Klass och kön i Stockholm omkring

I dokument Creating the City : Identity, Memory and Participation. Conference proceedings (sidor 56-66)

Martin Koch, Maria Sandel, Sigfrid Siwertz och Elin Wägner

I centrum för min framställning står fyra romaner från i början av 1910-talet; nämligen Martin Kochs Arbetare. En historia om hat (1912), Maria Sandels Virveln (1913), Sigfrid Siwertz En flanör (1914) och Elin Wägners Helga Wisbeck (1913). I dessa romaner intresserar jag mig för följande frågor: Hur gestaltas romankarak- tärernas förhållande till Stockholms offentliga rum? Hur gestaltas karaktärernas yrkesliv? Hur ser romankaraktärernas boende- och rörelsemönster ut? På en övergripande nivå utgår det ovanstående från frågan om vilken roll klass och kön har för hur författare ge- staltar kvinnors och mäns livsvillkor.2

Koch och Sandel är två av våra första arbetarförfattare och de- ras Arbetare. En historia om hat och Virveln är kollektivromaner, vil- ka båda fokuserar industrialismens genombrott, dess konsekvenser för arbetarklassen och har de oroliga arbetsmarknadsåren omkring 1910 som utgångspunkt. Siwertz och Wägner är två av våra s.k. bor- gerliga tiotalister och i sina romaner En flanör respektive Helga Wis- beck sätter de individen i centrum, vilket titlarna på deras romaner avslöjar, samtidigt som romanerna ger en bild av det samtida sam- hället i början av 1910-talet.

Eftersom både arbetarförfattare och kvinnliga författare vid den- na tid för första gången i högre utsträckning trädde fram i den lit- terära offentligheten ger dessa fyra romaner en möjlighet att läsa kvinnliga och manliga författare ur olika samhällsklasser bredvid varandra. Det är just denna omständighet som gör att dessa fyra ro- maner är intressanta att lyfta fram tillsammans.

Alla fyra romaner utspelar sig omkring 1910 i Stockholm, som precis då som nu var en socialt segregerad stad, men på ett annor- lunda sätt i jämförelse med idag. De mer förmögna samhällsskikten bodde i centrum, men med tanke på att de i början av 1900-talet

utgjorde knappt 15 procent av stadens befolkning kunde de inte prägla hela stadsdelar. Södermalm och Kungsholmen var vid denna tid de mest utpräglade arbetarstadsdelarna. Östermalm började växa fram som stadsdel och Strandvägen byggdes i början av 1900-talet för att skapa en paradgata dit de nyrika flyttade.3

Stockholms offentliga rum för nöjesliv, arbete, politiska, kultur- ella och sociala aktiviteter var även könskodat och ofta reserverat för män, bland vilka en ny gestalt, den flanerande mannen, flanören, trädde fram. Dagens flanörforskning lyfter även fram de samtida kvinnliga flanörerna, och pekar på att det för kvinnor var svårt att ensamma flanera på stadens gator utan att riskera att uppfattas som prostituerade.4

Så många som 40 procent av Stockholms kvinnor var yrkesverk- samma, och för dessa var det viktigt att även vara verksamma i gränslandet mellan hem och yrkesarbete, till exempel genom filant- ropisk, kulturell och pedagogisk verksamhet. Att ha en bakgrund inom de dominerande samhällsklasserna var av stor betydelse för att som kvinna nå framgång i tidens offentlighet, påpekar Boel Eng- lund och Lena Kåreland.5

Av de kvinnliga gestalterna i de fyra romanerna är det Wägners Helga Wisbeck som mest rör sig i Stockholms offentliga rum. Hon gör sjukbesök sent på kvällarna, hon håller föreläsningar på Stock- holms högre läroverk, hon är ideellt verksam på till exempel Byrån för ensamma mödrar, hon har blivit utnämnd till att vara läkare åt ett livförsäkringsbolag och hon går ensam på detta livförsäkringsbolags 25-årsfest på Grand hotell. Helga tar utan tvivel plats i Stockholms offentliga rum och hon tycks bejaka storstadens möjligheter.

Av de manliga gestalterna i de fyra romanerna är det Siwertz Torsten Gjörloff som rör sig mest i olika sociala och urbana miljöer i Stockholm. I En flanör tycks Stockholm bli ett offentligt urbant rum, menar Alexandra Borg, och där flanerar Torsten ofta ensam. Hans stadsvandringar får en livsfilosofisk prägel, särskilt mot slu- tet av romanen, och de har en god terapeutisk inverkan på honom. I Torstens flanörtillvaro ingår också att träffa flanörkamraterna på kvällarna på Blanchs, där de har ett stambord som de kallar Döda vinkeln.6

Stockholm klassmarkeras i En flanör genom Torstens val av plat- ser, där han träffar sina kvinnliga bekanta, som har olika klassbak- grund. Han visar därmed en medvetenhet om klasstillhörighetens betydelse. Han går på bakgator på Söder med Berta, som har en ar- betarklassbakgrund och arbetar som butiksbiträde. Dottern till hans hyresvärdinna, som kommer från en medelklassmiljö och arbetar på bank, träffar han på sitt hyresrum vid Katarina kyrka på Söder. Han promenerar med blivande fästmön Louise från en nyrik överklass- familj på Strandvägen och med sjuksköterskan Ebba, som kommer från en adelssläkt, umgås han i faderns hem vid Kornhamnstorg.

Kvinnorna i Sandels Virveln är framför allt verksamma på två arenor, arbetsplatsen och hemmet. Det är viktigt att notera att köket nästan blir en offentlig arena för arbetarklassens kvinnor eftersom de tillsammans med barnen utför yrkesarbete där. Alexandra Borg menar att arbetarköket hos Sandel är ett urbant rum, en agora, en plats för det öppna samtalet.7

I Virveln promenerar kvinnorna mycket, oftast till och från ar- betet på chokladfabriken Malvan på Kungsholmen. De är väl med- vetna om att de under sina promenader betraktas som objekt sam- tidigt som de gör sig själva till subjekt när de är uppmärksamma på männens ögonkast.8 Berättaren i Virveln påpekar även att de ogifta

kvinnorna på grund av de låga lönerna i många fall tvingas till pros- titution. Bakom berättarens bittra kommentar om ”den värderade medborgarinnan Prostitution” (s. 27) finns både ett klass– och könsperspektiv.

Berättaren syftar förmodligen här på den reglementerade pros- titutionen, ett system som innebar att staten tillät prostitution men höll den under uppsikt och försökte därigenom förhindra att köns- sjukdomar spreds. Enligt Yvonne Svanström fanns det en tydlig klassdimension i reglementeringen, som ingick i den framväxande medelklassens ideologi och som innebar att män från borgarklas- sen kunde träffa kvinnor från arbetarklassen. På så sätt skyddades de borgerliga kvinnorna från arbetarklassens prostituerade kvinnor.9

I Arbetare. En historia om hat är det offentliga rummet köns- markerat. Det är männen som träffas på Arbetaregatan utanför sina bostäder för att diskutera politik och därmed får gatan, det offen- tliga rummet, en politisk dimension.10 Att ta plats i samtal i det

offentliga rummet, på gatan, innebär också för de manliga arbetarna att i hög utsträckning ta ställning politiskt. Det offentliga rummet i Kochs roman är alltså manligt kodat, men det finns en kvinna som tar plats i det offentliga rummet, nämligen Anna, som tar ställning politiskt och håller vakt utanför fabriken under storstrejken.

Hur gestaltas då karaktärernas yrkesliv i de fyra romanerna? Hel- ga i Wägners roman har en egen läkarpraktik och hon är den enda kvinnliga gestalten som har en färdig akademisk utbildning i de fyra romanerna som tas upp här.11 Hon har mottagning samt väntrum

i anslutning till sin bostad, hon har inga fasta arbetstider och tolv timmars arbetsdag är för henne inte ovanligt. Här löper verkligen det privata och offentliga in i varandra. Hennes offentliga roll som läkare och hennes privata jag överlappar varandra ytterligare när hon åker hem till Krister och hans fru Elisabeth, för att vara ett stöd för Elisabeth under hennes graviditet och förlossning. Helga och Krister hade ett kärleksförhållande under studietiden och Helga är fortfarande mycket fäst vid honom. Därför blir vistelsen hos Krister och Elisabeth svår för henne och mynnar ut i en livskris.

Helga använder sin yrkeskunskap till att engagera sig för de ut- satta, exempelvis genom att hålla ett anförande i reglementerings- frågan på läkarsällskapet. Vid sidan av sitt yrkesarbete engagerar sig Helga ideellt och i det engagemanget kan hon dra nytta av sitt yrkeskunnande, till exempel på Byrån för ensamma mödrar. Hon rör sig i och mellan tre olika verksamhetsområden: i det offentliga genom sitt arbete på polikliniken, i ett rum mellan det privata och offentliga på sin mottagning, och i det ideella genom sitt engage- mang i kvinnorörelsen. På många sätt motsvarar Helga den kvin- na som i Wägners roman Pennskaftet kallas ”SBK – självförsörjande bildad kvinna”. Hon är stark, arbetsam, politiskt och ideellt engag- erad. Hon är således verksam i gränslandet mellan hem och yrkesliv samt kommer från övre medelklass, vilket Boel Englund och Lena Kåreland anger som viktiga framgångsfaktorer för kvinnor i tidens offentlighet.12

I både Wägners och i Siwertz roman är det självklart att ha hem- biträde såväl för kvinnor som för män, även om man lever ensam. Det innebär att det privata och offentliga löper in i varandra i hem- met, där det uppstår situationer då det blir svårt att avgöra var det

offentliga slutar och var det privata börjar. Samtidigt som förhållan- det mellan arbetsgivare och arbetstagare är hierarkiskt blir förhål- landet intimt just därför att arbetsplatsen är förlagd till hemmet. Det visar sig såväl i relationen mellan Helga och hennes hembiträde som mellan Torstens pappa och hans hembiträde.

Kategorierna klass och kön korsar varandra i gestaltningen av yrkesarbete i Siwertz En flanör. Där yrkesarbetar de män, vilka tillhör borgerligheten, som till exempel journalist och författare, medan de män som tillhör överklassen inte yrkesarbetar. Över dessa överklas- sens män vilar en undergångsartad stämning, som indikerar att den- na samhällsklass inte har nog livskraft. För Torstens egen del verkar det inte vara ett alternativ att börja arbeta när han efter pappans död inser att pappan har gjort konkurs utan han får i stället låna pengar av sin pappas vänner för att fortsätta med sina studier i Uppsala.

Tre av de fyra kvinnor som Torsten umgås med yrkesarbetar: hyresvärdinnans dotter Lisen arbetar på bank, affärsbiträdet Berta och sjuksystern Ebba som tar hand om hans sjuke far. Louise, som tillhör den nyrika överklassen och som Torsten förlovar sig med, yrkesarbetar däremot inte.

På chokladfabriken Malvan på Kungsholmen i Sandels Virveln utför kvinnorna ett enformigt arbete och har långa arbetsdagar. Fab- riksledningen betraktar de anställda som en massa, misstror dem och visiterar alla varje kväll innan de går hem för att försäkra sig om att de inte stjäl med sig någon konfekt. Fabriksledningens sätt att hantera de anställda får motsatt effekt och skapar i stället förutsät- tningar för snatteri. Det råder inte heller någon samhörighetskänsla bland arbeterskorna utan i stället härskar ett starkt grupptänkande. Antingen är de ”yrhättor”, glada och lite godtrogna arbeterskor, eller ”skitförnäma”, modiga och rakryggade arbeterskor. Mellan dessa två grupper av kvinnor finns en skarp gräns och de har mycket svårt för att förstå varandra. Vi kan alltså se att både klass- och könshierarkier korsar varandra på chokladfabriken Malvan.

Kochs roman handlar till skillnad från Sandels roman om männ- ens arbetsvillkor och i centrum står ett bergsprängarlag. Dess med- lemmar utför ett hårt, tungt, monotont, smutsigt och farligt ar- bete. Det omänskliga, nästan surrealistiska i deras arbetssituation, framträder tydligt i skildringen av en bergsprängningsolycka då

bergsprängarbasen förlorar sitt ena öga. Han vilar en stund med sitt söndersprängda huvud och ber lakoniskt om en trasa som han binder om sitt huvud. Efter en stunds vila börjar han arbeta igen.

I de två romanerna av Koch och Sandel är det tydligt att arbets- uppgifternas innehåll är könsmarkerat. Kvinnorna hos Sandel syr och gör konfekt, medan männen hos Koch bygger hus. Likväl är ar- betsvillkoren hårda för både kvinnorna och männen, men en viktig skillnad måste betonas. Kochs män har högre lön än Sandels kvinnor. Av de ogifta arbeterskorna på chokladfabriken Malvan är det mån- ga som inte kan försörja sig på sin lön och som därför tvingas till att prostituera sig.

Utifrån Yvonne Hirdmans förståelse av begreppet genus skulle vi kunna säga att Koch och Sandel i sina romaner illustrerar hur ge- nus produceras i arbetslivet. I enkönade kollektiv fostras arbetarna till kvinnor och män och därmed förstärks såväl de hierarkiska som isärhållande mekanismerna i genusordningen.13

Hur ser då romankaraktärernas boende- och rörelsemönster ut? Torsten i En flanör hyr till en början ett rum på Söder. När Torsten inleder ett förhållande med Louise Vestrin ser han sig tvungen att förflytta sig från sin egen privata borgerliga miljö på Söder närmare den nyrika miljön på Strandvägen, där familjen Vestrin bor.

Till skillnad från Torsten, som under sin flanörtillvaro söker sig bort från sitt hyresrum för att flanera, umgås med sina manliga vän- ner eller träffa sina kvinnliga bekanta har Wägners Helga ett helt annat förhållande till sitt hem. Hon bor förvisso också ensam, men med ett hembiträde i en liten våning i anslutning till sin mottag- ning. I sitt arbete och i sin ideella verksamhet möter hon många människor och därför händer det ganska ofta att hon längtar efter att få vara ensam i sin tysta lilla våning. Hon engagerar sig även ideellt för att skapa en alternativ boendeform för självförsörjande kvinnor genom sitt ordförandeskap i en kommitté som arbetar med att planera byggandet av ett hem för självförsörjande.

I både Kochs och Sandels romaner är drömmen om det egna hemmet viktig. Gestalterna i Kochs roman drömmer om det egna hemmet och Sandels roman mynnar ut i en beskrivning av ett ungt pars första hem. Hemmet och familjelivet skildras dock på helt olika sätt i deras romaner. På Arbetargatan på Kungsholmen, där många

av arbetarna i Kochs roman bor, härskar aggressivitet och agg. Här pyr ett hat efter förlusten av storstrejken några år tidigare. Det är ett hat som riktas åt olika håll, mot arbetet, mot arbetsgivarna och mot klassamhället. Berättaren menar att till och med barnen på Arbe- targatan fostras till att hata. Det finns ingen glädje i deras lek utan hatet är en förutsättning för deras överlevnad.

Hos Sandel råder det motsatta förhållandet; här blir familjelivet betydelsefullt. Särskilt för kvinnorna blir hemmet en motvikt till chokladfabriken Malvan som tar ifrån dem deras solidariska ansvar- skänsla och moraliska integritet. Precis som i Kochs roman är det kvinnor och barn som mest vistas i hemmen, men här tycks famil- jemedlemmarna i högre utsträckning värna om varandra. Om kväl- larna är alla samlade, de läser, diskuterar och arbetar. Barnens livs- villkor verkar här inte lika brutala som hos Koch. Deras situation är likväl prekär, men här tar kvinnorna ett större gemensamt ansvar för alla barns uppväxtvillkor.

Hur kan romankaraktärernas boende- och rörelsemönster i Stockholm beskrivas utifrån ett klass-och könsperspektiv? Helga i Wägners roman bor vid Kornhamstorg, där hon har sin mottag- ning. Hon arbetar också på polikliniken för kvinnosjukdomar vilk- en också ligger vid Kornhamnstorg. Hon gör hembesök i Midsom- markransen. Hon är på fest på Grand hotell på Blasieholmen och håller föredrag på läkaresällskapet på Klara Östra Kyrkogata. Hon promenerar på Djurgården med sin svägerska och brorsdotter.

Torsten i Siwertz roman bor till en början på Söder, men flyttar till Östermalm, till Grevgatan, när han förlovar sig med Louise, som bor med sin familj på Strandvägen. När hans pappa, som bor vid Kornhamnstorg, blir sjuk flyttar Torsten hem till honom. Han träf- far sina vänner på Blanchs veranda i Kungsträdgården. När Torsten har sin livskris rör han sig över ett stort geografiskt område: Över Djurgården, Gärdet mot Lidingöbron vidare till Nya kyrkogården, idag Norra begravningsplatsen på gränsen till Solna. Därefter mot Marieberg och Konradsberg på Kungsholmen.

I Sandels roman rör sig karaktärerna uteslutande på Kungshol- men, där de både arbetar och där de bor. När de gör utflykter eller promenerar blir de kvar på Kungsholmen. De rör sig då mot Karl- bergsbron, som idag heter Ekelundsbron, och Ulvsundasjön.

I Kochs roman bor karaktärerna också på Kungsholmen, på Ar- betargatan, men de arbetar på Söder, på Utkantsgatan. Det är inte självklart vilken gata Utkantsgatan kan vara idag, men möjligen kan det handla om Heleneborgsgatan, en tvärgata till Långholmsgatan, och som löper parallellt med Södra Mälarstrand.

I de fyra romanerna visar det sig att kategorierna klass och kön har betydelse för gestaltningen av karaktärernas boende- och rörel- semönster. Torsten, en manlig gestalt från övre medelklass, rör sig i olika sociala miljöer och över det största geografiska området. Helga, en kvinnlig representant från övre medelklass, rör sig också i olika sociala miljöer, men inte över ett lika stort geografiskt om- råde. Här får vi dock betänka att Torsten, till skillnad från Helga, utnyttjar flanerandet till att lösa den livskris som han befinner sig i. Hans långa stadsvandringar har en god terapeutisk inverkan på honom. De manliga arbetarna i Kochs roman rör sig i de delar av Stockholm som för tiden anses vara utpräglade arbetarstadsdelar, det vill säga på Kungsholmen och på Söder. De kvinnliga arbetar- na i Sandels roman vistas både under arbetstid och på fritiden på Kungsholmen. De är alltså minst rörliga.

Avslutningsvis kan det konstateras hur centrala kategorierna klass och kön blir i de fyra romaner som jag tagit upp här i deras ge- staltning av Stockholm och det offentliga rummet, av arbetsvillkor och boendemiljö i början av 1900-talet när Stockholm var på väg att bli industri- och storstad. Det är också värt att notera att förfat- tarnas klass- och könstillhörighet är av betydelse för hur levnads- villkoren gestaltas i romanerna. Huvudkaraktärerna är av samma kön som författarna och de tillhör även samma samhällsklass som författarna. Därför ligger det nära till hands att dra slutsatsen att det är de fyra författarnas egna erfarenheter och värderingar som speglas i romanerna.

Noter

1. Catrine Brödje, FD i litteraturvetenskap. Universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning. Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT, Högskolan i Borås.

2. Distinktionen mellan genus och kön är inte helt tydlig, vilket leder till att användningen av begreppen inte är självklar. Därför väljer jag här begreppet

kön, vilket inbegriper både den fysiska kroppen och de föreställningar som tillskrivs den. Se vidare t.ex. Langås, Unni, ”Kjønnets dilemma. Feminisme og litteraturforskning”, Edda. Nordisk tidskrift for litteraturforskning 2001:1, s. 95-106. Finns översatt i Genusvetenskapliga litteraturanalyser, red. Arp- ing, Åsa och Nordenstam, Anna, Lund 2010. Om klassbegreppet se t.ex. Holgersson, Ulrika, Klass. Feministiska och kulturanalytiska perspektiv, Lund 2011. Denna artikel utgår från mitt pågående forskningsprojekt ”Kärlekens minerade fält. Klass och kön i tolv samtidsromaner 1912-2013”.

3. Se vidare Lindgren, Anne-Marie, Arbetarnas Stockholm 1880-1920, Stock- holm 2014, s. 73ff.

4. Englund, Boel & Kåreland, Lena, Rätten till ordet. En kollektivbiografi över

skrivande Stockholmskvinnor 1880-1920, Stockholm 2008, s. 22 och 35. Se

även Pollok, Griselda, ”Modernity and Spaces of Femininity”, densamma,

Visions and Difference. Feminism, Femininity and the Histories of Art, London

& New York 2003, s. 70-127 och Selboe, Tone, Litterære vaganter. Byens

betydning hos seks kvinnelige forfattare, Oslo 2003, där de problematiserar

flanörbegreppet utifrån ett klass- och könsperspektiv.

5. Englund, Boel & Kåreland, Lena 2008, s. 12f och s. 109.

6. Jämför Borg, Alexandra, En vildmark av sten. Stockholm i litteraturen 1897-

1916, diss. Stockholm 2011, s. 194.

7. Ibid., s. 261.

8. Jämför ibid., där Alexandra Borg pekar på att kvinnorna hos Sandel både betraktar och blir betraktade.

9. Se t.ex. Svanström, Yvonne, ”En självklar efterfrågan? Om torskar och sex- köpare under hundra år”, i Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år, red. Svanström, Yvonne & Östberg, Kjell, Stockholm 2004, s. 219ff.

10. Jämför Alexandra Borg (2011), som dock inte har ett tydligt könsperspek- tiv, men pekar på att det är som om arbetarklassen återupptäcker den me- deltida stadens gatuliv.

11. Se vidare Isaksson, Ulla & Linder, Erik Hjalmar, Elin Wägner – en biografi, Stockholm 2003 [1977, 1980], s. 195ff. och även Lundgren, Kristina, Bar-

rikaden valde mig. Ada Nilsson. Läkare i kvinnokampen, Stockholm 2014, s.

118-125, om förebilderna till porträttet av Helga Wisbeck, nämligen Ada Nilsson och Alma Sundquist.

12. Se not 4.

13. Hirdman, Yvonne, Genus. Om det stabilas föränderliga former, Malmö 2001, s. 115.

Referenser

Primärlitteratur

Koch, Martin, Arbetare. En historia om hat, Stockholm 1912. Sandel, Maria, Virveln, Stockholm 1913.

Siwertz, Sigfrid, En flanör, Stockholm, 1914. Wägner, Elin, Helga Wisbeck, Stockholm 1913.

Sekundärlitteratur

Borg, Alexandra, En vildmark av sten. Stockholm i litteraturen 1897-1916, diss. Stockholm 2011.

Englund, Boel & Kåreland, Lena, Rätten till ordet. En kollektivbiografi över

skrivande kvinnor 1880-1920, Stockholm 2008.

Hirdman, Yvonne, Genus. Om det stabilas föränderliga former, Malmö 2001. Holgersson, Ulrika, Klass. Feministiska och kulturanalytiska perspektiv, Lund

2011.

Isaksson, Ulla & Linder, Erik Hjalmar, Elin Wägner – en biografi, Stockholm 2003 [1977, 1980].

Langås, Unni, ”Kjønnets dilemma. Feminisme og litteraturforskning”, Edda.

Nordisk tidskrift for litteraturforskning 2001:1, s. 95-106. I svensk översät-

I dokument Creating the City : Identity, Memory and Participation. Conference proceedings (sidor 56-66)