Klass och kön i facklig kamp

Klasskamp som begrepp inom fackföreningsrörelsen har som politisk ideologi fått sin innebörd av motsättningen mellan lönearbete och kapital med produktionsförhållandena inom industrin i fokus. Kapitalägare utnyttjar enligt marxistisk teori arbetskraften och arbetarklassen måste befria sig genom att organisera

sig och ändra på produktionsförhållandena. I Sverige skedde den fackliga mobiliseringen i nära samarbete med den politiska. Arbetarrörelsen under större delen av förra seklet, LO med anslutna fackförbund och det socialdemokratiska partiet, samverkade för att förbättra arbetsförhållanden och lönevillkor för arbetarna.

Klassolidaritet var ett honnörsord. Det dröjde länge innan kvinnors arbetsförhållanden blev en viktig fråga för de tongivande aktörerna inom fackföreningsrörelsen som så gott som alltid var män.

Fackligt aktiva kvinnor inom arbetarrörelsen har alltid haft de lönearbetande kvinnornas särskilda problem på sin agenda. I den meningen har de talat om kön, samtidigt som de i regel varit angelägna om att betona klasstillhörighet och solidaritet med männen fackligt och politiskt. Socialistiska teoretiker hade visioner om jämlikhet mellan könen i det klasslösa samhället men den visionen kom bort när idéerna skulle omsättas i praktiken.¹³⁰ De organiserade kvinnorna hade redan från första början krav på lika lön på sin agenda. Dock var det konflikten mellan moderskap och lönearbete som stod i centrum. En vanlig strategi var att ”ligga lågt” gentemot de fackligt organiserade männen för att inte äventyra sammanhållningen inom klassen. Det tyder på att utrymmet för att åstadkomma en förändring utanför klassideologin och dess djupt rotade terminologi upplevdes som närmast obefintligt. Kvinnorna bedömde att de måste kämpa för att få sina frågor, som gällde barntillsyn och andra sociala förhållanden, godkända som äkta fackliga frågor.¹³¹

Från 1950-talet och framöver intresserade sig också inflytelserika män inom fackföreningsrörelsen för kvinnornas fackliga krav särskilt de sociala. Det gick an att tala om både klass och kön och handlade inte längre enbart om klass och klasskamp.¹³² I dagens samhälle väcker det kanske större förvåning när fackförbunden talar om klass än när de talar om kön, eftersom det är vanligt att fackförbund numera anger att de har en feministisk agenda.¹³³

Detta gäller dock inte LO som håller fast vid klassperspektivet. Som exempel kan nämnas den i september 2014 publicerade rapporten med titeln Arbetsmiljö 2014 –

130 Carlsson Wetterberg har i (1986) Kvinnosyn och kvinnopolitik En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 undersökt vad som hände med jämlikhetstanken och funnit att visionen sköts på framtiden. Carlsson Wetterberg har också undersökt vilka frågor som kvinnorna prioriterade politiskt och fackligt. I sin historiska analys framhåller hon, att det fanns variationer och motsägelsefullhet i de strategier som kom till användning. Kvinnors olikartade villkor gav upphov till olika strategier.

131 Detta dilemma belyser också Waldemarson (2000) i Kvinnor och klass – en paradoxal skapelseberättelse.

LOs kvinnoråd och benämnandets makt 1898-1967, s 79 samt i kapitel 5 Lika lön.

132 Det finns olika sätt att definiera arbetarklass. Vanligen avses de som i ett klassamhälle utför avlönat kroppsarbete men ibland kan fler omfattas. Se Ahrne, Ekerwald & Leiulfsrud 1995; Korpi 1978;

Therborn 1981; Vogel 1987.

133 Fackförbund inom Saco och TCO har en värdegrund som de presenterar på sin webbplats och som inte innehåller klassbegreppet.Värdegrunden anger vanligen allas lika värde som grund för verksamheten. Se t.ex. www.vision.se och www.akademssr.se

klass & kön. Denna rapport, som innehåller en redovisning av hur arbetsmiljö och hälsa uppfattats av arbetare och tjänstemän under åren 1991 till 2014, ger information om hur LO i nutid ser på klass och kön.¹³⁴ Rapporten ger en mycket dyster bild av de kvinnliga arbetarnas arbetsmiljö. Kvinnorna arbetar oftare än männen på oregelbundna tider. De arbetar ensamma i otrygga situationer. Bland de kvinnliga arbetarna finns störst andel med repetitivt arbete. De har sämre möjlighet än männen att ta en kort paus under arbetet och de kan mer sällan bestämma när olika arbetsuppgifter ska göras. När det gäller tungt påfrestande arbete är siffran för kvinnor högre än för män och kvinnor har sämre tillgång till företagshälsovård än män. På tjänstemannasidan har de kvinnliga lägre tjänstemännen generellt en sämre arbetsmiljö än de lägre manliga tjänstemännen och ofta också i jämförelse med manliga arbetare. För högre tjänstemän är skillnaderna mellan kvinnor och män mindre men de finns även där.

Tabellerna i rapporten visar att kvinnor, oavsett vilken grupp de anses tillhöra, har sämre arbetsmiljö än män i samma grupp, men de åtgärder som föreslås i rapporten är inte inriktade på att specifikt stödja kvinnor. I rapportens analysdel finns ingen diskussion av klass och kön eller hur de kan tänkas interagera. Texten antyder att klass och kön utgör två självklara och skilda ordningar, som tillsammans dubblerar kvinnornas underordnade ställning. Resultatet av undersökningen sammanfattas på följande sätt: Slående är att arbetare och kvinnliga tjänstemän idag är lika utsatta i arbetslivet och att gapet till de högre tjänstemännen ökar. Formuleringen visar enligt min mening att klassperspektivet dominerar.

Att det var sömmerskor och hembiträden som var de första att organisera sig i fackföreningar är knappast en slump. Att sy kläder, städa, tvätta, laga mat och passa barn – arbeten som förknippades med hemmet – det var sådana arbeten som oftast stod till buds för kvinnorna när industrialismen förändrade samhället och tvingade hustrur till torpare, småbrukare och obesuttna att hjälpa till med försörjningen.

Mannen sågs som försörjaren. Men kvinnor arbetade också i fabrikerna där de i regel tilldelades de monotona arbetsuppgifterna, de som männen inte ville ha. Kvinnorna lönearbetade och samtidigt tog de hand om stora barnaskaror, de gamla och de sjuka i familjen. Mat måste stå på bordet när försörjaren kom hem. Och smutsen måste bekämpas.

Över utvecklingen i Sverige från slutet av 1800-talet och framåt finns, inte minst inom ekonomisk historia, en omfattande forskning som handlar om industrialismens framväxt, arbetarrörelsen, den socialdemokratiska kvinnorörelsen, folkhemmets reformer och utveckling och vad detta betytt för människors liv och vardag.¹³⁵ I

134 Gellerstedt 2014.

135 Exempel: Frykman & Löfgren (1979) Den kultiverade människan; Qvist (1974) Statistik och politik.

Landsorganisationen och kvinnorna på arbetsmarknaden; Karlsson & Wikander (1985) Kvinnoarbete och könssegregering i svensk industri 1870-1950; Se även Carlsson Wetterberg 1986.

boken Med Kluven tunga Svensk fackföreningsrörelse efter andra världskriget har Yvonne Hirdman gett en detaljerad kartläggning och analys av LOs tveksamheter inför likställighet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden.¹³⁶ På tjänstemannasidan kan hänvisas till TCO och kvinnorna Tidsperioden 1944-1974 Studie av TCOs och SIFs arbetsmarknadspolitik och behandling av principen lika lön för lika arbete av Irma Irlinger. Hirdmans och Irlingers arbeten utgår bägge från en mycket omfattande genomgång av organisationernas eget material, fackliga debatter, handlingsprogram och diskussioner inom familje- och socialpolitik mm. I SOU 1938:47 Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete har Karin Kock under rubriken Kvinnoarbetet i Sverige bidragit med en fyllig redovisning av arbetsförhållandena för kvinnor.

Under 1900-talets första decennier kunde idémässigt iakttas olika strömningar. En gick i riktningen att lösningen bestod i att flytta ut det mesta som gjordes i hemmen och se till att hushåll och barn sköttes kollektivt för att underlätta för kvinnorna att gå ut i produktionen. Så fanns det en annan linje, enligt vilken hemsysslorna skulle vara kvar i bostaden men omstöpas till ett riktigt yrke, ett husmorsyrke. Det innebar att kvinnor inte skulle lönearbeta. De skulle vara stolta över sin obetalda arbetsinsats och låta bli att tävla med männen om arbetstillfällena.¹³⁷ Det var närmast att betrakta som ett slags strejkbryteri att konkurrera med männen med de upp till femtio procent lägre löner kvinnor de facto åtnjöt under 1900-talets första decennier. På tyska var uttrycket ”Schmutzkonkurrentinnen”.¹³⁸

Det skulle skapas nya hem med utnyttjande av upptäckter inom teknik och medicin.

Det snuskiga Fattigsverige skulle utrotas och skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor skulle lära arbetarkvinnor hur ett riktigt hem skulle skötas.

Från 1920 och framöver blev det ett återkommande tema i fackliga och politiska diskussioner att det husliga arbetet skulle uppvärderas och respekteras av samhället.

Och i Morgonbris, det socialdemokratiska kvinnoförbundets tidning, började det komma artiklar om att mannen som god kamrat borde hjälpa till i hemmet.¹³⁹ Kvinnor sviktade under dubbelarbetet.

Så kom en period, med Alva Myrdal som känd företrädare, som kännetecknades av förslag till en annan lösning – bort från idéer om kvinnors särart och mot visionen om att kvinnor och män skulle dela på arbetet vare sig det var i produktionen eller i hemmet. Mannen skulle återvända till familjen. Och så småningom började kraven på sexualpolitiska reformer ta plats i politiken, krav på födelsekontroll och fri abort. Men

136 Se även Hirdman 1990.

137 En inflytelserik företrädare för detta särartstänkande var Ellen Key.

138 Dahlerup (1973) Socialisme og kvindefrigörelse i det 19. Århundrede, s175 ff.

139 Morgonbris startades 1904 av Kvinnornas samarbetsorgan. Dess första redaktörer var Anna Sterky och Maria Sandel.Tidningen övertogs av de socialdemokratiska kvinnorna 1907 och har sedan 1920 varit i det socialdemokratiska kvinnoförbundets ägo. Könsrollsdebatten och familjepolitiska reformer är några av de frågor som drivits av tidningen.

det tidigare särartstänkandet dök upp på nytt efter andra världskriget i och med 1940- och 1950-talens hemmafruideal. Då männen efter kriget återvände till sina tidigare arbeten, var det inte längre självklart, att det fanns plats för de kvinnor som hållit igång produktionen under deras frånvaro.

De uppgifter som redovisats i detta avsnitt kan tyckas ligga vid sidan av en analys av löneskillnader. Men i de förhållanden som jag nu kortfattat berört finns rötterna till den könssegregerade arbetsmarknaden och den tudelning mellan arbetsuppgifter förknippade med oavlönat hemarbete och försörjarens avlönade industriarbete som har samband med könsrelaterade löneskillnader. Därför har jag ansett att det hör till mitt ämne att göra denna återblick.