• No results found

Jämställdhet och etnisk mångfald på reklambyråerna idag 25

3   Teori 15

4.2   Jämställdhet och etnisk mångfald på reklambyråerna idag 25

reklambyråerna  idag  

Jämställdhet- och etnisk mångfaldsfrågor diskuteras ständigt på samtliga arbetsplatser enligt medverkande respondenter. På Forsman & Bodenfors och Garbergs Malmö har personalen tillgång till en jämställdhetsplan samt möjlighet att diskutera frågorna med ett jämställdhetsråd. Dessa råd träffas cirka fyra gånger om året för att diskutera företagets arbete kring jämställdhet och etnisk mångfald, både internt och externt. (Eneroth; Glendal Torslund; Andersson; Renulf) Camilla Blomgren och Helena Svärd på Aoki menar att de ännu inte skapat en skriftlig plan med huvudanledningar att de endast är fyra anställda på företaget, att tidsbrist är ett faktum samt att diskussionen kring frågorna ändå är levande. Helena Svärd berättar att hon gärna skulle vilja ha en jämställdhetsplan då det kan användas som ett lämpligt verktyg vid exempelvis

upphandlingar, samt medvetandegöra dessa frågor utåt sett för kunder och uppdragsgivare. Intervjupersonerna möts i en gemensam definition om att jämställdhet betyder att alla

människor oavsett kön ska ha samma förutsättningar, samt att det innebär lika rättigheter för alla oavsett bakgrund, ålder, etnicitet, funktionsvariation etcetera. Gällande frågan ifall deras egna arbetsplatser är jämställda eller har ett etnisk mångfaldsperspektiv delas åsikterna.

Linda Renulf på Garbergs i Malmö anser att arbetsplatsen är jämställd men inte jämlik.

Jag tycker absolut att arbetsplatsen är jämställd, förutom att vi har en brist och det är att den är väldigt vit. Vi har ingen från någon annan kulturell bakgrund, utan den är väldigt homogen på det sättet. Det ser jag som en brist. Jag hade önskat att man hade kunnat väga upp det.

Renulf, Garbergs Malmö

Medan Pål Eneroth som arbetar som Art Director på Forsman & Bodenfors anser att arbetsplatsen inte är jämställd eller jämlik.

Det är inte jämställt ur ett genusperspektiv för att reklambranschen är en extremt konservativ bransch. Det är gamla roller från femtiotalet.

Chefen är en man, kvinnan är den som gör produktion. Den är hierarkisk. Det är mer män som är i beslutsroller, både i ansvar och i hur företaget drivs. Och i produktion är mer kvinnor. (…) Vi är jättedåliga på det på företaget, och det är för att de som knackar och vill in på företaget är vita medelålders eller överklass, människor och ungdomar. Det innebär att de från förorter som Bergsjön och sådant, de tror inte att det finns och är möjligt.

Eneroth, Forsman & Bodenfors

Susanna Glendal Torslund som arbetar som projektledare på Forsman & Bodenfors har liknande åsikter som Pål Eneroth. Hon anser att de är en bit på vägen gällande arbete kring genus, men att de behöver arbeta mer med att synliggöra vissa strukturer som finns, samt att de har långt kvar i att vara en arbetsplats med hög mångfald.

Enligt Camilla Blomgren som arbetar på Aoki i Göteborg är frågan svår att svara på då endast kvinnor arbetar på företaget. Aoki arbetar aktivt med att anställa kvinnor och rasifierade personer till olika projekt, då både Camilla Blomgren och Helena Svärd upplever att andra byråer inte gör det. Dock förklarar de att de inte strävar efter att endast vara en kvinnlig arbetsplats, då de arbetar med breda målgrupper och att en nyanserad personal skapar större bredd i kreativitet utifrån en strategisk utgångspunkt. Nästa mål är att komma ifrån den vita medelklass som är den rådande normen på företaget idag.

Denna ambition är någonting som alla tre reklambyråer delar. Garbergs Malmö och Aoki delar faktumet att företagen startades av kvinnor, och att endast kvinnor sitter som delägare. Därför har det varit lätt att anställa andra kvinnor genom att nå ut i sitt eget nätverk, menar Lina Andersson från Garbergs Malmö. Dock säger hon att det inte är någon ursäkt, i och med att det är precis det män säger angående varför inga kvinnor anställs på deras företag. Precis som att det finns kvinnlig kompetens, finns det kompetens att finna hos de personer som inte tillhör en vit medelklass.

Susanna Glendal Torslund på Forsman & Bodenfors tror att det kan ha att göra med att det beror på vilka dörrar som öppnas för olika personer. Den vita medelklassen är medveten om reklambranschen och att det finns möjligheter att få arbeta med något kreativt. Linda Renulf på Garbergs Malmö spekulerar i samma banor, och tror att det handlar om kultur och förutsättning. Hon menar att många som har invandrarföräldrar är uppväxta i en miljö som lyfter akademiska yrken, så som läkare eller ingenjör, i och med den säkerhet och arbetsmöjligheter det medför. Möjligen har barn med annan kulturell bakgrund inte samma stöd i att satsa på en design-

utbildning, så som en person som är uppvuxen i en vit medelklass. Susanna Glendal Torslund menar däremot att ifall Forsman & Bodenfors som företag ska kunna attrahera en bred

målgrupp, skapa stark kommunikation och dessutom arbeta internationellt behöver de ta vara på fler perspektiv och öka den etniska mångfalden i branschen.

4.2.1  

Traditionella  roller  

Ytterligare en anledning till varför intervjupersonerna anser att deras arbetsplats, samt övriga reklambranschen, ännu inte är jämställd eller jämlik är att det i branschen finns tydliga

könsroller mellan män och kvinnor. Camilla Blomgren från Aoki berättar om sina erfarenheter. Innan hon startade reklambyrån tillsammans med Helena Svärd arbetade hon på en annan byrå i Göteborg, där tankar väcktes gällande genus i branschen. Hon märkte ett mönster i vilka kreatörer som fick vilka konton. Tillsammans med två andra kvinnliga kreatörer arbetade hon främst med KappAhl, som är ett kommersiellt modekonto, medan hennes manliga

arbetskamrater fick arbeta med sportkonton.

Lina Andersson från Garbergs Malmö delar liknande upplevelser.

(…) Vi har pratat om att man har varit med om att bli negligerad i hela sin yrkeskarriär på grund av sitt kön. (…) Det är allt ifrån att ett möte börjar utan att man har blivit inbjuden, trots att man är med i arbetsgruppen. Att man blir tilldelade de “tjejigare kunderna”, exempelvis att om man håller på med hästar så kan den ta det för “du är ju hästintresserad”, att man hela tiden tar ner det.

Andersson, Garbergs

Ingen av intervjupersonerna anser att det finns några större skillnader mellan män och kvinnor på arbetsplatsen, men anser att det är vanligt i branschen att kvinnor arbetar som

produktionsledare, och att män arbetar med kreation. På Forsman & Bodenfors är 22 av 65 kreatörer kvinnor, medan 18 av 21 produktionsledare är kvinnor.

Camilla Blomgren på AOKI menar att produktionsledaren inte alltid får lika mycket

uppmärksamhet som kreatörerna, då dennes arbete inte syns inför allmänheten på samma sätt i och med att det inte finns färdigt material att titta på. Linda Renulf på Garbergs Malmö förklarar att detta är vanligt i branschen. Vid de fallen där kvinnor arbetar som kreatörer och ledare kan det hända att personer, framför allt män i branschen, reagerar på det. När Linda Renulf och Lina

Andersson startade Garbergs Malmö tillsammans upplevde de att andra byråer kunde komma med kommentarer, så som att de var en ”tjejbyrå”.

Innan hon startade Aoki tillsammans med Camilla Blomgren upplevde även Helena Svärd att det var svårt att bli tagen seriöst som kvinna i en mansdominerad bransch.

Man blir inte riktigt sedd, man får strida väldigt mycket för sin sak, och då blir man väldigt lätt den där sura, griniga istället för att man ses som en energisk.

Svärd, Aoki

Föräldraledighet är ytterligare ett återkommande ämne, som framför allt Helena Svärd på Aoki och Linda Renulf på Garbergs diskuterar. De menar att reklambranschen inte är anpassad efter att personal tar långledigt för att vara hemma med sitt nyfödda barn, vilket således främst har drabbat kvinnor. Linda Renulf berättar att denna aspekt har inkluderats som en väsentlig del av deras företagsstyrning. När de startade Garbergs Malmö ville de skapa en fri arbetsmiljö där det exempelvis fungerar att arbeta hemifrån och på så vis få ihop det med barn och familj. Denna företagskultur är även någonting som de har fått höga poäng för i Add Genders

jämställdhetsundersökning.

4.2.2  

Minoritetsidentitet    

Faktumet att de kvinnor som har intervjuats ofta har blivit behandlade utifrån sitt kön har bidragit till att de även har drivits framåt. En av anledningarna till att både Garbergs Malmö och Aoki startades var för att kvinnorna var trötta på branschen och att de ville driva något eget utefter sina egna värderingar. De ville starta en arbetsplats som var långsiktig för de och för andra, berättar Linda Renulf. Helena Svärd på Aoki förklarar att hennes utåtriktade sidor får mer plats på den egna reklambyrån jämfört med tidigare arbetsplatser, och att hon alltid haft en längtan efter att starta eget utanför de mansdominerade rummen.

Forsman & Bodenfors är det företag som är störst och som har funnits längst av studieobjekten. Pål Eneroth som arbetar som art director berättar att han kan märka en skillnad mellan hur männen och kvinnorna på företaget umgås. Han menar att kvinnorna träffas privat utanför arbetet på middagar, ett fenomen som inte förekommer bland männen.

Vi har inte haft något manligt nätverk och jag känner inte att jag har behov av det. I och med att jag är en vit medelåldersman så är jag

liksom högst uppe i hierarkin, då har inte jag något behov av att hänga ihop med andra vita medelålders män. Alltså, med de som är högst upp i samhällsstegen. Är man längre ner så har man mer behov av att nätverka och det är kanske därför de här tjejerna går på tjejmiddagar och sådant.

Eneroth, Forsman & Bodenfors

Susanna Glendal Torslund menar det är många av de kvinnor som arbetar på Forsman & Bodenfors som har bidragit till att fler har engagerat sig i jämställdhet- och

etniskmångfaldsfrågor. Ju fler kvinnor som har rekryterats desto större intresse har det funnits i att öka medvetenheten. Hon tror att det beror på att kvinnor tidigare varit och fortfarande är en minoritet i branschen och att den här typen av förändringsarbeten kommer ifrån personer som har nytta av förändringen snarare än de som är högst upp i hierarkin.

Related documents