Erik Dahmén ersattes som chef för Industriens Utredningsinstitut av Jonas Nordenson, den 1 januari 1951. Nordenson var född 1920, han hade tagit stu- denten på Södra Latin i Stockholm 1938 och avlagt en pol. mag. 1946 i Uppsala och en fil.lic. i nationalekonomi på samma universitet två år senare.84
Nordenson hade i början av 1947 kontaktats av Dahmén, som hänvisade till ett samtal där Nordenson sagt sig efter sina studier gärna vilja syssla med utred- nings- och forskningsarbete. Dahmén kastade i brev till Nordenson ut ett lock- ande bete:
När Du är klar, kommer Du hit och får se Dig omkring i flera olika arbetsupp- gifter. Vi har åtskilliga saker, som vi tro skulle intressera Dig. Så småningom – för- slagsvis efter ett år – skulle Du sedan kunna inrikta Dig på någon speciell uppgift, som kan bli en avhandling. Vid det laget borde jag själv rimligen vara något så när klar med min bok och det bör då vara ur alla synpunkter lämpligt att lägga en ny avhandling på institutets slip.85
Torsten Carlsson bekräftar: ”Jonas togs till IUI för att skriva avhandlingar. Han hade själv önskemål om detta och alla väntade sig det. Han var ju den typen.”86
Nordenson förklarade sig ”glatt överraskad över anbudet” och accepterade det preliminärt ”med glädje” eftersom han inte kunde tänka sig ”en trevligare arbets- plats för en inbiten akademiker”. Enda kruxet var att han helst ville ”komma utomlands” ett tag efter examen. Han var dessutom mån om att planerna på en anställning vid IUI inte skulle avslöjas för hans professor i Uppsala, Erik Lindahl.87
Den 1 mars 1948 anställdes Nordenson som forskningsassistent på IUI av Ingvar Svennilson. Där kom han att arbeta tillsammans med denne på den första långtidsutredningen.88 Nordenson undersökte produktionsutvecklingen på ett
antal områden och gjorde ett program för import- och exportutvecklingen. Jonas Nordenson blev först, i likhet med Dahmén, tillförordnad chef, innan han 1 oktober 1951 blev ordinarie föreståndare efter det att Svennilson lämnat institutet för gott. Han stannade på IUI till 1 maj 1953 då Erland Waldenström värvade honom till Grängesbergskoncernen där han först blev försäljningsdirektör på moderbolaget Trafik AB Grängesberg-Oxelösund (TGO) och, från 1957, då staten
84 De biografiska uppgifterna om Jonas Nordenson kommer från Ersman (1991) och Jordahl (2009b). 85 Brev från Erik Dahmén till Jonas Nordenson, 3 februari 1947.
86 Intervju med Torsten Carlsson av Rolf Henriksson, 30 maj 1989. 87 Brev från Jonas Nordenson till Erik Dahmén, 11 februari 1947. 88 SOU 1948:45.
löste in LKAB från TGO, så när som på 4 procent, chef för TGO:s och LKAB:s gemensamma dotterbolag, Malmexport. ”Nordenson var en parentes på IUI. Det var aldrig meningen att han varaktigt skulle vara chef där”, säger Lars Nabseth.89
Sitt chefsuppdrag skötte han emellertid väl, den korta tid det varade. ”Jonas var en utomordentligt begåvad ledare, skicklig i att utveckla forskning och strukturer för de utredningar och studier som IUI tog upp på sitt arbetsprogram. Han var en sti- mulerande chef – att leda vad som senare kallades en ’think tank’-stab var säker ligen ingen enkel uppgift”, sammanfattar Willem Peppler i sina memoarer.90 Nordenson
var inspirerande. Om hans tid på Gränges skriver Erland Waldenström:
Nordenson hade ett utomordentligt förhållande till sina medarbetare, inspire- rande dem genom sitt intensiva intresse i arbetsuppgifterna och sin villighet att ge förtroenden och att lyssna. De höga krav han ställde på sig själv och på allt han företog sig var en moralisk kraft som spred sig genom hela organisationen. Samti- digt som han var sin egen strängaste domare mötte han sina medarbetare med värme och generositet.91
Jonas Nordenson, IUI:s chef 1951-53. Karikatyr av EWK.
Källa: Svensk Tidskrift (1964, s. 195).
Det finns ingen anledning att förmoda att Nordenson var annorlunda på Indu- striens Utredningsinstitut.
De flesta hade dock svårt att få grepp om Jonas Nordenson. Jan Wallander karakteriserade honom som ”den mest briljanta person som jag träffat”92 och Stig
Ramel kallade honom ”en av sin generations finaste begåvningar”.93 Nordenson
upplevdes som en mycket begåvad person redan under studietiden i Uppsala.
89 Intervju med Lars Nabseth, 18 december 2017. 90 Peppler (2006, s. 180).
91 Waldenström (1976). 92 Wallander (1997, s. 325). 93 Ramel (1976).
”Man betraktade med skräckblandad förtjusning detta intellektuella underbarn; en lång gänglig figur med goggles på den markerade profilen, ett sardoniskt leende i mungipan och en nonchalant ledighet i uppträdande och klädsel”, skri- ver Gunnar Unger i sitt porträtt av Nordenson i Svensk Tidskrift.94
Jonas Nordenson var, i likhet med sin far, Harald Nordenson, en ”konstitutiv intelligensaristokrat”, men inte bara det,
… utan också en typisk teknokrat. Med otåligheten och arrogansen hos den lika snabb- som klartänkte, den lika skarp- som djupsinnige förenar han expertens fanatiska vilja till objektivitet och fakticitet. Han tycker lika illa om oklara, sud- diga och slappa formuleringar som oriktiga eller missvisande sakuppgifter. Är det något han inte kan stå ut med så är det känslotänkande resp. demagogi, speciellt inte i förening – som vanligen brukar vara fallet – med omständlighet och banali- tet.95
Torsten Carlsson bekräftar intrycket:
Det var alltid mycket fruktbart att tala med honom, för han hade alltid så många intressanta infallsvinklar. Sedan var han ju också en djupt moralisk person. Han ville inte veta av något skoj i vare sig vetenskapen eller i andra sammanhang. Han var oerhört nogräknad med vad som skulle vara rätt och riktigt.96
Samtidigt vilade det en mörk och tragisk demon över Jonas Nordenson. De som kände honom och har skrivit om honom eller som vi har kunnat intervjua är rörande överens:
Jonas var en olycklig människa. Få kunde som han sammanfatta en diskussion så att vi alla kände att det här är kvintessensen av det vi ville ha sagt, även om vi inte kunde formulera det lika bra och väl som Jonas. Men när han skulle sätta ner sina tankar på pappret då knöt det sig för honom och tvivlets svartalfer började gnaga honom. Han skyggade inför att formulera några definitiva slutsatser av sina reso- nemang och kände så starkt trycket att han förväntades åstadkomma något som inte bara var bra, det skulle också vara lysande. Varifrån trycket bland annat kunde komma var inte så svårt att föreställa sig om man mött hans far, den oerhört domi- nerande industriledaren och docenten i fysikalisk kemi – Harald Nordenson. Jonas kom därför aldrig att under sitt liv
s
ätta de djupa spår, som många väntade sig och han själv så gärna ville.9794 Unger (1964, s. 194). 95 Ibid.
96 Intervju med Torsten Carlsson av Rolf Henriksson, 30 maj 1989. 97 Wallander (1997, s. 326).
Han hade sådana väldiga komplex och ingen tilltro till sin förmåga. Det var typiskt att man kunde ha en diskussion om ett ämne och så ställde sig Jonas upp och sade något och alla sade: ”Ja, men så är det precis.” Han hade, efter en ganska svävande diskussion, funnit det gemensamma och det väsentliga i det vi hade talat om. Men när man bad honom skriva ner det, då gick det inte. Då blev det aldrig någonting. Han hade ett depressivt drag som var påfallande. Han kom in i riks- dagen sedan,98 men det blev aldrig något av vad han gjorde. Han arbetade ihop
med Ingvar i långtidsutredningarna. Det var väldigt påtagligt att han gjorde det, men då behövde han inte ta ansvar för det, för det var Ingvar som angav tonen, så det gjorde han väldigt bra.99
Han var topp intellektuellt, men han hade skrivkramp. Han hade alltid bra synpunkter på det som skrevs, men vad gällde det egna skrivandet hade hans pappa satt en enorm press på honom. Jonas kände tyngden. Han blev förlamad, fast han kunde ha bidragit med ett brett perspektiv på hög nivå.100
Hans rika intellektuella gåvor, hans analytiska förmåga, hans lysande sätt att presentera sina synpunkter väckte stor respekt och beundran – känslor som hans starkt självkritiska läggning förhindrade honom att själv dela.101
När Torsten Carlsson av Rolf Henriksson fick frågan om vad Nordenson skulle skriva sin avhandling om, svarade han:
Det var just det som var frågan. Jag hörde aldrig om något ämne, men möjligen att det hade att göra med något högtravande om kapitalbildningen, för han sade någon gång till mig att han avskydde sådana här saker som att jobba med primär- material, utan han ville ju helst ha något teoretiskt. Han var ju utomordentligt skickad. Han var inte bara allmänt ekonomiskt-teoretiskt skolad, han var ju filo- sofiskt skolad också.102
Men så fort det kom till att skriva slog demonen till: ”hans oroliga sinnelag. Han var ju lite lätt nervös till sin läggning och hade svårt …”103 På frågan om
Nordenson var arbetsnarkoman svarade Carlsson:
Ja, fast inte av den typen som sitter och gräver i siffror dag och natt, utan då mera att han flackade omkring och hade mycket omkring sig. Han hade överhuvud- taget svårt att skriva. Han hade väldigt magknip inför sådant. Jag minns att jag har
98 Jonas Nordenson var ledamot av första kammaren för Högerpartiet 1962–63. 99 Intervju med Jan Wallander, 14 april 2014.
100 Intervju med Per-Jonas Eliæson, 6 november 2017. 101 Ramel (1976).
102 Intervju med Torsten Carlsson av Rolf Henriksson, 30 maj 1989. 103 Ibid.
avtackat honom i något sammanhang, jag minns inte om det var från IUI eller någonting annat, för vi hade många gemensamma saker. Jag jämförde honom med en grekisk filosof för att många av dem är kända, men de har ingenting skri- vit. De det har sagt har levt vidare muntligt genom lärjungarna. Jonas var ju en person som verkligen kunde fånga ett auditorium, ett seminarium, ta ledningen, inte genom att uppträda dominant, utan helt enkelt genom att efter att ha suttit ganska tyst bli så där blixtrande briljant så att alla blev alldeles förstummade.104
”Han hade ingen förmåga att skriva. Han var fil.lic. i ekonomi och alla gick och väntade på att det skulle bli en avhandling, men det blev det aldrig”, sammanfat- tar Lars Nabseth.105 Hans senare anställningar handlade enligt Göran Albinsson
Bruhner, ”rätt mycket om att ’ta hand om Jonas’: Grängesberg, Sveriges Allmänna Exportförening, Svenska Bankföreningen, ganska anspråkslösa anställningar”.106
Jonas Nordenson var en kulturell person, med starkt intresse för litteratur, tea- ter, konst och musik. Han satt i Kungliga Operans styrelse och i Drottningholms- teaterns vänner. Hans rastlöshet fick honom att engagera sig på många områden, men han hade svårt att finna sinnesfrid. ”Ändå underkastade han sig själv en stän- dig, stundom plågsam självprövning, vilket hindrade honom från att bli – annat än stundtals, och då ofta ombord på sin segelbåt – i egentlig mening harmonisk”, skriver Sven Ersman i sin artikel om Nordenson i Svenskt biografiskt lexikon.107 På
båten trivdes han, enligt Gunnar Unger: ”Jonas Nordenson är … bakom sin lätt dyspeptiska intellektualism, något av en sportsman. Han är en entusiastisk seglare med en underbar båt och spelar gärna golf…”108 ”Det var en väldigt fin män-
niska”, säger Göran Albinssohn Bruhner.109 Tyvärr blev hans stund på jorden
kort. Jonas Nordenson dog 1976, blott 56 år gammal, enligt uppgift ”av en blod- kärlsbristning i samband med en trivial förkylning”.110