Klassrumsstudier med fokus på naturvetenskap och språk De studier som är av särskilt intresse för denna avhandling kombinerar

språk och naturvetenskap i sin forskning. Få klassrumsstudier berör dock gymnasienivå (se dock Jaipal 2002). De flesta studier med denna kombi- nation fokuserar grundskolans klassrum och relativt sällan fokuseras elever med andraspråk (Ayala 2002, Christie 1998, Hajer 2000, Jacobs & Ward 2000, Moran 1996, Tiede 1996). Här kommer även enstaka andra klassrumsstudier av intresse i detta sammanhang att redovisas (Nystrand 1997, och Sharan & Schachar 1988).19

Bland aspekter som diskuteras i studierna kan nämnas interaktio- nens betydelse i klassrummet och i par- och grupparbeten, hur uppgifter är utformade språkligt och hur eleverna förstår dem (Se t.ex. också Hall- dén 1982, 2002, Schoultz 2002) eller i vilken grad de utmanar elevernas tänkande. Andra aspekter som diskuteras är gruppsammansättningens betydelse för hur språket används, elevernas tidigare erfarenheter av klassrumspraktiker (se Cohen & Lotan (red.) 1997) och deras förkunska- per i ämnet. Enligt flera forskare är det inte tillräckligt att placera elever i grupper och låta dem lösa uppgifter tillsammans för att maximal språk- utveckling ska kunna ske.

Jaipal (2002) följde undervisningen i ett gymnasieklassrum (grade 11 eller skolår 11) i ämnet biologi under åtta månader och observerade tio gymnasieelever med engelska som andraspråk i Kanada. Han ville ta reda på hur eleverna deltar i undervisningen, vilka faktorer som påverkar de- ras deltagande och vilken roll språket spelar för lärandet av naturveten- skapligt språk. Undersökningen är kvalitativ och resultaten bygger på analyser av observationer, fältanteckningar, intervjuer med lärare och elever och insamlade skrivna texter av dessa tio elever. Perspektivet är sociokulturellt inspirerat. Resultaten pekar på att elevernas språkliga en- gagemang i klassrummet är beroende av ett komplext samspel av fakto-

18 _{Hos ovanstående forskare diskuteras många fler olika drag och intresserade}

hänvisas till deras texter. De drag som nämnts ovan är sådana som återkommer i analyserna av materialet.

19 _{En sökning i högskolans databas på avhandlingar som fokuserar lärande i}

naturvetenskap och andraspråkselever (2003-09-17) internationellt resulterade i 17 avhandlingar mellan åren 1995 och 2003.

41

rer. De viktigaste av dessa fann Jaipal vara följande: sociokulturella, tidi- gare klassrumserfarenheter, undervisningspraktiker, affektiva faktorer, språkbehärskning och deltagande i undersökningen. Han konstaterar också att språkanvändningen spelar en viktig roll för lärandet.

Tiedes (1996) avhandling handlar om hur elever med engelska som andraspråk i årskurs 8 i Kanada lär sig naturvetenskapens språk. Hon gör en longitudinell studie och intervjuar eleverna, observerar och spelar in delar av deras undervisning i No-ämnen (science) under åtta månader. Skolan är en mångkulturell innerstadsskola.20 _{Hennes utgångspunkt är} Cummins teori om BICS och CALP (se s.33), och hon använder Bakh- tins begrepp: dialog, genre och heteroglossia (mångstämmighet) som hjälp i sin analys och tolkning av materialet21_{. Kontexten spelar också en} viktig roll. I sin tolkning pekar hon på att språkanvändningen i form av förhandling och interaktion i smågrupper är det som är avgörande för att eleverna ska kunna tillägna sig den naturvetenskapliga diskursen.

Lemke (1990, 1998) utgår i sin forskning från klassrummets språk- dynamik och bygger på sociokulturella perspektiv och socialsemiotisk teori. Han betraktar lärandet som socialt situerat. Lemkes utgångspunkt är ett bakhtinskt språkperspektiv där språket ses som monologiskt eller dialogiskt, och han diskuterar skillnader mellan dialogiska och monolo- giska klassrum22 _{samt hur de olika typerna påverkar elevernas språkut-} vecklingsmöjligheter. I Lemkes undersökning fokuseras ett klassrum i naturvetenskap på högstadiet i USA. Lemke intresserar sig dels för klass- rumsinteraktionen lärare och elever emellan, dels för naturvetenskapens språkliga uttryckssätt, som han beskriver ur ett socialsemiotiskt perspek- tiv. Hans slutsats är att eleverna måste få använda naturvetenskapligt språk i olika situationer för att de ska lära sig det. Dessutom anser Lemke att eleverna behöver medvetandegöras om naturvetenskapligt språkbruk för att de lättare ska kunna använda det. Lemkes undersökning fokuserar inte specifikt andraspråkselever men är intressant därför att den fokuse- rar naturvetenskapens språk i klassrumskontext.

Hajer (2000) följde en mångkulturell högstadieklass i Amsterdam och undervisningen i biologi, geografi, kemi, fysik och matematik. Hon

20 _{No= naturorienterande ämnen på grundskolan.}

21 _{Begreppen dialog och mångstämmighet kommer att diskuteras där de används i}

avhandlingens empiriska del.

42

studerade interaktionen i olika undervisningspraktiker i dessa ämnen. Några av de slutsatser hon drar av studien är att elever verkar anpassa sig väldigt snabbt till olika lärares sätt att undervisa. Hon konstaterar även att lärarna arbetade på olika sätt när det gällde elevernas möjlighet att delta och använda språket i undervisningen. Likaså ställde lärarna olika höga kognitiva krav på eleverna. Medan några av lärarna gjorde explicita kopplingar mellan sina genomgångar och läroboken, gjorde andra inte någon som helst sådan koppling. Hajer hävdar till slut vikten av att klass- rumsstudier fokuserar såväl kognitiva krav som interaktion och språkan- vändning.

Sharan & Shachar (1988) studerade hur tonårselever med olika för- staspråk i Israel samarbetade i smågrupper. Resultatet av deras under- sökning pekar på att elevernas smågruppsarbete påverkas av deras tidiga- re erfarenheter av klassrumspraktiker. Detta gällde såväl språkliga inter- aktionsmönster som ämnesinlärning. Elever som var vana vid att arbeta i smågrupper uppnådde bättre resultat än elever som huvudsakligen var vana vid att arbeta i helklass. Forskarna undersökte interaktionen i form av olika typer av yttranden som förekom samt de kognitiva strategier eleverna använde.23

Medan de ovannämnda studierna bygger på enskilda klassrum, är Nystrands studie (1997) en brett upplagd undersökning av språkpraktiker i olika klassrum på olika skolor i USA. Hans forskning utgår varken från naturvetenskapliga ämnen eller från elever med andraspråk, men är in- tressant här därför att den fokuserar klassrummets språkpraktiker och för att det är en brett upplagd undersökning. Mellan åren 1985 och 1991 insamlades material från 112 klassrum och 450 lektioner i åk 8 och 9 i ämnesundervisning i engelska. Undersökningen handlar om hur klass- rummets språkliga praktiker ser ut, och vilken betydelse de har för läran- det. Monologiska och dialogiska språkmönster diskuteras utifrån bakh- tinsk språkfilosofi.

Samtliga forskare, vars arbeten jag här berört, framhäver den språk- utvecklingspotential som ligger i dialogiska klassrum, där olika röster betraktas som väsentliga både för elevernas språk- och kunskapsutveck- ling.

43