Jordbrukarens bästa

En sak som alla tyckte var viktigt att tänka på vid utformningen av regler och stöd är att det faktiskt genomförs redan väldigt många åtgärder frivil­ ligt. Mycket av detta görs dessutom helt utanför stödsystemet och utan eko­ nomiskt incitament. Då detta görs baserat på personligt intresse, sker dessa saker ofta på relativt liten skala. Att i högre grad ta vara på det individuella engagemanget som finns, när stödregler utvecklas, skulle ha många fördelar. Bland de viktigaste kriterierna som deltagarna lyfter fram nämns att före­ skrifterna ska vara tydligt och korrekt skrivna, och inte ska behöva tolkas. Annars blir risken för missuppfattningar som leder till omedveten felaktig skötsel för stor och man riskerar att drabbas av sanktioner. Man efterlyser också mer verklighetsförankrade regler och krav som är mer flexibla, anpas­ sade till varierande förutsättningar. Ett liknande resonemang gäller vid kon­ troller. Så länge det finns en bra dialog med kontrollanten, och denne upplevs vara insatt i och förstår lantbrukarnas behov, upplevs kontrollerna fungera bra. Däremot uppstår utmaningar, när kontrollanten inte har någon erfaren­ het av den verklighet lantbrukarnas befinner sig i.

Jorden är ett viktigt redskap för lantbrukare. Några deltagare efterlyser därför åtgärder som gynnar jordlevande organismer och därmed förbättrar jorden, som till exempel mellangrödor.

Att så in blommande växter som gynnar nyttodjur ses som en trevlig och bra möjlighet, men man nämner igen behovet av möjligheter att göra detta på mark som ändå är svårt att använda, exempelvis runt dräneringsbrunnar eller elstolpar. Denna tanke utvecklas under denna övning och man hävdade att man även bör kunna tillgodoräkna sig naturliga miljöer eller gränser som eko­ logiska fokusarealer. I så fall skulle man kunna jobba mer för att förbättra kvaliteten av dessa miljöer, snarare än att skapa nya. I samband med detta diskuterades också möjligheten att återskapa sådana landskapselement, som inte bara gynnar miljön, utan även ger nytta till lantbrukarna, t.ex. genom möjligheten till skörd. Man eftersträvar alltså möjligheter till synergier med andra aktiviteter på gården.

Ett annat exempel på behovet att ta hänsyn till synergier med andra aktivi­ teter på gården som tas upp är att gräsfröodlare alltid lämnar ytterkanten av åkern oskördat för att inte förorena sin skörd med frön från den natur­ liga åker­ eller vägrenen. Man upplever att detta ger lika mycket nytta som obrukade fältkanter (eller kanske till och med mer, med tanke på att många obrukade fältkanter i dagens läge är svarta och fräses upp regelbundet för att undvika etablering av ogräs). Därför bör dessa gräsremsor kunna tillgodo­ räknas som ekologisk fokusareal.

Att samordna ekologiska fokusarealer med andra åtgärder med gran­ nar upplevs kunna ge större nytta. Ett exempel som tas upp av deltagarna är obrukade fältkanter, som kan bli bredare remsor när två grannar med angränsande fält väljer att lägga kanterna ihop. Detta skulle också kunna ge fördelen att man kan sköta dessa kanter tillsammans – bredare kanter är lätt­ are att köra på och man slipper inköp av nya maskiner. Man menar dock att en sådan typ av samordning bör ge högre viktning.

När grödor tillåts som ekologiska fokusarealer kan det leda till att fler lantbrukare väljer att odla dessa grödor, vilket i sin tur har stor inverkan på dessa grödors marknadspriser. Deltagarna berättar att exempelvis ärtpriset rasade när kvävefixerande grödor infördes som ekologiska fokusarealer. Nu när företaget som köpte upp ärtorna flyttade sin produktion och det inte längre fanns en marknad för ärtor längre, tror man att fler lantbrukare väljer vall insådd i huvudgröda istället. Om så blir fallet, kommer troligen priset på vall minska rejält. Jordbrukarna påpekade med flera exempel att val av EFA kan förändra marknadspriser vilket i sin tur kan påverkan lantbrukarnas inkomst, vilket bör tas hänsyn till när reglerna utformas. Annars är risken stor att regler upplevs leda till ”dubbel bestraffning”, vilket kan försämra både acceptans för åtgärderna och myndighetstillit.

Generellt efterlyser deltagarna valfrihet och möjlighet att anpassa typ och placering av ekologiska fokusarealer till gårdens förutsättningar. Deltagarna önskar bland annat att det fanns mer valfrihet när det gäller arealen mark man avsätter som ekologiska fokusarealer. En del vill helst inte ha kravet att avsätta en viss areal, utan önskar att bidraget regleras utifrån det man fak­ tiskt gör. Samtidigt inser deltagarna också att handläggning och kontroll på myndigheterna skulle försvåras av en sådan ändring. En av deltagarna tyckte att det skulle vara helt frivilligt att avsätta ekologiska fokusarealer. På mode­ ratorns fråga om personen alltså menade att förgröningsstödet skulle göras om till en miljöersättning tyckte flera i gruppen att det vore bra. Samtidigt var deltagarna tveksamma till att de i så fall skulle välja att genomföra vissa av de åtgärderna som nu gäller som fokusareal.

I samband med den diskussionen togs det även upp att obrukade fält­ kanter räknas som en meter oberoende på om de är en eller 20 meter breda. Detta upplevdes som orättvist och kontraproduktivt. Man upplevde att det ledde till att motivationen till att bredda sina obrukade fältkanter inte fanns. Istället bör den faktiskt avsatta arealen räknas, tre meter var en bredd som upplevdes som rationellt, då inga specialmaskiner krävs.

Tabell B6.1 Jordbrukarnas kommentarer per övning B står för barriärer och M står för möjligheter EFA står för Ekologiska fokusarealer och OBF står för obrukade fältkanter.