Konsumentpriser
Konsumentpriserna har stigit långsammare i Sverige än i EU de flesta år sedan 1993 (se diagram 2.12), men skillnaden minskade något under 2006 och 2007.
Orsaken till den lägre inflationstakten i Sverige var fram t.o.m. 2006 till stor
Svenska kronor Index Sverige=100 År Näringsliv Industri Näringsliv Industri
Estland 41 36 14 12
Lettland 25 22 9 8
Litauen 30 27 10 9
Polen 42 36 15 12
Slovakien 39 38 14 13
Slovenien 97 88 34 30
Tjeckien 54 50 19 17
Ungern 55 50 19 17
Bulgarien 15 13 5 4
Rumänien 17 15 6 5
Sverige 283 292 100 100
del den snabbare produktivitetsutvecklingen i Sverige jämfört med EU-området, vilket medfört fallande enhetsarbetskostnader. En viss uppgång i inflationstakten skedde dock under 2006 och 2007, framför allt beroende på stigande energipriser och under 2007 dessutom på en avsevärt sämre produkti-vitetsutveckling i förening med en något snabbare löneökningstakt. Under 2005 sänkte Riksbanken reporäntan till en rekordlåg nivå – 1,5 procent. En konjunkturförstärkning under 2006 och 2007 medförde att Riksbanken för att motverka framtida uppgångstendenser i inflationen i flera steg höjde
reporäntan till 4 procent.
Diagram 2.12 Konsumentpriserna i EU Procentuell förändring
Anm. EU-harmoniserat konsumentprisindex. För 2007 delvis prognos.
Källa: Eurostat och SCB
Exportpriser
Konjunkturinstitutet publicerar uppgifter över exportprisutvecklingen avseende varor och tjänster i våra konkurrentländer. Dessa kan sedan jämföras med motsvarande uppgifter för Sverige. De svenska exportpriserna har för perioden 1993–2007 som helhet utvecklats något långsammare än konkurrentländernas exportpriser (se diagram 2.13). Jämfört med 1993 har de svenska export-priserna ökat med ca 11 procent, medan konkurrentländernas priser stigit med ca 16 procent, räknat i nationella valutor. Här spelar varusammansättningen en viss roll, då Sverige har en större andel teleprodukter med fallande priser än konkurrentländerna. Sedan 2004 har dock de svenska exportpriserna för varor och tjänster stigit ungefär i samma takt som i utlandet.
Kronkursen har fallit jämfört med läget 1993. Räknat i svenska kronor har konkurrenternas exportpriser stigit med ca 18 procent sedan 1993, d.v.s.
7 procentenheter mer än de svenska exportpriserna. Kronkursen har dock varit starkt växlande under åren med t.ex. en markant uppgång 1996. Det kraftiga kronfallet 2001 medförde en extremt gynnsam konkurrenssituation för svensk export detta år. Uppgången i kronkursen under 2003 och 2004 utraderade en
stor del av denna tillfälliga förbättring. Under 2005 föll kronkursen åter, medan den stigit något 2006 och 2007 (se vidare avsnittet om växelkurser).
Diagram 2.13 Exportpriser för varor och tjänster Index 1993=100
Källa: Konjunkturinstitutet
Bytesförhållandet
Förhållandet mellan export- och importpriser kallas för bytesförhållandet eller terms-of-trade. En positiv utveckling av bytesförhållandet innebär att export-priserna stiger snabbare än importexport-priserna, vilket i princip är positivt för levnadsstandarden i landet. Förutsättningen är dock att detta inte innebär en sådan försvagning av konkurrenskraften att den inhemska produktionen trängs undan av import eller av konkurrenter på världsmarknaden. Teoretiskt sett kommer då valutakursen att försvagas, så att konkurrenskraften återställs. En försvagning av kronkursen driver upp priserna på importvaror och medför därmed en försämring av bytesförhållandet, men samtidigt en förbättring av konkurrenskraften. Praktisk erfarenhet visar dock att valutakurser styrs av så många andra faktorer att det kan dröja mycket länge innan en sådan korrigering kommer till stånd. Utvecklingen av bytesförhållandet påverkas också av utrikeshandelns varusammansättning; t.ex. innebär kraftigt höjda oljepriser för Sveriges del ett försämrat bytesförhållande och därmed sämre välstånds-utveckling.
Som framgår av diagram 2.14 har bytesförhållandet för Sveriges del sedan 1993 utvecklats negativt. Importpriserna för varor och tjänster har samman-taget stigit med ca 9 procent mer än exportpriserna. Ungefär en fjärdedel av försämringen beror på att kronkursen har försvagats sedan 1993. Framför allt är det emellertid utvecklingen av råvarupriserna, som bidragit till försämringen av bytesförhållandet. Här är särskilt effekter av varusammansättningen viktiga, då den svenska råvaruexporten består av helt andra varor än råvaruimporten. I första hand är det den dramatiska uppgången i priserna på importerade petroleumprodukter, som förklarar den stora försämringen i bytesförhållandet för råvaror. Bytesförhållandet för bearbetade varor har också försämrats fram till 2002, vilket delvis förklaras av att i den svenska exporten väger
telekom-produkter, som haft fallande priser, tyngre än i importen. Efter 2002 har dock en viss förbättring i bytesförhållandet för bearbetade varor skett, i synnerhet under 2007. Bytesförhållandet för tjänstehandeln förbättrades fram till år 2000 och har därefter försvagats något.
Diagram 2.14 Bytesförhållandet Index 1993=100
Källa: Konjunkturinstitutet
Växelkurs
Kronkursens utveckling mäts av Riksbanken genom det s.k. TCW-indexet (Total Competitiveness Weights). Det är ett sätt att mäta kronans värde mot en korg bestående av ett tjugotal andra valutor. TCW-index har den 18 november 1992 som startdatum, då index är lika med 100. Ett stigande värde på index betyder att kronan har försvagats; vår korg av valutor har blivit dyrare att köpa med svenska kronor.
Den svenska kronan försvagades kraftigt i samband med att den tilläts flyta i november 1992. Även ett par år därefter fortsatte kronan att falla i värde.
Kronkursen stärktes markant 1996, men försvagades därefter åter, särskilt kraftigt under 2001 (se diagram 2.15). Kronförsvagningen mellan 1996 och 2001 var särskilt påtaglig gentemot dollarn, pundet och yenen, men betydligt mindre gentemot euroländernas valutor. Under 2002 började kronan åter förstärkas. Uppgången accelererade under 2003 och fortsatte även under 2004.
Uppgången har framför allt skett mot dollarn, yenen och det brittiska pundet, medan förstärkningen mot euron har varit relativt obetydlig. Mellan 2001 och 2004 stärktes kronan sammantaget med 40 procent mot dollarn och ca 25 procent mot yenen, medan uppgången mot pundet stannat vid ca 10 procent.
Under 2005 försvagades kronan något mot såväl dollarn som euron och pundet.
Mätt som TCW-index stärktes kronan med sammantaget 8 procent från 2001 till 2004, medan en försvagning på knappt 2 procent skedde 2005. Under 2006 och 2007 har kronan förstärkts med sammantaget drygt 2 procent. Det är särskilt mot dollarn som kronan har stärkts de två senaste åren, vilket innebär
en försvagning av konkurrenskraften mot amerikanska företag och på dollarbaserade marknader.
Diagram 2.15 Den svenska växelkursen
Källa: Riksbanken
Konjunkturinstitutet använder sig numera av ett bredare mått på växelkurser än TCW-index, det s.k. KIX-index. I detta ingår valutor från samtliga OECD-länder samt Kina. Detta index visar på en mer betydande förstärkning av kronkursen 2006 och 2007.