Figur 5. Figuren visar fördelningen av producerat material hos de tre journalister som gjort flest miljörelaterade inslag.
6.6. Hur ofta nämns IPCC?
Undersökningen syftar också till att se hur stort genomslag IPCC har i de valda medierna. Journalisterna har i 35 artiklar/inslag hänvisat till FN-‐institutionen. 33 av dessa artiklar/inslag kategoriserades till klimat, en till miljöpolitik och en till trafik. Störst andel artiklar/inslag som refererat till IPCC upptäcktes 2007. Som tidigare nämnts under rubriken IPCC:s historia har FN:s klimatpanel ökat i storlek. 1990 var antalet författare 97 stycken. 2007 hade mängden författare ökat till 831. Resultatet skulle kunna sammankopplas till att IPCC har växt sig större som institution och därmed ökat sitt inflytande. Eftersom antalet
författare ökat kan det också vara enklare för journalister att nå medlemmar från IPCC. 1995 nämndes FN:s klimatpanel endast två gånger. Detta år var som
tidigare bekräftats miljörapporteringen överhuvudtaget låg. 9% 8% 8% 75%
Journalister Rapport
Calle Elfström Göran Ågren Lars Åkreman Övriga n=367. Diskussion och slutsats
Hypotesen om att miljörapporteringen skulle öka från år till år var felaktig även om det delvis fanns förklarliga anledningar till att den inte ökat konstant. Som går att se av det totala innehållet i Figur 1 publicerades fler miljöartiklar 1990 än både 1995 och 2001. Den svacka som miljöintresset hade i början av 90-‐talet, och som vi grundat vår hypotes på, var inte felaktig men de två konferenserna rörande klimatet och Östersjön som båda hölls i Sverige under den undersökta månaden drev, enligt Prakkes modell, upp intresset tillfälligt vilket gav utslag i vår undersökning. Hade undersökningen gjorts under annan månad samma år så är det möjligt att miljörapporteringen fått mindre utrymme och därmed legat mer i linje med vår hypotes.
Rapport sände förvånansvärt få inslag om miljöfrågor. Eftersom vi endast granskade 19:30-‐ sändningen är det möjligt att andra Rapportsändningar under dagen tagit upp fler miljöfrågor som sedan inte visats 19:30. Det kan också vara så att man gjort valet att utesluta sådant material som figurerat i andra medier under dagen. Till exempel i morgon-‐ och kvällspressen. Det ska inte heller glömmas bort att utrymmet är begränsat med endast trettio minuters sändningstid.
Resultatet visar att det rent procentuellt inte skett någon större förändring rörande antalet alarmerande artiklar/inslag. En faktor till att det legat så pass jämnt under åren kan vara att det till en början fanns viss alarmism på grund av att allmänheten inte var insatta i klimatfrågan och på så vis var nya rön. Att det sedan fortsatt ligga på samma nivå kan förklaras med att resultaten i
klimatrapporterna varit mer alarmerande på senare tid och att detta avspeglats i artiklar och TV-‐inslag. Som Lars-‐Ingmar Karlsson nämnde så kan det till stor del även ha med slumpen att göra. Det beror helt enkelt på vem som skriver. Han berättade att han personligen skrev på ett mer förklarande och informerande
sätt medan hans tidigare kollega Erika Bjerström hade ett lika informerande men annat arbetssätt då hon använde sig av ett mer tillspetsat språk.
Att politiker var de som oftast kom till tals är inte helt förvånande. Till viss del har det att göra med vilket nätverk journalisterna har. Exempelvis som när Margot Wallström blev miljökommissionär i EU och tog med sig politiker som redan hade kontakt med journalister. Journalisterna hade bättre inblick i EU-‐ arbetet och givna kontakter för intervjuer. Däremot var det mer förvånande att näringslivet fick komma till tals så pass mycket. Vi misstänker att det kan ha fler förklaringar. Bland annat att de själva har ekonomiska intressen i att synas men också att de på grund av sitt arbete kan ha en väldigt god kunskap i specifika sakfrågor. Det kan också vara så att de kommer till tals i frågor där journalisten kritiserat ett visst företag för exempelvis miljöfarliga utsläpp där näringslivet måste stå till svars. Vi överraskades mest av att miljöorganisationer fick sådan liten plats i medierna. Vi hade sett framför oss att de skulle föra miljöns talan.
Skeptiker förekom sällan i de miljörelaterade texterna. Enligt Lars-‐Ingmar Karlsson är det helt enkelt så att journalisterna tycker att klimatskeptikerna är för dåligt insatta i klimatfrågan. Han förklarar däremot att journalister kan vara insnöade på sitt ämne och därför inte är öppna för andra synsätt. Att skeptiker sällan får uttrycka sig om klimatfrågan kan bero på att allmänheten och
forskarvärlden tar frågan för sanning. Skeptikerna, som här tillhör minoriteten, är på så sätt lättare att avfärda som dåligt insatta.
En av våra variabler under kodningen var vilken kategori artikeln/inslaget tillhörde. Av resultatet kunde vi utläsa att miljöpolitik var det vanligaste ämnet under 1990. Under den valda månaden pågick två politiska händelser i Sverige och det var därmed naturligt att medierna intresserade sig för miljöpolitiken. Dessutom kan intresset ha väckts hos publiken då till exempel
Östersjökonferensen delvis handlade om svenska intressen. Eftersom många politiker deltog var det möjligen även lättare att få kontakt med dessa. Detta kan ha bidragit till att kategorin miljöpolitik fick mest utrymme i Dagens Nyheter
antagligen sett annorlunda ut. 2007 kunde vi se att klimatet fick övervägande störst uppmärksamhet av de kodade kategorierna. Som tidigare beskrivits var det många faktorer som gjorde att uppmärksamheten kring klimatfrågan ökade. Från politikernas håll var det Sternrapporten som väckte politikernas intresse då den handlade om den ekonomiska aspekten av klimatförändringarna. Däremot tror vi att allmänhetens intresse väcktes främst av Al Gores film An inconvenient
truth. Amerikansk politik får stor plats i svenska medier och eftersom Al Gore
var en amerikansk presidentkandidat som väckte uppmärksamhet genom sitt engagemang och sitt annorlunda förhållningssätt jämfört med andra
presidentkandidater. Hans åsikter stämmer kanske mer överens med en europeisk publik och möjligen har vi lättare att ta till oss hans budskap i förhållande till exempelvis George Bush.
På det stora hela kan vi se att intresset kring miljöfrågan varit på uppgång fram till 2007 med undantag från 1990 som av tidigare nämnda skäl hade stort genomslag i medierna. Hur det kommer se ut till nästa klimatrapport 2014 är svårare att säga. Vi är dock ganska säkra på att intresset inte kommer vara lika stort som 2007 om det speglar den nuvarande situationen. Det är dock möjligt att medierna väljer en annan framtoning på klimatfrågan. Eftersom det numera är fastställt att människan är anledningen bakom klimatförändringarna tror vi att det kommer vara en mer lösningsinriktad miljöjournalistik framöver.
Medierna har ett stort ansvar i hur allmänheten uppfattar miljödebatten och det är en utmaning att förmedla informationen på ett sådant sätt som gör att
människor engagerar sig för att få stopp på klimathoten.
”Man får inte vatten i stövlarna på en gång”, sade Lars-‐Ingmar Karlsson. Detta är talande för just klimatfrågan. Konsekvenserna syns inte tydligt på många år och då är det lätt att frågan prioriteras ner i ordningen av andra frågor som har mer direkt påverkan på oss.
7.1. Förslag till framtida forskning
Då vi kartlagt miljörapporteringen under en månad under de valda åren skulle man kunna utgå från vår studie och välja en annan månad samma år för att undersöka eventuella skillnader. Det går också att undersöka en månad under
fler år för att se mer exakt hur miljöbevakningen ökat och minskat. Vidare kan andra medier tilläggas för jämförelser.
Man skulle också, med grund i denna undersökning, kunna studera hur rapporteringen kring IPCC:s nästa rapport ser ut i de valda medierna. Får institutionen större eller mindre utrymme 2014?
Studien går också att använda för att se vad som kan förbättras inom
miljörapporteringen. Bör klimatfrågan få mer utrymme? Ska miljöorganisationer komma till tals oftare? Bör det alarmerande språket öka eller minska? Finns det kategorier inom miljön som är underrepresenterade och behöver belysas mer?