och gör åtaganden
En av de tydligaste framgångsfaktorerna för att smi- digt kunna planera och genomföra väg- och järnvägs- utbyggnad verkar vara en utvecklad och aktuell pla- nering enligt plan- och bygglagen, i växelverkan med infrastrukturens planering. Styrkan i översiktsplane- ringen enligt plan- och bygglagen är helhetssynen på markanvändning och bebyggelseutveckling. Den lokala förankringen knyts till en reglerad process och kommunen skaffar sig rådrum att genomföra många av de frågor som hanteras och som formar männis- kors livsmiljö.
Med bas i planeringsansvaret enligt plan- och bygglagen kan kommunen i samspel med trafikver- ken presentera en nödvändig helhetssyn på mark- användningsutvecklingen. Infrastrukturen kan då sättas in i ett geografiskt sammanhang och en helhet av bebyggelse, verksamheter och rumsgestaltning. Kommunen har nyckeln för att tydliggöra den lokala strukturen där även landskapet och de blå och gröna sambanden ingår.9 Kommunen kan:
visa framtidsbilder av hur infrastrukturen påverkar •
kommunens roll i det regionala sammanhanget. argumentera för kommunens ståndpunkt, - hur •
vill kommunen ha det?
använda planeringen enligt plan- och bygglagen •
som bas för att befästa och bekräfta sina stånd- punkter under infrastrukturplaneringens process. se till att infrastrukturens anknytning till den lo- •
kala strukturen blir optimal10.
skaffa sig inflytande över utformning och utföran- •
de av infrastrukturanläggningen (ofta genom kom- pletterande avtal kopplade till detaljplanerna)11.
stå för kontinuitet i långa planprocesser. •
I flera av exemplen uttrycker kommunen tidigt sin uppfattning om den fysiska miljön intill infrastruk- turen och upprättar planeringsdokument, ofta en fördjupning av översiktsplanen12 som ett viktigt un-
derlag för Vägverket och Banverket. Mötet mellan infrastrukturanläggningen och den lokala miljön, den lilla orten eller stadsbygden flyter över i sådana stads- och tätortsutvecklingsfrågor som ligger inom plan- och bygglagens område.
Det behövs betydande resurser i kommunen för att med egna planeringsinsatser enligt plan- och byggla- gen matcha den fysiska infrastrukturplaneringen så
9. Rättvik, Ale
10. Triangelspåret, Mönsterås, Rättvik, Ale, Nordmaling 11. Ale, Nordmaling
att planeringsprocesserna kan gå i fas med varandra. Särskilt av en mindre kommun kräver det relativt sett mycket arbete att få en komplex väv av aktiviteter och processer som man inte har egen rådighet över att fungera tillsammans med kommunens insatser. Dels behövs att kommunala företrädare medverkar i de aktiviteter och planeringssteg som drivs av pro- jektägaren, dvs. Vägverket eller Banverket. Dels ska kommunen själv driva planering med helhetssyn på markanvändning och samhällsutveckling. Detta arbete ska ge ett långsiktigt perspektiv på vad infra- strukturen förändrar längs det berörda stråket. Det måste också syfta ännu längre än så och bl.a. belysa infrastrukturens betydelse och utvecklingspotential för hela eller delar av kommunen. Det är en stor och tung process, där olika förvaltningar medverkar och där många samråd sker med allmänheten.
En aktuell och levande översiktsplanering med regelbunden politisk behandling är alltså grundläg- gande för kommunens medverkan i infrastruktur- planeringen. En fördjupning av översiktsplanen i ett strategiskt skede av infrastrukturplaneringsproces- sen kan bli ett viktigt och samlande dokument, som får stor betydelse under den fortsatta processen. I många fall har dessutom – eller i stället – detaljpla- neprogram tagits fram som stöd för att inpassa infra- strukturen i den omgivande stadsbygden.13
Beroende på frågornas betydelse kan kommunen därutöver behöva göra egna utredningar och succes- sivt förankra sina ställningstaganden under arbetet med väg- eller järnvägsutredningarna. Från ett kom- munalt perspektiv är det angeläget att de frågor som kommer upp under infrastrukturplaneringsproces- sen får en vidare tolkning än vad som inbegrips i väg- och järnvägsplaneringens mål och kraven på miljökonsekvensbeskrivning. De senare handlar ju mest om risk, natur- och kulturmiljö och hälsorela- terade frågor. En kommunal enighet om dragningen av vägar och järnvägar väger tungt i prövningspro- cesserna.
I Motala drev man arbete med fördjupningar av översiktsplanen för staden fram till ett samrådsske- de. Dessa processer fullföljdes emellertid inte, men låg ändå till grund för arbetet med den kommun- omfattande Öp 2006, som även hade en tätortsdel. Översiktsplanen ersatte Öp från 1993 och blev här en bekräftelse på de ställningstaganden kommunen gjort under väg- och järnvägsplaneringen.
Ett sätt att åstadkomma samordning har varit att
13. Triangelspåret
kommunen upphandlat en konsult som tillsammans med trafikverken utreder en lämplig sträckning.14
Detta kan kommunen göra inom ramen för sitt plane- ringsansvar enligt plan- och bygglagen. I informella planeringsformer har ibland ett material tagits fram som sedan kunnat bli underlag både i infrastruktur- planeringen och i den egna översiktliga planeringen. Detaljplanering i fas med vägarbetsplaner och järnvägsplaner är en förutsättning för att detaljpla- nerna ska få genomslag. Kommunerna har här flera möjligheter att med detaljplaneringen som grund underlätta infrastrukturutbyggnaden, t.ex. att gå före med omläggning av va-ledningarna, att planera och bekosta resecentrum med alla kringaktiviteter som behövs, att utforma och bekosta eller delfinansiera gång- och cykelpassager, att ta över ansvaret för gam- la vägar som ska inordnas i stadsbygden, att reglera bullerskydd och utformning av infrastrukturanlägg- ningen i samspel med stadsbygden eller landsbyg- den.
Detaljplan med kommunalt huvudmannaskap har använts som ett utmärkt instrument för att skapa tillgänglighet till marken och kan vara avgörande för att genomföra projekten. Med en sådan detaljplan, som vunnit lagat kraft som grund kan inlösen av allmänplatsmark ske när fastighetsägaren så begär utan att man behöver invänta att en arbetsplan eller järnvägsplan blir slutbehandlad. Kommunen kan då genomföra inlösen för trafikverkens del enligt särskilt avtal.15 Det kan finnas en särskild arbetsgrupp för
fastighetsfrågor för att genomföra detta. I stället för att en enskild fastighetsägare får leva med ovisshet, tar kommunen i stället på sig den risk detta innebär.
Det finns olika strategier för hur detaljplaner ska avgränsas i samverkan med infrastrukturprojekt. Försök till att med snäv avgränsning ”minska sakä- garkretsen” har gjorts för att påskynda processen.16
Detta kan dock minska detaljplanens funktionalitet i staden, där kringfrågor ofta behöver lösas. T.ex. änd- rad användning i bullerstörda lägen, placering och utformning av bullerskydd, hänsyn till kulturhistoria m.m. Ibland, när det inte finns några problem med marktillträdet, blir det enklare om kommunen i stäl- let upphäver gällande detaljplan inom det område där en järnvägsplan eller arbetsplan för vägutbygg- nad tas fram.
14. Ale, Borås 15. Ale
16. Hävdat av Banverket beträffande Motalaexemplet