I responssamtalen förekommer också en del negativa helhetsomdömen, trots att eleverna alls inte uppmanades att avge sådana. De 55 kommen- tarerna utgör visserligen en mycket liten del i samtalen men är ändå in- tressanta ur samarbets- och könsperspektiv. Dels kan det vara känsligt att som medhjälpare ge ett sådant omdöme om en text, dels kan en negativ kommentar om den egna texten från skribenten indirekt inbjuda till re- spons från medhjälparen, i form av antingen ett positivt omdöme eller ett förbättringsförslag (jfr Freedman 1992:81).
De negativa helhetsomdömena som förekommer är oftast mycket vaga, t.ex. anmärkningar om att texten inte är bra, men vi har även inklu- derat kommentarer om textlängd, läsvärde och läsbarhet. Omdömena förekommer oftast i direkt anslutning till högläsningen av texterna, alltså i samma skede som många av de positiva kommentarerna. Merparten av de negativa helhetsomdömena ges av skribenterna själva, men nedan redogör vi ändå först för dem som ges i medhjälparroll.
Negativa helhetsomdömen i medhjälparroll uppgår endast till 20. Flickorna ger 5 omdömen mot pojkarnas 15. Men skillnaden mellan könen märks framför allt i enkönade samtal. Endast en flicka ger ett negativt omdöme om en annan flickas text medan elva pojkar ger andra pojktexter negativa omdömen. I blandsamtalen ger flickor och pojkar varandra negativa kommentarer i lika stor utsträckning. Sammantaget är det alltså främst pojktexter som får negativa helhetsomdömen antingen i enkönade eller blandade samtal.
Pojkarna framstår alltså som något mer konfrontationsbenägna och tävlande, åtminstone gentemot pojkar, vilket stämmer med att de också är mindre benägna att berömma varandra. Men också flickor risar pojkar något mer än flickor, i linje med att pojkar ges mindre beröm.
Negativa helhetsomdömen i skribentroll uppgår till 35 (15 flickor, 20 pojkar) och de uppvisar en mycket jämnare könsfördelning än de negati- va medhjälparkommentarerna. I enkönade samtal avger 10 pojkar och 7 flickor negativa helhetsomdömen om sina texter, t.ex. den här är så himla konstig (år 9 flicka). I blandade samtal förekommer 10 pojkkommentarer och 8 flickkommentarer om egna texter, t.ex. Jag ser att det är helt sjukt det jag skrivit (gy pojke). Det är möjligt att skribenter ibland använder dem för att förekomma kritik från medhjälparen (jfr Freedman 1992:98f). Det kan upplevas mindre ansiktshotande att själv erkänna brister än att någon annan påpekar dem(se t.ex. Norrby 1996: 175).
Vissa skillnader finns också i fråga om vad pojkar och flickor väljer att kommentera. Det vanligaste negativa omdömet handlar om för korta texter. Särskilt i medhjälparroll tycks det vara mindre känsligt att tala negativt om längden än om innehåll och utformning. Kommentarer om textlängd rör nästan uteslutande pojktexter, tio av tolv, och ges oftast av pojkar i pojksamtal. Intressant är att en pojke i ett blandsamtal klagar på en flicktext som han tycker är för lång! Inga pojkar klagar på korta flicktexter men två flickor, i skolår 2 och i gymnasiet, är missnöjda med längden på sina egna texter. Textlängd är alltså något som främst kom- menteras av pojkar och kommenterarna gäller dessutom främst texter skrivna av pojkar. Generellt sett är pojktexterna i materialet också korta- re, och i de fall texter bedömts som alltför korta är de som regel kortare
än kamratens. Också i andra undersökningar har det visat sig att pojkar skriver kortare texter än flickor, även om skillnaden minskar med åldern (jfr t.ex. Hultman & Westman 1977:53, Larsson 1984:203).
Pojkar utmärker sig också genom att fälla övergripande kommentarer om förekomsten av fel i texterna. Det resultatet stämmer med Hoels iakttagelser att pojkar har en tendens att formulera sin respons mer generellt (Hoel 1995:717). I likhet med positiva omdömen händer det då att pojkar uttalar sig om båda texterna: Vi har en massa fel (skolår 2), Det är en djävla massa fel i texterna (gy). I ett par fall kommenterar också pojkar i blandsamtal att det är fel i deras egna texter, t.ex.: här blev mycket fel. Inga flickor ger eller får sådana övergripande kommenterar om språkriktig- heten, möjligen därför att flickornas texter inte innehåller lika många fel (jfr Hultman & Westman 1977:232,Larsson 1984:254).
Vidare utmärker sig ett pojkpar i skolår 7-9 genom att fälla rätt hårda domar om varandras texters läsvärde, t.ex.: ointressant handling, en djävla massa käft; du skriver som du gick i ettan…; långtråkigt. I övrigt är både pojk- och flickmedhjälpare mycket försiktiga med kritik på denna punkt. De undviker också normalt att bekräfta negativa skribentomdömen om läs- värdet (se nedan).
Som nämndes ovan ges bara ett negativt omdöme om en flicktext av en flickmedhjälpare. En flicka i skolår 5 tycker att kamratens text är mes- ig. Bägge flickor föreslår sedan flera ändringar under samtalet vilka tro- ligen syftar till att få textens kvinnliga aktör att framstå som lite tuffare i sitt språkbruk, t.ex. gud föreslås utbytas mot fan och pengar föreslås utbyt- as mot stålar eller money.
I de fall då flickor och pojkar i medhjälparroll ger varandra negativa kommenterar är tongången normalt mycket försiktig, t.ex. jag vet inte om jag riktigt förstår vad du menar med allting (gy flicka i blandsamtal). Av flickornas fem kommentarer om pojktexter handlar två om begriplighet, två om textlängd och en om ”lite formuleringar”. Två av pojkarnas fyra kommentarer om flicktexter handlar om att texterna inte är tillräckligt de- taljrika: lite tunt på detaljer; jag saknar det där beskrivande. En handlar om textlängd (för lång) och en om att handlingen är overklig.
I skribentroll ger pojkar också en del rätt vaga negativa omdömen om sina egna texter, t.ex. Min är hej kom och hjälp mig; helt skumt; helt sjukt. Flickor talar om sina egna texter som konstiga, dåliga eller fåniga, t.ex. min är skitdålig; den är så himla konstig.
Negativa kommentarer om egna textens läsvärde förekommer bland både pojkar och flickor, t.ex. Den är jättetråkig (gy pojke i blandsamtal); den är oerhört kort och tråkig (gy flicka i blandsamtal).
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att pojkar och flickor tycks lyfta fram delvis olika aspekter när de ger övergripande negativa kommentarer om texterna och att pojkar är mer benägna att avge negativa helhetsomdömen om en text skriven av en elev av samma kön än vad flickor är. Pojkarnas negativa helhetsomdömen verkar delvis bero på att de, liksom i Hoels studie (1995), i större utsträckning uttrycker sig just generellt i stället för att som flickorna gå i närkamp med textproblem. Därmed över till själva närkampen.