Konsvenser för biogödsel och kompost

En jämförelse har utförts för att kontrollera vilka biogasanläggningar som klarar gränsvärdena för alternativ A, B och C. Analysdata från år 2012 för tretton certifierade biogas anläggningar har använts (Palm 2013, se även tabell 6). De anläggningsdata som använts i jämförelsen är årsmedelvärden och det är därför osäkert hur varje enskild analys påverkar jämförelsen.

Jämförelsen visar att för alternativ A klarar biogödseln från alla biogas- anläggningar utom två gränsvärdena för 2030 för metaller (dock saknas värden för silver) mätt i mg per kg TS. Biogödseln från de två anläggningar som inte klarar kraven har för höga halter av kadmium.

I alternativ B klarar biogödseln från samtliga tretton biogasanläggningar alla gränsvärden för metaller mätt i mg per kg TS. Dock överskrids gräns- värdena för metallerna kadmium, krom, nickel och zink i biogödseln från några av anläggningarna mätt i mg per kg fosfor. Men eftersom det räcker att uppfylla gränsvärdena antingen som mg per kg TS eller som mg per kg fosfor klaras dessa gränsvärden.

Däremot har biogödseln från sex av anläggningarna för högt innehåll av kadmium för att klara gränsvärdena för metaller i fraktionerna uttryckt i mg per kg TS, år 2030. Knappt hälften klarar gränsvärdet för tillförsel av kadmium till åkermark (gram per hektar och år) år 2030 vid den giva som idag tillämpas för ammoniumkväve och totalfosfor. Alla anläggningar utom två klarar de gränsvärden som föreslås gälla år 2015. Givet att regelverket träder i kraft 2015, är det tio anläggningar av fjorton som klarar gränsvärdena. Gränsvärdet för tillförsel av kadmium till åkermark är samma i alla alternativen.

Jämförelsen visar att det, med något undantag, är de biogasanläggningar med hög andel matavfall som idag har svårigheter att uppfylla det föreslagna gränsvärdet för tillförsel av kadmium till mark. Om kvalitén på biogödsel och kompost inte förbättras genom ett framgångsrikt arbete med förebyggande åtgärder bedöms upp mot hälften av anläggningarna inte kunna sprida sin biogödsel eller kompost på åkermark om gränsvärdena för alternativ A gäller.

För kompost är dataunderlaget mer begränsat och omfattar bara tre anläggningar för åren 2008 till 2012, varav en endast tar emot park- och träd- gårdsavfall. Metallhalterna i de olika kompostproverna varierar mellan åren och gränsvärdena för alternativ A för år 2030 överskrids för bly, kadmium, krom och kvicksilver i flera prover. Även för alternativ B överskrids gräns- värdena för bly och krom. Men eftersom kompost främst används som jord- förbättring och inte på åkermark så kommer dagens kompostanvändning i princip inte påverkas av de föreslagna gränsvärdena.

vid användning på åkermark

För alternativ A kommer en mindre mängd av biogödseln inte att klara gräns- värdet för kadmium i fraktionen. För alternativ B och C klarar biogödseln föreslagna gränsvärden för innehållet i fraktionen. Men däremot kommer en viss mängd, upp emot hälften, av biogödseln få problem att klara gränsvärdet för tillförsel av kadmium till åkermark år 2030. Detta gäller i alla alternativen, eftersom gränsvärdet är det samma.

För denna biogödsel är en lösning att tillämpa längre spridningsintervall för att klara gränsvärdeskraven för tillförsel av metaller till åkermark, alter- nativt minska givan. Det beror på att gränsvärdet är formulerat så att man får tillföra en viss mängd av ett oönskat ämne per år för ett obestämt antal år. Innebörden av detta är att man kan tillföra maxgiva för näringsämnet, kväve eller fosfor, för en femårsperiod vid ett tillfälle. Dock kan det då vara så att man tillför marken en metall i så stor mängd att det blir en giva som sträcker sig över fler år än fem. Gör man det måste man sedan vänta så många år som givan av det oönskade ämnet omfattar innan man får sprida biogödsel eller sin kompost på denna areal igen.

Ett långt spridningsintervall kan göra att det blir ointressant för anläggningar att ta emot matavfall för rötning, eftersom det blir svårt med avsättning för biogödseln då man måste transportera den längre för att använda den på större arealer än i referensalternativet. En sådan utveckling kan minska incita- mentet för utsortering av hushållsavfall. Det skulle i sin tur leda till minskad produktion av biogas, vilket innebär sämre resurshållning, både genom minskad produktion av ickefossila bränslen och genom att närings ämnena i maten inte tas tillvara.

Med ett aktivt arbete för att minska tillförseln av oönskade ämnen i det avfall som rötas bedömer vi att större delen av biogödseln kommer klara gränsvärdena år 2030. Biogasproduktionen bedöms därför inte minska i någon större omfattning. För en mindre andel av biogödseln kan det finnas behov av att tillämpa längre spridningsintervall. Sammantaget bedömer vi att de positiva konsekvenserna av att tillförseln av oönskade ämnen till mark minskar är större än de negativa konsekvenser som kan uppstå till följd av minskad biogasproduktion och/eller ökat transportarbete vid spridning av biogödseln. Effekterna på miljö och hälsa bedöms som övervägande positiva, särskilt med miljökvalitetsmålet Giftfri miljö som utgångspunkt.

I anläggningsjord

Kompost används till stor del i anläggningsjord. Bedömningen är att detta inte kommer påverkas av förslaget till författning eftersom gränsvärdena endast omfattar användning på åkermark.