Kommentarer om språk i möteskontexten

I dokument Fullmäktigeförsamlingar i ljuset av språklig växelverkan (sidor 59-62)

I avsnitt 4.3.4 redovisades ledamöternas åsikter om positivt och negativt med bruket av två språk under mötena. Redovisningen av åsikter kompletteras med observationer utgående från inspelningar av fullmäktigemöten. Genom inspelat material från tio möten i Vasa stadsfullmäktige analyseras hur språk omnämns i kommentarer som berör möteskontexten. De möten som har analyserats hölls under tiden 11.10.2010–

15.8.2011. Sammanlagt utgörs detta material av inspelningar på drygt 35 timmar under 10 möten. De kortaste analyserade mötena var cirka en timme långa och det längsta, det s.k. budgetmötet 2011, pågick i nio timmar. Materialet för denna delana-lys har samlats genom excerpering av inspelningarna. Kommentarerna om språk och möteskontext är få och de flesta kan återges i denna korta redogörelse.

De språkliga aspekter som lyfts fram i anknytning till möteskontexten berör närmast olika personers språkanvändning eller språket i mötesdokumenten. Det förekommer

att ledamöterna under mötena kommenterar någon annan mötesdeltagares språk, sitt eget val av språk eller sin förståelse av det som sagts. En svenskspråkig ledamot kon-staterar exempelvis under ett långt möte att det på grund av trötthet inte går så bra att tala finska.

Ledamöterna verkar enligt några kommentarer välja att tala det ena eller det andra språket för att balansera upp språkfördelningen under mötet eller för att inte på samma språk upprepa något som någon annan ledamot redan sagt. Det här är aspekter på val av språk som inte klart framgår av analysen av enkätsvaren. Kom-mentarer av den här typen presenteras i exempel 31, där talaren byter språk mitt i ett inlägg och i exempel 32, där talaren anger sig återge på svenska det som en annan talare framfört på finska.

(31) (…) sisäinen tarkastaja, meillä on yks joka toimii, vi har en, mä puhun har en som fungerar, ’vi har en’, jag talar nu det här på svenska, när det redan har malts på så mycket på finska (…)

(32) (…) och jag kan ju säga på svenska det som O[…] sade på finska, det här är ju en miljöfråga (…)

Såsom tidigare konstaterats utgående från enkätsvaren, är ledamöterna inte alltid till-freds med hur tjänstemännen använder de båda språken. Också under ett av de möten där kommentarer om språk analyserats påpekar en av ledamöterna att en tjänsteman presenterade ett ärende bara på finska. Ledamoten konstaterar att all information borde fås på båda språken, eftersom alla inte kan båda språken och det är ”tradition”

att man talar båda språken; kaikki informaatio pitää saada kahdella kielellä (…) tai se on se perinne.

Mötesdokumenten utgör en viktig grund för diskussionerna och beslutsfattandet un-der mötena. I avsnitt 4.1 konstaterades att alla fullmäktigerespondenter från Vasa som har finska som modersmål läser mötesdokumenten på finska, medan de som har svenska som modersmål läser dem på svenska eller på båda språken. Såväl ordföran-den som vissa av ledamöterna noterar i några kommentarer under de undersökta mö-tena att sidnumreringen inte alltid överensstämmer i de finsk- och svenskspråkiga dokumenten. De beaktar detta när de hänvisar till någon sida, så att de övriga mötes-deltagarna har lättare att orientera sig i dokumenten. Både ledamöter med finska som modersmål och ledamöter med svenska som modersmål anger vilken språkversion av dokumentet de själva hänvisar till. Detta sker flera gånger i det analyserade materia-let. Exempel 33 illustrerar ett vanligt sätt att ange att man själv håller sig till den ena språkversionen, men är medveten om att sidan man hänvisar kanske inte är den samma i den andra språkversionen. Det förekommer också någon enstaka kommentar

som visar att ledamoten i fråga har läst mötespappren på både finska och svenska, vilket illustreras i exempel 34.

(33) (…) det här stycket som finns i den svenska listan på sidan 14 i mitten av sidan (…)

(34) Den här listan på sidan 180–181 den är de facto riktgivande, den är alltså

”ohjeellinen”, som det står på finska.

Vanligtvis kommenteras inte språkdräkten i dokumenten, men en ledamot påpekar att det finns brister i ett av de svenska mötesdokumenten. Ledamoten uttrycker sitt missnöje på både svenska och finska (exempel 35).

(35) (…) den här svenskspråkiga versionen är så undermålig att ni täcks aldrig visa sån här åt nån utomstående. Siis tää kieliasu ruotsiks, ja tää on kaks-kielinen kaupunki, se on niin aliarvoinen, että sitä ei kehtaa kenellekään näyttää.

Tolkningen kommenteras också under mötena, speciellt när ledamöterna upplever problem. Ett par gånger påpekar finskspråkiga ledamöter för en som har talat svenska att inlägget inte har tolkats, eftersom talaren inte har talat i mikrofon och tolkarna därför inte kunnat höra vad som sades. De har därför inte kunnat tolka inlägget. En gång hänvisar en ledamot till ett inlägg av en annan ledamot genom att påpeka minulle tulkittiin puheenvuoroa siihen suuntaan (anförandet tolkades till mig ungefär så). Det verkar som om ledamoten är osäker på om tolken tolkat rätt och därför ge-nom den här kommentaren vill få bekräftat att han har uppfattat talaren på rätt sätt.

Av de kommentarer som ges om språkbruket inklusive tolkningen under mötena samt hänvisningar till språket i mötesdokumenten kan man konstatera att ledamöterna i allmänhet verkar ha en klar uppfattning av hur möten på två språk bör fungera och vad man som mötesdeltagare kan förvänta sig när det gäller språket i såväl tal som skrift. Ledamöterna uppmärksammar och påpekar eventuella avvikelser från den normala tvåspråkiga praxisen, vilket är ett tecken på att språket har en relevans.

Språkets betydelse kan vara principiell, som när tjänstemannens språkbruk och språ-ket i ett dokument kommenteras eller när någon väljer att tala ett visst språk för att balansera språkfördelningen. Att tala förståeligt och ta ansvar för att det som sägs kan förstås rätt av alla mötesdeltagarna nämns i kommentarerna. Kommentarerna om språk har utgående från analysen av detta relativt omfattande material ändå kvantita-tivt ingen framträdande roll under fullmäktigemötena. Under vissa möten nämns språk inte alls och under andra möten kan det förekomma enstaka inlägg där språken tangeras eller diskuteras.

I dokument Fullmäktigeförsamlingar i ljuset av språklig växelverkan (sidor 59-62)