av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande ly-delse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i re-servationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U245 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228 yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5–8, 2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12–14, 19–21 och 23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande 10, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4–6, 8, 10–12, 15–
18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena 3–6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1–5, 2003/04:U350 yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.
Ställningstagande
Utskottet menar att Sverige är ett av de länder som är pådrivande när det gäller att i internationella forum lyfta fram frågor kring sexuell och reproduk-tiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, våld mot kvinnor och flickor samt jämställdhet mellan kvinnor och män och ungdomars särskilda behov. Det dokument som länderna enades om i samband med FN världs-konferens i Kairo 1994 avspeglar denna syn. De internationella överens-kommelserna har dock under senare år hotats av den rörelse av abortmot-ståndare som vuxit sig stark bland annat i USA. I vissa fall har bistånd från USA-administrationen villkorats så att internationella organisationer i ut-vecklingsländer begränsas i sitt arbetet om att informera om eller förespråka aborter. Konsekvensen blir att allt fler kvinnor dör till följd av försök till illegal abort.
Utskottet konstaterar att även Vatikanen och vissa islamska stater inte sällan ifrågasätter internationella överenskommelser inom området sexuell och reproduktiv hälsa.
Utskottet framhåller att vid den fjärde kvinnokonferensen som anordnades i Beijing i Kina 1995 antogs ett handlingsprogram som innehåller förslag om åtgärder inom områden där kvinnor diskrimineras. Det handlar om utbildning, hälsa, våld, väpnade konflikter, inflytande, mänskliga rättigheter, media, miljö och flickebarnets situation. Handlingsprogrammet innehåller 361 paragrafer med förslag på hur flickors och kvinnors situation kan förbättras. Dokumentet är inte juridiskt bindande men innehåller rekommendationer som är moraliskt bindande för de 189 länder som antog handlingsprogrammet genom konsen-sus, dvs. utan omröstning. 62 länder reserverade sig dock mot olika paragrafer i dokumentet. De flesta reservationer gällde kvinnors sexuella rättigheter, frå-gan om aborter och flickors arvsrätt. Vatikanstaten reserverade sig mot hela avsnittet om hälsa.
Utskottet menar att arbetet med att implementera rättigheterna och hand-lingsprogrammet från Kairokonferensen försvåras när man riskerar att få minskade medel från USA. USA är den överlägset största anslagsgivaren vad gäller stöd till Hiv/aids-forskning och det är därför angeläget att anslagen inte villkoras. De internationella organisationerna som arbetar med Hiv/aids måste kunna ges ett fritt mandat att optimera sina insatser.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U245 yrkande 5.
7. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (kd, c) av Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande ly-delse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i re-servationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U313 yrkandena 5–8 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228 yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12–14, 19–21 och 23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande 10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4–6, 8, 10–12, 15–
18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena 3–6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1–5, 2003/04:U350 yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.
Ställningstagande
FN:s generalförsamling antog 1994 en deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Den fördömer fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld mot kvin-nor vare sig det inträffar inom familjen, i samhället eller om det utförs av eller accepteras av statsmakten. Medlemsstater uppmanas att fördöma våld mot kvinnor och varken hänvisa till sedvänja, tradition eller religiösa övervägan-den för att undvika sitt ansvar att avskaffa det. Sverige måste verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar handling i hela världen.
Den kvinnosyn som kommer till uttryck i våldet mot kvinnor låter sig inte förenas med samhällets jämställdhetsmål. I ett jämställt samhälle utsätts inte kvinnor för tvång, utnyttjande, våld och sexuella övergrepp. I ett jämställt samhälle finns inga förövare som måste uttrycka makt med våld och sexuella
övergrepp. Mäns våld mot kvinnor är både en folkhälsofråga och en fråga om mänskliga rättigheter Vid Världstoppmötet fem år senare framfördes ett tyd-ligt budskap till enskilda länder och aktörer om vikten av att förbättra fattiga kvinnors villkor för att effektivare bekämpa fattigdom och hunger och uppnå internationella åtaganden på detta område.
I många av världens länder är merparten av livsmedelsproducenterna kvinnor.
Endast en begränsad del av jordens tillgångar i form av mark, finansiella resurser, teknologi m.m. ägs eller kontrolleras av kvinnor. Kvinnor, bl.a. i Afrika och Indien, tillåts inte ärva sina män. Änkor tvingas lämna tillbaka sina hem när den jord de brukat i decennier tillfaller makens bröder eller andra manliga släktingar.
”Könsblinda” ekonomiska reformprogram, jordbruksutveckling, utbildning m.m. tenderar enligt bl.a. Världsbanken att missa kvinnor, eller direkt miss-gynna dem. Denna snedfördelning återfinns på alla nivåer i samhället: i familjen, på bynivå, i företag och i offentliga förvaltningar och politiska or-gan. Sverige bör verka för att ekonomiska reformprogram, program för jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor. Detta bör ges regeringen till känna.
Kvinnor utesluts ofta från beslutsfattande församlingar på alla nivåer i frågor som rör fördelning av gemensamma ekonomiska resurser. Kvinnors rättighe-ter måste stärkas. Ett sätt är att hitta sätt för att aktivt involvera fattiga kvinnor i arbetet med åtgärder för att bekämpa fattigdom och hunger.
En hållbar utveckling kan inte uppnås om inte alla människor ges lika villkor till en dräglig tillvaro. Kvinnors rättigheter kränks dagligen på de mest brutala sätt. Detta måste stoppas. Därför är det viktigt att lyfta upp frågan om kvin-nors och barns situation i alla tänkbara sammanhang, inte minst vid toppmö-ten.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2002/03:U313 yrkandena 5–8.
8. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (mp) av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i re-servationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju478 yrkande 13 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228 yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5–8, 2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12–14, 19–21 och 23, 2003/04:Ju447
yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande 10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4–6, 8, 10–12, 15–
18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena 3–6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1–5, 2003/04:U350 yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.
Ställningstagande
Samhällets insatser för att minska våldet mot kvinnor i allmänhet, och i nära relationer i synnerhet, måste ske och sker från flera håll samtidigt. Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem.
Män liksom kvinnor underställs föreskrivna normer om hur de skall bete sig som man respektive kvinna. Därför är det av största vikt att männens roll undersöks, analyseras och förändras. En tvärpolitisk utredning bör tillsättas för att analysera den nya mansrollen och hur detta skall föras ut till allmänhe-ten. Regeringen bör ta initiativ i FN för att hålla en världskonferens om mansrollen och dess konsekvenser inom samhällets alla områden samt hålla frågan levande i Sverige med hjälp av bl.a. nationella manskonferenser.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:Ju478 yrkande 13.