Nedan ges tre konkreta exempel på pågående insatser för att involvera arbetsgivare i utbildningsplanering, och överlag öka relevansen i utbildningssystemet.
3.3.1 Finansiella riktade stöd till regionala universitet för arbetsgivarsamverkan
Det pågående programmet Leaders in Industry-University Cooperation Program (LINC) är utmärkande vad gäller regional kompetensförsörjning i Sydkorea och värt för svenska aktörer att studera närmare. 55
Sydkorea har de senaste åren har haft flera regionala projekt för att främja ”Triple Helix”, det vill säga ett effektivt samspel inom en rad områden, men främst mellan forskare, företag och offentlig verksamhet. Tre projekt, ‘Metropolitan Human Resource Development Center for Economic Regional Leading Industry Project’,
‘Industry-University Centered ‘Industry-University’, och ‘Regional Core Research Program’ slogs under 2012 samman till programmet LINC. De tre projekten hade fram till år 2011 haft en budget på 889 miljoner kronor som främst gått till 44 deltagande universitet. Budget för LINC projektet har ökat något till totalt 1 040 miljoner kronor, och antalet deltagande universitet till 51 stycken. Universiteten får finansiering för en femårsperiod med i genomsnitt totalt 20 miljoner kronor per lärosäte.
LINC initierades av dåvarande Ministry of Education, Science and Technology och National Research Foundation of Korea (NRF) för att skapa nya regionala samarbets-modeller. Efter senaste regeringsbildningen ligger ansvaret för LINC kvar i det nu snävare Ministry of Education.
LINC fokuserar på utbildningar som är eftertraktade av den lokala industrin, och ska till exempel främja lokalt anpassade läroplaner och utbildningar i entreprenörskap för att höja sysselsättningsgraden bland akademiker i regionen. Således har deltagande regionala universitet, inom ramen för LINC, genomfört aktiviteter för att bygga samarbetsnätverk med lokal industri, anpassa utbildningsprogram efter lokala behov, och koordinerat gemensam forskning med, och teknisk stöd för, företag, i synnerhet mindre företag. Av de 51 universitet som valdes ut under 2012 klassas 44 som regionala, det vill säga belägna utanför större befolkningscentra. Universiteten är jämnt fördelade geografiskt och är valda med tanke på att stärka specialiserade industrier i regionen. För att ge en känsla för upptagningsområdet kan nämnas att de 51 universiteten innefattar 316 000 studenter och knappt 11 000 lärare.
Ett viktigt inslag i LINC är rekrytering av experter från industrin till universitet. Innan LINC startades 2011 undervisade cirka 400 föreläsare från industrin på universitet. Detta antal hade i och med LINC året efter nästan fördubblats till 771. Ett annat rapporterat resultat är att universitet mer konkret börjat använda industri-akademi samarbeten som del av utvärdering av fakulteter. Under 2012 började universitet i den interna
kvalitets-granskningsprocessen av sina institutioner tilldela bedömningspoäng till forskningsprojekt med deltagande industripartner. Ett forskningsprojekt i samarbete med industri motsvarar
http://www.tillvaxtanalys.se/download/18.2b370c951430aa7de061a04/1390897750902/Tillvaxtanalys_Kortrap p_Dimensioneringsmekanismer_hogre_utbildn.pdf
55 Allmän information om LINC-programmet kan hittas på http://linc.nrf.re.kr
cirka tre fjärdedelars bedömningspoäng jämfört med en publikation i en ”bra” akademisk tidskrift, det vill säga kopplad till mätning av Social Citation Index.56
I slutet av 2012 visade en utvärdering att 992 fall av tekniköverföring genererat 93 miljoner kronor (15 miljarder KRW) genom LINC-projektet. De deltagande
universiteten rapporterade att de då hade samarbete med industrin i 872 utbildningskurser.
Utvärderingen pekade även på fall där universitet genom LINC uppmuntrats att samarbeta med utländska företag: deltagande universiteten hade inlett samarbete med företag i Tyskland, Japan och Kina i form av bland annat praktikprogram och gemensam forskning.
Den tidiga utvärderingen av LINC-programmet visar även på vissa problem. Programmet fokuserar främst på framtida tekniktunga tillväxtområden, vilka inte nödvändigtvis finns representerade i regionerna, och betydande positiva resultat inom den lokala industrins tillväxt eller konkurrenskraft riskerar därför att utebli. Detta har visat sig trots att LINC-programmet till viss del har försökt inkludera utbildningsområden som inte är så ingenjörstunga, bland annat inom företagsekonomi, humaniora och konstvetenskap. Ett annat potentiellt problem som tas upp är att programmets inriktning på industrier med nya tekniska framsteg leder till en förskjutning till förmån för stora eller i alla fall medelstora företag, och inte nog tar hänsyn till de verkliga förhållandena för regional industri och regionala universitet.
I den första utvärderingen kommenteras allmänt att universiteten har tycks fokusera mer på kvantitet snarare än kvalitet i industriella samarbetsprojekt kopplade till LINC. Det
poängteras även att man måste avvakta med resultatutvärdering vad gäller långsiktiga avtryck på ekonomierna i regionerna. Eftersom det tar tid att växa fram en avancerad, högteknologisk industristruktur, som ofta saknats inledningsvis, kan det dröja innan en satsning som LINC gör nytta fullt ut.57
3.3.2 Företagssponsrade universitetsutbildningar
För att ge en bild av hur man arbetar på universitetsnivå med att förbättra relevansen för industrin i utbildningsprogrammen, kort sagt se till att utexaminerade studenter blir
anställda, har vi diskuterat frågeställningen med ett av Sydkoreas högst rankade universitet – Korea Advanced Institute of Science and Technology (KAIST).58
KAIST är ett statligt forskningsuniversitet beläget i centrala Sydkorea i staden Daejeon och anses av många sydkoreanska teknikföretag som det ”elituniversitet” som har de mest attraktiva studenterna för anställning. Även om de statliga basanslagen från Ministry of Science, ICT and Future Planning enbart täcker cirka en sjundedel av universitetets totala budget, känner universitetsledningen ett indirekt men mycket tydligt inflytande från staten att noga följa industrins efterfråga vid utformandet av läroplaner.
Som stöd för beslut gällande privata och publika lärosätens nyantagning av studenter på olika program, tar sydkoreanska utbildningsdepartementet varje år fram ett rikt analys-material av arbetsmarknadens nutida och framtida behov. Analysen bygger bland annat på demografiska trender, statistik inom sysselsättning, inkomstutveckling, och regionala planer samt aviserade regionala satsningar inom särskilda industrier. Sammantaget görs
56 Intervju med Professor Eunkyung Kim, Dean of University-Industry Foundation, CEO of Yonsei Technology Holdings, Yonsei University 18 mars 2014
57 Namgoong (2012) Evaluation of LINC Project, presentation for 2013 LINC Forum juni 4 2013
Tillgänglig:http://linc.nrf.re.kr/linc_cms_iba/board/ebook/view.asp?show_no=23&check_no=18&now_tab=&c _no=2834&c_step=0&c_relation=134&c_relation2=5&page=1
58 Intervju med Professor Seung-bin Park, Dean of Engineering Science, KAIST 18 mars 2014
även en analys av utbud och efterfrågan på medellång och lång sikt för särskilda yrkeskategorier inom landets strategiska områden.
I Sydkorea har departementen på detta sätt en mer rådgivande roll än i Sverige, ofta med stöd av en rad statliga forskningsinstitut som är direkt knutna till något departement, och vars uppgift är att ta fram beslutsunderlag. Även Ministry of Science, ICT and Future Planning, som har ett brett ansvar för både industristöd och forskning, har specifika åsikter om universitets inriktning, och KAIST anser att denna sammantagna feedback på
kursutbud både från stat och från industri har fungerat väl.
Trots det nås universitetsledningen ständigt, och i ökande grad, av missnöjda kommentarer från många branschledande företag angående hur dåligt utexaminerade studenter passar in i företagens arbetsstyrkor. Företagen känner att de alltför sällan kan hitta nyexaminerade med rätt kompetensprofil för att direkt kunna gå in i deras organisationer och arbeta.
Företagen har tillsammans med KAIST börjat agera för att lösa detta problem genom utbildningsprogram som är utvecklade tillsammans med större företag som till exempel SK Hynix och Samsung Semiconductors. Dessa kurser har en stark forskningsinriktning, men innehåller också element av praktisk problemlösning ute på plats på företagen och ger även en generell kunskap om det specifika företagets organisation och kultur. Studenterna uppmuntras att fysiskt spendera tid på företaget och får lära sig mer om metoder, arbets-kultur, och de aktuella problem och möjligheter som företagets affärsområden arbetar med.
En student som söker dessa program måste godkännas av både universitetet och företaget i fråga. När en student väljer och accepteras till en av dessa sponsrade inriktningar förväntas de även att fortsätta arbeta för företaget när utbildningen är klar. Även om företagen ger ekonomiskt stöd till KAIST för dessa kurser, kommer ändå den största delen av finan-sieringen från KAIST, och därmed från statsanslag via departementet Ministry of Science, ICT and Future Planning.
KAIST vill erbjuda industrin ingenjörer av generellt hög klass, och vissa snabbrörliga branscher där metoder och teknik är under snabb vidareutveckling har högre krav på specialisering och kunskaperna om de allra senaste metoderna och teknikerna. Företagen är samtidigt ofta på forskningsframkanten och i behov av helt nya kreativa idéer. Därför är en anledning att företagen sponsrar programmet, förutom rekrytering, att universitetet ses som en lämplig miljö för idégenerering. I motsats till de större företagen finns på KAIST förhållandevis lite barriärer för kunskapsutbyte och öppen kommunikation mellan olika forskargrupper och studenter.
Dock kan vi observera att de flesta studenter inte är intresserade av denna typ av
specialiserade och stängda program. För närvarande väljer omkring tio procent av studen-terna att läsa en företagssponsrad inriktning. Det stora flertalet KAIST-studenter har hela sin utbildning finansierad via stipendier. De vill även kvarhålla neutralitet vad gäller framtida karriärmöjligheter, och ha alla möjligheter öppna när företagen håller dina rekryteringsdagar på campus, vilket vanligtvis sker i början på vårterminen. Ett mindre antal studenter har redan under början av studietiden siktat in sig på ett specifikt företag och söker sig direkt till ett av de sponsrade och specialiserade kursprogrammen.
Förändringar i den tekniskt avancerade industri som KAIST utbildar studenter till sker ganska snabbt, ofta i teknikcykler om tre år eller mindre. Med de specialiserade sponsrade utbildningsprogrammen kan företagen matcha denna förändringstakt. Det finns ändå en ständig känsla av att oavsett bra matchning när studenterna påbörjar programmet är utlärda kunskaper redan föråldrade vid examen. En sorts motverkande global trend är att
utbildning blir alltmer beroende av forskning, vilket kan premiera att även utbildningar på lägre nivåer snarare görs mer generella än specifika. Detta ses som positivt för studenter som inte behöver välja en yrkes- eller forskningsinriktning i alltför tidigt skede. I vilken utsträckning de sponsrade programmen påverkar KAIST utveckling i stort beror på hur länge företagen fortsätter sitt engagemang, och hur intressant området är ur ett forsknings-hänseende. KAIST är noga med att påpeka att modellen med företagssponsrade
utbildningar inte får komma att dominera utbildningskatalogen, utan ska ses som ett komplement till universitetets vanliga kurser.
En nackdel som universitet upplever med alltför stor ”lyhördhet” från utformarna av befintliga och nya utbildningar gällande tekniktrender, är att vissa traditionella industrier, som till exempel kemiteknik eller elektronik, missgynnas på lång sikt när nya kursplaner utvecklas. Regeringen väljer ofta att lägga särskild uppmärksamhet på sektorer där ny ekonomisk tillväxt är att vänta. Fakultet inom de traditionella områdena områden har signalerat att kompetensutveckling måste få fortsätta även inom områden som inte har lika stort behov av teknologiska genombrott. Det som skett hittills är dock att dessa
traditionella industrier kompenserat själva genom att i alla fall gå in och sponsra forskningsprogram. Universitetsledningen på KAIST känner ändå i vissa, men ganska sällsynta, fall behov av att agera motvikt till det upplevda stora inflytande industrin har över utformning av utbildning. Ett område som KAIST har ifrågasatt den nuvarande regeringen i närtid är stora satsningar på bioteknisk forskning och utbildning, med argumentet att Sydkorea inte har bra förutsättningar för kommersialisering av bioteknisk forskning. KAIST vill här framhålla de akademiska institutionernas roll i att få vidga intresseområden enligt utvalda forskningsintressen.
3.3.3 Meisterskolor och lärlingssystem
De praktiska utbildningarna i Sydkorea har, som nämndes i inledningen, inte hängt med i de krav som ställs i en avancerad kunskapsekonomi. De var nödvändiga för uppbygganden av landet, och slussade ut stora kullar ungdomar från 1960-talet och framåt med tillräckliga tekniska kunskaper för att skapa värde i en personalintensiv tillverkningsindustri. Idag har sådana jobb delvis flyttat utanför landet, och inhemsk industri upplever en dålig passning mellan de praktiska utbildningarna och företagens behov. Vid närmare analys finns det dock en stor efterfrågan på en mellannivå av tekniker som de praktiska utbildningarna bättre skulle kunna fylla.
För att tackla denna situation och diversifiera utbildningssystemet fick den förra regeringen inspiration från bland annat det tyska skol- och lärlingssystemet och skapade en ny form av gymnasier kallade ”meister schule”. 21 gymnasieskolor i formatet av ”meisterskolor”
grundades år 2010, och för närvarande finns det 35 aktiva skolor. Vid dessa varvas teoretiska och praktiska lektioner, och praktik på partnerföretag är en viktig del av
utbildningen. Skolornas läroplan och ambitionsnivå har fått ett ordentligt lyft och syftar till att utbilda elever för praktiskt arbete inom en rad branscher och teknikområden som maskinunderhåll, energiteknik, mekatronik och telekommunikation. Läroplanerna ska kunna utvecklas och förbättras löpande baserat på återkommande analys av de
ut-examinerade elevernas och företagens erfarenheter. Meisterskolorna väljer i stort sin egen inriktning enligt industriella behov och potential. Utbildningen är helt subventionerad av staten vilket innebär att familjen inte behöver betala studieavgifter. Praktisk undervisning som gemensamt utvecklats av skolor och industrin är kärnan i projektet, tillsammans med erfarenhet som förvärvats vid praktik vid partnerföretag.
Den första årskullen på 3 375 elever blev utexaminerad i februari i år och 93 procent av dessa blev anställda direkt. Det är inte enbart inom tillverkningsindustrin dessa elever är efterfrågade. Landets stora banker har öppnat sina dörrar för personer med en avklarad yrkesinriktad gymnasieexamen.
I maj 2013 släppte det nygamla och mot utbildningsfrågor renodlade utbildnings-departementet en plan för fortsatt stöd och även expansion av meisterskolor. Planen innehåller stöd för meisterskoleleverna vad gäller möjlighet till utlandsstudier, liksom tillgång till verktyg för ett livslångt lärande genom diverse online-kurser. Lärarkåren på dessa skolor lovas utökat stöd i form av en särskild utbildning, och för skolornas ledning upprättas en rådgivande panel som består av utbildnings- och branschexperter. Den förutvarande, och till synes även denna, regerings stöd för och marknadsföring av meisterskolor måste ses som en viktig framgångsfaktor i sig. Skolorna har ofta tagits upp på presidentnivå som goda exempel och media har visat stort intresse och rapporterat om deras utformning.
Ett kompletterande mer renodlat lärlingssystem har nyligen annonserats av regeringen. Det skedde strax efter ett statsbesök av Schweiz president och med stor inspiration från landets framgångar med att bekämpa ungdomsarbetslöshet. Det uppsatta målet för det
Sydkoreanska lärlingssystemet är att attrahera 10 000 företag och 500 000 lärlingar att delta i programmet innan år 2017.59
59 Yonhap News 15 april 2014 Tillgänglig:
http://english.yonhapnews.co.kr/search1/2603000000.html?cid=AEN20140415001200320