Pojken Krle i avsnittet ovan berättar om konflikterna som uppstod i samord- narnas relation med de andra inblandade aktörerna. Pojken är osäker på var- för den aktuella samordnaren inte längre finns kvar, men han lägger fram två möjliga anledningar. För det första fick Krle hjälp av samordnaren, efter en konflikt på den aktuella institutionen, i form av information om de regler som gäller för de särskilda ungdomshemmen. Detta sägs inte ha uppskattats av personalen på avdelningen. För det andra tror Krle att socialsekreterarna ansåg att samordnaren tog över under några av de möten som Krle refererar till.
Krle: Hon (samordnaren Evi) har hjälpt mig med en sak till exempel förklarade hon, du vet, reglerna som finns på institutionen. De har dessa regler, så förklarade hon reglerna för mig och sånt och hjälpte mig med det här. De ville att jag skulle flyttas till en annan avdelning sen sa Evi till mig ”om det händer en sån sak då är det personalen som ska flyttas inte eleven”.
Samordnare Evi kontaktades samma kväll:
Krle: Jag kontaktade Evi på kvällen, jag ringde till henne. Jag pratade om vad som har hänt och sånt, så jag sa till henne, jag vill inte vara här och sånt. Hon sa att jag ska lugna ner mig, försöka att läsa en bok så tar vi det imorgon. Klockan var mycket du vet.
Goran: Mmm.
Krle: Så jag ville att de flyttar mig, jag kände mig osäker, de sa nej, det går inte att flytta mig och såna grejor men alltså du vet MVG är bra för att de, de kan reglerna förstår du. För att, det är inte alltid så att socialen följer regler, så som de säger, plus du vet om inte Evi finns då kan de säga vad som helst utan att de
kanske gör det, förstår du? Men när jag hade Evi då höll de det de sa. Då kan de inte säga annorlunda, hon skriver upp allting (…), allt skulle hållas.
Goran: Ok.
Krle: Så det var det som var bra.
Krle ser hjälpen han fick av samordnaren som en möjlig anledning till att institutionspersonalen ogillade samordnaren i fråga. Krle uppmärksam- made även andra konflikter under själva mötet:
Goran: Mmm. Har Evi (samordnaren) nån gång hamnat i diskussion med soci- altjänsten?
Krle: Ja alltså, det har hänt många gånger faktiskt. De har sagt till Evi ”varför alltså, är det du som håller i mötet”, du vet MVG ska hålla i mötet.
Goran: Mmm.
Krle: De (samordnarna) skickar blanketter och sånt, sen, min soc, hon sa till Evi ”är det du som ska hålla i mötet” och ”vem har gett dig klartecken att du får göra det” och sånt. Så du vet, det blev lite tumult där. (…)
Goran: Mmm, ok, så kan du komma på någonting annat som Evi och socialen diskuterade förutom detta, om vem som ska hålla mötet? Typ permissionsfrågor eller någonting sånt?
Krle: Inte vad jag kommer på så. Inte riktigt. (…) När hon (samordnare Evi) kom på mitt första möte --- min soc blev så ”vem är du och varför är du här” och så där, och hon visste inte ens vad MVG var för nåt. Så fick hon berätta för henne och sånt, såna grejer. Du vet, min soc sa till Evi ”du bestämmer inte nånting eller så, du är bara med eller?”, Evi sa ”ja, för det mesta är jag bara med, jag skriver upp och sånt” sen så sa hon ”du fattar inga beslut” så det blev lite så, du vet. De, de ville att de ska bestämma.
Goran: Socialtjänsten?
Krle: Aaa, det är lite så. (…) När Evi har varit här har hon skrivit mycket och såna grejer, du vet, alltså, det har mest varit för att de inte skulle kunna lura mig och såna grejor. Att de till exempel … hon skickade blanketter hem och så, allting gick rätt till på mötena alltså.
Pojken Krle beskriver några möten då det pågick diskussioner mellan sam- ordnaren och socialsekreteraren och därigenom påvisar han en konflikt mel- lan dessa två genom sina återberättade minnen av konflikten. Resultatet av mötesdiskussionen beskriver Krle genom att säga ”det blev lite tumult”. Krle berättar vidare att problematiken som diskuterades under mötena handlade om frågor som: vem ska hålla i mötet och vem ska fatta beslut i ärendet. Praktiska frågor rörande den unge diskuterades inte. Krle beskriver social- sekreterarna, i det egna fallet, som överkörda av samordnarens kompetens och rättvisekänsla. Samordnaren sägs ha ”varit här (i vårdkedjan) för att de (socialsekreterarna) inte skulle kunna lura mig”.
En liknande dynamik uppmärksammades av andra aktörer som inter- vjuades i utvärderingen av projektet (se utvärderingsdelen som handlar om socialsekreterare och institutionspersonal). Rädslan för att samordnarna tog
för mycket plats under mötena, eller i själva planeringen, gjorde sig gällande under projektets gång och detta uppmärksammades även av en del ungdomar. En pojke med ett finskt namn på ett utredningshem berättar följande om sitt senaste möte:
Matti: Vi pratade om att jag hade återfall och hon (samordnaren Lisa) satt och skrev allt, hon frågade ibland, allt möjligt, så där. Vad skulle hända, frågade hon också (…) hon tog soc plats, hon pratade mer än socialen.
Goran: Jaså? Matti: (skratt) Ja. Goran: Ok.
Matti: Hon frågade alla frågor socialen ville fråga, aaa.
Kritiska berättelser om samordnare
Ungdomarnas kritiska berättelser om samordnarna kan indelas i två grup- per, implicit kritik och explicit kritik. Implicit kritik kan förknippas med de berättelser där ungdomarna är kritiska till en viss kontext där samordnarna ingår. Det kan handla om ungdomens missnöje med vårdplaneringen eller kritiska synpunkter på mötets genomförande. Den explicita kritiken riktar sig direkt till samordnarna själva och deras yrkesutövande.