningen tillägger.

Investeringsfondernas direkta sysselsättningseffekt har undersökts en­

dast beträffande byggnadsobjekt inom den reglerade byggnadsverksamhe­

ten. Uppgifter från fondernas övriga användningsområden står inte till buds.

Det är inte heller möjligt att med någon säkerhet uppskatta de indirekta verkningar som denna investeringsstimulans haft på arbetsmarknaden i öv­

rigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1963 35 I promemorian återges följande uttalande, som gjorts i konjunkturinsti­

tutets rapport »Konjunkturläget november 1960» med hänvisning till de under perioden maj 1958—september 1959 lämnade medgivandena att ta investeringsfonderna i anspråk.

Betydelsen för investeringsprojektens tidsförläggning och den konjunktur- utjämnande effekten härav är svår att bedöma på grundval av redovisade siffror. Å ena sidan ger siffrorna uttryck för att igångsättningen kommit alltför sent för att ha en motkonjunkturell effekt. Den tidigareläggning av igångsättningen av vissa projekt som investeringsfondslagstiftningen myc­

ket sannolikt har förorsakat, synes nämligen ha fått mera påtagliga konse­

kvenser för investeringsverksamheten först under andra halvåret 1959 och ett betydande antal projekt kvarstår under byggnation även under 1960. Å andra sidan kan denna stimulans till tidigareläggning av investeringspro­

jekt ha medfört att arbeten var igång vintern 1958/59 då arbetslösheten fort­

farande var relativt hög, som annars skulle ha förskjutits framåt till senare delen av 1959 och 1960, då byggnads- och anläggningsindustrin haft hög sysselsättning. När det gäller att bedöma investeringsfondspolitikens verk­

ningar som helhet under år 1960 bör hänsyn dock även tagas till politikens likviditetsminskande effekt.

Enligt vad utredningen inhämtat var efter halvårsskiftet 1959 antalet bi­

fallna framställningar om ianspråktagande av investeringsfonder relativt få­

taliga. Däremot gavs en hel del tillstånd på våren 1959 med sikte på att få en god vintersysselsättning 1959/60. Samtidigt begränsades med en del un­

dantag investeringsfondens användning till utgången av juni 1960. I stor utsträckning koncentrerade därför företagen mesta möjliga byggnadsverk­

samhet till vintersäsongen 1959, vilket ur arbetsinarknadssynpunkt innebar ett önskat resultat. Största delen av investeringsfondsprojekten blev färdiga före konjunkturuppgången. Av ungefär 700 bifallna projekt var i augusti 1960 136 igång. Men endast 60 av dessa finansierades med investeringsfon­

der. Utredningen tillägger.

För att nå avsedd effekt från konjunktur- och arbetsinarknadssynpunkt av ett ianspråktagande av investeringsfonderna är självfallet frågan om in­

vesteringsprojektens tidsförläggning av grundläggande betydelse. Vare sig fonderna frisläppes för tidigt eller för sent ernås icke den bästa effekten från de synpunkter, varom här är fråga. Erfarenheterna hittills synes emel­

lertid ge vid handen, att ett förhållandevis tidigt frisläppande av fonderna, så snart man märker tecken till en konjunkturnedgång, torde ge de bästa förutsättningarna för en sysselsättningsstimulans, som ger full effekt under den period, då konjunkturnedgångens följder för arbetsmarknaden är mest påtagliga. I

I december 1961 gavs företag inom massa- och pappersindustrin tillstånd att ta investeringsfonder i anspråk. Dessa branscher hade redan drabbats av den internationella konjunkturavmattningen. Omfattningen av frisläppan­

det blev dock ytterst obetydligt — fonder för endast ca 1,5 milj. kronor kom att beröras. Detta kan vara ägnat att belysa den allmänna problemati­

ken alt få igång en mera betydande investeringsverksamhet i en bransch som drabbats av ett akut kapacitetsöverskott.

36

De mera betydande åtgärderna kom under våren 1962, då riskerna för en allmän konjunkturnedgång från och med årets andra hälft framstod som avsevärda. I början av året hade arbetsmarknadsstyrelsens regionala or­

gan, länsarbetsnämnderna, tagit kontakt med företag med investeringsfon­

der i syfte att höja planeringsberedskapen, och i maj frisläpptes investerings­

fonderna för byggnadsföretag. I likhet med vad som skedde under den före­

gående konjunkturnedgången gavs generellt tillstånd att använda investe­

ringsfonder för skogsbruk. Kostnaderna skulle här nedläggas under perioden september 1962—april 1963. Beträffande rörelsefonderna var tillståndsgiv- ningen formellt individuell efter ansökan från vederbörande företag, men tillstånd beviljades liksom 1958—1959 utan diskriminering. Byggnadsprojek­

ten skulle påbörjas före november, och fonderna fick utnyttjas för projekt som utförts under perioden juli 1962—april 1963. Tillståndsgivningen utfor­

mades så att arbetsmarknadseffekterna skulle bli maximala under vinter­

säsongen.

Vid detta tillfälle medgav Kungl. Maj :t icke några tillstånd för mera lång­

variga investeringar.

Totalt beviljades 554 företag att använda investeringsfonder för projekt kostnadsberäknade till 1 150 milj. kronor, motsvarande en fondåtgång på ca 700 miljoner. De tre storstadsregionerna (Stockholms stad, Stockholms län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län) svarar för ca 1/3 av byggnadskostnaderna, och en något mindre andel faller på norra Sverige (Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län), där arbetsmarknadsläget är speciellt problematiskt. Knappt 4 procent av antalet bifallna projekt står för drygt 40 procent av byggnadskostna­

derna.

Omfattningen av frisläppandet var denna gång, räknat i beräknad fond­

förbrukning, av samma storleksordning som vad gällde de ordinarie fon­

derna 1958—1959 (ca 700 milj. kronor). Emellertid sattes frisläppandet in på ett tidigare stadium av konjunkturnedgången, och tidsgränserna sattes

■denna gång så att effekten på kort sikt skulle bli betydligt kraftigare.

På grund av verkstadsindustrins försämrade orderläge beslöts i november 1962 att investeringsfonder skulle få tas i anspråk för maskininvesteringar.

Förutsättningarna var att beställningarna skulle ske före maj 1963, samt att leveranserna skulle ske inom en sådan tid att sysselsättningseffekter skulle falla på 1963. Hittills har tillstånd lämnats att i detta syfte ta i an­

språk investeringsfonder uppgående till 270 milj. kronor. Den helt över­

vägande delen avser leveranser från den svenska varvs- och verkstadsindu­

strin, men beställningar från utlandet täcks även av tillståndsgivningen.

Frisläppandet av investeringsfonder för maskininvesteringar torde tillsam­

mans med bl. a. påskyndandet av statliga och kommunala beställningar av verkstadsindustriprodukter komma att ha en ej obetydlig positiv effekt på sysselsättningsläget inom verkstadsindustrin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1963 37

Related documents