Boken Försvenskningen av Sverige visar att invandringen både leder till kulturell mångfald och ökad nationell medvetenhet. De svenska subjekten har skapats dialektiskt och invandrarsubjekten har bidragit till konstruktionen av ”det svenska”. ”Invandrare” och forskning om påstådda skillnader mellan ”invandrare” och ”svenskar” bidrar till
158
Försvenskningen av Sverige: Det nationellas förvandlingar, Ehn, B. m. fl., 1993. Se även Gaunt, D.,
Myter om svensken, 1984, s. 131.
159
Löfgren, O., "Nationella arenor" i Försvenskningen av Sverige: Det nationellas förvandlingar, Ehn, B. (red.), 1993, s. 88-89.
160
Ehn, B., "Nationell inlevelse" i Försvenskningen av Sverige: Det nationellas förvandlingar, Ehn, B., Frykman, J. och Löfgren, O. (red.), 1993, s. 236.
161
De los Reyes, P., "Den svenska jämställdhetens etniska gränser: Om patriarkala enklaver och kulturel- la frizoner" i Det slutna folkhemmet: Om etniska klyftor och blågul självbild, 2002, s. 172.
162
Löfgren, O., "Nationella arenor" i Försvenskningen av Sverige: Det nationellas förvandlingar, Ehn, B. (red.), 1993, s. 54, 78; Frykman, J., "Nationella ord och handlingar" i Försvenskningen av Sverige: Det nationellas förvandlingar, Ehn, B. (red.), 1993, s. 122-124. För en diskussion om “modernitetsdiskur- sen” och en genomgång av forskningsläget se Frykman, J., "Svensk mentalitet - Mellan modernitet och kulturell nationalism" i Den svenska framgångssagan? Almqvist, K. och Glans, K. (red.), 2001, s. 138- 139. Lena Ljunggren och Mario Marx menar att ”svenska traditioner många gånger överlagrats i det moderna samhället, att många människor saknar kunskap om deras innebörd och historia”. Ljunggren, L., Marx, M., Dina rötter och mina rötter: Att möta barn från andra kulturer, 1994, s. 160. Jfr Eilard, A., Modern, svensk och jämställd: om barn, familj och omvärld i grundskolans läseböcker 1962-2007,
2008; Axelsson, C., En meningsfull historia? : didaktiska perspektiv på historieförmedlande museiut- ställningar om migration och kulturmöten, 2009, s. 94, 154.
konstruktionen av ”det svenska” eftersom ”invandraren fungerar som en motbild”.163
Etnologen Anna Lundstedt är mycket kritisk till forskarsamfundets konstruktion av invandrarsubjekten. Hon riktar särskilt stark kritik mot etnologen Billy Ehn.
Barnen som Ehn studerar är födda i Sverige, identifierar sig som ’svenskar’ och säger uttryckligen till forskaren att de kommer från Sverige. Trots detta kategoriserar forskaren in- formanterna som ’invandrarbarn’. Ehn har inte undersökt in- formanternas medborgarskap utan har istället utgått från
föräldrarnas identitet.164
Lundstedts iakttagelser är viktiga att ha i åtanke eftersom det alltid finns en påtaglig risk att forskaren utövar ”symboliskt våld” gent- emot de personer som ingår i en undersökning. Denna risk kan mini- meras genom att forskaren lyssnar på hur de intervjuade personerna beskriver sina och andras etniska identifikationer, istället för att pla- cera dem i kategorier som han eller hon har konstruerat.
Ett exempel på en forskningsansats som går att kritisera med ut- gångspunkt från Lundstedts iakttagelser är historikern Rune Johans- sons slutsatser. I sin granskning av vad som traditionellt har definierats som ”svenskhet” påpekar Johansson att den ”mycket om- fattande invandringen under de senaste decennierna innebär att om- kring 20 procent av befolkningen har en avvikande bakgrund”.165 Enligt honom liknar integrationspolitiken en tickande bomb. Frågan är vad Johansson menar med ”avvikande bakgrund”. Dessa och lik- artade beskrivningar innebär att forskaren tillskriver olika grupper essentialistiska egenskaper som baseras på etnifiering av dessa grup- per och deras ”ursprung”.166
163
Ehn, B., "Nationell inlevelse" i Försvenskningen av Sverige: Det nationellas förvandlingar, Ehn, B., Frykman, J. och Löfgren, O. (red.), 1993, s. 262-265; Lundstedt, A., "Forskningsetiska positioner och 'invandrar'-representationer" i Etnisk komplexitet: Nordliga länder - kulturvetenskapliga perspektiv,
Berg, M., Reinvelt, R. och Ytrehus, L. A. (red.), 2002, s. 35ff.
164
ibid. s. 40.
165
Johansson, R., "Konstruktionen av svenskheten" i Den svenska framgångssagan? Almqvist, K. och Glans, K. (red.), 2001, s. 127. För representationer som bidrar till dikotoma och essentialistiska skild- ringar av invandrarsubjekt se exempelvis Järtelius, A., Mångkultursverige: Mångkulturens rötter, gränser och möjligheter, 1993, s. 170-171. Se även hur interkulturella möten mellan ”invandrare” och ”svens- kar” marginaliseras på fotografierna i Järtelius, A., Invandrarnas svenska historia, 1993, s. 58-63.
166
För kritik av den essentialistiska beskrivningen av ”invandrare” se De los Reyes, P., "I skärningspunk- ten mellan genus och etnicitet - ett ekonomiskt historiskt perspektiv på invandrarkvinnor i svenskt ar- betsliv" i Arbetsmarknad & arbetsliv, 1998:4:1, s. 13-33; De los Reyes, P., "Det problematiska systerskapet: Om 'svenskhet' och 'invandrarskap' inom svensk genushistorisk forskning" i Maktens (o)lika förklädnader: Kön klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige, De los Reyes, P., Molina, I. och Mulinari, D. (red.), 2002, s. 33ff. Med etnifiering menas här ”social differentiering efter kulturella kate- gorier och indelning”. Ålund, A., Multikultiungdom: Kön, etnicitet, identitet, 1997, s. 34.
Historikern Jesper Johansson har till skillnad från Rune Johans- son följt en annan forskningsetisk princip. I sin avhandling visar han att etniskt baserade hierarkier och olika maktkonstellationer blir mycket påtagliga när man förlägger alla hinder för integrationen till egenskaper som invandrarnas språkliga brister och normer, bristande ”sociala kompetens” och andra ”problem” samt till behovet av ”an- passning”.167
Skildringarna av etniska relationer har dominerats av dikotomin ”svenskar”/”invandrare” och eländesskildringar av så kal- lade invandrartäta områden och skolor samt en homogeniserande syn på så kallade invandrare. Dessutom genomsyras de diskurser som skildrar ”invandrarfrågor” av synen att det existerar oföränderliga och inkommensurabla skillnader mellan å ena sidan ”väst”/”svensk- het” som en kulturell enhet och å andra sidan ”resten”. Undersök- ningar visar att ”invandrare” ofta behandlas som homogena objekt och att de i undantagsfall får en berättarröst.168
Pedagogen Pirjo Lahdenperä konstaterar i sin analys av ”åt- gärdsprogram” som riktar sig till ”invandrarna” att själva kategorise- ringen av en individ som ”invandrare” leder till att individen klassificeras med utgångspunkt från negativa konnotationer.169 Socio- logen Anders Neergaard anser att liknande processer handlar om rasi- fiering. ”Med rasifiering menas att olika människogrupper, varav många (men inte alla) är invandrare eller barn till invandrare, går att skilja åt genom biologiska och kulturella konstruktioner och att de ses som annorlunda och underordnade”.170
167
Jfr Johansson, J., "Perspektiv på LO:s integrationsideologi och praktik" i Invandring, invandrare och etniska relationer i Sverige 1945-2005: Årsbok från forskningsmiljön AMER vid Växjö universitet, Ols- son, L. (red.), 2005, s. 74-88. För beskrivningar av bilden av ”invandrare” som ett problem i 1960-talets invandrardebatt se Svanberg, I., Tydén, M., Tusen år av invandring: En svensk kulturhistoria, 2005, s. 334.
168
Jfr Det slutna folkhemmet: Om etniska klyftor och blågul självbild, Lindberg, I., Dahlstedt, M., 2002; Stroud, C., Wingstedt, M., "Språklig chauvinism?" i Kultur, kultur och kultur: Perspektiv på kulturmö- ten i Sverige, Arnstberg, K. (red.), 1993, s. 119ff; Mulinari, D., Den nya svenska arbetarklassen: Rasifie- rade arbetares kamp inom facket, 2004, s. 123-125, 301-304; Boyd, S., "Språkanvändning bland amerikaner i Göteborg, Helsingborg och Köpenhamn" i Invandring, forskning, politik: En vänbok till Tomas Hammar, 1993, s. 7; Björk, S., Invandrarpolitisk diskurs - Blick och överblick på svensk invand- rarpolitisk debatt under tre decennier, 1997, s. 51-55; Järtelius, A., Drömmen om Sverige - Italienare i Västerås 1947-1987, 1987, s. 144; Ehn, B., Arvastson, G., "Etnicitet: 'vi och dom' - Introduktion" i
Kulturnavigering i skolan, Ehn, B. och Arvastson, G. (red.), 2007, s. 73-75; Runfors, A., "Lära sig sin plats - Hur 'svenskar' och 'icke-svenskar' skapas i skolan" i Kulturnavigering i skolan, Ehn, B. och Ar- vastson, G. (red.), 2007, s. 76-84; Bäckman, M., "Miljonsvennar i förorten: Om etnifiering och gemen- skap" i Kulturnavigering i skolan, Ehn, B. och Arvastson, G. (red.), 2007, s. 85-93.
169
Lahdenperä, P., Invandrarbakgrund eller skolsvårigheter? - En textanalytisk studie av åtgärdsprogram för elever med invandrarbakgrund, 1997, s. 206.
170
Neergaard, A., "Arbetsmarknadens mönster - Om rasifierande segmentering" i Det slutna folkhem- met: Om etniska klyftor och blågul självbild, 2002, s. 117. Se även Mulinari, D., Den nya svenska arbe- tarklassen: Rasifierade arbetares kamp inom facket, 2004, s. 19-20; Ålund, A., Peterson, A., "Etnicitet:
Diskursanalytikern Teun A. van Dijk poängterar att dikotoma relationer återkommer i beskrivningar där europeiska ”invandrare” och ”minoriteter” ses som grupper som hotar ”våra”, det vill säga européernas, jobb, tar ”våra” hem samt tar över vissa offentliga are- nor och således hotar ”vår” dominerande kultur. Van Dijk under- stryker att skolböckernas bild av ”dom” (invandrare, flyktingar, minoriteter, människor från tredje världen, etc.) ofta är baserad på stereotypa skildringar och ibland på rena fördomar. Enligt honom är många (etniskt) marginaliserade grupper osynliggjorda i vissa läro- böcker som gavs ut före 1980-talet. Samtidigt poängterar han att sko- lan som social och pedagogisk institution möjliggör ett ifrågasättande av ”de rasifierande” diskurserna och de mindre positiva sidorna av ”vår” historia. Läroböckerna i många europeiska länder (inklusive Sverige) anklagas för att vara eurocentriska samt för att presentera ”våra” synsätt, värderingar, samhällsbilder och politiska system som överlägsna ”deras”.171
Därmed finns det ett behov av att studera läro- böckernas representationer av invandringen samt elevernas syn på hi- storieämnets centrala geopolitiska fokusområden.
”Majoritetsgruppen” påstås ha en negativ påverkan på ”minori- tetsgruppernas” identifikationer eftersom ”majoritetsgruppen” (o)medvetet projicerar maktförhållanden – en projiceringsprocess som till en viss del får den dominerande gruppen att känna sig överläg- sen.172
Maktrelationerna leder till uteslutning och de är identifika- tionsformerande. Dessa och liknande tendenser har enligt flera forskare bidragit till formering av två slags (etniska) grupper, nämli- gen invandrare och svenskar. Mauricio Rojas diskuterar identifika- tionsfrågor och gruppformeringar i sin bok Sveriges oälskade barn –
att vara svensk men ändå inte. De intervjuade ungdomarna förklarar
att de är svenskar, och att de bor här men att de ändå inte är svens- kar. Rojas menar att man kränker människor som identifieras som ”invandrare” genom att kalla dem för ineffektiva, socialbi-
Ras, kön, klass, identitet och kultur" i Etnicitet: perspektiv på samhället, Peterson, A. och Hjerm, M. (red.), 2007, s. 21; Ålund, A., Multikultiungdom - kön, etnicitet, identitet, 1997, s. 11. Filosofen Alex- ander Motturi kallar liknande processer för etnotism. Motturi, A., Etnotism: En essä om mångkultur, tystnad och begäret efter mening, 2007.
171
Dijk, T. A. v., "Discourse and racism" in A Companion to Racial and Ethnic Studies, D. T. Goldberg and Solomos, J. (eds.), 2002, s. 150, 155. Kenneth Nordgren visar tydligt att historieläroböckerna foku- serar på Västeuropa och Norden. Nordgren, K., "Vems är historien?" i Aktuellt om historia, 2008:1, s. 10-12; Nordgren, K., Vems är historien?: Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkul- turella Sverige, 2006, s. 188-190. Jfr Kamali, M., "Skolböcker och kognitiv andrafiering" i Utbildning- ens dilemma: Demokratiska ideal och andrafierande praxis, Kamali, M. och Sawyer, L. (red.), 2006.
172
dragstagande och kostsamma eller se dem som grupper som tar ”våra” bostäder och jobb.
Sociologen Alexandra Ålund framhåller att ”[d]agens månget- niska och mångkulturella samhälle har i hög grad kommit att känne- tecknas av rangordning längs etniska linjer liksom av urban segregering och social marginalisering, särskilt synlig i storstäder- na”.173
Denna stigmatiseringsprocess leder till att en ny kollektiv iden- tifikation skapas.174
Ålund antyder att gruppen ”invandrare” skapar en ”gemenskapskänsla” på grund av upplevelsen av utanförskap.175 På så sätt skapas nya kollektiva band bland unga människor med så kallad invandraridentifikation. Hon kallar dessa ungdomar för multi- kultiungdomar. Eftersom jag kommer att studera ungdomars identifi- kationer och deras upplevelser av etniskbaserat innanförskap och utanförskap är Ålunds iakttagelser beaktansvärda.
Ett viktigt bidrag till förståelsen av unga människors etniska identifikationer är sociologerna Abby Petersons, Lennart Svenssons och Tobias Addos etnografiska studie av gängbildningar i en Stock- holmsförort som de kallar Klövermo. De konstaterar att de studerade ungdomarnas etniska identifikationer är viktiga beståndsdelar av de- ras identifikationer och att dessa är situationsbundna och föränderli- ga. Dessa flytande identifikationer kallas även hybrida identifikationer.176 Till skillnad från dessa forskningsresultat finner pedagogen Kerstin von Brömssen inga spår av hybrida identifikatio- ner i sin analys av grundskoleelevers etniska identifikationer.177
I min analys utvecklar jag Ålunds samt Petersons, Svenssons och Addos forskningsresultat med hjälp av teorier om subjekttillblivelseproces- ser.178
Till skillnad från Ålund, Peterson m.fl. undersöker jag inte gängbildningar och ungdomar bosatta i ”förorten”. Istället handlar min avhandling om etniska identifikationer i gymnasieskolor i centra-
la Malmö. Här läser ungdomar från hela Malmö medan skolorna är
173
Ålund, A., "Migration och socialt medborgarskap" i Nordisk sosialt arbeid, 2007:27:4, s. 281.
174
Rojas, M., Sveriges oälskade barn: Att vara svensk men ändå inte, 2001, s. 136; Ålund, A., "Migra- tion och socialt medborgarskap" i Nordisk sosialt arbeid, 2007:27:4, s. 281; Peterson, A. m.fl., Ungdo- mar i vardagens väv: en sociologisk studie av ungdomars gruppbildande i en storstadsförort, 2003, s. 11, 31, 85, 147.
175
Ålund, A., Multikultiungdom - kön, etnicitet, identitet, 1997; Ålund, A., Peterson, A., "Etnicitet: Ras, kön, klass, identitet och kultur" i Etnicitet: Perspektiv på samhället, Peterson, A. och Hjerm, M. (red.), 2007, s. 16.
176
Peterson, A. m.fl., Ungdomar i vardagens väv: En sociologisk studie av ungdomars gruppbildande i en storstadsförort, 2003, s. 85, 141ff, 171.
177
Brömssen, K.v., Tolkningar, förhandlingar och tystnader: Elevers tal om religion i det mångkulturella och postkoloniala rummet, 2003.
178
mer segregerade i Stockholm eftersom ungdomar ofta går i gymnasie- skolor som ligger i närheten av deras bostadsområde. Sociologernas angreppssätt skiljer sig tydligt från mitt genom att de inte diskuterar relationen mellan etniska identifikationer och historieämnets innehåll. Sociologen Nader Ahmadi anser att maktförhållanden som på- minner om de ovan diskuterade samt diskrepansen mellan individens självbild och samhällets bilder av individens identifikationer hotar människans upplevelse av helhet och hennes inre integritet. Detta kan leda till sociala problem och maktrelationen och negligeringen av in- dividens kulturer kan få allvarliga sociala konsekvenser. Ahmadi framhåller också att i socialt arbete med ungdomar med en annan et- nisk bakgrund än ”svensk” måste man ta hänsyn till skilda förhåll- ningssätt till och tolkningar av den sociala verkligheten.179 På samma gång vill jag understryka att det är nödvändigt att problematisera Ahmadis och andras dikotoma framställningar av skillnaderna mellan ”svensk etnicitet” och ”ungdomar med annan etnisk bakgrund än svensk” för att få en mer komplex bild av etniska identifikationer i så kallade mångkulturella samhällen. Innan jag går in på detta vill jag härefter visa hur jag har gått tillväga för att få svar på avhandlingens frågeställningar.
179
Ahmadi, N., Capelan, K. S., "Inledning" i Ungdom, kulturmöten, identitet, Ahmadi, N. och Carpelan, K. S. (red.), 2003, s. 12.