• No results found

juni 2010

In document Ett tryggare Vingåker (Page 20-27)

Trygghetsvandringen hölls tillsammans med SFI Vingåker. Alla deltagare, utom läraren, bor i tätorten och fick fylla i trygghetsenkäten på lektionstid några dagar innan trygghetsvandringen. Innan trygghetsvandringen samlades alla deltagare på Åbrogården och den ansvarige för trygghetsvandringen gick igenom vad man bör vara uppmärksam på och reflektera över under promenaden. Läraren hjälpte till med att förklara svåra ord. Diskussionen mellan deltagarna kom sedan att handla bland annat om vad som är vackert och vad som är fult, hur man använder parkerna och vad man kan göra om man inte har bil. De fokuserade särskilt på hur barnen använder sin närmiljö.

Generellt kände sig deltagarna trygga men det visade sig också att man upplever tunnlarna som obehagliga. Det bekräftades att kvinnor anpassar sitt rörelsemönster i större utsträckning än män och en kvinna menade att det inte var någon fara att gå längs å-promenaden under dagen, men på kvällen skulle hon inte gå där och det skulle heller inte dottern göra, däremot trodde hon inte att sonen skulle uppleva det som otryggt.

Grönska såsom blommor och gamla träd lyftes fram som vackert och trygghetsskapande, likaså parkerna och statyn i järnvägsparken. Flera personer berättade att de inte har tillgång till bil utan går istället mycket och flera kvinnor menade att man önskar sig fler sittplatser eftersom det är lätt att bli trött. Annat som lyftes fram var att det är obehagligt att vänta vid busshållplatsen eftersom den är så dåligt underhållen, samt att man önskar mer att göra för barnen. Någon undrade varför man stänger aktiviteter såsom badhuset under sommaren och menade att det är svårt för barnfamiljer utan bil att ta sig till t.ex. badplatser.

Trygghetsvandring 22 juni 2010

Trygghetsvandringen ägde rum tillsammans med kommunpolisen, representanter från tekniska enheten, brottsförebyggande rådet och Vingåkershem (det allmännyttiga bostadsbolaget), kommunens planeringssekreterare samt en boende i Vingåker. Allmänheten hade bjudits in till trygghetsvandringen genom affischer uppsatta på olika anslagstavlor i kommunen, annons i tidningen, på kommunens hemsida samt på Facebook. Några anmälde sig men ingen av dessa närvarade sedan på vandringen.

Båda trygghetsvandringarna följde i stort sett samma slinga. I likhet med under den tidigare trygghetsvandringen diskuterades behovet av upprustning av gångtunneln bakom Åbrogården samt gångtunneln under järnvägen. Diskussionen kom dock att handla mindre om hur man rör sig i den fysiska miljön och mer om specifika problem/åtgärder.

Åtgärder som lyftes fram var bland annat att gångvägen längs med ån är ojämn och gropig och behöver jämnas till för att gångvägen ska vara tillgänglig för alla, att insynen till Tennisparken skulle kunna förbättras genom att beskära buskarna mot ICA samt att uppbrutna dörrar och fönster i ladan vid järnvägen behöver bommas igen tillsvidare.

Slutsats

Resultat

Enkätundersökningen har bekräftat ett redan välkänt samband; att kvinnor upplever otrygghet i större utsträckning än män samt att en större andel kvinnor än män undviker att gå ut ensamma på grund av otrygghet. Resultatet visar också att kvinnors otrygghet i större utsträckning påverkas av platsens utformning.

Behovet av trygghetsskapande åtgärder framstår som störst på följande platser:

gångtunneln under järnvägen, Tennisparken, området runt järnvägsstationen samt övriga gångtunnlar. Detta betyder dock inte att de andra platserna ska glömmas bort.

Bristande belysning lyftes fram som den främsta orsaken till otrygghet. Andra faktorer inkluderar klotter, skräp samt buskage som skapar dålig överblick. Det är därför viktigt att dessa åtgärdas kontinuerligt och att det finns en rutin kring detta.

Särskilt gångtunnlarna upplevs som otrygga vilket tyder på att kontinuerlig skötsel är extra viktigt där, att belysningen är hel samt att tunnlarna hålls rena och fria från klotter.

Resultatet visar också att det ofta är andra människor i den fysiska miljön som bidrar till otrygghet och därför är det viktigt att inte enbart fokusera trygghetsskapande åtgärder på den fysiska miljön. Ekonomiska, sociala och samhälleliga faktorer har också stor betydelse och samverkan mellan olika aktörer är därför viktigt för att öka tryggheten.

Skötsel och förvaltning

På trygghetsvandringarna samt under senare diskussioner blev det tydligt att det rådde viss oklarhet kring ansvaret för skötsel och förvaltning av vissa platser, särskilt vad gäller belysningen. Dessa platser var också de miljöer där många känner störst otrygghet: gångtunnlarna, tågstationen samt busstationen.

Tillsammans med tekniska enheten har projektet därför utrett ansvarsområdena för skötsel och förvaltning:

 Vingåkers kommun ansvarar för städning i hela tätorten, inklusive busstationen och järnvägsstationen.

 Belysningen i hela tätorten (förutom på skolgårdarna, i tunnlar och vid järnvägsstationen) sköts av Vattenfall. Rondering genomförs fyra gånger per år för att kontrollera att all belysning fungerar. Tekniska enheten rapporterar om eventuell trasig belysning till Vattenfall.

 Vingåkers kommun ansvarar för belysning och underhåll av tunnlarna.

 Länstrafiken ansvarar för att busskurerna är hela och Vingåkers kommun för att de är rena från smuts och klotter.

 Vingåkers kommun ansvarar för belysning, klottersanering och annan skötsel av järnvägsstationen men fakturerar Trafikverket.

Den fördjupade översiktsplanen

Att känna trygghet i den fysiska miljön är viktigt för att vi ska vilja röra oss ute under olika tider på dygnet. Otrygghet riskerar att begränsa särskilt kvinnors rörelsemönster – man väljer bort slutna utrymmen som t.ex. tunnlar för att undvika risken för våld och undviker kanske att gå ut ensam vissa tider på dygnet.

Ur ett trygghetsperspektiv är det viktigt att känna att man har god överblick över en plats och därför spelar en väl anpassad belysning en viktig roll. Att se till att buskage är beskurna och att undvika prång och vrår kan också förebygga känslan av otrygghet. Det är inte enbart viktigt att själv kunna se vad som händer omkring en utan även att själv bli sedd. Då vet man att riskerna är mindre att något skulle hända och om något händer litar man på att man kan få hjälp.

Det är viktigt att belysningen är tillräcklig men samtidigt behaglig och inte alltför stark och det är viktigt att gående har möjlighet att överblicka omgivningen. Är ett område mycket upplyst medan det är mörkt runt omkring kan detta istället uppfattas som obehagligt, det är lätt att man känner sig uttittad och har svårt att se vad som finns runtomkring. Belysning kan även handla om dekorativ belysning som exempelvis belyser träd, broar och fasader.

Att det finns fönster runt gångstråk förebygger att det känns ödsligt och av den anledningen är det också viktigt att undvika att exponera baksidor – dels kan det kännas obehagligt eftersom det inte finns någon som ser och dels riskerar det att bli en samlingsplats för dem som inte vill bli sedda.

Avsides belägna platser, gång och cykelvägar kan upplevas som otryggt särskilt för kvinnor och det är därför viktigt att undvika att planera bostadsområden som

”öar” eftersom det lätt blir otryggt att färdas mellan dessa områden. Stora tomma ytor och långa avstånd mellan bostadsområden upplevs otryggt och därför är det önskvärt med bostäder som fyller ut dessa tomma områden.

Många, särskilt kvinnor, upplever gångtunnlar som otrygga och det är därför viktigt att om möjligt erbjuda alternativa vägar. Kvinnor tenderar också att använda kollektivtrafiken i större utsträckning än män och ur jämställdhetssynpunkt är det därför viktigt att prioritera hållplatser.

En viktig aspekt är också den sociala kontrollen och därför är det viktigt att planera för fler mötesplatser. Folktomma områden kan uppfattas som otrygga men detta kan förebyggas genom att planera för mer rörelse.

Funktionsintegrering, att blanda t.ex. bostäder, service och arbetsplatser, förebygger också att ett område blir folktomt vissa tider på dygnet.

Att ta till vara på det vackra är viktigt eftersom vackra miljöer verkar positivt på den upplevda tryggheten. God skötsel och förvaltning förebygger skadegörelse och skapar trygghet. En annan viktig trygghetsaspekt är att det ska vara lätt att hitta och skyltar spelar därför en viktig roll, likaså raka gatumönster och små kvarter.

Det är viktigt att påpeka att man inte alltid kan känna sig helt trygg överallt och att en fysisk miljö där det inte finns några mörka partier inte är något att sträva efter.

Vissa områden är det inte sannolikt att alla kommer att använda kvälls- och nattetid och ett exempel på detta är gångvägen längs med å-promenaden. Där går man för att det är trevligt och en tilltalande miljö, inte för att det är närmaste vägen. Däremot är det viktigt att centrala platser och platser som är viktiga för att man ska kunna förflytta sig är planerade så att de upplevs som trygga även den mörka tiden på dygnet.

Specifika platser i Vingåker vilka det finns särskilt behov av att se över på sikt är:

 Området runtomkring järnvägsstationen – sträva efter att attrahera fler människor och skapa mer rörelse. Ladans framtid utreds. Om fler människor skulle röra sig runt järnvägsstationen skulle det sannolikt bidra till ökad trygghet.

 Lärkparken ligger direkt söder om järnvägsstationen och är för tillfället något av ett ”ingenmansland” där det finns behov att utreda framtida användande. Bostäder på platsen skulle kunna verka trygghetsskapande och bidra med fler ”ögon” i området. Ett annat alternativ skulle vara att göra området mer parkliknande och asfaltera gångvägar där det idag är upptrampade stigar.

 Vannalaområdet – gång- och cykelvägen som följer Vannalavägen och leder till Vannala är relativt ensligt belägen i och med att man rivit tidigare bebyggelse. Ur trygghetssypunkt vore det önskvärt att på sikt exploatera detta område och på så vis bättre binda ihop Vannala med centrum.

 Vannalaplan – någon form av mötesplats

vid Vannalaplan i form av t.ex. en lekplats/fotbollsplan/grillplats vore önskvärt med tanke på att de boende i flerbostadshusen runt Vannalaplan rör sig mycket utomhus. Det skulle också kunna förebygga att barnen leker på vägen.

 Tennisparken – mötesplatser bidrar till en ökad trygghetskänsla. Planerna på att utveckla Tennisparken i denna riktning är därför mycket positiv ur

ett trygghetsperspektiv. Det är viktigt att ta särskild hänsyn till belysningen samt att försöka skapa möjligheter att överblicka parken utifrån.

 Gångvägen längs med ån – de verksamheter som för närvarande är lokaliserade mellan ån och Hantverkargatan är omringade av höga staket och detta tillsammans med det faktum att de inte har några fönster mot ån bidrar till otryggheten. Bostäder eller verksamheter som bidrar till naturlig överblick och mer rörelse i området skulle hjälpa till att göra promenaden tryggare. Att åpromenaden binds ihop tydligare med t.ex. Hacksta ö och Säfstaholms slott skulle också kunna göra promenaden intressantare, öka användandet och bidra till att det uppfattas som mindre ensligt.

 Under järnvägsbron – näringsverksamhet i närhet av området under järnvägsbron skulle verka trygghetsskapande i och med att det skulle bidra till att fler rör sig i området och det skulle uppfattas som mindre ödsligt.

Trygghetsvandringar

Det är viktigt att åsikter och förslag till åtgärder från trygghetsvandringarna följs upp och det vore värdefullt om kommande trygghetsvandringar också hålls i andra områden än där promenaden ägde rum den här gången. Det har t.ex. visat sig finnas ett behov av trygghetsskapande åtgärder i Vannala.

De största kunskaperna har de som regelbundet använder sin närmiljö, boende och arbetande i området. Det är viktigt att lyckas engagera dessa grupper, vilket var en av bristerna under projektet. Framtida trygghetsvandringar kan kanske locka fram ett starkare engagemang om de hålls i ett mer begränsat område där fler människor bor.

Uppföljning

Projektet kommer att följas upp under hösten 2011 och kommunledningsförvaltningen kommer att ansvara för detta. En åtgärdslista för skötsel och förvaltning har tagits fram tillsammans med tekniska enheten (se bilaga 3) och denna kommer att checkas av för att se vad som uppfyllts.

Informationen skall finnas tillgänglig för medborgarna på kommunens webbsida och om det är punkter på listan där ingen åtgärd sker ska detta motiveras av ansvarig förvaltning. Kommunledningsförvaltningen kommer att ansvara för uppdatering av webbsidan.

Kommunen kommer även att följa resultatet från polisens och landstingets trygghetsundersökningar. Frågan om ansvaret för eventuella kommande trygghetsvandringar i Vingåkers tätort kommer att klargöras.

Projektets resultat kommer att fungera som underlag till den fördjupade översiktsplanen för Vingåkers tätort.

Källförteckning

Boverket (2009) Alla har rätt att känna sig trygga – Dokumentation från seminarieserien 2009. Boverket

Andersson, Birgitta (2001) Rädslans rum – trygghetens rum – ett forskningsprojekt om kvinnors vistelse i trafikrummet. Lunds universitet. VINNOVA Rapport VR 2001:32.

Bo Tryggt 05 – Teorier och principer, http://www.botryggt.se/

Brottsförebyggande rådet i samverkan med Boverket och Rikspolisstyrelsen (2002) Bebyggelseinriktade åtgärder mot brott och otrygghet.

Brottsförebyggande rådet (2009) Otrygghet och Segregation – bostadsområdets betydelse för allmänhetens otrygghet och oro för brott. Rapport 2008:16,

Brottsförebyggande rådet (2009) Upptäck och åtgärda otrygghet – Om trygghetsvandringar. Idéskrift nr 16

Landstinget Sörmland (2008) Liv & Hälsa 2008 – en undersökning om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor

Polismyndigheten i Södermanlands Län (2008) Trygghetsundersökningen i Södermanlands län 2008 – övergripande resultat om allmänhetens utsatthet, trygghet och förtroende

Tryggare mänskligare Göteborg (2005) Trygghetsvandring – så här gör man Version 2

Bilagor

In document Ett tryggare Vingåker (Page 20-27)

Related documents