Denna föreställning om världen och individen ställer självklart stora KRAV på barnet som pekas ut som ansvarig förändringsagent, det som alltid är på sin vakt, som aldrig slappnar av utan ständigt ingår i projektet ”Hjälp vår jord!”. Detta barn ligger nära den föreställning om det kompetenta barnet, som organiserar stora delar av svensk skola och förskola idag. Det kompe- tenta barnet bär samhällets och vuxenvärldens tilltro och förväntningar. Att tilldela barnet kompetens, delaktighet och frihet kan naturligtvis ses som positivt för barnets socialisering till ett demokratiskt samhälle och ut- manar dikotomin barn-vuxen. Men med frihet och makt följer ansvar, och nya krav ställs på barnen att vara medvetna om sina val och handla rätt för det allmännas och världens bästa. Kampmann (2004) problematiserar före- ställningen om det kompetenta barnet som ett frigjort barn, och menar att det också handlar om en form för pedagogikens kolonialisering av barndo- men, där varje handling bör vara underbyggd, reflekterad och gärna syfta till lärande. Inom ramen för den kulturella figuren ”Det kompetenta barnet” utvecklas nya former för normalisering och därmed också exkludering av dem som inte passar in – de ”inkompetenta” (Brembeck et al, 2004; Hillbur, Ideland & Malmberg, kommande; Ideland, 2016). Inte sällan sammanfal- ler bilden av dessa inkompetenta barn med redan stigmatiserade grupper i samhället såsom t.ex. fattiga, invandrare eller lågutbildade (Gitz-Johansen,
2004; Ideland & Malmberg, 2014; 2015; Ideland & Tröhler, 2015; Ideland, 2016). Men denna exkludering bäddas in i ett mjukt bolster av goda intentioner att rädda världen. På så vis blir det möjligt att göra skillnad på folk och folk, de som ingår i gemenskapen, och de som definieras som utanför och i behov av räddning. Popkewitz (2009) beskriver dessa som ”den farliga befolkningen”, den som utgör ett hot både mot sig själva och mot samhället.
Räddningen för den farliga befolkningen, och därmed för samhället så- väl som individer, har under lång tid stavats ”utbildning”. Lösningen, och därmed också ansvaret, förläggs till lärare och elever. Det finns med andra ord en stark tro på att skolan kan ”förnuftiggöra” barn och unga (det vill säga hjälpa dem in ”i det sanna”) och att detta förnuft fungerar frigörande – för individen och för samhället. Popkewitz (2009) har utforskat förhopp- ningen om och tilltron till detta så kallat kosmopolitiska barn och hur nuet organiseras genom att prata om framtiden. Att framtiden kan styras är en from förhoppning som man med hjälp av ett historiskt perspektiv enkelt kan problematisera. Vad ett framtidsfokus i lärande för hållbar utveckling framförallt gör, på ett diskursivt plan, är att skapa olika förutsättningar för människor i nuet, genom sitt särskiljande av dem som vi kan anförtro fram- tiden och dem som vi måste fostra.
Referenser
Ahmed, S. (2011). Vithetens hegemoni. Hägersten: Tankekraft förlag. Andrée, M., Hansson, L. & Ideland, M. (under arbete) Political agendas and actors in science teaching: an analysis of teaching materials from NGOs and private companies. Kommande i Arvola-Orlander, A., Krabbe-Sillasen, M. & Othrell-Cass, K (eds) Troubling Science Education. Springer.
Bengtsson, S. & Östman, L. (2013). Globalisation and education for sustaina- ble development: emancipation from context and meaning. Environmental Education Research 19 (4), 477-498.
Brembeck, H., Johansson, B. and Kampmann, J. (2004). Introduction. In H. Brembeck, B. Johansson and J. Kampmann (Eds.): Beyond the competent
Foucault, M. (1980). Power/knowledge. Selected interviews and other wri- tings 1972–1977 by Michel Foucault. (C. Gordon, Ed.). Harlow: Harvester Press Limited.
Foucault, M. (1983). The Subject and Power. In H. Dreyfus and P. Rabinow (Eds.), Michel Foucault: Beyond Structuralism and Hermeneutics. Chicago, IL: University of Chicago Press, 208–226
Gitz-Johansen, T. (2004). The incompetent child: Representations of ethnic minority children. In: H. Brembeck, B. Johansson and J. Kampmann (Eds.) Beyond the competent child: Exploring contemporary childhoods in the Nordic welfare societies. Fredriksberg: Roskilde University Press, 199-228. Hasslöf, H. (2015). The educational challenge in ”education for sustainable development”: Qualification, social change and the political. Malmö: Fakul- teten för Lärande och Samhälle, Malmö högskola.
Hasslöf, H., Malmberg, C. (2015). Critical thinking as room for subjectifica- tion in Education for Sustainable Development. Environmental Education Research, 21(2), 239-255.
Hillbur, P (2013). Good to be different? On cosmopolitanism, pluralism and “the good child” in Swedish educational policy. EDUCARE, 2013:2, pp. 9-26. Hillbur, P., Ideland, M., & Malmberg, C. (kommande). Response and respon- sibility: Fabrications of eco-certified citizens in Swedish curricula 1962-2011. Manuskript under granskning.
Ideland, M., & Malmberg, C. (2014). ‘Our common world’ belongs to ‘Us’: Constructions of otherness in education for sustainable development. Cri- tical Studies in Education, 55(3), 369-386.
Ideland, M. and Malmberg, C. (2015). Governing ‘eco-certified children’ th- rough pastoral power: critical perspectives on education for sustainable de- velopment. Environmental Education Research 21(2), 173-182.
Ideland, M. and Tröhler, D. (2015). Calling for Sustainability: WWF’s Global Agenda and Educating Swedish Exceptionalism. In: Tröhler, D. & Lenz, T. (eds.) Trajectories in the Development of Modern School Systems: Between the National and the Global. Routledge.
Ideland, M. (2016). The action-competent child: Responsibilization through practices and emotions in environmental education. Knowledge Cultures. 4(2). In press.
Ideland, M. (kommande). Den KRAV-märkta människan. Om goda männ- iskor och farliga barn. (prel. Titel).
Kampmann, J. (2004). Societalization of childhood: New opportunities? New Demands? In H. Brembeck, B. Johansson and J. Kampmann (Eds.), Beyond the competent child. Exploring contemporary childhoods in the Nordic welfare societies, Fredriksberg: Roskilde University Press, 127-152. Knutsson, B. (2013). Swedish environmental and sustainability education research in the era of post-politics? Utbildning & Demokrati 22 (2), 105–122. Malmberg, C. (under arbete) Education for sustainable development in Bio- logy textbooks – conflicting discourses
Mouffe, C. (2005). On the Political. London: Routledge.
Popkewitz, T. (2008). Cosmopolitanism and the age of school reform: Sci- ence, education and making society by making the child. New York, NY: Routledge.
Rose, N. and Miller, P. (2010). Political Power Beyond the State: Problematics of Government. The British Journal of Sociology 61, 271–303.
Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritids- hemmet 2011. Stockholm: Skolverket.
Sund, L. & Öhman, J. (2014) On the need to repoliticise environmental and sustainability education: rethinking the postpolitical consensus. Environ- mental Education Research 20(5), 639-659.